Hej! Jag står för tillfället mellan två beslut i mitt liv och jag behöver hjälp med vilket beslut som är bäst. Visst, jag vet att jag borde veta själv vad jag ska göra men jag tycker att det är oerhört svårt och skulle vara bra att höra andras syn på det hela.

Jag håller på nu och pluggar till högskoleprovet för att göra det till våren.Jag vet ju inte hur det kommer att gå och måste därför fatta ett beslut om hösten. Därför undrar jag vilken av dessa beslut skulle ni ha valt ifall ni inte fick ett tillräckligt resultat för att komma in på läkarprogrammet till hösten?

1. Söka till utlandet, möjligen polen och bara ge upp med högskoleprovet.

2. Ta ett till sabbatsår och försöka höja mig.

Jag vill helst studera i Sverige, men jag har åldersnoja och ifall jag beslutar mig för att stanna ytterligare ett år och inte höja mig så kommer jag vara 21. Det innebär ifall jag åker till utlandet efter det, kommer jag ta examen när jag är 27(!!!!). Det känns som om att jag är för gammal då.

Visst skulle jag kunna ta nummer 2 men då är jag inte säker ifall jag lyckas höja mig, jag orkar inte bli besviken.

Iallafall, detta blev väldigt långt men hoppas att någon av er kan dela med sig vad den tycker.

Ålder har ingen betydelse vad gäller utbildning, följ din dröm helt enkelt. Plus att de flesta på uni är runt 24-25. Och ang. Läkarutbildningen (även de flesta större utb) är de flesta äldre. Bara ett fåtal tar sig igenom 5år av studier som kommer direkt ifrån gymnasiet 19år gamla

Herregud, förlåt mig, men dagens unga(vilket man är när man är 2x år) alltså....

Vill man någonting så spelar väl åldern ingen roll? Jag är 30 och jag blir klar när jag är 33. So what? Jag får jobba med det jag vill + tjäna mer pengar än att jobba på nått skitjobb livet ut.
När man är 18-25 vet man ju knappast med 100% säkerhet vad man vill göra...
När jag är klar har jag lika många år kvar i arbete som jag levt vilket är väldigt mycket.
Min mamma pluggade när hon var 40. Idag är det inte onormalt på högre utbildningar där medellåldern är 25-35 år. Slut vara så larviga och ta vara på att ni få plugga gratis på vilket skola ni vill...Vilket är typ 1 procent av vad jordens befolkning får, med det utbudet.
Har en polare som blev klar ingenjör när han var 23 tror jag, vet inte hur lång utbildningen är.
Nu sitter han och är 30 och hatar sitt jobb med fru och barn och ett stort lån...då är det lite sent att plugga kanske om inte frun har ett bra betalt jobb. Min poäng är att inte stressa sig till vad man vill bli pga andra förväntningar eller egna för höga förväntningar.
Lev lite innan, jobba, res.... och framförallt: sluta vara så ålderfixerad!!!! blir tokig på sånt där skitsnack. Jag har själv skrivit provet 3 gånger och det har inte räckt.. Har inte räknat ett tal på över 12 år så för mig som inte kommer direkt från skolbänken är det ännu svårare med ialf matten.
Får börja om från början. Jag har själv tagit tjänstledigt för att bara plugga HP för att sen göra det jag verkligen vill! kom igen öppna ögonen och se hur världens ser ut.. förstår du hur många gånger du ska födas om och om igen för att du ska få de privilegierna vi har här i sverige.... att du(och alla andra liknande ålders-nojig-trådar) har mage att göra sådana här trådar är för mig helt absurt

Kvantfysik skrev:Ålder har ingen betydelse vad gäller utbildning, följ din dröm helt enkelt. Plus att de flesta på uni är runt 24-25. Och ang. Läkarutbildningen (även de flesta större utb) är de flesta äldre. Bara ett fåtal tar sig igenom 5år av studier som kommer direkt ifrån gymnasiet 19år gamla

Det är ju det, åldern spelar ingen roll egentligen. Jag bryr mig inte ens om att jag börjar om 1-2 år utan mer om att när jag tar examen så är jag väldigt gammal. Jag vill stanna hemma i Sverige, jag vill inte ångra att jag aldrig kämpade. Vi får se hur det går dock :/

Motmålet skrev:Herregud, förlåt mig, men dagens unga(vilket man är när man är 2x år) alltså....

Vill man någonting så spelar väl åldern ingen roll? Jag är 30 och jag blir klar när jag är 33. So what? Jag får jobba med det jag vill + tjäna mer pengar än att jobba på nått skitjobb livet ut.
När man är 18-25 vet man ju knappast med 100% säkerhet vad man vill göra...
När jag är klar har jag lika många år kvar i arbete som jag levt vilket är väldigt mycket.
Min mamma pluggade när hon var 40. Idag är det inte onormalt på högre utbildningar där medellåldern är 25-35 år. Slut vara så larviga och ta vara på att ni få plugga gratis på vilket skola ni vill...Vilket är typ 1 procent av vad jordens befolkning får, med det utbudet.
Har en polare som blev klar ingenjör när han var 23 tror jag, vet inte hur lång utbildningen är.
Nu sitter han och är 30 och hatar sitt jobb med fru och barn och ett stort lån...då är det lite sent att plugga kanske om inte frun har ett bra betalt jobb. Min poäng är att inte stressa sig till vad man vill bli pga andra förväntningar eller egna för höga förväntningar.
Lev lite innan, jobba, res.... och framförallt: sluta vara så ålderfixerad!!!! blir tokig på sånt där skitsnack. Jag har själv skrivit provet 3 gånger och det har inte räckt.. Har inte räknat ett tal på över 12 år så för mig som inte kommer direkt från skolbänken är det ännu svårare med ialf matten.
Får börja om från början. Jag har själv tagit tjänstledigt för att bara plugga HP för att sen göra det jag verkligen vill! kom igen öppna ögonen och se hur världens ser ut.. förstår du hur många gånger du ska födas om och om igen för att du ska få de privilegierna vi har här i sverige.... att du(och alla andra liknande ålders-nojig-trådar) har mage att göra sådana här trådar är för mig helt absurt

Förlåt, det var inte meningen att uppröra någon. Fast är man bara 19 år så vet man inte vilka beslut man ska fatta. Man vill ändå inte ödsla tid på något som inte kommer gå och det är därför jag är tvivelaktig. Absolut, jag håller med dig om att om man vill något så spelar åldern ingen roll. Fast det mesta handlar väl ändå om att jag vill inte ödsla tid, man är väl rätt så bekväm av sig. Det är därför jag vill ta den mindre komplicerade vägen, alltså åka utomlands.

Iallafall tack för dina ord, jag förstår att du har mer livserfarenhet och att du har en poäng med det du säger. Jag ska försöka fortsätta kämpa så hoppas jag på det bästa

Klart man inte vill slösa tid...
Men man lär sig något varje dag så, så länge man inte ligger på en soffa och utnyttjar systemet som ett annat socfall och jobbar eller gör något vettigt så slösar man inte tid, enligt mig.
För varje dag så blir du en dag klokare och kanske kommer på att "det är det här jag vill göra". Man gör som man vill men jag skulle aldrig börja plugga direkt efter gymnasiet. Men det är ju subjektivt helt klart. Det enda jag "ångrar" är att jag inte gjorde mer i skolan så jag slapp plugga så mycket nu. Det är okej men, ja, när folk pluggade sönder sig i min klass hade jag en grym tid med att träffa människor, ragga brudar, jobbade efter skolan så jag kunde resa, köpa bil osv. FInns inget rätt eller fel men du ska aldrig säga något är försent. Dock vet jag av erfarenhet eftersom jag har många vänner som satsade på "karriären" i tidig ålder och ja visst, de har bra pengar men de sitter även "fast" med fru, barn, hus osv från de var 25 och framåt. Inte mycket utrymme i livet att göra saker man själv vill utan hela tiden få anpassa sig efter andra och sina barn och jobb osv.
Men det är personligt men ja, som sagt, jag vet att många ångrar sig fast de inte vågar erkänna det utåt. Många kanske vill ha svenssonlivet med ett bra jobb och fru och barn och volvo. Jag vill besöka så många länder jag kan och få uppleva saker i livet...men nu blev det lite off topic men jag tycker det ändå hör till att man inte ska stressa sig till saker bara för man tycker man är för gammal för att plugga senare än 18-25 år. När man är 18-19 tror man att man vet något om livet. Det vet man inte. mycket haha..inte ens när man är 25 ..kanske inte ens nu när jag är 30 =)

lycka till med vad du än gör men ta vara på livet, du har bara ett

Haha, alltså finns det ingen "like" knapp på detta forum?! Instämmer helt och hållet med dig Motmålet, tröttsamt att höra dessa "jag är 19 år och jag kommer vara så gammal" eller "tänk om det är för sent när jag nu är 22 år". Alltså ursäkta, men allvarligt? Jag blir nästan förbannad.

Det är som Motmålet skriver, det är omöjligt att veta vad du vill göra när du är runt 20. Det vet ingen. Man får testa sig fram, och sen när man arbetat, fått känna på yrkeslivet i ett par år, så är det mycket enklare att fatta ett bra beslut om vad man vill arbeta med. Jag själv har jobbat som polis i 7 år, men tänker sadla om nu, och jag kommer vara över 30 när jag är klar. Herregud, hemska tanke! Läkaryrket om något yrke är ett yrke där jag tror majoriteten av patienterna hellre ser än äldre läkare än en liten barnrumpa utan någon som helst arbetslivserfarenhet. Bara en tanke.

Så sluta fokusera på åldern, följ dina drömmar, och kör hårt!

Fridens liljor!

Skulle också vilja "like:a" den här tråden. Lättande att se att det finns fler än jag som inte visste exakt vad vi ville göra när vi var 19. I BÄSTA fall kommer jag vara 32 när jag är klar om jag kommer in nu till hösten dvs.

Jag var 25 när jag kom fram till vad jag ville göra och läser nu basår för att få in behörigheten (plus högskoleprovet förstås). Det kommer då och då skov av förtvivlan över att jag kommer vara så "himla gammal" när jag är klar. Detta även om jag kommer in nu till hösten, men framförallt om jag måste skjuta på det ett halvår till ett år till. Vad som gör att jag ändå fortsätter mot mitt mål är vetskapen om att jag ska jobba i ca 40 år till oavsett vilken karriär jag väljer. Att då ge upp redan nu för att gå tillbaka till något skitjobb som jag inte trivs med bara för att "jag är för gammal" känns (speciellt nu när jag skriver detta) helt ologiskt. Jobba kommer vi få göra oavsett. Att jag kommer vara 32 eller 33 när jag är klar känns ändå oväsentligt när man ser på det.

Till alla (speciellt yngre) där ute:
Vad är det ni tror att ni kommer missa i livet för att ni väntar ett par år med att plugga? Som tidigare har skrivit så är sannolikheten större att man blir mer låst EFTER studierna än innan och så även risken att man söker en utbildning som leder till en karriär som egentligen inte känns rätt. Jag träffar också hellre en läkare som är 34 än 24 när jag är i kontakt med vården.


/Sent utblommad snart-27-åring

jswb skrev: Till alla (speciellt yngre) där ute:
Vad är det ni tror att ni kommer missa i livet för att ni väntar ett par år med att plugga? Som tidigare har skrivit så är sannolikheten större att man blir mer låst EFTER studierna än innan och så även risken att man söker en utbildning som leder till en karriär som egentligen inte känns rätt. Jag träffar också hellre en läkare som är 34 än 24 när jag är i kontakt med vården.


/Sent utblommad snart-27-åring

Som en ung 22 (snart 23 ) är jag helt ok med det hela att jag får vänta något år till eller så, har vetat under en lång tid vad jag velat bli, främst pga att jag provat detta yrke, finner det skoj har kompisar som berättat , sett hur dem gör osv osv. Men det var inget som man kom fram till under gymnasiet, vilket är bra.

Iaf jag undrar Vad du menar med "Låst" Skulle gissa att du menar att man kommer in i något sådant där "vafan det här var dåligt "/ stressad och må dåligt på jobbet sak. Har jag rätt?

Nja, kanske var ogenomtänkt formulerat. Man är väl såklart inte låst efter en lång utbildning heller. Tänkte mest på vad andra skrivit. Typ att efter man tagit examen, skaffar sig ett bra jobb och sedan familj. Men det finns ju inget som säger att man inte kan göra det innan, efter eller inte alls.

Sedan kan jag undra hur många 19-åringar som faktiskt "vet" att de vill bli läkare och hur många som söker för att de har betyg/för att det är ett av de högstatusyrken som man förväntas söka.

Tycker det är illa att se hur ni kommenterar denna tråd. Ni kanske kan formulera er lite bättre istället för att spy galla för Trådskaparens känslor. Jag är 25 (vet inte om ni anser att jag är gammal eller ung men det är orelevant) När jag var 19 hade jag också panik över hur gammal man ska vara vid examen om man startar ett visst år och för varje år så räknar man ut att det blir ett år äldre. När jag var 21-22 drog jag mig för att börja plugga en 5årig utbildning för att jag skulle vara 27 när jag var klar, jag tyckte då att det var väldigt sent eftersom jag alltid haft en bild av att när man är 23-24 så har man bra jobb, familj o.s.v. Eftersom man inte har erfarenhet av det så föreställer man sig en egen bild som skapar panik. Idag är jag som sagt 25, jag har inte börjat plugga än och jag kommer att vara 29-30 när jag är klar. Idag är jag okej med det för nu har jag mer erfarenhet av livet och har insett hur få det är som kommit någonstans i livet före dom fyllt 25 men hur jäkla lätt är det för en 19 åring att veta hur långt man ska ha kommit när man är 25 om man inte ens har varit det. Tagga ner för f*n.

Hade också panik för något år sedan. Är 24 nu och har pluggat ända sen gymnasiet men väljer att försöka komma in på läkare nu ändå och plugga ytterliggare några år! Saken är nog lite tex vilka kompisar man har, situation man är i osv. Jag tex har bara kompisar som pluggat direkt typ och de är läkare, ekonomer, ssk osv ett rajraj så jag har varit stressad men nu har de som släppt lite för nu inser jag att herre man var ju knappt mogen vid 19 när man går ut gymnasiet även om man känner sig rätt gammal/tuff när man står där på studentflaket! Så helt serri ta de bara lugnt för man är ung om man är under 30 skulle nog kalla under 40 rätt unga, tycker mer huvudet styr åldern. Gick med en kursare som kändes precis i min ålder och hon var 32 och de blev uppenbart när hon sa att hon reste när hon var yngre runt 20 och hon frågade vad jag gjorde då o jag svarade "skulle börja 4:an". Gör de du känner för men mitt tips känn ingen stress!

Anna_91 skrev:Tycker det är illa att se hur ni kommenterar denna tråd. Ni kanske kan formulera er lite bättre istället för att spy galla för Trådskaparens känslor. Jag är 25 (vet inte om ni anser att jag är gammal eller ung men det är orelevant) När jag var 19 hade jag också panik över hur gammal man ska vara vid examen om man startar ett visst år och för varje år så räknar man ut att det blir ett år äldre. När jag var 21-22 drog jag mig för att börja plugga en 5årig utbildning för att jag skulle vara 27 när jag var klar, jag tyckte då att det var väldigt sent eftersom jag alltid haft en bild av att när man är 23-24 så har man bra jobb, familj o.s.v. Eftersom man inte har erfarenhet av det så föreställer man sig en egen bild som skapar panik. Idag är jag som sagt 25, jag har inte börjat plugga än och jag kommer att vara 29-30 när jag är klar. Idag är jag okej med det för nu har jag mer erfarenhet av livet och har insett hur få det är som kommit någonstans i livet före dom fyllt 25 men hur jäkla lätt är det för en 19 åring att veta hur långt man ska ha kommit när man är 25 om man inte ens har varit det. Tagga ner för f*n.

Oj, nej jag tror ingen av oss "äldre" vill trycka ner de "yngre", eller än mindre ts, tvärtom! Det vi vill förmedla är att den känslan av osäkerhet om framtiden man känner när man precis tagit studenten, och kanske många år efter det, inte är farlig. Sådant här måste mogna fram i sin egen takt och tar olika lång tid för olika människor. För mig tog det över 6 år efter studenten.
Jag tycker mig utläsa att det är det du vill förmedla också, @Anna_91?

Jag menar inte att någon trycker ner någon annan, bara att man kanske kan försöka sätta sig in i situationen bättre och stötta TS istället för att säga "lägg ner det där skitsnacket". Jag vill gärna också säga åt TS att hen inte ska tänka så men jag hade valt att uttrycka mig lite bättre än att skriva i en tråd som handlar om "åldersnoja", att man i princip ska hålla käften, då kanske man kan strunta i att yttra sig istället.
Så vad jag menar är att känslan TS har är helt normal. Fråga t.ex. en 15 åring var den ser sig om 10 år, jag tror många säger, "oj då har jag stabilt jobb, bil, partner och säkert barn" (så såg jag det åtminstone). Det var ju inte förrän jag var där som jag insåg att jag inte alls är så gammal vid 25 års ålder som jag trodde att jag skulle vara. Och pluggar jag inte 5 år så kommer jag säkert ändå inte ha kommit mycket längre i livet vid 30 år så då kan jag lika gärna börja nu medan jag fortfarande har möjlighet att plugga.
=)

känner folk som började plugga när dem var 40+, snackat med dem själv om det här, dem tycker att Det är bra att studera tidigt, men bara om du vet vad du vill, sen spelar det verkligen ingen roll vad det är, men om du vill någonting skall du aldrig ge upp på det. Sen kan det ju möjligen svänga under vägen, men det är väl inte så dåligt, menar speciellt om du lagt ned plugg och fått ett utmärk HP (typ 1.5+ eller något sånt vet ej har inte så mycket koll på sådana utbildningar som kräver mer än så men detta är mer gissning).

HP räcker ju i 5 år.