Hej!

Som många andra här har jag ett starkt intresse för att läsa till läkare på universitetet, men behöver förlita mig på HP då betygen inte riktigt räcker till.

Jag gick ut gymnasiet inriktning Natur Natur med resultat över snittet (20.2 med 2.5 extramerit), men många av de kurserna jag föll på var naturkurser. Snittet här var C+, där de "svårare" kurserna (Kemi/Biologi/Fysik 2) alla hamnade på respektive C/C/D.

Nu när jag väl börjar komma nära att faktiskt bli antagen, åtminstone på något läkarprogram (1.55 på riktiga och 1.70 på ärliga provsimuleringar), börjar man tvivla på att man faktiskt kommer kunna klara utbildingen; jag kan bli hur bra som helst på att grundläggande matteuppgifter, eller kunna tiotusentals svenska ord, men det kommer inte komma på det faktiska läkarprogrammet.

Hur förhåller ni er till att man måste prestera helt andra kunskaper på läkarprogrammet än på provet som får er antagna dit, speciellt om ni inte har de starkaste betygen i kurser som kommer bli relevanta under läkarprogrammet? (att ha E- i biologi påverkar studierna lite mer än att ha E- i religion)

Du kan söka någon fristående kurs i fysiologi exempelvis för att få en "provsmak" av början på läkarprogrammet. Men jag tycker att man kommer in i den nya studietekniken, det blir också roligare när man är genuint intresserad av det man läser.

Hej!

Ingenting från gymnasiet går att applicera på läkarutbildningen. Allt handlar om att lägga ned tiden. Behandlar du utbildningen som ett job och lägger ned 40 timmar i veckan av ärligt arbete inklusive raster så kommer du klara dig galant. Läkarutbildningen i sig är inte svår utan tar tid. Så vill du klara utbildningen så gör du det. Spärrar man ut sig vilket inte är helt ovanligt så tar man ett halvår och jobbar medans man pluggar till nästa år. Det är varken något att skämmas över eller oroa sig för.

Biologin kemin och fysiken på gymnasiet har nästan inget att göra med läkarutbildningen heller. När du är där så är det du lät dig för det mesta relevant så det finns en anledning att lära sig det med. Med allt detta sagt så är det tuffaste att hålla disciplin och faktiskt studera och få ihop samvaron.

Mvh relativt nyexad läkare

VictorH skrev: ↑tor 06 jul, 2023 16:45 Hej!

Ingenting från gymnasiet går att applicera på läkarutbildningen. Allt handlar om att lägga ned tiden. Behandlar du utbildningen som ett job och lägger ned 40 timmar i veckan av ärligt arbete inklusive raster så kommer du klara dig galant. Läkarutbildningen i sig är inte svår utan tar tid. Så vill du klara utbildningen så gör du det. Spärrar man ut sig vilket inte är helt ovanligt så tar man ett halvår och jobbar medans man pluggar till nästa år. Det är varken något att skämmas över eller oroa sig för.

Biologin kemin och fysiken på gymnasiet har nästan inget att göra med läkarutbildningen heller. När du är där så är det du lät dig för det mesta relevant så det finns en anledning att lära sig det med. Med allt detta sagt så är det tuffaste att hålla disciplin och faktiskt studera och få ihop samvaron.

Mvh relativt nyexad läkare

Vilket universitet pluggade du på?

Till viss mån håller jag med att HP inte är representativ över kunskaper man behöver som läkare, men det visar några andra förmågor som jag tycker påvisar en bra student i vilket område som helst, förmågan att se detaljer så väl som helhet, förmågan att minimera slarvfel, förmågan att stress hantera, och för de som inte är naturligt begåvade i de områden som täcks på HP förmågan att utvecklas. Och för gymnasiet för de flesta lär vi oss förmågan att ta in kunskap och analysera den snarare än kunskapen i sig .

Får du kvalifikationerna att komma in på läkarprogrammet så har du kvalifikationerna. Läkarprogrammet är flexibelt misslyckas du på ett prov kan du ta omprov, misslyckas du på en spärkurs kan du läsa om kursen. Så länge du vill bli läkare har du möjlighet att bli läkare, men om du tvivlar om det är värt det kanske du vill skugga en läkare på något sjukhus, jobba som vårdbiträde eller ta en fysiologi kurs så att du vet vad du slänger dig in i. Läkarprogrammet är tufft och läkaryrket tuffare så om du inte har motivationen är det nog bäst att inte satsa på just det.

Kloky skrev: ↑fre 03 nov, 2023 10:59 Till viss mån håller jag med att HP inte är representativ över kunskaper man behöver som läkare, men det visar några andra förmågor som jag tycker påvisar en bra student i vilket område som helst, förmågan att se detaljer så väl som helhet, förmågan att minimera slarvfel, förmågan att stress hantera, och för de som inte är naturligt begåvade i de områden som täcks på HP förmågan att utvecklas. Och för gymnasiet för de flesta lär vi oss förmågan att ta in kunskap och analysera den snarare än kunskapen i sig .

Får du kvalifikationerna att komma in på läkarprogrammet så har du kvalifikationerna. Läkarprogrammet är flexibelt misslyckas du på ett prov kan du ta omprov, misslyckas du på en spärkurs kan du läsa om kursen. Så länge du vill bli läkare har du möjlighet att bli läkare, men om du tvivlar om det är värt det kanske du vill skugga en läkare på något sjukhus, jobba som vårdbiträde eller ta en fysiologi kurs så att du vet vad du slänger dig in i. Läkarprogrammet är tufft och läkaryrket tuffare så om du inte har motivationen är det nog bäst att inte satsa på just det.

Jag håller verkligen med. Efter att ha gått nästan en termin märker jag att HP har gett mig en del förmågor som att hantera stress, vara noggrann och koncentrerad. Att läsa texter och följa med det som sägs är viktigt när man ska ta sig igenom kurslitteraturen. Engelskan sitter bättre efter HP än om jag inte hade tränat till det. Problemlösningen från framför allt DTK hjälper mig att tolka olika bilder där man har illustrerat saker med hjälp av tabeller eller grafer, särskilt när man läser forskningsartiklar.

Den stora skillnaden nu är att man läser något man verkligen brinner för men samtidigt krävs det mer tid och regelbundenhet för att ta sig igenom informationen. Finns det en vilja och disciplin är det möjligt att klara sig igenom utbildningen.