Jag har kommit in på programmet, och borde ju vara överlycklig! Hade det varit för några år sedan hade jag troligen hoppat högt och sagt att självklart ska jag bli psykolog! Många jag känner säger att jag skulle passa som det, men jag vet inte.

Jag är intresserad av både människor och psykologi som ämne, och tror det är jätteintressant att läsa. Men jag känner mig mer tveksam till själva yrket. Vet att det målas upp att man kan få massor av olika typer av jobb, men egentligen kan man bara sitta och prata med folk. Jag är rädd att man i längden kommer bli uttråkad... Nu förtiden har jag blivit mer intresserad av biologi, människroppen och hjärnan. Men vad är skillnaden ens om man skulle gå KI, man får lite mer kunskap om kroppen, men likväl kommer psykologen bara sitta där och lyssna.

Varför vill man egentligen bli psykolog? Varför vill du det? Hjälp mig hitta motivationen.

Låter som att läkare kanske är din grejj? Vet att många väger mellan psykolog och läkare så du är ju inte direkt ensam!

Om du blir läkare kan du i din specialistutbildning välja att bli psykiatriker vilket erbjuder många inslag av psykologin (tror jag)

Jag vill bli psykolog eftersom jag brinner för psykologi och hjälpa människor i utsatta situationer. När jag tänker på mig som framtida psykolog tänker jag inte enbart psykoterapeut utan någon som arbetar med missbruk. Hur olika beroenden påverkar hjärnan och kroppen, vilka habituella mönster kan man bryta i tidig ålder och hur kan vi som samhälle arbeta mot den ökade opiat och opioid användningen. Det är frågor jag brinner för.

Som psykolog har man även en väldigt varierad arbetsmarknad, flera olika intressen kan sammanslutas till en karriär som inte enbart går ut på att prata med människor (t.ex klimatpsykologi, forskning, konsumentpsykologi m.m), essensen är människan och människans kommunikation är facetterad, och våra vanor är otroligt intressanta!

Var har du kommit in? Du kan ju t.ex som legitimerad psykolog arbeta med neuropsykiatriska utredningar, inom rättspsykiatrin, Rekryteringsmyndigheten, företagshälsovård osv. Men oavsett kommer ju själva utbildningen bestå av moment där du är en passiv lyssnare. Under exempelvis praktiken tar man som regel emot egna patienter, på skolans mottagning samt under PTP:n. Du kan ju läsa mer här och höra olika studenter berätta:

https://www.psykologstudentsveorg/laero ... verigerige.

Hej!

Jag kom in på psykologprogrammet förra hösten, efter flera års slit. Jag förstår din känsla. Känner själv att jag inbland undrar om det är detta jag verkligen vill hålla på med. Att sitta och prata låter uttråkande, vilket det för många faktiskt är. Å andra sidan kan du som de tidigare nämner arbeta med neuroutredningar. Då är det inte alla lika mycket samtal, som en terapeut. Samtala kommer dock få göra för eller senare, vare sig du är läkare eller sjuksköterska.

Jag läser på Stockholms universitet och jag avråder dig starkt från att välja detta lärosäte, om det är så att du är mer lagt åt natur hållet. En av anledningarna är att här är saker o ting här är väldigt flummiga och lite utrymme ges åt biologin. Ångrad själv att jag inte valde Ki.

En annan sak som grämer mig kring yrket är lönen och den dåliga löneutvecklingen. Den är dock påväg upp, men de ger väldigt sakta framåt..

Lycka till!

Hopkins424

Det verkar vara många som tycker att utbildningen på SU är flummig. Vad har du hört om Programmet i Umeå? Vilket lärosäte hade du valt idag (förutom Karolinska?

Hej!

Jag hade valt KI först alla dagar i veckan, vet att några i min klass också hade gjort det.

Hade jag inte kunnat välja KI, så hade jag valt Uppsala, därför att jag har hört att deras psykologprogram håller en otroligt hög nivå(kolla ranking) Finns flera duktiga psykologer som läst i Uppsala, dessutom har de intressanta kurser bla biologi. Byggnaden där psykologerna håller till är helt nyrenoverad och fräsch, medans vi i Su håller till i ett gammalt och mörkt hus. Detta kan tänkas vara ickeproblem, men för många är det otroligt deprimerande att studera i en mörk och gammal byggnad i 5 år.

Har hört en del negativa och positiva kommentarer om programmet i Umeå, dock så hade jag efter att ha varit där på semester, aldrig kunnat spendera 5 år av mitt liv där..

Det är intressant att prata när man kan förstå kommunikation och människor på ett djupare plan.

hopkins424 skrev: ↑fre 10 jan, 2020 19:05 Hej!

Jag hade valt KI först alla dagar i veckan, vet att några i min klass också hade gjort det.

Hade jag inte kunnat välja KI, så hade jag valt Uppsala, därför att jag har hört att deras psykologprogram håller en otroligt hög nivå(kolla ranking) Finns flera duktiga psykologer som läst i Uppsala, dessutom har de intressanta kurser bla biologi. Byggnaden där psykologerna håller till är helt nyrenoverad och fräsch, medans vi i Su håller till i ett gammalt och mörkt hus. Detta kan tänkas vara ickeproblem, men för många är det otroligt deprimerande att studera i en mörk och gammal byggnad i 5 år.

Har hört en del negativa och positiva kommentarer om programmet i Umeå, dock så hade jag efter att ha varit där på semester, aldrig kunnat spendera 5 år av mitt liv där..

Vilken rankning referera du till? Kan du dela en länk?

Vad har du hört för negativt om Umeå? Haha var det så kallt och mörkt? Är absolut inte mitt drömval att studera där men om det står mellan Östersund och Umeå är nog Umeå ett bättre val.

Jag kom in på psykologprogrammet den här terminen. Jag tycker människor är jättespännande, så för mig är det ett drömyrke att få sitta och prata med människor kring deras liv. Tror verkligen inte det komer bli tråkigt!

hopkins424 skrev: ↑ons 08 jan, 2020 10:54
Jag läser på Stockholms universitet och jag avråder dig starkt från att välja detta lärosäte, om det är så att du är mer lagt åt natur hållet. En av anledningarna är att här är saker o ting här är väldigt flummiga och lite utrymme ges åt biologin. Ångrad själv att jag inte valde Ki.

Varför tycker du att saker och ting är flummiga på SU? Kan du förklara lite mer?
Jag trodde SU:s psykologprogram var bland de bästa men sett en ranking på nätet som säger tvärtom.

Programmet är flummigt enligt mig av olika skäl. Dels känner jag att det kurserna vi läser inte är så förankrade i evidens, men också för att lite utrymme ges åt biologi. Många gånger är de tyckanden och tänkanden framför evidens och riktig vetenskap. Su psykologprogrammet skulle jag påstå förbereder en väl om man vill arbeta som organisationspsykolog då vi läser massor med organisationspsykologi medan KI och de andra lärosätena lutar mer åt det kliniska. Detta är emellertid min personliga åsikt, men jag vet att fler studenter upplevt samma sak.

hopkins424 skrev: ↑tor 21 maj, 2020 19:35 Programmet är flummigt enligt mig av olika skäl. Dels känner jag att det kurserna vi läser inte är så förankrade i evidens, men också för att lite utrymme ges åt biologi. Många gånger är de tyckanden och tänkanden framför evidens och riktig vetenskap. Su psykologprogrammet skulle jag påstå förbereder en väl om man vill arbeta som organisationspsykolog då vi läser massor med organisationspsykologi medan KI och de andra lärosätena lutar mer åt det kliniska. Detta är emellertid min personliga åsikt, men jag vet att fler studenter upplevt samma sak.

Började du ht-19? Om du går kvar går vi i sånna fall i samma klass hoho