Vägen mot det sjunde högskoleprovet
Re: Vägen mot det sjunde högskoleprovet
Ska absolut ha detta i åtanke, tusen tack!
Whether you think you can or think you can't, you're right
-
- Före detta VIP-Medlem
- Inlägg: 19
- Blev medlem: tor 12 okt, 2017 16:18
Re: Vägen mot det sjunde högskoleprovet
Åhhh GRATTIS och välkommen till Linkan! <3
-
- Före detta VIP-Medlem
- Inlägg: 99
- Blev medlem: tor 11 jul, 2019 13:31
Re: Vägen mot det sjunde högskoleprovet
Tyvärr gick det inte denna gång och inget hopp om reserv i urval 2. Så det blir nya tag till vårens hp med siktet på 1,7.
(Fick 0,3 på mitt första, 1,35 på HT20)
0,3 -> 1,35 -> Psykologprogrammet
- Rainbowgirl
- Silverpostare
- Inlägg: 1360
- Blev medlem: lör 20 okt, 2018 17:53
Re: Vägen mot det sjunde högskoleprovet
GRATTIS GRATTIS GRATTIS!!!!
SA JU ATT DU SKULLE BLI ANTAGEN!
Hoppas du haft en fin dag och firat ordentligt
SA JU ATT DU SKULLE BLI ANTAGEN!
Hoppas du haft en fin dag och firat ordentligt
Drömmen om att bli onkolog
Fortsätt följa min resa här! En blogg om hur det är att vara läkarstudent vid Linköpings Universitet
Fortsätt följa min resa här! En blogg om hur det är att vara läkarstudent vid Linköpings Universitet
- aristofanes
- Bronspostare
- Inlägg: 714
- Blev medlem: tor 15 nov, 2018 16:27
Re: Vägen mot det sjunde högskoleprovet
Verkligen lycka till. Forumet kommer att förlora en vänlig och aktiv skrivare, är jag rädd.
Undan för undan lägger jag ut några videor på Youtube om mina hp-erfarenheter. Kolla gärna. Sökord Högskoleprovet Aristofanes eller Högskoleprovet Jon
Re: Vägen mot det sjunde högskoleprovet
Stort grattis till er! Har följt er resa och sett att ni har kämpat hårt!! Heja
Natur på gymnasiet -> 6 mån civilingenjörsprogrammet -> Medicinska kurser -> Sjuksköterkseexamen ->
Mitt livsmål: Läkarprogrammet * Antagen HT 2023*
Mitt livsmål: Läkarprogrammet * Antagen HT 2023*
Re: Vägen mot det sjunde högskoleprovet
Tack så jättemycket! Ser verkligen fram emot det
Whether you think you can or think you can't, you're right
Re: Vägen mot det sjunde högskoleprovet
Oavsett är det en galen utveckling du gjort, jag tror verkligen du kommer kunna skriva ett ännu bättre i vår! Önskar dig all lyckanollkommatre skrev: ↑tor 10 dec, 2020 12:54Tyvärr gick det inte denna gång och inget hopp om reserv i urval 2. Så det blir nya tag till vårens hp med siktet på 1,7.
(Fick 0,3 på mitt första, 1,35 på HT20)
Whether you think you can or think you can't, you're right
Re: Vägen mot det sjunde högskoleprovet
Tack fina Rainbow för att du trodde på mig när inte jag själv gjorde det har firat genom att... jobba Livet pausas inte på grund av ett resultat tyvärr.Rainbowgirl skrev: ↑tor 10 dec, 2020 15:04 GRATTIS GRATTIS GRATTIS!!!!
SA JU ATT DU SKULLE BLI ANTAGEN!
Hoppas du haft en fin dag och firat ordentligt
Whether you think you can or think you can't, you're right
Re: Vägen mot det sjunde högskoleprovet
Tack så jättemycket Aristofanes! Planerar dock på att fortsatt kika in och kunna peppa och ge råd till de som behöver. Tror inte jag kan lämna forumet efter all denna tid.Aristofanes skrev: ↑tor 10 dec, 2020 18:23 Verkligen lycka till. Forumet kommer att förlora en vänlig och aktiv skrivare, är jag rädd.
Whether you think you can or think you can't, you're right
Re: Vägen mot det sjunde högskoleprovet
Tusen tack, det känns verkligen som en seger
Whether you think you can or think you can't, you're right
Re: Vägen mot det sjunde högskoleprovet
13/12
Hej igen!
Har äntligen lyckats landa lite mer efter antagningsbeskedet och börjat se saker lite klarare. Första dagen var bara kaos och lycka i en salig blandning, inte minst med tanke på att jag faktiskt behövde jobba hela kvällen därpå. Mina tankar var kanske inte riktigt 100 % fokus.
Jag vill egentligen bara uttrycka min tacksamhet för detta forum som har varit lite av en verklighetsflykt samtidigt som man sett sanningen i vitögat, paradoxalt? Att kunna skriva hur man tycker och känner och veta att andra här kan relatera då vi sitter i samma båt. Det är tungt, det är psykiskt att ett prov kan ha så stor innebörd på ens liv och framtid, det är lätt att stirra upp sig. Det gjorde definitivt jag. Allt med inställda prov trodde jag skulle sätta käppar i hjulet på mig men nu med facit i hand funderar jag på om det inte var det som blev min räddning i slutändan.
Jag har så länge varit inställd på att behöva skriva ett till j*vla höskoelprov, för den sjunde (!) gången (rekommenderar ingen att dra det så långt att skriva minst sex stycken, man blir lite knäpp (kolla bara på mig)) och nu när jag inser att jag inte behöver det vet jag inte hur jag ska känna. Jag har lagt ner så mycket tid och energi på att plugga inför detta prov, lite drygt tre år med mer eller mindre fokuserat plugg. Det senaste året har egentligen varit "for nothing" då jag aldrig fick chansen att se om jag kunde skriva bättre, men just det känns helt okej. Jag tror ändå jag har växt av detta som person, fått mig att inse att om jag verkligen vill något så kan jag. De tidigare år när jag tänkt att Lund var det enda alternativet då det var närmst till hemmet, eller när jag sökte PIL och gick till intervju var aldrig meant to be. All denna tid det tagit att bli antagen har fått mig att tänka efter på vad jag verkligen vill, och här står jag - jag har kommit in på den utbildning jag vill i den stad jag prioriterat högst. Jag är så redo att börja om på en ny kula i en ny stad, att växa ytterligare som person och bli självständig. Det är så skrämmande att inte veta något i princip om staden, men det är jag egentligen bara tacksam över för då får jag bilda mig en egen uppfattning, kunna se denna stad som en ny del av mitt liv.
Just nu känns det fortfarande lite som en avlägsen dröm, men det kommer nog snabbt skifta när jag väl börjar. Jag har drömt om denna stund så länge att när den nu är framför mina ögon så känns det overkligt. Har detta hänt? Mig? Nu? Jag har så mycket tacksamhet bubblande inom mig, jag vill egentligen bara skrika och tacka alla som någonsin trott på mig, även om de berättat det eller ej. Jag har väntat, jag har varit tålmodig. När alla runt omkring mig börjat plugga har jag stått kvar, fast besluten att kämpa för det jag vill. Jag är faktiskt stolt över mig själv, skam den som ger sig.
Jag kommer fortsatt logga in här för att skriva till folk på forumet, det går alltid bra att höra av sig till mig om man vill ha hjälp med något (i den mån jag kan) eller vill bolla tankar. Att bara prata skit är jag också öppen för! Ni är alla fantastiska, glöm inte det, och ni kommer att lyckas med era mål i slutändan. Bara sluta aldrig kämpa för det ni vill! Det kommer bära frukt.
Avslutningsvis kommer jag inte uppdatera här något mer gällande det plugg jag gör, dels för att jag inte kommer plugga något mer inför högskoleprovet men även för att min resa mot det sjunde högskoleprovet delade sig i två stigar - och jag promenerar nu mot en läkarexamen istället.
Stora kramar till alla er kämpar, glöm inte att tro på er själva
Hej igen!
Har äntligen lyckats landa lite mer efter antagningsbeskedet och börjat se saker lite klarare. Första dagen var bara kaos och lycka i en salig blandning, inte minst med tanke på att jag faktiskt behövde jobba hela kvällen därpå. Mina tankar var kanske inte riktigt 100 % fokus.
Jag vill egentligen bara uttrycka min tacksamhet för detta forum som har varit lite av en verklighetsflykt samtidigt som man sett sanningen i vitögat, paradoxalt? Att kunna skriva hur man tycker och känner och veta att andra här kan relatera då vi sitter i samma båt. Det är tungt, det är psykiskt att ett prov kan ha så stor innebörd på ens liv och framtid, det är lätt att stirra upp sig. Det gjorde definitivt jag. Allt med inställda prov trodde jag skulle sätta käppar i hjulet på mig men nu med facit i hand funderar jag på om det inte var det som blev min räddning i slutändan.
Jag har så länge varit inställd på att behöva skriva ett till j*vla höskoelprov, för den sjunde (!) gången (rekommenderar ingen att dra det så långt att skriva minst sex stycken, man blir lite knäpp (kolla bara på mig)) och nu när jag inser att jag inte behöver det vet jag inte hur jag ska känna. Jag har lagt ner så mycket tid och energi på att plugga inför detta prov, lite drygt tre år med mer eller mindre fokuserat plugg. Det senaste året har egentligen varit "for nothing" då jag aldrig fick chansen att se om jag kunde skriva bättre, men just det känns helt okej. Jag tror ändå jag har växt av detta som person, fått mig att inse att om jag verkligen vill något så kan jag. De tidigare år när jag tänkt att Lund var det enda alternativet då det var närmst till hemmet, eller när jag sökte PIL och gick till intervju var aldrig meant to be. All denna tid det tagit att bli antagen har fått mig att tänka efter på vad jag verkligen vill, och här står jag - jag har kommit in på den utbildning jag vill i den stad jag prioriterat högst. Jag är så redo att börja om på en ny kula i en ny stad, att växa ytterligare som person och bli självständig. Det är så skrämmande att inte veta något i princip om staden, men det är jag egentligen bara tacksam över för då får jag bilda mig en egen uppfattning, kunna se denna stad som en ny del av mitt liv.
Just nu känns det fortfarande lite som en avlägsen dröm, men det kommer nog snabbt skifta när jag väl börjar. Jag har drömt om denna stund så länge att när den nu är framför mina ögon så känns det overkligt. Har detta hänt? Mig? Nu? Jag har så mycket tacksamhet bubblande inom mig, jag vill egentligen bara skrika och tacka alla som någonsin trott på mig, även om de berättat det eller ej. Jag har väntat, jag har varit tålmodig. När alla runt omkring mig börjat plugga har jag stått kvar, fast besluten att kämpa för det jag vill. Jag är faktiskt stolt över mig själv, skam den som ger sig.
Jag kommer fortsatt logga in här för att skriva till folk på forumet, det går alltid bra att höra av sig till mig om man vill ha hjälp med något (i den mån jag kan) eller vill bolla tankar. Att bara prata skit är jag också öppen för! Ni är alla fantastiska, glöm inte det, och ni kommer att lyckas med era mål i slutändan. Bara sluta aldrig kämpa för det ni vill! Det kommer bära frukt.
Avslutningsvis kommer jag inte uppdatera här något mer gällande det plugg jag gör, dels för att jag inte kommer plugga något mer inför högskoleprovet men även för att min resa mot det sjunde högskoleprovet delade sig i två stigar - och jag promenerar nu mot en läkarexamen istället.
Stora kramar till alla er kämpar, glöm inte att tro på er själva
Whether you think you can or think you can't, you're right
Re: Vägen mot det sjunde högskoleprovet
STORT grattis Aewoa! Är verkligen jätte glad för din skull. Du har ju kämpat så mycket och förtjänar allt bra. Hade du kommit in med betygen eller hp? Skulle jag kunna få kontakt med dig typ via mail och fråga några frågor? Har följt typ hela din pluggdagbok och har några frågetecken mest om den verbala..Aeowa skrev: ↑sön 13 dec, 2020 12:05 13/12
Hej igen!
Har äntligen lyckats landa lite mer efter antagningsbeskedet och börjat se saker lite klarare. Första dagen var bara kaos och lycka i en salig blandning, inte minst med tanke på att jag faktiskt behövde jobba hela kvällen därpå. Mina tankar var kanske inte riktigt 100 % fokus.
Jag vill egentligen bara uttrycka min tacksamhet för detta forum som har varit lite av en verklighetsflykt samtidigt som man sett sanningen i vitögat, paradoxalt? Att kunna skriva hur man tycker och känner och veta att andra här kan relatera då vi sitter i samma båt. Det är tungt, det är psykiskt att ett prov kan ha så stor innebörd på ens liv och framtid, det är lätt att stirra upp sig. Det gjorde definitivt jag. Allt med inställda prov trodde jag skulle sätta käppar i hjulet på mig men nu med facit i hand funderar jag på om det inte var det som blev min räddning i slutändan.
Jag har så länge varit inställd på att behöva skriva ett till j*vla höskoelprov, för den sjunde (!) gången (rekommenderar ingen att dra det så långt att skriva minst sex stycken, man blir lite knäpp (kolla bara på mig)) och nu när jag inser att jag inte behöver det vet jag inte hur jag ska känna. Jag har lagt ner så mycket tid och energi på att plugga inför detta prov, lite drygt tre år med mer eller mindre fokuserat plugg. Det senaste året har egentligen varit "for nothing" då jag aldrig fick chansen att se om jag kunde skriva bättre, men just det känns helt okej. Jag tror ändå jag har växt av detta som person, fått mig att inse att om jag verkligen vill något så kan jag. De tidigare år när jag tänkt att Lund var det enda alternativet då det var närmst till hemmet, eller när jag sökte PIL och gick till intervju var aldrig meant to be. All denna tid det tagit att bli antagen har fått mig att tänka efter på vad jag verkligen vill, och här står jag - jag har kommit in på den utbildning jag vill i den stad jag prioriterat högst. Jag är så redo att börja om på en ny kula i en ny stad, att växa ytterligare som person och bli självständig. Det är så skrämmande att inte veta något i princip om staden, men det är jag egentligen bara tacksam över för då får jag bilda mig en egen uppfattning, kunna se denna stad som en ny del av mitt liv.
Just nu känns det fortfarande lite som en avlägsen dröm, men det kommer nog snabbt skifta när jag väl börjar. Jag har drömt om denna stund så länge att när den nu är framför mina ögon så känns det overkligt. Har detta hänt? Mig? Nu? Jag har så mycket tacksamhet bubblande inom mig, jag vill egentligen bara skrika och tacka alla som någonsin trott på mig, även om de berättat det eller ej. Jag har väntat, jag har varit tålmodig. När alla runt omkring mig börjat plugga har jag stått kvar, fast besluten att kämpa för det jag vill. Jag är faktiskt stolt över mig själv, skam den som ger sig.
Jag kommer fortsatt logga in här för att skriva till folk på forumet, det går alltid bra att höra av sig till mig om man vill ha hjälp med något (i den mån jag kan) eller vill bolla tankar. Att bara prata skit är jag också öppen för! Ni är alla fantastiska, glöm inte det, och ni kommer att lyckas med era mål i slutändan. Bara sluta aldrig kämpa för det ni vill! Det kommer bära frukt.
Avslutningsvis kommer jag inte uppdatera här något mer gällande det plugg jag gör, dels för att jag inte kommer plugga något mer inför högskoleprovet men även för att min resa mot det sjunde högskoleprovet delade sig i två stigar - och jag promenerar nu mot en läkarexamen istället.
Stora kramar till alla er kämpar, glöm inte att tro på er själva
Fortsätt ha en trevlig dag
Re: Vägen mot det sjunde högskoleprovet
Tack ska du ha, det betyder mycket! Jag kom in med HP via HPSU dvs Linköpings alternativa urval där man söker med arbetslivserfarenhet + HP (fler detaljer på deras hemsida).abiralmo skrev: ↑sön 13 dec, 2020 14:16STORT grattis Aewoa! Är verkligen jätte glad för din skull. Du har ju kämpat så mycket och förtjänar allt bra. Hade du kommit in med betygen eller hp? Skulle jag kunna få kontakt med dig typ via mail och fråga några frågor? Har följt typ hela din pluggdagbok och har några frågetecken mest om den verbala..Aeowa skrev: ↑sön 13 dec, 2020 12:05 13/12
Hej igen!
Har äntligen lyckats landa lite mer efter antagningsbeskedet och börjat se saker lite klarare. Första dagen var bara kaos och lycka i en salig blandning, inte minst med tanke på att jag faktiskt behövde jobba hela kvällen därpå. Mina tankar var kanske inte riktigt 100 % fokus.
Jag vill egentligen bara uttrycka min tacksamhet för detta forum som har varit lite av en verklighetsflykt samtidigt som man sett sanningen i vitögat, paradoxalt? Att kunna skriva hur man tycker och känner och veta att andra här kan relatera då vi sitter i samma båt. Det är tungt, det är psykiskt att ett prov kan ha så stor innebörd på ens liv och framtid, det är lätt att stirra upp sig. Det gjorde definitivt jag. Allt med inställda prov trodde jag skulle sätta käppar i hjulet på mig men nu med facit i hand funderar jag på om det inte var det som blev min räddning i slutändan.
Jag har så länge varit inställd på att behöva skriva ett till j*vla höskoelprov, för den sjunde (!) gången (rekommenderar ingen att dra det så långt att skriva minst sex stycken, man blir lite knäpp (kolla bara på mig)) och nu när jag inser att jag inte behöver det vet jag inte hur jag ska känna. Jag har lagt ner så mycket tid och energi på att plugga inför detta prov, lite drygt tre år med mer eller mindre fokuserat plugg. Det senaste året har egentligen varit "for nothing" då jag aldrig fick chansen att se om jag kunde skriva bättre, men just det känns helt okej. Jag tror ändå jag har växt av detta som person, fått mig att inse att om jag verkligen vill något så kan jag. De tidigare år när jag tänkt att Lund var det enda alternativet då det var närmst till hemmet, eller när jag sökte PIL och gick till intervju var aldrig meant to be. All denna tid det tagit att bli antagen har fått mig att tänka efter på vad jag verkligen vill, och här står jag - jag har kommit in på den utbildning jag vill i den stad jag prioriterat högst. Jag är så redo att börja om på en ny kula i en ny stad, att växa ytterligare som person och bli självständig. Det är så skrämmande att inte veta något i princip om staden, men det är jag egentligen bara tacksam över för då får jag bilda mig en egen uppfattning, kunna se denna stad som en ny del av mitt liv.
Just nu känns det fortfarande lite som en avlägsen dröm, men det kommer nog snabbt skifta när jag väl börjar. Jag har drömt om denna stund så länge att när den nu är framför mina ögon så känns det overkligt. Har detta hänt? Mig? Nu? Jag har så mycket tacksamhet bubblande inom mig, jag vill egentligen bara skrika och tacka alla som någonsin trott på mig, även om de berättat det eller ej. Jag har väntat, jag har varit tålmodig. När alla runt omkring mig börjat plugga har jag stått kvar, fast besluten att kämpa för det jag vill. Jag är faktiskt stolt över mig själv, skam den som ger sig.
Jag kommer fortsatt logga in här för att skriva till folk på forumet, det går alltid bra att höra av sig till mig om man vill ha hjälp med något (i den mån jag kan) eller vill bolla tankar. Att bara prata skit är jag också öppen för! Ni är alla fantastiska, glöm inte det, och ni kommer att lyckas med era mål i slutändan. Bara sluta aldrig kämpa för det ni vill! Det kommer bära frukt.
Avslutningsvis kommer jag inte uppdatera här något mer gällande det plugg jag gör, dels för att jag inte kommer plugga något mer inför högskoleprovet men även för att min resa mot det sjunde högskoleprovet delade sig i två stigar - och jag promenerar nu mot en läkarexamen istället.
Stora kramar till alla er kämpar, glöm inte att tro på er själva
Fortsätt ha en trevlig dag
Du är välkommen att skriva till mig på Aeowa123@gmail.com så ska jag försöka besvara dina frågor så bra jag kan!
Whether you think you can or think you can't, you're right