Hallå alla författare (som inte vet att ni är det än).

Jag är så trött på att plugga ord och allt annat över huvudtaget och det känns så hopplöst ibland! (JAG MÅÅSTE HA 1,7!! GAAHHH jag blir galen. Ursäkta utbrottet)

MEN så kom jag på att man kan försöka lätta upp det hela lite, så jag började skriva en liten berättelse med alla ord jag har fel på när jag pluggar, för att komma ihåg dem längre än bara 5 minuter.

Och då kom jag på att man skulle kunna ha en tråd där alla får bidra med en liten del i denna berättelse, när man har lust och fantasin kommer.
Det kan nog bli en rolig berättelse till slut!


Okej, jag börjar:

Det var en gång en gammal trångsynt gubbe som hette Enok. Han hade så mycket fördomar om folk, och var så ensidig och brackig, att ingen ville umgås med honom. Till och med råttorna höll sig undan hans hus.
Enok hade ett enda intresse, ett ganska särpräglat ett. Han samlade på gajrar från gamla segelfartyg. Han lade de långa gajrarna på sitt vardagsrumsgolv varje fredagkväll, och beundrade dem. Och innan han lade sig ringde han sin mor, Britt. Tro inte att han använde en vanlig telefon, nej, utan Enok använde sig av en telegraf. Kalla honom obsolet, men han var en man som uppskattade äldre saker.

En dag kom ett brev till Enok. På kuvertet kunde han läsa;

haha, klockrent idabjö!
Jag beundrar din teknik!

Jag brukar hitta på korta ramsor om varje ord..
"Är man självlärd så är man autodidakt"
"Lukurativt är alltid lönande"
"Toan är vakant" osv..

idabjö skrev:Kalla honom obsolet, men han var en man som uppskattade äldre saker.

Obsolet ska egentligen inte användas sådär. Det betyder att något är föråldrat och inte längre används.

Man brukar använda termen bland annat inom programmering, att ett visst verktyg inte används längre eftersom det blivit ersatt av något nytt och bättre. Det gamla verktyget är då obsolet.

ska försöka mig på en fortsättning men det blir nog inte lika bra som idabjös =)

På kuvertet stod det: Till den trångsynta gubben Enok
Enok öppnade kuvertet samtidigt som hans atte sig vi sitt matbord och slängde i sig sin lank. I kuvertet låg följande medelande: du ha ännu ej på börjatraten efter ditt köp av en refraktor. Därför ser vi dig som en renegat....Här slutade Enuk att läsa brevet och gick istället iväg till den närliggande sjön som hade frusit till is. Där sattte han sig och begrundade en råk, samtidigt som han slog med levangen som han tagit med sig, på isen. Mörkret började falla och efter att Enuk smällt i sig sin allt annat än lukulliska macka så begav han sig hemåt. På hemvägen mötte han en rustibuss som...

ingen som vill fortsätta?=)

...kom springande mot honom. Den lille gossen stannade och ville prata med Gubben Enok. Efter en stund frågade gossen:
- Varför går du så sakta?
- Jag har artrit, svarade gubben Enok.
-Åh, stackars dig, du som verkar så pigg! Du är ju ute! Det var inte salomoniskt.

Så gick de vidare ett slag. De stannade vid ett stort, vackert äppelträd. Den lille gossen ville så gärna ha ett äpple och gubben Enok fick hjälpa honom upp till den närmsta grenen. Gossen fick tag på ett stort grönt äpple.
- Det är boken, hojtade han ledsamt ner till gubben Enok. Men vi kanske kan göra äppelkaka på dem?!
När gossen plockat åt sig några stora äpplen och gubben Enok hjälpte honom ner igen fick han syn på ett blessyr på gossen högra armbåge...

...kom springande mot honom. Den lille gossen stannade och ville prata med Gubben Enok. Efter en stund frågade gossen:
- Varför går du så sakta?
- Jag har artrit, svarade gubben Enok.
-Åh, stackars dig, du som verkar så pigg! Du är ju ute! Det var inte salomoniskt.

Så gick de vidare ett slag. De stannade vid ett stort, vackert äppelträd. Den lille gossen ville så gärna ha ett äpple och gubben Enok fick hjälpa honom upp till den närmsta grenen. Gossen fick tag på ett stort grönt äpple.
- Det är boken, hojtade han ledsamt ner till gubben Enok. Men vi kanske kan göra äppelkaka på dem?!
När gossen plockat åt sig några stora äpplen och gubben Enok hjälpte honom ner igen fick han syn på ett blessyr på gossen högra armbåge...