Jahopp, då var skolan slut och man kan nu beundra(?) sina betyg på studera.nu som skolan lydigt skickade in korrekt (blev faktiskt lite förvånad). I min ansökan inför hösten satte jag några läkarutbildningar som första hand, och sedan teknisk fysik efter dessa. Har nu lite funderingar som jag tänkte att någon här kunde svara på, då många verkar vara intresserade och insatta i just läkarutbildningar.

Först och främst, vad är sannorlikheten att man kommer in? Själv sökte jag på alla ställen utom i stockholm (praktiska skäl), spelar inte så stor roll var jag hamnar. Om det är ungefär 3/4 risk att inte komma in i Göteborg och 2/3 risk på de övriga blir det väl (3/4)*(2/3)^4 = 14,8% att inte komma in någonstans. Alltså 85,2% chans att komma in. Detta med hp som skiljemedel i umeå och uppsala innebär i princip att mina chanser är körda på de ställena då jag skrev uselt på provet (trodde inte det behövdes, första gången också). Men även om det är dåligt, rankas det bättre än de som inte gjort det alls? (annars rasar det ner till 2/3 chans att komma in någonstans...)

Andra saken jag undrar är nu om jag kommer in, kommer jag vara en abnormalitet? Fick nu 20.0 direkt från gymnasiet (och ja, jag har faktiskt ett liv 8) gick bara lätt för mig). Slipper på så sätt göra prövningar och sånt som skulle tagit tid, om nu inte det visar sig att jag måste göra om hp för att ha någon chans vid urvalet. Inte för att det spelar så stor roll, men verkar som om 18½ är hyffsat ungt, och det kan vara skönt med jämngamla.

Tredje saken är kårlivet. På de tekniska utbildningarna lockas man med nollningen, korridorfester och en till synes väldigt trevlig sammanhållning. Även om jag inser att det till hög grad skiljer sig från ort till ort så undrar jag om det även är så på läkarutbildningar eller om alla är så glada att de kom in att de inte hinner "ha roligt".

Fler undringar kommer säkert allt eftersom jag inser vad jag gett mig in i.

Hej!
Vet inte så mycket om det mesta du undrade om men några saker vet jag. Tex att Uppsala inte har HP som skiljekriterium denna gång, utan först till våren så där är du inte körd just nu.
Det andra är att jag har för mig att medelåldern av de som börjar på läkarlinjen är ca 25 så vet inte om man kan säga att alla är jämngamla. Det tredje är att åldern faktiskt inte spelar någon roll. Jag är själv 27 och har pluggat ett bra tag innan jag insåg att jag faktiskt vill bli läkare. Har gått basåret det senaste året och hade ångest i början för att de flesta verkade vara födda 86. Har nu fått flera goda vänner som är födda 86 men vissa i vår grupp är i min ålder eller tom 10 år äldre än jag! Vi har lika kul för det, man har utbyte av personer i alla åldrar eftersom alla har något att tillföra, det är mer personligheterna som ska stämma.
Tror i alla fall att läkarstudenter har lika mycket privatliv som andra, det beror nog mycket på stället också, hamnar du i en studentstad blir det nog en del fester om du vill ha det!

Lycka till i alla fall!

Håller med om att åldern får mindre betydelse när man väl påbörjat studierna. Jag har också hunnit med en hel del och är äldre än många men även yngre än andra på basåret (som jag nu är klar med ). Kan tänka mig att under tex läkarstudier blir allvaret kring det man lär sig stort emellanåt och då tror jag såna saker som ålder eller annat "slipas bort" och personernas egenskaper blir viktigare. Man kan med andra ord komma närmare en person som är 10 år äldre eller yngre än en jämnårig, för att man råkar ha mer gemensamt med den.
Paula vad ska du hitta på i höst om du inte kommer in? Plugga? Jobba? Känns lite skumt att inte veta vad man skall göra i höst eller hur?! (Själv ska jag satsa på att läsa upp några betyg som jag kanske nämnt tidigare) För min del orkar jag inte gå och vara nervös hela tiden så jag ställer mig in på att jag får vänta ett halvår, så får det bli en glad överraskning om man skulle komma in!

Även jag tillhör de som pluggar senare i livet. Känner dock ingen som helst stress över att jag fyllt trettio. Däremot så blir det ju lättare att komma in på utbildningar när man blir äldre. Detta med hjälp av HA kvoten vid intag till universitetet. Som några av oss diskuterat tidigare bör det räcka med ett HP resultat kring 1,7 - 1,8 för att komma in på exempelvis läkarutbildningen. Detta gäller även för de flesta utbildningar.

Själv tror jag att det är bra om man jobbar några år efter gymnasiet innan man börjar plugga. Man får helt andra perspektiv och erfarenheter när man varit yrkesverksam några år. Jag tror helt enkelt att det är bra för allmänbildningen.

Ja, jag håller faktiskt med Herrmicke. Jag inser idag att min stress över att börja plugga tidigt var helt onödig. Det finns så mycket att göra innan studierna börjar. T.ex. så hade jag inte börjat ta studielån om jag hade börjat läsa idag. Jag hade rest mycket mer osv.

Dessutom sätter arbetslivserfarenhet av oavsett slag ofta saker i perspektiv. Sedan kan det vara schysst att testa läsa. Jobba och läs en kurs, då får man känna lite på studielivet utan att ta onödiga CSN-lån. Jag har bytt utbildning och planerar för komma in på läkarprogrammet till hösten. Mina 160 akademiska poäng är absolut inte bortkastade, men jag hade önskat att jag inte hade tagit CSN-lån i två år. Jag har fått ovärderliga erfarenheter från min tidigare utbildning och alla mina arbetslivserfarenheter.

Men...jag talar inte för alla! Det finns många som känner att studielivet är det enda rätta...så go for it! Jag kan bara säga att det är viktigt att tänka efter innan man påbörjar en utbildning på 5-6 år när precis gått ut gymnasiet. Det händer mycket precis efter studenten.

Lycka till!

Precis som Paula sa så har jag hört att snittåldern på läkarlinjen ligger runt 25. Enligt de jag känner så är spridningen väldigt stor på åldrarna - allt från de som kommer direkt från gymnasiet till de som börjar att närma sig 40. Och precis som föregående talare så ha rjag aldrig hört att detta ska vara något problem, det kanske till och med är så att man kompletterar varandra?

Själv fyller jag 24 i år och även fast jag såklart väldigt gärna vill börja plugga så skulle det inte vara en katastrof om det inte blev så.

Paula18: är 18 din mentala ålder då? 8)

/Joakim

Jag har sett medicinare "in action" här i Lund flera gånger, så helt förpluggade verkar dom inte vara precis, oavsett vad ryktet säger.

Gällande det där med åldern, jag var 17 när jag tog studenten och började plugga vidare direkt, precis som vissa skrivit tidigare visade sig åldern dock vara helt irrelevant på högskolan (i synnerhet om man jämför med hur det var när jag gick på gymnasiet).

Men ärligt talat så har jag stött på en hel del äldre med saftiga fördomar, och det är ju förstås tråkigt. Den äldre generationens huvudargument, att äldre skulle förstå sammanhang som yngre inte klarar av, är jag övertygad om att man kan avfärda. Att ha kört truck till 30-strecket gör inte en människa till en dugligare akademiker, varken på högskolan eller i yrkeslivet, vilket många fördomsfulla äldre verkar tro. Det är ju snarare som så att man får skaffa sig >relevant< erfarenhet efter examen innan man får det där drömjobbet man egentligen vill ha.

Cronor: Hehe hoppas inte att 18 är min mentala ålder utan att jag äntligen har blivit mognare än så! 18 är bara mitt födelsedatum och har blivit något slags turnummer som jag använder i olika sammanhang.
Hur gick intervjun förresten?

Kattis: Usch vet faktiskt inte vad jag ska göra i höst, känns jobbigt eftersom jag är inställd på att inte komma in. Inte så optimistiskt, jag vet men risken att inte komma in är ändå 4 ggr större än chansen att göra det.
Har sökt en kurs på KI som heter människans fysiologi, 20 p. Min plan B har dock tyvärr backfired eftersom de på KI nu har ändrat sig angående tillgodoräknande. Tidigare kunde man tillgodoräkna sig hela kursen som läkarlinjens 15 p fysiologi, nu har de ändrat så man bara kan tillgodoräkna sig typ 4,1 p trots att de båda kurserna är i stort sett identiska!
Så vad ska man göra? Jobba som vårdbiträde? Visst vore det bra med erfarenhet men samtidigt känns det jobbigt att avbryta nu (har sista tentan i kemi B imorgon!) när man är inne i allt pluggande och bara jobba känns inte bra! Har inga svar tyvärr!

Erka: Join the club, har typ en miljon högskolepoäng och har tyvärr tagit studiemedel för mycket mer än 2 år, vet inte hur jag ska försörja mig om jag kommer in på läkarutbildningen!

[quote:1a1c7d8a9b="boffel"]Den äldre generationens huvudargument, att äldre skulle förstå sammanhang som yngre inte klarar av, är jag övertygad om att man kan avfärda. Att ha kört truck till 30-strecket gör inte en människa till en dugligare akademiker, varken på högskolan eller i yrkeslivet, vilket många fördomsfulla äldre verkar tro. [/quote:1a1c7d8a9b]

Jag tror faktiskt att du har fel där. Någon som kört truck tio år efter gymnaiset kan nog ha en helt annan förståelse för vikten av att studera. Jag tror även, och det tycker jag att jag sett i verkligheten också, att äldre studenter är mer självständiga och har lättare att sålla ut vad som är viktig information att ta till sig. Varför? Min teori är att de fått ta vara på sig själv ett tag och inte behöver handledning hela tiden.

En bekant till mig är i trettioårs åldern och läser juridik. Han satte fingret på det hela ganska bra. Han berättade att de skulle skriva någon form av PM angående lagstiftning kring installation av fläktsystem i flerbostadshus (eller något liknande). Problemet var att de yngre studenterna, de som gått mer eller mindre direkt från gymnasiet, knappt visste vad ett fläktsystem är och varför man måste ha det. De trodde att det hela handlade om air conditioning.

Jag tror att den bästa klassen på universitetet är en heterogen samling personer. Jag tror att äldre och yngre kompletterar varandra väl i en klass. Typ...

Intervjuerna gick bra, om man bortser från tre saker.

1. Psykologen släppte iväg mg redan efter en halvtimma - det kan man ju tolka på många olika sätt, men jag väljer att tolka det negativt=)
2. Läkaren pratade mycket om att jag nog borde ha en backup-plan - eftersom jag inte kunde vara säker på att komma in.
3. De första båda frågade var vilka betyg jag hade i gymnasiet, och de grymtade högt och tydligt åt mina "låga" (som de uttryckte det) 16,00

2 veckor kvar innan man får svar, tur att det är Fotbolls-VM, då har man något annat att tänka på

Finns det fler sådana kurser som man kan läsa medan man väntar och sedan tillgodoräkna sig?

Måste fortsätta på ämnet "äldre studenter". Jag tror att många förmågor är personliga och har inte med ålder ett göra MEN motivation, intresse osv är mycket viktiga för studierna och jag tror att det kan vara vanligare med högre motivation och intresse bland de som arbetat ett tag och hunnit prova på annat. Jag säger inte att det är så för alla eller att alla yngre skulle vara omotiverade! I min kurs på basåret märks det dock tydligt att många som kommit direkt från gymnasiet är skoltrötta medan de som jobbat ett antal år är mer taggade. Jag själv tycker det mesta jag lär mig är fruktansvärt intressant nu och kunskaperna fastnar på ett helt annat sätt än när jag studerade direkt efter gymnasiet. Dessutom kan jag inte dra runt och misslyckas med studierna för mycket då det kostar pengar att leva och studielånet är begränsat (jag har inte heller så det räcker till hela läkarprogrammet).

[quote:7cef5b06d9="cronor"]3. De första båda frågade var vilka betyg jag hade i gymnasiet, och de grymtade högt och tydligt åt mina "låga" (som de uttryckte det) 16,00
[/quote:7cef5b06d9]
Oj, 16 är ju inte alls särskilt lågt, snarare ligger det en bit över medel. Tror ni gymnasiebetygen har stor inverkan när de bedömer en? Kollar de ens gymnasiebetyg, då man söker på PIL-kvot, fastän man söker på HP? Själv hade jag 11,5 i medel på gymnasiet, mkt p.g.a. att motivantionen försvann då jag skrev rätt bra på HP redan i ettan.

Gud vad fånigt av dem att överhuvud fråga om gymnasiebetyget! Här har ni skrivit bra på HP och deras förbaskade IQ-test, vem bryr sig om de några år gamla gymnasiebetygen, de säger ju inget om vem man är idag! Och de som har 10,0 och 2,0 på HP kan ju komma in direkt på HP-kvoten, det är det ju ingen som kollar på. Tycker det vore konstigt om det påverkade så mycket, meningen med intervjun är väl att kolla om man är en normal och lämplig person?

Cronor: Som sagt, man kan ju läsa den här fysiologikursen men nu har de ju sett till att man inte kan tillgodoräkna sig så mycket så vet inte hur stor vits det är. Tror det är samma sak med kursen farmakologi, 10 p. Annars tror jag inte det finns så mycket man kan göra.

Håller med om att det är tur att VM börjar idag så man kan ha lite kul och tänka på annat de närmsta veckorna!

Vad arg jag blir när jag hör att de frågar om betyg på intervjun! Det finns ju gott om läkare som gått ut med 20,0. Är inte poängen med intervjun just att även se andra kvalitéer??

[quote:bc7c3042a4="Paula18"]Erka: Join the club, har typ en miljon högskolepoäng och har tyvärr tagit studiemedel för mycket mer än 2 år, vet inte hur jag ska försörja mig om jag kommer in på läkarutbildningen![/quote:bc7c3042a4]Samma sak här, har 32-33 poäng kvar...

Har dock räknat ut att jag borde klara det någorlunda väl, bara jag får tag på sommarjobb varje sommar, håller nere kostnaderna och fördelar mitt återstående studiemedel någorlunda jämt... (får jag dessutom stipendier blir det mycket trevligare; t.ex. skall läkarförbundet visst ge stipendier på studiemedelsnivå i upp till 2 terminer, under termin 7-11, för dem som saknar annan inkomst)