Hej hej hallå!

Jag har precis blivit antagen på KI. Så nu när jag är klar tänkte jag posta min väg till medicinutbildningen.

Jag skrev mitt första högskoleprov efter studenten någon gång, utan några större ambitioner. 0,7. Inte något toppenresultat. Jag skrev två till och skrev 0,9 och 1,3 utan att förbereda mig alls. Det var väl någonstans här som jag insåg vad jag var jag ville lägga mitt liv, och började förbereda mig 1,7 blev mitt högsta resultat efter tre ytterligare försök tror jag. Jag kom in på PIL, så det var behövdes inte mer.

Alltså
0,7 0,9 1,3 (sen efter föreberedelse) 1,6 1,7 och 1,7 (men mkt nära 1,8) igen.



BEHÖRIGHET.
Jag läste Teknikprogrammet på gymnasiet, så jag har pluggat på Naturbasår (kursvis) på örebro universitet. På distans. Jag skrev prov i både afrika och i sydamerika, så distans betyder verkligen distans. Världens bästa upplägg. Rekommenderas starkt! Man kan bara få G dock, men det bekommer mig inte alls.




HP
Även om jag inte presterat ett superresultat, så postar jag hur jag förberedde mig.

ORD.
Jag reste väldigt mycket ett tag, och hade en bärbar dator med mig och nötte ord i på resor genom nästan hela världen. Jag använde vokabula som jag gjorde egna ordlistor till. Dessutom spelade jag in massa mp3filer (med en skitbillig mick) som jag lyssnade på när jag åkte buss i. För att komma ihåg behövde jag spela in i "meningsformat".
Exempel: Om jag spelade in "Minutiöst - Nogrann" gav mig inte så mycket.

Men när jag istället spelade in "Mitutiös är samma sak som noggran", då fastnade det mycket lättare. Alltså att bara läsa upp ord var inte alls lika effektivt som att slänga in dem i lätta meningar.

Jag började även markera ord i pocketböcker, för de ord som man hittar i skönlitterära böcker brukar i regel vara ganska lätta och viktiga att kunna. Den bok som gav störst tillskott i listorna var Den vidunderliga kärlekens historia, av Carl Johan Vallgren. Riktigt bra, och underbart språk.

NOG.
Alltid haft bra resultat, ett två fel max.


DTK.
Såg till att lära mig procenträkning. Jag gjorde listor med massa siffroruppgifter ut och löste dem och tog tid.

Såhär:
12% av 1357
hur många procent är 15/66
77% av 37
37% av 77
0,2% av 58446015

osv osv osv.


LÄS
Gjorde snabbläsningskursen här på HPguiden.
Det var bra, men det enda som jag behövde var att börja läsa med en penna eller något annat att använnda som sökare (kallades det sökare?). Då förbättrade jag min läshastighet med massor med procent.

Läste mycket debatt artiklar, främst kulturdebattensdelen där folk skall glänsa med schysst språk och visa sig duktiga.


ENG.
Litade på att jag fick tillräckligt med träning när jag befann mig utomlands mycket tid.



PIL.
Men jag kom ju då in via PIL.
Provet är ju något helt sjukt svårt. Jag klarade det första gången jag försökte med 31p. Man behövde 31p för att komma vidare. Ibland skall man ha tur! Jag hade köpt en bok som heter "IQ Prövningen Över 500 problem som sätter din intelligens på prov" av Cameron, Joe 2008 (ISBN 1841939757). De problem som finns där är ganska representativa för provet.

De frågor som folk på forumet verkar vara rädda för, nordsydvästöst-prickarna aka vädersträcksuppgifterna är inte alls svåra OM man är bra på att vända saker i huvudet.
Det är jag mästare på. Jag tyckte de frågorna var lättast på hela provet. Så är du bra på att vrida figurer och byta perspektiv så har du inte några problem med dem!

Att lära sig några bokstavsnummer är rätt bra. T-20, E-5, J-10 osv.

Jag kommer ihåg en delfrågor, men jag kommer inte posta dem här, det känns inte rätt.


Intervjuerna

Detta tryckte jag på:

-Gjorde lumpen i 15 månader.
-Var förtroendeman i lumpen (man kanske kan översätta det till militär-fackrepresentant).
-Jobbade en sommar i åldrevården, för tre-fyra år sen.
-Resor, att jag har cyklat genom himalya, Klättrat berg på 6000m-nivå, jobbat på skola, skrivit massor med artiklar om resmål, osv osv. Men jag gick mest in för att få dem att fatta att jag inte druckit bärs och rökt gräs i Thailand i tre år.
-Frilansjournalist under kontrakt på resorna.
-Jobbat som ingenjör i ett år. Jag twistade det till att jag ville fortsätta forska och prova, men i ett annat sammanhang.

Intervjuerna var jättetrevliga. Psykologen sade sig vara klar efter 35 minuter, hon hade tillräckligt sade hon.
Det var ett bra tecken vet vi nu när vi har facit i hand.

Jag blev provintervjuad av en god vän, och då fick jag några tankeställare innan den riktiga intervjun.
Jag hade inte något bra svar på vissa givna frågor. Att provintervjuas gör en varse om allt det där. Bra.

Jag fick 5,5p tillslut.

Tala långsamt, fatta dig kort och skryt. Ljug inte! Det går inte. Det känns helt galet, och det ser de på dig. Jag är såååå säker på det.




Lycka till till alla, jag hoppas att jag hjälpt någon med något!

Ja du, det kanske du har. Fint att du kom in.

Vägen till att bli antagne kan vara lång, så även i mitt fall. På mitt första HP skrev jag 0,9 (9:an på högstadiet) följt av två till där resultatet blev 1,3 och 1,4. Dessa tre prov gjordes dock helt utan förberedelse. Hur som helst började jag plugga på ett naturvetenskapligt program på universitetet. Efter examen insåg jag att det inte var min grej att stå på lab. Av den anledningen skrev jag HP igen med förberedelser. Jag lyckades pricka in 1,8 som jag var ganska missnöjd med just då. Jag hade 10 fel på läs och 6 fel på ord!!! det borde inte vart mer än 5 och 3, men men ibland går det inte som det borde. Resterande del av provet gick som förväntat.

Jag sökte nu alla läkarprogram med Umeå som högsta prioritet följt av KI (främst för att jag är uppvuxen i Umeå o inte längtar till en storstad). Vad det gäller Umeå sökte jag intervjukvoten och på KI sökte jag PIL.

Umeå ger dessutom tilläggspoäng om man har MVG i minst 3 av 6 utvalda ämnen. Jag var ingen flitig student på gymnasiet o har man inte 2,0 på HP är det svårt att ta sig in om man inte har dessa poäng. Därför fick jag läsa upp två gymnasiebetyg till MVG för att ha en chans. Lite kul var det att jag var att läsa upp Biologin när jag har läst över 100 högskolepoäng biologi på universitetet. Det kan tilläggas att det inte var allt för svårt för min del...


Den ena intervjun i Umeå kändes bra medan den andra inte alls var en rolig upplevelse. Hur som helst ansågs jag som lämplig. På KI kändes båda intervjuerna bra, o jag fick 5,5 (dvs. antagen).

Fick reda på intervjuresultaten innan första urvalet och hade därför lyxproblemet att jag kunde välja om jag ville plugga på KI eller i Umeå. Jag ville helst plugga i Umeå, men det som bekymrade mig var huruvida en senare anställning kan påverkas av vart man studerat. Talade därför med några släktingar som är läkare o alla sa att det spelar ingen roll. Vill man senare jobba i sthlm området är det bättre att plugga på KI o vill du jobba i Umeå området är det bättre att plugga i Umeå. Alla sa att det är dina kontakter du skapar under utbildningen som är det viktiga, inte vart du har en examen. Just därför valde jag till slut att påbörja mina studier i Umeå.

Ungefär så såg min väg ut fram till antagning.