Bokens andra del är nämligen betydligt intressantare [...] Soros kan såsom inflytelserik och välinformerad handlare i värdepapper och valutor beskriva skeenden vi vanligen inte uppfattar.

Nu är bristen på ett praktiskt, politiskt perspektiv inte bara kännetecknande för George Soros utan för flertalet vetenskapliga arbeten, reportage- och debattböcker som på senare tid ägnats åt behovet av politiska institutioner på överstatlig nivå. Analyserna av problemen är inte sällan utmärkta. [...] Den verkligt svåra frågan ? hur internationella politiska organ skall skapas och vinna legitimitet ? förbigås emellertid oftast med tystnad.

Inte heller i andra avseenden är Soros bok något mästerverk, framför allt inte i de inledande teoretiska, eller ”filosofiska”, avsnitten. [...] Till största delen innehåller dessa kapitel ingenting nytt, trots Soros självmedvetna sätt att uttrycka sig, och de intressanta påpekandena är formulerade i så allmänna termer att Soros resonemang knappast kan betraktas som någon egentlig analys.

George Soros nya bok är tankeväckande, men mest som en påminnelse - från ett oväntat håll - om problem vilkas lösningar vi ännu saknar.

[Om Roadville] Men redan vid ungefär fyra års ålder upphör lekar, leksaker och högläsning. Barnen börjar nu delta mer i föräldrarnas sysslor, pojkarna med fadern, flickorna med modern

Förmågan till verbal ekvilibristik senare under uppväxten och som vuxen är ett viktigt kulturellt kapital särskilt för en pojke/man: måttet på en man är hans mun [...]

För flickor gäller det att lära sig fussing [...]. De ägnar sig också mycket åt ordlekar i tal eller sång. Detta tillskrivs inte allmänt samma värde som pojkarnas/männens verbala aktiviteter, men är ett lika betydelsefullt inslag i att vara kvinna och mor som den verbala interaktionen mellan män är i den manliga identiteten.