I två nätter har jag legat och grubblat över lördagens hp.
Det känns inte som att jag kommer någonvart.
Hur i hela fridens namn gör ni?

Läkarprogrammet känns oerhört avlägset just nu. Det tär på hela min självbild - har jag inte bättre kämpaglöd? Var är min disciplin? Varför prokastrinerar jag?

Att få studera medicin är allt jag drömmer om. Det är rentav en akut längtan. I det sammanhanget kan inga vardagsmåsten, släktträffar och engagemang i diverse föreningar mäta sig. Ändå kommer jag inte ifrån dessa. Just nu känns det som att jag strikt behöver omprioritera vart jag lägger min tid, om jag ska vara rättvis mot mig själv och följa min dröm. Men det verkar samtidigt inte finnas något att prioritera bort. Jag kan ju inte låta bli att ordna födelsedagskalas åt mina tre söner, t.ex. Det är 3 barnkalas om året och 3 släktkalas om året. Sen är det jul, och allt annat som såklart är helt vanliga, roliga event, men som liksom tar tid från pluggandet, tillsammans med all mat som ska lagas, disk, tvätt, blöjbyten, städning... Innan jag fick barn trodde jag att den stora utmaningen var att fostra barnen. Sen förstod jag att i verkligheten var det, det här med att man förutom att sköta sin egen hygien också sköter x andras

Städtjänst har jag provat, men det funkade inte för oss. Jag har lagt upp det så att jag får matkassar levererade hem varannan torsdag - så vi slipper handla. Jag städar och tvättar varje torsdag också så får det se ut som det vill resten av veckan. Jag tar barnen på aktiviteter två kvällar i veckan. Resten av tiden, nåja, när de är på dagis och efter de somnat, borde rimligtvis endast kunna gå åt till att plugga. Ändå känns det som att det alltför ofta är något som kommer i vägen - nått bvc möte, nån som är sjuk, nån konstig räkning, nått problem i min boförening...
Hur mycket av dessa kan jag strukturera upp bättre och hur mycket ska jag ta för vad det är?


Jag älskar såklart mina barn mer än allt annat och jag älskar mitt liv som mamma. Men jag måste väl kunna höja mig så att jag når läkarlinjen och ändå kunna vara ensamstående mamma.

Men hur? Tips mottages tacksamt

"Att få studera medicin är allt jag drömmer om. Det är rentav en akut längtan. I det sammanhanget kan inga vardagsmåsten, släktträffar och engagemang i diverse föreningar mäta sig."

Här tycker jag att ditt problem ligger. Jag förstår verkligen hur du känner inför studier och din framtida karriär, men om du ska kunna balansera ditt liv framöver måste du respektera vikten av omväxling och annat viktigt i livet.
Nu förstår jag absolut att du inte tycker att det är viktigt med annat, men ibland måste vi intala oss lite extra för att det verkligen ska få fäste.

Problemet blir ju att nu är det högskoleprovet, sen kommer läkarstudier, sen kommer AT, sen ST osv osv.
Dvs du kommer ställas inför exakt samma situation om och om igen.

Vad jag vill säga är att oavsett så behöver du försöka finna ro och tillfredställelse med det du har och klarar av.
Sätt upp ett schema, med kanske 2 timmars studier per gång, 2,3 el 4 gånger i veckan. Klarar du det, så är det ju kanon. Gör du inte det, så har du säkert gjort något annat som också är viktigt i ditt liv. Typ som att betala räkningar, lagat mat åt det viktigaste i ditt liv, sett till att få social kontakt osv osv.
För det är minst lika viktigt.

Mitt tips är som sagt, sätt upp ett realistiskt schema, försök följa det, men framför allt:
Var nöjd med det du gör, vart du befinner dig och gläd dig åt det du har här och nu också!

Tycker LudWid formulerat det väl. Både detta att du håller läkarutbildningen på alltför hög piedestal, men också att situationen som du befinner dig i nu inte kommer lindras av att du passerar högskoleprovet, för arbetstopparna på läkarprogrammet kommer som minst vara lika stora.

Med det sagt, ser jag att det finns två saker du kan göra:

1. Karva ut tid i din kalender som är öronmärkt för plugg och inte får rubbas. Gör dig onåbar under denna tid om du måste.
2. Se till att krama ut effektiviteten i varenda minut i dina pluggpass:

- undvik distraktioner
- plugga aktivt, inte passivt
- använd pomodoro-tekniken

Därtill kan du försöka använda appar som du kan plocka fram varje gång du får ett kort ögonblick över. På sikt genererar detta en hel del extra pluggtid. Väntar du på att pastavattnet ska börja koka? Fram med appen. Står du i kö på banken? Fram med appen. Är det tio minuter kvar tills din buss är framme till din hållplats? Fram med appen.

Detta är pluggprinciper som jag utvecklat under preklin på läk, men det är universalt tillämpbart.

"Det är 3 barnkalas om året och 3 släktkalas om året. ", förlåt men vad har det för betydelse?

Jonathanberhane skrev: ↑fre 12 apr, 2019 11:20 "Det är 3 barnkalas om året och 3 släktkalas om året. ", förlåt men vad har det för betydelse?

Exempel på saker som tar kraft och energi från studier?

LudWid skrev: ↑fre 12 apr, 2019 11:42

Jonathanberhane skrev: ↑fre 12 apr, 2019 11:20 "Det är 3 barnkalas om året och 3 släktkalas om året. ", förlåt men vad har det för betydelse?

Exempel på saker som tar kraft och energi från studier?

Det är endast futila "hinder" som inte bör sätta stopp för att nå ens drömmar.

Jonathanberhane skrev: ↑fre 12 apr, 2019 13:47

LudWid skrev: ↑fre 12 apr, 2019 11:42

Jonathanberhane skrev: ↑fre 12 apr, 2019 11:20 "Det är 3 barnkalas om året och 3 släktkalas om året. ", förlåt men vad har det för betydelse?

Exempel på saker som tar kraft och energi från studier?

Det är endast futila "hinder" som inte bör sätta stopp för att nå ens drömmar.

Nej. Det är det verkligen inte. Jag hoppas att du inte är seriös.
Tycker du på allvar att man som ensamstående mamma ska strunta i sina barn födelsedagar för att plugga till ett prov?

Jag ville ge er en bild av hur mitt vardagsliv ser ut ställt i relation till personlig utveckling. Vissa saker i vardagen går att kapa, andra inte. Vissa går att göra lättare för sig. Där vill jag hitta en balans. Det handlar inte om att nödvändigtvis utesluta något, men att kanske lägga det på en annan nivå. Tack för konkreta tips avseende studieteknik.

Jag tycker att LudWid och Hasselblad belyser dilemmat väl. Jag behöver verkligen bli bättre på att växla av och på, så att jag dels får ut mer av studierna, dels av fritiden. Har du något tips på nån särskild app @LudWid i väntan på pastavattnet?

Jonathanberhane referensen med barnkalasen var ett förtydligande för mig själv på saker som i nuläget förmodligen tar mer tid än vad som egentligen behövs för att göra barnen glada och nöjda. Jag kan ha varit otydlig där men jag är nog i nuläget överambitiös som arrangerar väldigt mycket inför dessa. Och det är ju såklart för att jag tycker att det är roligt. Min text handlar inte egentligen om de enskilda vardagsbestyren i sig, utan mer om att jag skulle vilja hitta en mellanväg - där studierna kan få ta lite mer plats än vad de gör idag. Vad är din studieteknik?

Hej TinMac!

Om du inte redan har läst min tråd så är jag läkarstudent på karolinska institutet. Jag har flera klasskamrater som är enamstående mammor. Dessutom har jag handledare på vårdcentralen som var ensamstående mammor när de tog sin AT.

Du har mycket på axlarna. barnen kräver stimulering och vill konstant ha mammas uppmärksamhet på ett eller annat sätt. Mat behöver lagas och disken behöver skötas. Det. Tar. Aldrig. Slut. Sedan har du säkert belastningar från flera håll som vi på forumet inte vet om.

Innan vi tacklar frågor som diciplin och motivation så behöver vi belysa grundorsaken till varför du vacklar i dessa områden idag. Försök att besvara dessa tre frågor:

(1) Är målet jag har ( komma in på läkarprogrammet via högksoleprovet) teoretiskt sätt uppnåelig?

Om svaret är ja går du till nästa fråga.

(2) Har jag de resurser som krävs för att kunna nå målet?

Svarar du ja går du vidare till nästa fråga.

(3) Tycker jag att uppoffringen är värd målet? Är jag villig att gå så långt?

Svarar du nej på något av dessa tre frågor så har du tappat grundstenen för motivation. När du inte har motivation och målet inte känns uppnåelig så krävs det 100x mer diciplin från dig än från en annan individ som tror på det dem gör.

Se inte diciplin som en muskel. En muskel som du ifrågasätter som svag hos dig själv, utan det är relativt till handlingen vi utför.

Jag höjde mig från 0,4 till 1,75 och tog mig in i läkarprogrammet. Nu får vi ingen information om hur du ligger till kunskapsmässigt idag. Men det låter som att det här inte är en kunskapsmässig fråga för dig utan en tidsmässig sådan. Då behöver du först svara de 3 frågorna ovan för att gå vidare med en lösning.

samabe skrev: ↑lör 20 apr, 2019 0:58 Hej TinMac!

Om du inte redan har läst min tråd så är jag läkarstudent på karolinska institutet. Jag har flera klasskamrater som är enamstående mammor. Dessutom har jag handledare på vårdcentralen som var ensamstående mammor när de tog sin AT.

Du har mycket på axlarna. barnen kräver stimulering och vill konstant ha mammas uppmärksamhet på ett eller annat sätt. Mat behöver lagas och disken behöver skötas. Det. Tar. Aldrig. Slut. Sedan har du säkert belastningar från flera håll som vi på forumet inte vet om.

Innan vi tacklar frågor som diciplin och motivation så behöver vi belysa grundorsaken till varför du vacklar i dessa områden idag. Försök att besvara dessa tre frågor:

(1) Är målet jag har ( komma in på läkarprogrammet via högksoleprovet) teoretiskt sätt uppnåelig?

Om svaret är ja går du till nästa fråga.

(2) Har jag de resurser som krävs för att kunna nå målet?

Svarar du ja går du vidare till nästa fråga.

(3) Tycker jag att uppoffringen är värd målet? Är jag villig att gå så långt?

Svarar du nej på något av dessa tre frågor så har du tappat grundstenen för motivation. När du inte har motivation och målet inte känns uppnåelig så krävs det 100x mer diciplin från dig än från en annan individ som tror på det dem gör.

Se inte diciplin som en muskel. En muskel som du ifrågasätter som svag hos dig själv, utan det är relativt till handlingen vi utför.

Jag höjde mig från 0,4 till 1,75 och tog mig in i läkarprogrammet. Nu får vi ingen information om hur du ligger till kunskapsmässigt idag. Men det låter som att det här inte är en kunskapsmässig fråga för dig utan en tidsmässig sådan. Då behöver du först svara de 3 frågorna ovan för att gå vidare med en lösning.

Oj, vilken imponerande höjning! Hur lång tid tog det för dig och på vilket sätt pluggade/övade du för att nå så högt? Fick nämligen 1.1 på mitt senaste, och första, HP och siktar mot det målet som du uppnått

Hej,
Du har fått flera rikrigt bra tips och frågor att ställa dig själv.
Här kommer generella tips för maximal tideffektivitet:

1. Sätt upp ett tidsmål som känns lätt och bygg sedan på.
Det är bättre att ditt mål känns enkelt att klara av (vilket ger dig en boost) snarare än att sätta ett för högt mål och inte klara det (och känna dig nerslagen). 10 min är alltid 10 min osv..

2. Ta tag i alla surdegar först.
Gör det du tycker känns absolut jobbigast först så är det klart...när det är klart kommer allt annat kännas betydligt lättare.

3. Stäng av notiser på telefonen när du pluggar.
Din pluggtid är din pluggtid och ingen annan ska avbryta den.

4. Plugga på lunchen om du kan.
Att sitta med plugg medans du äter (om du kan göra det ostört) ger dig extra pluggtid du annars kanske skulle gå miste om.

5. Blocka din tid.
göra dina måsten (städning, tvätt etc...) på planerade tider. Planera även in tid på att ta hand om det oväntade (ex den där räkningen eller vad det nu är) då du tar tag i det. Du behöver inte vara tillgänglig och redo 24/7 - många saker är ok att göra när det passar dig.

6. Avsäg dig allt "extra" ansvar.
Om du idag har axlat ansvar som du egentligen inte måste ha så kan det vara en god ide att avsäga sig detta. Du bestämmer över din tid!

Något jag tänkte på är ju om du tex har en nära vän eller familjemedlem som kan tänka sig att passa barnen ett par timmar någon dag/vecka just för att du ska få extra tid till plugg?