"Problemet" förklaras på Språkrådets hemsida, jag citerar eftersom jag inte kan länka direkt:
"fråga
Varför betyder oväsen detsamma som väsen? Och varför heter det oljud? Det är ju inte motsatsen till ljud.
svar
I ordet oväsen fungerar förstavelsen o- lätt förstärkande och används för att ange en högre grad av det ord som o-et inleder. Oväsen betyder alltså ’mycket väsen’. På samma sätt fungerar o-et i olater, oförvägen och otymplig. (Tymplig återfinns i en del finlandssvenska dialekter i betydelsen ’klumpig’, ’tölpaktig’, dvs. i ungefär samma betydelse som otymplig.)
O-et har i dessa fall alltså inte en nekande funktion som i majoriteten av ord som inleds med förstavelsen o-, t.ex. oartig (= inte artig), oduglig (= inte duglig), olycka (= inte lycka).
Förstavelsen o- kan också ha en nedsättande funktion och ange något som farligt, dåligt eller liknande, t.ex. odjur, ogräs, otyg och oljud."
http://www.sprakradet.se/servlet/GetDoc?meta_id=1950 [Sökord "oförvägen" 22/6 2012]
I så fall gäller det även:
Utrerad = Outrerad = Överdriven, extrem
Glad midsommar,
Mvh