Idas nyskriva ordsaga, kanske lär du dig ett nytt ord?

Extra läsvärda trådar. Endast moderatorer kan flytta/skapa trådar. Nominera en tråd genom kontaktformuläret.
Användarvisningsbild
idabjö
Stammis
Stammis
Inlägg: 100
Blev medlem: tis 28 aug, 2007 13:56
Ort: Odensala, Märsta

Idas nyskriva ordsaga, kanske lär du dig ett nytt ord?

Inläggav idabjö » tor 23 okt, 2008 10:40

Hej! Jag har skrivit en saga med massor av pretto-ord. "Läs och njut" (eller somna kanske).

Sagan om Ida och Vickis lördag på stan


Faster Vicki och Ida hade sedan en tid tillbaka bestämt att åka in till stan en lördag. (Viveka var hennes egentliga namn, men hennes hypokorism var Vicki) Det var en dag som de kom att minnas in perpetuum (i evighet), men det var de ju ignoranta (ovetande) om nu. Dagen till ära hade Ida sytt en klänning i goffrerat (krusat) tyg, och Vicki hade införskaffat en bonnett (damhatt). Ida hade också en huvudbonad, men hon hade en barett.

Det hela började på lördagsmorgonen. Ida steg in i vardagsrummet klockan åtta, och då var Vicki redan uppe sedan två timmar. Vicki riktigt strålade, hon hade en fräschör (friskhet, charm) som gjorde varje karl splitt (alldeles) galen.
"Godmorgon Vicki! Har du sovit gott?" sa Ida glättigt (glatt och sorglöst, uppspelt).
"Hej Ida" sa Vicki. "Ja, det har jag verkligen! Jag drömde att jag vann en miljon på Lotto, och att Tessa vann första pris på bruksklubbens spårningstävling. Och till råga på allt kom jag i besittning av en stor skatt. Men så vaknade jag och upptäckte att det hela var en chimär (önskedröm)."

Ida började så berätta om sin dröm, som inte var lika treven (trevlig, angenäm).
Hon hade drömt att alla började kalla henne för svettklumpen, vilket ju var en chikan (förolämpning) utan dess like. I drömmen hade alla påtalat (anmärka på) hennes stank, och det hade gjort Ida beklämd (nedstämd) Sedan hände det massa andra saker i drömmen, men hennes redogörelse för drömmen fick bli rumphuggen (avkortad) annars skulle de inte hinna med pendeltåget. Ida hade tidigare alltid varit sen till saker, och det hade en gång lett till att hon missat sin syster biläger med två timmar. Sedermera hade hon antagit devisen "Därest du vill få din käresta blid, se till att komma i tid"

Ida gick in i köket. Där möttes hon av en erbarmlig (bedrövlig) syn. Hela diskbänken av övertäckt av deg, och det hade till och med börjat välla ut på golvet. Vicki kom precis in, hon suckade; "Jag skulle baka mitt vanliga bröd, och för att det skulle gå lite snabbare tillsatte jag ferment (enzym som ökar jäsningsprocessen) och se hur det blev. Jag blev så slokörad (snopen), för jag trodde faktiskt att det skulle fungera"

Genom det öppna köksfönstret kunde man höra hästarna från Sickla gård gnägga. Vreta ägdes av Pia och Fredrik, men de förpaktade endast marken (inneha på arrende). Det var ett rangerat (välbärgat) par i sina bästa år, och de hade massor av hästar och även ett par beskällare (avelshingstar) av fin börd (härkomst).

När Ida satt och åt sin frukost, kom grannkillen Gustaf in genom dörren. Han hade börjat läsa en lingvistisk (språkvetenskaplig) kurs på universitetet och var lyrisk över sina nyvunna kunskaper. "Det är fest och gamman (glad stämning) var dag i skolan!" sa han alltid. Han lärde sig så mycket, och ehuru han hade hoppat på kursen tre veckor efter starten var han redan ypperst (bäst) i sin klass.
"Vill ni höra min nya akrostikon?" var det första han sa när han kom igenom dörren, skyldrad av Ida och Vicki. (välkomnad)
I Skogens Gröna Livfulla Arm Sover Sömnen! Förtod ni, det blir ISGLASS! Åh, är jag inte en mästare av parnass (skaldekonst)"
Gustaf fortsatte att begeistrat (lyriskt) tala om den senaste kursen han hade läst, den om hermeneutik (tolkning av texter).

"Har du sovit gott?" Frågade Vicki så fort Gustaf hade redogjort för alla delmoment i kursen om hermeneutik.
"Nej, fy!" Sa han. Han använde ofta den interjektionen (utropsord) när man var lite upprörd. "Jag drömde att jag var tillbaks i lumpen. Och befälen var så otrevliga, kallade mig för basse hela tiden. Det anser jag inte vara ett tillbörligt (passande) namn för en beväring". "Han var så perfid! (nedrig, elak, ondsint) och tvingade oss att bädda sängarna fem gånger varje morgon, innan dagbräckningen.
Vet ni vad förresten, i skolan här om dagen lärde vi oss en synonym till dagbräckning; "hanegäll"! Jag tror jag ska skriva en ny akrostikon som bildar det ordet. Det får mig att tänka på ett epigram jag nyss har läst. Ni vet väl vad ett epigram är? Inte? Nähä, men det är en kort dikt med satirisk udd!"

Den följande halvtimmen hade Gustaf (som var känd för att vara ganska talträngd (pratsam)) en liten presentation av alla de lyrikbegrepp han hade lärt sig. För Gustaf var det oförgripligt, (fast, bestämt, orubbligt, självklart) att så fort han hade lärt sig något nytt, lära alla andra detta. Didaktiken var hans kallelse. (kall)
"En allitteration, det är en dikt som denna; faktum är att "den dikt som denna" i sig är en allitterration... intressant. Hur som helst, ni får inte springa iväg nu Hals över huvud bara för att ni ska bli lite mindre illiterata (litterärt obildade)! Haha, Hals över Huvud! Ja, alltså det var tillika (också) en allitterration. Här kommer en till "I Skogen jag Springa, över Stock och Sten! Eller vad sägs om Alla Avgudar Alis Allitterationer"
Ida lät upphäva (göra hörd) en suck "Jag tror vi fattar nu Gustaf."
"Okej," sa Gustaf. "Då går vi vidare till en av mina favoriter! Anaforen!
Den är så vacker. Den är så vacker som en dag. Som en dag så vacker så vacker som en dag. Alltså, ni kanske inte märkte det, men "vacker" kom tillbaka flera gånger här. Jag kan ta det igen om ni vill. "Tack, vi hajjar, sa Ida igen" Vicki däremot blev itänd (tänd). "Vet du vad det här är då Gustaf? Furornas dova sorgemusik! Skrattar bäst som skrattar sist" Gustaf funderade ett tag. "Nu vet jag! Det är ett HALVrim! Alltså, en.... (Vicki och Gustaf i kör) ASSONANS!
De gnäggade gott. Ida drog lite artigt på munnen.

"Men nu," sa Gustaf och antog en allvarligare ton, "nu ska vi gå vidare till något allvarligare. Vi ska tala om elegin. Ack och ve, så sorgsamt det nu blev. En elegi är alltså en klagodikt eller sorgesång." Han började sedan deklamera (läsa upp, recitera, tala högtravande) en elegi som han själv skrivit. Enligt Ida var det inget annat än en pekoral, men det hade hon inte hjärta att säga till Gustaf. "Sluta nu" sa hon till slut "det här är tråkigt!" Gustaf tog då tillfället ia akt att lära dem ännu en sak "det där Ida, var en BESK replik, och vet du vad denna typ av jämförelser kallas? Gissa? Nehej, men det är en SINNESANAFOR!"
När Ida trodde att deklamationen var över, visade det sig att Gustaf bara skulle berätta en liten allegori, den om sköldpaddan och haren. Faktum var att Gustaf blivit en skicklig disör (uppläsare), men ibland blev det bara lite långtråkigt.

Han hade sannerligen blivit bemärkt (framstånde, uppmärksammad) inom området. "Vilken överdängare (expert) du har blivit! sa Ida uppskattande. "Ja" häll Vicki med. "En sann virtous!" (mästare) Från toan hörde de Vickis man Börge ropa "Ja, hann är en ekvilibrist"(mästare). Ja, alla tre komplimenterade (berömma) Gustaf för hans kunskaper. Gustaf blev generad och fick be dem att sluta upp. "Som ni håller på med er panegyrik (överdrivet lovprisande) SÅ bra är jag inte! Men tack alltså, det fägnar (glädjer) mig att höra att ni tycker jag är duktig. Jag ska ge er alla ett koncept (utkast) över hermeutikens grunder, så kanske vi kan diskutera det i morgon "

"Är det ledigt på toan?" frågade Gustaf.
Men det var det tyvärr inte. Börge satt där inne och läste ett reportage om den spanska armadan (krigsflottan) och det kunde ta en liten stund. Hur länge han skulle sitta kom an på (bero på) hur många intressanta artiklar tidningen innehöll. Nu skulle det visa sig att den hade ett mycket spännande reportage om eugenikens (rasförädlingsläran) historia, och alldenstund Birger var mycket intresserad av andra världskriget och hur Hitler hade fungerat, så ville han gärna läsa om detta.
"Jag är rädd att jag kommer drabbas av kolit (grovtarmsinflammation) om jag inte får bajsa snart" sa Gustaf. Ida förstod precis hur han kände sig. Hon erinrade sig en episod som utspelat sig förra sommaren på kolmårdens djurpark. Hon hade ätit tre pizzor på rad, och blivit akut nödig. Hon hade sprungit till toan, där det var lång fil av väntande barn och vuxna. Personen inne på toa hade aldrig kommit ut, och hernn som stod längst fram i kön hade till slut blivit rabiat (ursinnig), kastat sig på golvet och skrikit som ett litet barn. Han påminde om en hund med rabies. Sedermera (därefter) kom polisen och hämtade mannen, men innan gendarmerna kom hade han gått bärsärkargång ett bra tag. Det var ett inopportunt (olämpligt) beteende för en vuxen man som inte hade gouterats av omgivningen.

Ida bebådade (förutsäga) att det skulle bli en händelserik dag, det låg liksom den känsla i luften. Om hon hade levt i Antikens rom, hade hon säkert arbetat som augur (teckentydare, siare)

Efter en kort resa med pendeltåget kom de fram till Stockholm.
På Götgatan gick de förbi en uteliggare som bettlade (tiggde) pengar. Han var renons mat och hem, och det var en erbarmlig syn.
På gatan låg massor av bajshögar från hundar. "Är det inte odiöst (motbjudande) att det ligger fullt med exkrementer på gatan! Det luktar pyton och så kliver man i det." sa Ida.

På väg de museet gick de förbi Vasamuseet. "Kan vi inte gå in, jag vill beundra fartygets vackra stäv!" (avslutning framtill) utbrast Ida. Vicki däremot var tveksam till detta förslag. Hon mindes hur det var sist de var här, för femton år sedan, och Ida hade klättrat uppför lejdaren innan de hunnit blinka och sedan hängt sig över relingen och nästan trillat ur, och bilden av Ida hängandes på det viset gjorde henne kall och strak av skräck. Men ehuru hon var orolig, gick de in. "Inte får jag vara så fnoskig" (fånig), tänkte hon. "Jag minns inte att det såg ut så här, ändock (likväl) var vi alltid här som små" sa Ida.
I den stora salen fanns inte bara Vasaskeppet, utan även andra båtar. En vacker fregatt (tremastat fartyg) tog upp en stor del av ytan. I ett hörn av salen fanns galärer (liten båt för rodd och segling) uppställda. "Titta Vicki, vilka fina galejor!" (galär)

Framme vid historiska museet och biljettkassorna fick de oturen att möta en mycket misshaglig (otrevlig) man. "Jag ska gå före er, skrek han och knuffade Vicki och Ida åt sidan. Då blev Vicki uppbragt (arg). "Vi förskyller (förtjäna) inte den tonen!" sa hon och Ida tillkallade vakten. "Du blir ett fall för våldsroteln" (våldsavdelningen) sa vakten och släpade iväg den otäcke mannen. Mannen och vakten hade en våldsam palaver (dispyt) innan polisen kom. Bakom dem i kön stod en försagd (blyg) man, som hade blivit alldeles bang (orolig) av tumultet.

När Vicki och Ida hade betalat och en biljettkontrollant hade viserat (kontrollera) biljetterna, kom en dam fram till dem och presenterade sig som guide. Ida blev dock misstänksam när guiden började tala om konsten, hon visste ju inte alls vad hon talade om. När Ida påpekade att hon inte höll med guiden, brast denna ut i gråt. "Jag vet! Jag är inte annat än en kältring! (odugling) Egentligen är jag inte guide, men jag låtsas det, för jag tycker så mycket om att prata om konst. Men som sagt, egentligen har jag ingen aning om vad jag talar om. Kalla mig gärna diletant och klåpare, för det är ju sanningen. Jag utgör mig för att vara guide, men om sanningen sak fram har jag inte ens gått i grundskolan.
Ida protesterade; "Nej, men var inte så extrem (ytterlig, överdriven) i din självkritik! I och för sig krävs koncession (tillstånd) för att vara guide, och jag tror inte museechefen skulle bli glad om han visste att dy utgav dig för att vara guide, men glöm det nu. Och du lär dig snart det du behöver veta för att vara guide på riktigt! Gå gärna med oss så kan vi läsa oss till vad vi vill veta om konsten" Damen blev så säll (lycklig) av detta. "Jag är dig evigt förbunden (tacksam)" sa hon. Du har fått mig att få betydligt bättre självförtroende.

När de hade gått i ett par timmar på museet blev de hungriga alla tre. Ida föreslog att de skulle ta en fika på museets café. Damen visade sig vara ganska granntyckt (kräsen) med maten. Om hon inte fick en toast skagen fick det vara. Ida däremot, var förnöjsam (ej kräsen) med maten och åt alt som serverades henne.
I cafét spelades ett lyriskt (stämningsfyllt) musikstycke som fick dem alla tre att komma i stämning. "Så vackert det är! utbrast damen. "Jag blir alldeles lyrisk (betagen) av den här lyriska musiken! Tänk om man själv kunde spela så här vackert. Åh, vad jag hade velat vara musikalisk. Det är ett tantaluskval (ouppfyllbar önskan)" Vicki beställde en räkmacka, medan Ida tog en grönsallad. "Jag är lite prohibitiv (återhållande) med kalorierna" förklarade hon. När de hade ätit var damen inte mätt "Ehuruväl jag äter och äter blir jag aldrig mätt. Jag tror jag har mask i magen. Oaktat jag äter och äter så är jag alltid hungrig"


När de hade fikat började de gå mot avdelningen som visade grekisk arkitektur, något de båda var hugade (intresserade) av. När de närmade sig såg de en stor folksamling som stod kring en överskyld staty av något slag. Vicki och Ida, båda förvetna (nyfikna) gick närmre. Det visade sig vara en inauguration (invigning) av en byst föreställande Aristoteles. Flera illustra (berömda) personer var samlade; Maud Olofsson, Madonna, Elvis Presley. "Jag trodde Elvis var hädangången (död)" viskade Ida till Vicki. Duken drog av till en solenn (högtidlig) fanfar.

klockan fyra aviserade (meddela, förebåda) en högtalarröst "Museet stänger om femton minuter. Vi ber er avsluta ert besök". Alldenstund tiden började bli knapp, rusade de bort till moderna avdelningen för att hinna titta lite på kubismen innan museet stängde. En förnumstig (lillgammal, snusförnuftig) liten flicka ropade till dem "Nu måste ni snart gå, för museet stänger snart och personalen vill nog gå hem." Tyst flickunge! "Ropade Ida, men ångrade sig genast. Hon var så burdus (snäsig, tvär, odiplomatisk) ibland, och kunde såra folks känslor om hon inte lärde sig att tänka innan hon öppnade munnen.

När de kom ut från museet blev de attackerade av några glopar (slynglar) som kastade ägg på dem. Deras fyr (upptåg) var inte gouterat (uppskattat), utan det uppammade (väcka alstra, ge upphov till) stor vrede; Vicki blev bös (arg) som en furie, och Ida blev jämväl (också) syrak (arg). Som tur var kom precis då en polisbil åkandes. "Vad händer här då? sa konstapeln. Var det där en olyckshändelse?" "Nej, det kan man inte säga" sa Vicki. "Det var deras dolus (uppsåt) att kasta dem på oss! Tänk att man ska bli rådbråkad (misshandlad, mörbultat) mitt på ljusa dagen! Ett sådant attentat (mordförsök), vi kunde faktiskt ha gått hädan, kreperat, KOLAT AV PINN! Åh, ge mig lite analgesi (smärtstillning), jag tror jag fick en bit skal i ögat" Vicki var tvungen att sätta sig på en bänk, annars hade hon törhända (kanske) förlorat sansen. Nu var det tyvärr så att bänken var skrabbig och putrid (rutten), varpå sitsen bräcktes av hennes tyngd. Detta gjorde inte Vicki gladare.
"Det är så man har lust att ge dem en giftig flugsvamp att äta så de kan dö av aminitin! " skrek Ida efter gloparna. Hon vände sig sedan till "bylingen" (polisen) och tillhöll (uppmanade) "Låt detta vara en revelj, herr gendarm (polis), se till att hålla lite bättre ordning här i räjongerna. Bara för att man är ung och dum betyder inte det att man kan eludera (kringgå)rikets lagar. Du ser ju ut att vara en ferm (rask, ivrig) och junonisk (ungdomlig )man, det ska du nog klara av." Sedan vankade de vidare nedför gatan, redo att nedgöra (förinta) gloparna därest (om) de skulle dyka upp igen.
Kvar på gatan stod gendarmen, som blivit avog (vresig) och kände sig förfödelad (kränkt, orättvist behandlad) av den oförskyllda (oförtjänt) kritik som angreppet hade föranlett (varit orsak till)

Alldenstund det var första maj var det fullt av demonstranter ute på stan som fronderade (öppet visa missnöje) mot den borgerliga regeringens nedskärningar. En av demonstranterna var en sann insurgent (rebell) och stod på balustraden och skrek allehanda invektiv (okvädinsord) riktade mot Reinfelt. "Ingen vidare föresyn (föredöme) för ungdomarna" sa en tant som betraktade det hela.
Sedan vände sig tanten till en annan demonstrant och sa "Reinfelt förskyller (förtjäna) inte era attacker!" Demonstranten väste tillbaks "Jaså, så du tycker inte att mannen som kommer få hela Sverige i cession (konkurs) förtjänar våra protester? Såframt du hade haft lite vett i skallen hade du nog förstått vad vi menar"
"Oj" tänkte Ida. Tänk att så många smädar (baktala, bespotta) stackars Reinfelt. Jag som tycker han verkar vara så trevlig. Så många hädare som smädar, tänk det rimmar ju nästan, tänkte Ida och log.


När de hade gått ett tag kom de till ett café som hade en skylt utanför. "Filosofisk afton" stod det på den. "Vi gör in! Jag blir så förveten, undrar vad detta kan vara" sa Vicki. Inne i cafét var det fullt med folk, och alldenstund alla stolar var upptagna fick det stå upp. På en estrad stod en man och talade. "Min sentens (levnadsregel) har alltid varit denna" sa han "var mot andra som du tror att dem ska vara mot dig!" Ida puttade på Vicki och viskade "Det var just en snygg maxim!" (motto, levnadsregel) Ehuruväl det var spännande att lyssna på talaren var de tvugna att gå vidare, annars skulle de inte hinna till den fiskrestaurang där de hade reserverat ett bord.

Ida älskade allt som hade med fiskar att göra, och om hon inte hade blivit läkare skulle hon gärna ha blivit iktyolog. Ehuruväl hon var en djurvän, så älskade hon att fiska. Men alldenstund hon bodde i stan, blev det inte så ofta. Hon gjorde detta ofta och hade massor av fiskeredskap hemma i garderoben. När hon fiskade kräftor använde hon sig av en mjärde. Hullingar var bra att fiska med dem med, för krokarna på hullingen förhindrade att den gled ut igen. Men det kändes ändå grymt på något sätt. Hugaligen tänkte hon, hulingen. Det rimmar ju nästan. (Om Gustaf hade varit här hade han säkert börjat prata om assonanser.) Om hon skulle få riktigt mycket fick så använde hon sig av en ryssja. Men det gjorde hon bara när hon fiskade med Firre-Nisse på västkusten. Hon tyckte det var så fint med ryssjor, de förde verkligen tankarna till västkusten och barnprogrammet saltkråkan. Fast saltkråkan utspelade ju sig på östkusten. Undrar om de också använder ryssjor, tänkte Ida. Ja, allt detta tänkte hon på, emedan Vicki och hon gick och letade efter en fiskrestaurtang. "Åh, jag älskar fisk! Det här blir dagens clou (höjdpunkt), eller vad säger du Vicki!"

Inne på den ryktbara (berömda)fiskrestaurangen möttes de av en oktett som sjöng och spelade. Sångaren hade dock problem att nå upp till de högsta tonerna. "Stopp lite," sa sångaren till de androm musikanterna, "om jag ska kunna fortsätta måste vi transponera låten till en lägre tonart."
Vid bordet beställde de var sin dry martini. "Urs" sa Vicki, "det här smakar ju vatten! Man får inte ens någon florshuva på den här drycken" Ida höll med. "Jag håller med! Nej, nu blir jag avog. (vrång). Försöker de gäcka (narra, lura, bedra) oss?" Det visade sig att de inte alls hade fått in dry martini, utan istället flädersaft. Men det gjorde inget, för både Vicki och Ida hade en predilektion för fläderblomsaft. Nu kände de sig inte längre förfördelade (orättvist behandlade, kränkade)

Huvudrätten kom snart in; det ett sorgfälligt (omsorgfull) upplägg av halstrad bergtunga. Den doftade gott om den kulinariska rätten och Ida imbiberade (insuga) aromen. Den vackra drällväven duken var gjord av gjorde intrycket desto bättre. Det var inte bara vackert upplagt, det smakade även lukulliskt. "Tror du maten innehåller glutamater (smakförbättringsmedel) frågade Ida. Hur som helst, jag ärnar (ha för avsikt) äta upp varenda bit av denna underbara bergtunga.

De dvaldes länge på restaurangen, för det var en mycket agreabel plats att dväljas (vistas länge, uppehålla) på. Det hade varit så trevligt, en riktigt kollation (festkväll, tillställning). Alldenstund både Ida och Vicki var sannskyldiga (äkta) hedonister, var detta plasten att vara på. Den gemytlige "ganymeden" excellerade (utmärkte) sig flera gånger genom att snurra med spritflaskor bakom baren då han förskar drycker, och jonglera med tallrikar. Allt detta gjorde han med en bandå för ögonen. Han var förvisso (sannerligen) en sann virtuos (mästare). De komplimenterade honom för hans ådra (talang) "Ja, men efter 30 år i branschen är man ju luttrad (erfaren)". svarade han. "Får jag proponera (föreslå) lite oskattbar (utsökt) angostura efter maten?" frågade han sedan. "Åh, nej, jag betackar mig. Sådant starkt får mig bara pirum!", kluckade Vicki, som att döma av färgen på sin näsa redan var lite mosig. "Allt nog (nog av) alkohol, vad jag däremot traktar (vill ha, längta efter, strävar)," sa hon "är ett glas vatten. Men se till att det är avhärdat, annars vill jag inte ha" lade hon till. Ida ansåg tvärtemot Vicki att angostura var en oavvislig (nödvändig) avslutning på middagen, så hon beställde in ett glas till sig.

Nu var de båda stinna (välfyllda) och kunde knappt röra sig. Ida, annars särdeles (så) soignerad (välvårdad,prydlig) och uppträdande med dekorum (anstöndighet), lät upphäva en rap och tillika en flatulens, som inte ens ganymeden längst bort i salen kunde undgå att höra, men Ida ursäktade sig genast; "Nej men så odiös (motbjudande) jag är. av mig Jag ber om ursäkt." De andra restaurangbesökarna glunkade (prata tyst om) om det som precis hade inträffat, de ansåg säkert att man inte kan tillstädja ett sådant beteende på en fin restaurang. När de skulle betala sa Ida "Vicki, det här tar jag. Det är på tiden att jag restituerar mina skulder till dig" Ida gav kyparen en åtbörd, och han nickade mot dem och gestikulerade att han strax skulle komma.
Innan notan kom in lutade sig Vicki mot ida och viskade: "Jag ska berätta för dig om ett förstucket (dold, hemlig) avtal. Jag hittade ett dokument i vår jordkällare"
Ida blev mycket förveten (nyfiken). "Ett förstucket avtal? Vadå för dokument?"
Alldenstund kyparen precis kom in fick de vara tysta en stund. Ida blev glatt överraskad av priset; Ehuru de hade ätit och druckit gott, landade notan på blott 200 kronor. Men en sak gjorde henne altererad (förvirrad), de hade inte behövt betala för desserten, ehuruväl (trots att) de hade beställt två dyra parfaiter.
Vicki fortsatte berätta om det förstuckna avtalet "Jo, de visar sig att den tidigare ägaren till Vilan, hade en vedersakare (rival, ovän). Och gissa vem. Jo, självaste kungen, Carl den XVI Gustaf. Allt detta går att läsa i dokumentet, och dessutom har jag fått erfara att de hade en affär en gång i tiden. Detta står ibidem (i samma skrift)"

Ida blev helt paff. "Nej, Vicki, det där får du iterera (upprepa) inte en utan två gånger." Vicki itererade de hon sagt, och när hon itererat tio gånger så kunde Ida förstå- ägaren, Fru Blomkvist, hade i sanning (verkligen) haft konungen som sin vedersakare. Vicki fortsatte berätta "Jo, så var det, och de råkade i delo med varandra gång på gång. Det var gräl om något legat (testamensgåva) på en stor bit mark, och vem som skulle ha denna. Till sist anskaffade (skaffa) fru Blomkvist en sakförare (advokat) som lyckades förebringa (lägga fram bevis) flera otvivelaktiga bevis, som gav henne rätten till arvet. Det var väl otroligt, ehuru han var kung och hon blott en hemmafru, fick hon rätt till slut. Sedan visade det sig arvet ändå bara vara impediment (ekonomiskt värdelös mark), men detta gjorde inget, för Fru Blomkvist hade ändå tänkt att bygga ett äventyrsbad på marken."
Innan de gick tillvällde (roffa åt sig) sig Ida några tandpetare, som hon tänkte göra kott-djur med.


Åter ute på gatan, när de betalat och lämnat en generös dusör (penninggåva, dricks) till kyparen, (de ansåg att restaurangen hade överflyglat (överträffa) alla deras förväntningar) fick de syn på en bil som blivit totalt ramponerad (fördärvad). "Det är säkert samma glopar som kastade ägg på oss tidigare idag. Dagens ungdom. Men så blir det om barnen inte blir danade(formade) från början i hemmet." sa Ida. "Så dant det blir då, och barnen inte blir danade" tillade Vicki som börjat använda sig av östgötska uttryck.
"Samma sak ände min bil en gång" berättade Vicki. Jag utrangerade (kassera) den senare. Appropå utrangera," fortsatte hon "så är det just det jag har gjort med alla onödiga pinaler (saker) och allehanda bric a brac (typ krimskrams) och bjäfs (krimskrams) från mitt vardagsrum. "Det är jag nyter (glad) över!" sa Ida" För den där vackra kandelabern som du inte hade plats för gör sig så fin hos oss!"

När kvällen led mot sitt slut var det dags att åka pendeltåget hem. På stationen stod en ståupp-komiker och drog burleska (tokroliga) skämt och kiss och bajs.

Och så levde de lyckliga i alla sina dagar!

Användarvisningsbild
nardan
Newbie-postare
Newbie-postare
Inlägg: 12
Blev medlem: ons 05 sep, 2007 14:22

Re: Idas nyskriva ordsaga, kanske lär du dig ett nytt ord?

Inläggav nardan » tor 23 okt, 2008 11:28

Vilket underbart initiativ!! :-D

Användarvisningsbild
Paradisia
Stammis
Stammis
Inlägg: 422
Blev medlem: sön 28 okt, 2007 15:30

Re: Idas nyskriva ordsaga, kanske lär du dig ett nytt ord?

Inläggav Paradisia » tor 23 okt, 2008 11:36

Hur många år tog dte dig att göra detta ord-konstverk!? 8O
Otroligt skickligt gjort!

Användarvisningsbild
idabjö
Stammis
Stammis
Inlägg: 100
Blev medlem: tis 28 aug, 2007 13:56
Ort: Odensala, Märsta

Re: Idas nyskriva ordsaga, kanske lär du dig ett nytt ord?

Inläggav idabjö » tor 23 okt, 2008 11:42

Tack! :) Jag har byggt på lite här och där när jag har pluggat ORD. Det är svårt att bara banka in ord tycker jag, jag måste använda dem på något sätt.

davträ
Newbie-postare
Newbie-postare
Inlägg: 1
Blev medlem: ons 06 aug, 2008 20:15

Re: Idas nyskriva ordsaga, kanske lär du dig ett nytt ord?

Inläggav davträ » tor 23 okt, 2008 13:07

Tack så mycket! Det var en väldigt lärorik text

Användarvisningsbild
esso
Newbie-postare
Newbie-postare
Inlägg: 33
Blev medlem: mån 28 jan, 2008 16:43

Re: Idas nyskriva ordsaga, kanske lär du dig ett nytt ord?

Inläggav esso » tor 23 okt, 2008 13:26

imponerande och väldigt välskrivet med tanke på längden :) keep up that good work

Användarvisningsbild
jonber
Stammis
Stammis
Inlägg: 321
Blev medlem: sön 29 jun, 2008 15:11

Re: Idas nyskriva ordsaga, kanske lär du dig ett nytt ord?

Inläggav jonber » tor 23 okt, 2008 13:39

Bra arbete! Positivt för inlärningen att sätta in orden i egna meningar och trevligt för oss att läsa orden i sammanhang! ^^
Visst är det inget litterärt konstverk, det är en hel del jobbiga upprepningar och stilnivån är upp och ner.. Ibland används orden kanske lite fel också... ^^ Men bortsett från det är det skitbra! :D
Läser gärna mer!
"Lär som om du skulle leva för evigt. Lev som om du skulle dö i morgon."
­ Mahatma Gandhi

sarjoh
Newbie-postare
Newbie-postare
Inlägg: 29
Blev medlem: tor 14 feb, 2008 7:07

Re: Idas nyskriva ordsaga, kanske lär du dig ett nytt ord?

Inläggav sarjoh » tor 23 okt, 2008 14:43

Tack så mycket!
Ordsagan var inte bara lärorik, den var bra också :D!

yo_han_es
Newbie-postare
Newbie-postare
Inlägg: 22
Blev medlem: tis 07 feb, 2006 1:00

Re: Idas nyskriva ordsaga, kanske lär du dig ett nytt ord?

Inläggav yo_han_es » tor 23 okt, 2008 15:26

Tack!!

Kul att någon orkar lägga ner sig på sånt här!

Många obsoleta ord dock men det är ju en hel del såna på provet tyvärr.

Användarvisningsbild
Druantia
Newbie-postare
Newbie-postare
Inlägg: 46
Blev medlem: sön 06 apr, 2008 16:57

Re: Idas nyskriva ordsaga, kanske lär du dig ett nytt ord?

Inläggav Druantia » tor 23 okt, 2008 16:41

Vilket roligt initiativ! Att du bara orkar ;) Jättekul, skriv gärna fler framöver om du ids!

LinneaBee
Stammis
Stammis
Inlägg: 135
Blev medlem: fre 29 feb, 2008 11:39

Re: Idas nyskriva ordsaga, kanske lär du dig ett nytt ord?

Inläggav LinneaBee » tor 23 okt, 2008 16:48

jonber skrev:Bra arbete! Positivt för inlärningen att sätta in orden i egna meningar och trevligt för oss att läsa orden i sammanhang! ^^
Visst är det inget litterärt konstverk, det är en hel del jobbiga upprepningar och stilnivån är upp och ner.. Ibland används orden kanske lite fel också... ^^ Men bortsett från det är det skitbra! :D
Läser gärna mer!
wet blanket

Användarvisningsbild
jonber
Stammis
Stammis
Inlägg: 321
Blev medlem: sön 29 jun, 2008 15:11

Re: Idas nyskriva ordsaga, kanske lär du dig ett nytt ord?

Inläggav jonber » tor 23 okt, 2008 17:18

LinneaBee skrev: wet blanket
Oärliga eller språkligt förslappade?
"Lär som om du skulle leva för evigt. Lev som om du skulle dö i morgon."
­ Mahatma Gandhi

Användarvisningsbild
Millepille
Stammis
Stammis
Inlägg: 432
Blev medlem: tor 17 jan, 2008 1:22

Re: Idas nyskriva ordsaga, kanske lär du dig ett nytt ord?

Inläggav Millepille » tor 23 okt, 2008 17:35

idabjö skrev:Tack! :) Jag har byggt på lite här och där när jag har pluggat ORD. Det är svårt att bara banka in ord tycker jag, jag måste använda dem på något sätt.
Vad härligt och ambitiöst att dela med sig.

Jag håller med dig, det är så oinspirerat att sitta med ordlistor, jag klarar det högst en månad sen har all motivation försvunnit. Jag brukar läsa böcker istället, har dock insett att jag nog måste läsa betydligt mer för att det skall ha någon inverkan..

Användarvisningsbild
Guldbollen
Platinapostare
Platinapostare
Inlägg: 5052
Blev medlem: ons 01 feb, 2006 1:00
Ort: Stockholm

Re: Idas nyskriva ordsaga, kanske lär du dig ett nytt ord?

Inläggav Guldbollen » tor 23 okt, 2008 20:10

Oj! Det är så att man blir varm av tanken på hur mycket jobb du har lagt ner på det där. Imponerande, Ida!

Hjunis
Newbie-postare
Newbie-postare
Inlägg: 32
Blev medlem: sön 13 maj, 2007 2:00
Ort: Täby

Re: Idas nyskriva ordsaga, kanske lär du dig ett nytt ord?

Inläggav Hjunis » tis 04 nov, 2008 13:58

Hedersvärd (bra) insats. Jag har nu själv påbörjat en egen ordsaga! Jag har problem att både kopiera över sagan till word och likaså skriva ut den. Tycker det är onödigt jobbigt att läsa på skärmen. Vet någon vad problemet är?


cron
Intresseanmälan

Du är inte VIP-medlem. Lämna en intresseanmälan och få information helt gratis!

Dagens ord
FURIE
person i tillstånd av raseri
Nästa prov

14/4 - 2018 kl 8:10
142 dagar 22 timmar och 37 minuter kvar att förbereda sig på.

Sista anmälningsdag:
1/2 - 2018 kl 23:59

Utvalda forumtrådar
Senaste 5 forumtrådar