En spontan fråga, jag vet ju att många här är redan läkare eller läkarstudenter...

Och många bör nog känna till filmen SAW, min fråga lyder då, som läkarstudent/läkare är det någon av er som blev skraj eller kände obehag när de sågar sönder benen med en såg, hjärnan spricker eller de andra lite obekväma scenerna...

Varför jag ställer frågan är ju för att jag gärna vill se vilken mentalitet en läkare bör ha. Så frågan är passar en person till läkare om man nu inte är så förtjust i att sprätta upp kroppar? Vilken sorts mentalitet bör man ha som en läkare? Jag menar om man nu gillar sådana scener.. så kanske inte det är så bra det heller?

A ja.. jag tror nog ni förstår vad jag menar...

Eftersom jag inte har kommit in ännu, men vill komma in kan jag bara tala för mig själv.

Personligen äcklas jag inte alls av bilderna när man ser i jigsaws hjärna, mage eller så.

Det där med att såga av benet är dock värre, men tror mycket av ens "rädsla" kommer ifrån vad filmen byggt upp för bakgrund, man tänker på det i samband med hans familj och dotter osv.

bra fråga det där... har själv funderat en del över det. hur många blivande läkarstudenter har egentligen varit med vid en riktig uslig olycka, eller sett en svårt skadad person i något annat sammanhang? ännu färre har troligtvis behövt göra något åt det själva... visst, många har föräldrar eller liknande som är läkare, men vad är det som säger att de klarar av just denna del lika galant??

är själv mycket intresserad av läkaryrket, mycket p g a möjligheten man ges att få hjälpa andra människor... dock är det just frågor kring detta som får mig att fundera. personligen tror jag att man, mer eller mindre, lär sig och vänjer sig att se saker. även att "skära" tror jag helt enkelt man blir tvungen att vänja sig vid... hur många avhoppande det är just p g a någon av dessa orsaker finns nog ingen statistik på, men det vore intressant att veta.

synpunkter?

Jag vill påstå att det är en vanesak. Jag har dock själv inte vant mig och jag har sett ett mordförsök.

Det är en sak att se det på film och en annan sak i verkligheten. Fast jag vill jämföra med att om man ser samma skräckfilm om och om igen så blir man inte skrämd pga man vet vad man kan förvänta sig.

Jag har varit spruträdd när jag var liten men är inte det längre, har haft diabetes i över sex år nu så injektioner är ingenting som bekymrar mig.

Jag har varit med om en blodig operation på mig själv (drygt ett år sedan). Efter den anser jag mig vara rätt härdad.

o jag var med under en obduktion när jag sommarjobba...förväntade mig ungefär att jag skulle svimma och hamna i koma, jag va riktigt nervös =) trots att jag bara "tittade". Men det gick bra

vet ni vad det värsta var?
stanken då man tog ut tarmarna..ryser forfarande av den

jag har laddat hem obduktionsfilmer och operationsfilmer av diverse slag och fascineras snarare än äcklas av det. så för mig blir det nog inga problem. men det är ju som sagt en sak att se det på film och en annan i verkligheten - man blir ju dock avtrubbad av allt man ser, frågan är väl bara hur snabbt det går och om man "står ut" tills man klarar av det utan problem.

det värsta är väl som det sades där uppe när man börjar tänka på personens bakgrund, hans liv och allt sånt, dvs vad som kommer hända senare i den här personens liv och hur människor runtomkring honom kommer påverkas - en människokropp är ju bara "kött" precis som en gris eller höna.

Själv tror jag också att det är en vane sak bara. Ju mer man ser något desto mindre påverkas man ju av det... jag menar i dagsläget går vi inte och sågar sönder fötter eller liknande även om det är bara kött. Som det är skrivet ovan, ju fler gånger man ser Saw och dess scener så försvinner ju skräcken man blir inte lika "rädd" eller "äcklad".

Det där med familj, människa, påverkan osv.. det var ju en ganska intressant kommentar, ligger verkligen något i det.


Men kul att man fick höra andras åsikter också, vart ju lite orolig att man var ensam om det .

Jeleeena skrev:vet ni vad det värsta var?
stanken då man tog ut tarmarna..ryser forfarande av den

Jag har upplevt samma lukt, vid hantering av djur i samband med jakt.. Den lukten är helt klart speciell..

Har en släkting som är läkare och kan inte ens se någon ta spruta eller blodprov på TV =p Men när hon gör det själv är det inga problem.. Så jo, det är olika det man ser på TV och i verkligheten =)

Ja och det är väl skillnad på en obduktion och en motorsågsmassaker liksom!!

Paula18 skrev:Ja och det är väl skillnad på en obduktion och en motorsågsmassaker liksom!!

Exakt. Frågeställningen är helt absurd. Tror knappast att det förekommer läskig bakgrundsmusik vid kirurgiska ingrepp. Tror än mindre att skräckmusikens ökända crescendoförfarande skulle kunna erhålla en lika effektiv synkronisering med en operations allt annat än oväntat splattrande blodutgjutelser. Etcetera.

Ja anser inte att man ska koppla ihop verkligheten med filmen Saw. Jag drog upp filmen Saw som ett exempel bara...

Jag får be om ursäkt om frågan var absurt
Men jag tyckte bara att kanske vore intressant att veta hur en läkare ser en sådan scen.

Tror inte en läkare ser det så jätteannorlunda än andra eftersom det inte liknar verkligheten. Alltså det liknar ju kanske våldsbrott och mord som sker i verkligheten men tror inte att de flesta läkare ser sånt jätteofta. Rättsmedicinare i så fall men det går inte att jämföra med kirurgi som Guldbollen säger.