Längtar efter kurskamrater
Längtar efter kurskamrater
Jag måste bara uttrycka min frustration över att sitta hemma o plugga!! Vet att jag ska vara glad för att jag har möjligheten att satsa på min stora dröm, att komma in på läkarprogrammet. Det är bara så trist att sitta hemma o plugga framför datorn hela dagarna! Längtar efter en fastlagd kursplan och kontakt med kurskamrater o lärare. Dessutom sliter den här osäkerheten på att komma in ganska ordentligt på psyket. Nån som känner igen sig? Tack och lov för att HPG:s forum finns. Annars skulle jag blivit tokig.
Ja, jag håller verkligen med dig Kattis!! Så skönt att höra att fler känner så! Det tar oerhört på en att sitta hemma o plugga hela dagarna. Det känns liksom som att man är helt utanför samhället. Jag har också alltid haft en dröm om att bli läkare (men har även börjat fundera lite på tandläkare nu) så möjligheten att kunna sitta och kämpa för satsa på att komma in på en drömutbildning är ju helt otrolig. Men det börjar kännas lite tufft nu, SÅ skönt att provet är nu på lördag, samtidigt som det skrämmer en..
-
- Stammis
- Inlägg: 287
- Blev medlem: lör 29 okt, 2005 2:00
jag känner likadant. jag ser verkligen fram emot att börja läsa på riktigt. inte sitta hemma och läsa lite fysiologi för skojs skull, utan verkligen komma igång på riktigt med studierna och få kursplaner och listor på kurslitteratur, ha en vardag där man går iväg på föreläsningar och laborationer, ha kurskamrater... allt!
- Guldbollen
- Platinapostare
- Inlägg: 5049
- Blev medlem: ons 01 feb, 2006 1:00
- Ort: Stockholm
Jag är inte stressad. Inte alls. Mitt undermedvetna sparar säkert den ackumulerade stressen till på lördag.
läkarstudent.se - ungefär allt du behöver veta om antagningen till läkarprogrammet
+ läkarstudent.se på Facebook
(adressen stavas med ett ä)
- Guldbollen
- Platinapostare
- Inlägg: 5049
- Blev medlem: ons 01 feb, 2006 1:00
- Ort: Stockholm
Jo, kan inget annat än att instämma. Sitta hemma framför datorn och plugga ordlistor (och odla finnar) är ingen höjdare direkt. Ser verkligen fram emot att börja läsa på universitetet nu. Går förvissa också på komvux, men mycket socialt liv har det inte blivit den senaste tiden. Vissa dagar känns det extra tärande på psyket och jag har kommit fram till att man helt enkelt måste planera in ett antal sociala dagar varje månad. Regelbunden träning är ju självklart bra också.
Hur som helst tänker jag ta ett fullständig avbrott á 1-2 veckor från aktivt HP-pluggande efter att provet är skrivet.
Hur som helst tänker jag ta ett fullständig avbrott á 1-2 veckor från aktivt HP-pluggande efter att provet är skrivet.
Det ska bli skönt att få gjort hp men har rätt mycket ångest över det. Jag skulle själv vilja kunna plugga helhjärtat inför hp men har inte tid så det räcker med barn, halvtidsjobb och heltidsstudier. Så jag är jätteavundsjuk på alla som kan lägga ner massor av tid på hpstudier. Hoppas dock ändå på ett under på lördag så jag med kan få bli läkare
- Guldbollen
- Platinapostare
- Inlägg: 5049
- Blev medlem: ons 01 feb, 2006 1:00
- Ort: Stockholm
Kattis; jag har en dotter på två år och vill gärna ha fler men det får vänta lite. Jag hade tänkt pendla om jag kommer in i göteborg eller lund, annars blir det flytt.
Guldbollen; Trodde först jag läst fel, men alla får ju tycka vad man vill. Själv hoppas jag att jag får kurskamrater ialla åldrar med olika bakrunder med eller utan barn.
Guldbollen; Trodde först jag läst fel, men alla får ju tycka vad man vill. Själv hoppas jag att jag får kurskamrater ialla åldrar med olika bakrunder med eller utan barn.
- Guldbollen
- Platinapostare
- Inlägg: 5049
- Blev medlem: ons 01 feb, 2006 1:00
- Ort: Stockholm
Guldbollen:Visst är det kul om det finns personer med olika bakgrund och ålder! Tror i och för sig inte att du behöver oroa dig för att hamna bland en massa 30 åringar med barn på läkarprogrammet . Det är nog snarare tvärtom. Jag förstår att man gärna vill lära känna andra yngre utan barn när man själv är i den fasen. Egentligen tror jag inte det spelar så stor roll på skoltid. Jag hade väldigt kul med mina klasskamrater på basåret fast vi var allt mellan 19-36. Däremot tror jag att fritiden skiljer sig ganska markant. Jag som har familj stannar inte gärna i skolan hela kvällen eller drar ut på annat tillsammans med kurskamrater, eftersom jag har familj.
Asaz: Så du kan tänka dig att flytta. Varsomhelst? Jag är tyvärr inte så flyttbar. Ska inte bara skylla på familjen eftersom jag själv nog också är ganska rotad i Stockholm. Men det är klart att jag hade antagligen flyttat om det bara varit jag. Hur långt har du i pendlingsavstånd till Göteborg och Lund? Är det veckopendling du tänker på?
Asaz: Så du kan tänka dig att flytta. Varsomhelst? Jag är tyvärr inte så flyttbar. Ska inte bara skylla på familjen eftersom jag själv nog också är ganska rotad i Stockholm. Men det är klart att jag hade antagligen flyttat om det bara varit jag. Hur långt har du i pendlingsavstånd till Göteborg och Lund? Är det veckopendling du tänker på?
- Guldbollen
- Platinapostare
- Inlägg: 5049
- Blev medlem: ons 01 feb, 2006 1:00
- Ort: Stockholm
Kattis; Jag har ungefär lika långt åt båda hållen 13 mil. Tänkte dagspendla isåfall och sova över ibland,(känner folk ibåda städerna) om det fungerar. Känner flera personer som läst/läser till läkare i göteborg och det har funkat bra för dom även om det innebär mycket tid på tåget. Så småningom blir det väl flytt dit också, tror det kan vara jobbigt i längden. Även om jag kan tänka att flytta på mig så vill jag ju helst komma in i G och LU och helst inte i umeå. Det känns lite för långt. Stockholm och Uppsala är också helt okej eftersom min kille kan jobba där också.
Guldbollen; jag tror inte heller att du ska vara orolig för att du blir ensam med mammor och pappor, men jag pluggar nu och dom jag umgås med på fritiden och gör mina arbeten med är mellan 21 och 26. Själv är jag 31. Det funkar jättebra och jag tänker överhuvudtaget inte på att det är någon åldersskillnad. När jag läste första gången på högskolan och var 19 så hamnade/valde jag en grupp med 3 personer som alla var mellan 8 och 15 år älre än mig och det var lika bra.
Guldbollen; jag tror inte heller att du ska vara orolig för att du blir ensam med mammor och pappor, men jag pluggar nu och dom jag umgås med på fritiden och gör mina arbeten med är mellan 21 och 26. Själv är jag 31. Det funkar jättebra och jag tänker överhuvudtaget inte på att det är någon åldersskillnad. När jag läste första gången på högskolan och var 19 så hamnade/valde jag en grupp med 3 personer som alla var mellan 8 och 15 år älre än mig och det var lika bra.