Ngn fler "äldre" som försöker komma in på ett långt program?

[Lotta85]

Är det ngn fler "äldre" här som försöker höja sitt hp-resultat för en lång utbildning? Själv försöker jag på psykolog. Jag blir 25 i år så jag tycker egentligen inte att jag är gammal, men när jag tänker på att utbildningen jag försöker komma in på är 5 år plus 1 års praktik känner jag mig plötsligt gammal. Om jag skulle lyckas komma in när jag är 25 el 26 så är jag 31-32 när jag är klar.

Egentligen borde 1-2 år inte göra så mkt med tanke på hur länge vi ska arbeta (säkert till 70 om utvecklingen fortsätter), men 1-2 år känns ändå länge när folk runtomkring (jämngammal och yngre) skaffar hus och barn till höger och vänster...

Hur tänker ni andra? Känner ni ingen stress? Eller skrattar ni åt att jag känner mig gammal?

Själv lyckades jag höja mig nu på vårens prov till 90 p (om jag skrev av rätt) vilket troligen blir 1.5.

Skaffade VIP medlemskap till vårens prov vilket jag kan tacka höjningen för. Är glad att jag höjde mig men hade innerst inne hoppats på mer.. Dock var jag så fruktansvärt nervös att jag tror jag sänkte mig några poäng pga det.

Kände att luften gick ur mig lite efter vårens prov och nu skriver jag nog för att försöka finna motivation för att fortsätta pluggandet.

[jonki]

Hej hej!
Nu är jag i och för sig "bara" 22, men jag känner ändå igen mig i hur du känner. Jag hoppas verkligen komma in på veterinärlinjen i höst, och när den då är klar kommer jag vara 28 år. Det är förstås inte gammalt och jag skulle aldrig bytt bort de år jag gjort annat, från gymnasiet tills nu, men det börjar kännas nu att om jag inte kommer in nu snart så kommer jag få lite smått panik.
Kanske är det för att jag har en fix idé om hur livet borde se ut när jag är 30; fast jobb, villa, familj. Haha, och jag kan lova att det inte blir så, och jag kommer nog vara nöjd ändå
Det jag främst är lite nojig över är att alla klasskamrater kommer vara mycket yngre, men det är väl säkert blandat.

/Joanna

[oscar_bakhouch]

Jag fyller 26 om 2 veckor och ska börja plugga till läkare i höst. Blir då examinerad när jag är 31,5 år, och då väntar dessutom 1,5 - 2 års AT-tjänst. Mina äldre syskon började läsa till läkare när de var äldre än vad jag är nu så de kommer att bli klara vid en ännu senare ålder. I läkarforumet här finns det en hel drös med personer som är över 30 som kämpar - eller har kämpat - för att få ett tillräckligt högt HP-resultat för att komma in på utbildningen. Så du ska absolut inte känna någon åldersnoja!

[alien]

Jag tycker att de här trådarna är lite roliga.
Inte är ni gamla, eller ens äldre för den delen.
Själv söker jag läkarprogrammet och kommer med lite tur vara 43 när jag är kkar, men förmodligen 45.

Just de yrken där livserfarenhet och självkännedom är viktigt är ålder snarare en tillgång.
Du kommer att ha fördel av att inte ha gått rakt från gymnasiet. Det är min övertygelse.

[Ceciliaw]

Lotta, jag är lika gammal som du är dvs. fyller 25 i år. Skrev också 1,5 nu i våras, tror att min nervositet begränsade mig jättemycket. Det är så mycket som står på spel just detta tillfälle...

Min åldersnoja går i vågor, ena dagen tänker jag inte alls på det, andra dagar slår det till hårt. Men då försöker jag peppa mig själv och tänka goda positiva tankar. Allt som händer på vägen till utbildningen är erfarenhet och det finns massa skoj att hitta på. Exempelvis läsa kurser på universitetet.

Många frågar mig varför jag inte hoppas på en utbildning, men det känns helt fel, jag vill läkarprogrammet och bara det, inget annat. Här ger vi inte upp, allt går om man vill.

Vi får peppa varandra inför hösten nu, jag vill verkligen komma in till VT11!

Ha det gott
Cecilia

[Lotta85]

Jag tycker att de här trådarna är lite roliga.
Inte är ni gamla, eller ens äldre för den delen.
Själv söker jag läkarprogrammet och kommer med lite tur vara 43 när jag är kkar, men förmodligen 45.

Just de yrken där livserfarenhet och självkännedom är viktigt är ålder snarare en tillgång.
Du kommer att ha fördel av att inte ha gått rakt från gymnasiet. Det är min övertygelse.

Jag vet att ni egentligen har rätt. Jag har gjort flera saker efter gymnasiet som jag tror är positivt för yrket. Erfarenhet som jag inte skulle fått om jag skulle börjat plugga direkt. Som du säger har jag nog snarare en fördel mot de som börjar direkt efter gymnasiet. Det är bara de att de i min bekantskapskrets har antingen snart pluggat färdigt eller bestämt sig för att inte plugga. Så de har gjort att stressen krypit sig på.

En ytterligare anledning till att jag känner mig lite "stressad" är att de känns som att jag står och stampar på mitt nuvarande jobb. Känns inte som att jag utvecklas nu och vill väl då ännu mer börja plugga. Fast de är väl också en erfarenhet i sig. Jag behöver lära mig ha bättre tålamod.

Jonki, jag känner igen vad du menar med den fixa iden om jobb, familj och villa. De sitter också i mitt bakhuvud. Hehe, men livet blir sällan som man tänkt sig och det kanske är tur egentligen eftersom det vore ganska tråkigt om allt alltid gick precis som man tänkt det.

Nä, jag får ta nya tag med plugget och jag kanske inte är äldst i klassen även om jag skulle bli 27 innan jag kommer in.

[Lotta85]

Lotta, jag är lika gammal som du är dvs. fyller 25 i år. Skrev också 1,5 nu i våras, tror att min nervositet begränsade mig jättemycket. Det är så mycket som står på spel just detta tillfälle...

Min åldersnoja går i vågor, ena dagen tänker jag inte alls på det, andra dagar slår det till hårt. Men då försöker jag peppa mig själv och tänka goda positiva tankar. Allt som händer på vägen till utbildningen är erfarenhet och det finns massa skoj att hitta på. Exempelvis läsa kurser på universitetet.

Många frågar mig varför jag inte hoppas på en utbildning, men det känns helt fel, jag vill läkarprogrammet och bara det, inget annat. Här ger vi inte upp, allt går om man vill.

Vi får peppa varandra inför hösten nu, jag vill verkligen komma in till VT11!

Ha det gott
Cecilia

Förstår precis vad du menar. Jag vill inte heller bara hoppa på ngt. Känns inge bra att dra på sig studielån för ngt som bara känns okej.

Ja vi får peppa varran när de känns tungt så ska vi nog båda nå våra mål. Vilka delar är det du pluggar mest på?

[Ceciliaw]

Lotta, jag är lika gammal som du är dvs. fyller 25 i år. Skrev också 1,5 nu i våras, tror att min nervositet begränsade mig jättemycket. Det är så mycket som står på spel just detta tillfälle...

Min åldersnoja går i vågor, ena dagen tänker jag inte alls på det, andra dagar slår det till hårt. Men då försöker jag peppa mig själv och tänka goda positiva tankar. Allt som händer på vägen till utbildningen är erfarenhet och det finns massa skoj att hitta på. Exempelvis läsa kurser på universitetet.

Många frågar mig varför jag inte hoppas på en utbildning, men det känns helt fel, jag vill läkarprogrammet och bara det, inget annat. Här ger vi inte upp, allt går om man vill.

Vi får peppa varandra inför hösten nu, jag vill verkligen komma in till VT11!

Ha det gott
Cecilia

Förstår precis vad du menar. Jag vill inte heller bara hoppa på ngt. Känns inge bra att dra på sig studielån för ngt som bara känns okej.

Ja vi får peppa varran när de känns tungt så ska vi nog båda nå våra mål. Vilka delar är det du pluggar mest på?

Just nu går det lite segt, har tagit en liten paus efter provet. Men ord försöker jag alltid plugga på, frågar om jag inte förstår, skriver ner. Sen sätter jag upp lappar hemma med ord jag inte kan

Tror jag kan hämta en del poäng på ORD. Min stora besvikelse är DTK, tyckte det kändes hur bra som helst innan. Men när jag kommer hem och rättar har det gått åt skogen.

Jag tänker fokusera på DTK, NOG och ORD. ELF och LÄS hoppas jag kunna utveckla med hjälp av vanlig skönlitterär läsning.

Vilka delar pluggar du på?

[Lotta85]

Lotta, jag är lika gammal som du är dvs. fyller 25 i år. Skrev också 1,5 nu i våras, tror att min nervositet begränsade mig jättemycket. Det är så mycket som står på spel just detta tillfälle...

Min åldersnoja går i vågor, ena dagen tänker jag inte alls på det, andra dagar slår det till hårt. Men då försöker jag peppa mig själv och tänka goda positiva tankar. Allt som händer på vägen till utbildningen är erfarenhet och det finns massa skoj att hitta på. Exempelvis läsa kurser på universitetet.

Många frågar mig varför jag inte hoppas på en utbildning, men det känns helt fel, jag vill läkarprogrammet och bara det, inget annat. Här ger vi inte upp, allt går om man vill.

Vi får peppa varandra inför hösten nu, jag vill verkligen komma in till VT11!

Ha det gott
Cecilia

Förstår precis vad du menar. Jag vill inte heller bara hoppa på ngt. Känns inge bra att dra på sig studielån för ngt som bara känns okej.

Ja vi får peppa varran när de känns tungt så ska vi nog båda nå våra mål. Vilka delar är det du pluggar mest på?

Just nu går det lite segt, har tagit en liten paus efter provet. Men ord försöker jag alltid plugga på, frågar om jag inte förstår, skriver ner. Sen sätter jag upp lappar hemma med ord jag inte kan

Tror jag kan hämta en del poäng på ORD. Min stora besvikelse är DTK, tyckte det kändes hur bra som helst innan. Men när jag kommer hem och rättar har det gått åt skogen.

Jag tänker fokusera på DTK, NOG och ORD. ELF och LÄS hoppas jag kunna utveckla med hjälp av vanlig skönlitterär läsning.

Vilka delar pluggar du på?

Ja jag har också tagit en paus. Tänkte egentligen ta en paus till vi får provresultatet men nu börjar jag känna suget att plugga igen...

Sätter du små gula notislappar alltså? Kanske ngt jag skulle prova, fast får se hur uppskattat det är av min sambo.

ORD är den del jag kan plocka absolut mest på (hade 27 sist). NOG och DTK känns hyfsat så det blir nog mest repetion närmare provet.
LÄS och ELF skulle jag behöva jobba med, (14 senast) men de är också de bitar som känns tyngst att plugga på... Skölitterär läsning har jag alltid tyckt om och läst ganska mkt. Men de verkar inte hjälpt mig så mkt på de delarna. Jag behöver nog öva på "tråktexterna" i DN och SvD.

Trist att DTK gick dåligt för dig, jag tycker den delen brukar vara lättast men i vår kändes den svårare än vanligt. Eller så var det min nervositet som spökade.

[bifnaked]

Haha du menar att du skulle vara gammal?
Jag fyller 30 i år och vill in på psykologprogrammet..

[Ceciliaw]

Förstår precis vad du menar. Jag vill inte heller bara hoppa på ngt. Känns inge bra att dra på sig studielån för ngt som bara känns okej.

Ja vi får peppa varran när de känns tungt så ska vi nog båda nå våra mål. Vilka delar är det du pluggar mest på?

Just nu går det lite segt, har tagit en liten paus efter provet. Men ord försöker jag alltid plugga på, frågar om jag inte förstår, skriver ner. Sen sätter jag upp lappar hemma med ord jag inte kan

Tror jag kan hämta en del poäng på ORD. Min stora besvikelse är DTK, tyckte det kändes hur bra som helst innan. Men när jag kommer hem och rättar har det gått åt skogen.

Jag tänker fokusera på DTK, NOG och ORD. ELF och LÄS hoppas jag kunna utveckla med hjälp av vanlig skönlitterär läsning.

Vilka delar pluggar du på?

Ja jag har också tagit en paus. Tänkte egentligen ta en paus till vi får provresultatet men nu börjar jag känna suget att plugga igen...

Sätter du små gula notislappar alltså? Kanske ngt jag skulle prova, fast får se hur uppskattat det är av min sambo.

ORD är den del jag kan plocka absolut mest på (hade 27 sist). NOG och DTK känns hyfsat så det blir nog mest repetion närmare provet.
LÄS och ELF skulle jag behöva jobba med, (14 senast) men de är också de bitar som känns tyngst att plugga på... Skölitterär läsning har jag alltid tyckt om och läst ganska mkt. Men de verkar inte hjälpt mig så mkt på de delarna. Jag behöver nog öva på "tråktexterna" i DN och SvD.

Trist att DTK gick dåligt för dig, jag tycker den delen brukar vara lättast men i vår kändes den svårare än vanligt. Eller så var det min nervositet som spökade.

Känner också ett otroligt sug efter att dra igång plugget igen, tror det är min motivation som driver, vill så himla gärna komma in. Även om det nu är långt kvar till höstens prov tror jag det lönar sig att dra igång tidigt.

Yes jag sätter upp lappar, A4 storlek , dom sitter lite överallt i lägenheten, skriver med röd spritpenna och tar ner när folk kommer på besök. Fick 30 senast och tänker att jag kan ta kanske 5 poäng till där....minst.

Om du läser mycket skönlitteratur och det inte hjälper kanske det är dags att ge sig på "tråktexterna", tror det kan vara väldigt givande. Man kanske skulle ta en Under Strecket om dagen...ge sig fan på att göra det, texterna kan vara intressanta.
Sen har jag funderat mycket på lästeknik, finns förmodligen mycket att göra på det planet. (I höstas skrev jag 18 och nu sänkte jag mig till 14 )

Kanske dags att lägga upp någon form av pluggplan..?

[alien]

Jag drömmer om 2.0
trodde ALDRIG att jag ens skulle vara i närheten men efter provet i vår där jag lyckades plocka mer poäng än jag trott så kan nog möjligheten finnas

måste träna på NOG
resten är jag nöjd med

[Phantomen]

Jag förstår inte riktigt denna åldersnoja som många har. För det första är det enormt kontraproduktivt att medvetet försöka hitta anledningar till att göra "sin dröm" jobbigare att uppnå genom att stressa upp sig för något som man ändå inte kan påverka. Det tar ju bara längre tid att nå sitt mål om man ödslar tid på detta, och då har man ju blivit ännu äldre, haha! Jag menar: har ni bestämt er att nå ert mål, så har ni. Då är det bara att tuta och köra.

Ta mig som exempel: Jag är 34år gammal och går T1 på Läkarprogrammet. Vilket innebär att jag ,innan jag fyllt 40 ,kommer börja arbeta med det jag vill. Iof som AT-läkare eller underläkare till en början, men fortfarande göra det jag vill göra. Och detta kommer jag göra i minst 25 år, om inte längre. (om pensionsåldern höjs). Är 25 år för lite? Är 20 år för lite? Det är ju ett helt arbetsliv för många.

Ni som kommer vara 30+ vid examen kommer ju ha ännu fler år som aktiva läkare(eller vilket yrke ni nu satsar på). Hur många år som aktiv läkare/psykolog/veterinär är minimum för att det ska vara tillfredställande?
Förstår inte riktigt vad det verkliga problemet är?

Måste man vara "klar" med allt innan 30?(karriär, barn, villa, Volvo V70 etc), bara för att det finns människor som är "klara" innan 30? Alla har vi ju olika livssituationer och olika förutsättningar, så varför ens jämföra?

Slappna av och njut istället. Det är ju grymt spännande att faktiskt veta vad man vill, och kämpa för det! Något "mindre spännande" är det att mörda denna känsla genom att tänka och stressa upp sig på något så opåverkbart som ens ålder. Eller hur?

[Ceciliaw]

Det är så gott att höra alla motiverande människor. Det är nästan så att ju äldre jag blir desto mindre bryr jag mig om ålder och det verkar vara så generellt här på forumet. Det är de äldre som bryr sig minst.

Som du säger Phantomen är det så härligt att veta vad man vill, jag ska istället fokusera på den känslan och bara kämpa för att nå mitt mål. Tänk när man är där, vilken känsla.
Samtidigt är jag rädd för att misslyckas...

Vem vill ha Volvo, villa och vovve innan dom är 30? Vem vill någonsin ha det? Hemska tanke.

Tack för alla uppmuntrande ord!

[Phantomen]

Som du säger Phantomen är det så härligt att veta vad man vill, jag ska istället fokusera på den känslan och bara kämpa för att nå mitt mål. Tänk när man är där, vilken känsla.
Samtidigt är jag rädd för att misslyckas...

Misslyckas med vad? Att inte komma in inom en viss tid? Att inte klara av studierna?
Detta är också saker som tar bort fokus från det som är viktigt just NU.. Om du inte lyckas komma in till hösten eller våren, så försöker du igen, och igen.. Du har ju bestämt dig, right? När du väl kommer in, så fokuserar du på det som behövs just då, annars blir det ju bara en oändlig massa onödigt oroande. Kommer ju alltid dyka upp "hinder" av något slag.

Analogi: Om du snubblar över en dörrtröskel.. Ligger du då kvar i all evighet för att slippa snubbla igen? Nej, förmodligen reser du dig upp.. och då riskerar du ju att snubbla igen..visst.. Men du står upp för tillfället iaf..
Snubblar du igen, så är det bara att ställa sig upp igen, och igen och igen... du fattar poängen..
Förhoppningsvis snubblar du inte på samma tröskel alla gångerna, och kanske snubblar du inte alls, men poängen är att det faktiskt inte är så farligt att snubbla, så det är ingen mening att oroa sig för det.

För att spä på min "wannabe Dr.Phil"-profil ännu mer:

"Finns det en lösning på problemet, så är det onödigt att oroa sig.
Finns det INTE en lösning på problemet, så är det meningslöst att oroa sig."
-Dalai Lama (flummig, men smart snubbe)

Vem vill ha Volvo, villa och vovve innan dom är 30? Vem vill någonsin ha det? Hemska tanke.

Håller med.. Vill hellre ha en Audi A6.. (haha)