Är det något tjejer/kvinnor tänker mer på jämfört med män?
Alltså att man väljer bort tex att försöka komma in på en utbildning som kräver ett högt hp resultat, och man vet att det kommer ta några gånger innan man nått det resultatet. Man är 25+ och vet att utbildningen i sig är lång, 5-6 år.
Oavsett, vill du spendera resten av ditt liv med att knega på som vanligt? eller lägger du hellre den tiden på något annat, tex att fullfölja dina drömmar och ambitioner?
Själv tror jag bara att det är positivt att hinna känna på livet lite innan man binder upp sig. När du efter utbildningen kommer ut i arbetslivet så kommer dem du konkurrerar med, dvs de som gled över direkt från gymnasiet, inte att ha en syl i vädret. Du kommer till skillnad från dem att ha tidigare livs och arbetslivs-erfarenhet samt personlig mognad. Plus det faktum att majoriteten av dina yrkesverksamma år fortfarande ligger framför dig.
Jag har aldrig riktigt förstått mig på argumentet "för gammal". Är 40 år för gammalt? Nja.
Tro mig, vi killar tänker på det också.
Ibland har jag lite åldersnoja när jag ser mina klasskamrater börja på universitetet direkt från gymnasiet och här står jag och pluggar på HP. Det är bara dumt att tänka så. Det är ingen tävling om vem som kommer in först osv.
Om man verkligen vill komma in på sin drömutbildning så är allt detta värt det! Din ålder spelar en liten roll ur detta perspektiv. Naturligtvis finns det en gräns där man börjar inse att det inte längre är värt det hela, men tror att du fortfarande ligger långt ifrån den här "gränsen" som enligt mig ligger på runt 50 år. Kämpa hårt!
khoaaviator skrev:Tro mig, vi killar tänker på det också.
Ibland har jag lite åldersnoja när jag ser mina klasskamrater börja på universitetet direkt från gymnasiet och här står jag och pluggar på HP. Det är bara dumt att tänka så. Det är ingen tävling om vem som kommer in först osv.
Om man verkligen vill komma in på sin drömutbildning så är allt detta värt det! Din ålder spelar en liten roll ur detta perspektiv. Naturligtvis finns det en gräns där man börjar inse att det inte längre är värt det hela, men tror att du fortfarande ligger långt ifrån den här "gränsen" som enligt mig ligger på runt 50 år. Kämpa hårt!
@khoaavitor, jag skulle nog säga att gränsen ligger på dryga 35 år, om du fortfarande inte har kommit in på din drömutbildning vid det där laget bör du kanske revidera dina ambitioner.
@niina04, vid 20 års åldern borde du inte ens ha tanken i huvudet, du har väldigt mycket tid på dig! KÖR HÅRT BARA!
Jag anser själv att om man inte är färdigutbildad när man har fyllt 30 år då är man körd i arbetslivet. Men det är bara min(skev syn/åsikt? kanske det).
Därför har jag åldersnöja över att vara 26 och fortfarande kämpa med hp.
Jag har dock hunnit med en hel del under mitt liv sedan gymnasiet vilket kanske ursäktar det hela en aning.
dock så tänker jag att jag vill utbilda mig inom det jag vill och inte bli tvingad att välja något som jag kommer att ångra för resten av mitt liv. Så på det sättet försöker jag påtala för mig att fortsätta kämpa på vilket jag tycker att du också ska göra.
Hade lite åldersnoja förut, men man blir klokare för varje dag och inser slutligen att det inte är något man behöver tänka på (talar inte om extremfall nu). Har många jag läser med som är runt 30 år och de är hur lugna som helst.
VIP medlem och har frågor kring gamla HP Kvant uppgifter?
Jag vill tacka er för ert stöd och era råd. Er hjälp har varit ovärderlig!! Med er hjälp har jag lyckats få 72/80 på Verbala och 74/80 på kvantitativa. Det blev 1,9 vilket var högre än mitt mål från början. Tack så mycket!!