När jag var på PIL-intervju i höstas föreslog psykologen att jag skulle arbeta inom vården. Har just avslutat fyra veckors arbetsplatsförlagd utbildning i kursen Vård- och omsorgsarbete på ett äldreboende för dementa.

Jag tycker faktiskt inte att det ger något bra inblick i läkaryrket då ett äldreboende är undersköterskornas rike (det var bara nu på sista veckan som jag äntligen såg skymten av en läkare där) och det är inte mycket medicinsk kunskap inblandad i arbetet utan det handlar mest om att tillfredställa de grundläggande behoven (mat, kläder, hygien o.dyl.)

Skulle vara väldigt intressant att läsa andras synpunkter.

Tycker du skall tänka en gång till där. Jag kanske hade tyckt som du för ett år sedan men nu har jag jobbat ett år i sträck på ett äldreboende och genom det får man en bätrre inblick i hälsosituationen för varje boende på avdelningen; hur olika läkemedel som sätts in och ut påverkar dem i det dagliga livet osv. Ibland kan det uppkomma lite ovanliga åkommor som ger en helt annan erfarenhet att ha följt på nära håll under hela förloppet än bara att se det tio minuter på en läkarkoll (Sen är det ju självklart väldigt olika mellan olika typer av avdelningar hur tungt de är "sjukdomsbelastade", dementa hamnar ju ofta ganska direkt på boende även om det inte finns några somatiska åkommor).

Samt viktigast av allt: Det ger en ovärdelig träning i bemötande. Även om man anser sig vara socialt kompetent är det en helt annnan sak om man kanske ska försöka lugna någon som hela tiden har svåra smärtor, dödsångest etc. (Sen kan jag ibland iofs bli ganska trött på en del vårdbiträden av den gamla skolan som varken har medicinsk grundkompetens eller lust att bry sig om något annat än att torka diskbänken hundra gånger om dagen, men de håller ju på att fasas ut i pension nu som tur vad.)

Det var nog inte läkarerfarenheter som psykologen antydde att du skulle skaffa dig, utan snarare vad sjukvård innebär med empati, rutiner, kommunikation - kontakten med människor, för att få en djupare förståelse för arbetskamrater, patienter och ditt eventuella framtida yrkesutövande.

Det jag framför allt har lärt mig av att jobba på äldreboende var just bemötande, rutiner och hur man har respekt för vårdtagares integritet samtidigt som man kommer dem så nära inpå livet som bara är möjligt. Oavsett om man vårdar en person genom att servera kaffe eller skriva ut medicin är det några av de allra viktigaste erfarenheterna en vårdgivare kan ha, tycker jag personligen.

Framför allt tror jag man får koll på huruvida man trivs i mötet med människor eller inte, tror jag. Den tekniska och medicinska biten lär man sig under utbildningen sen, men om man inte trivs med att möta människor kommer man bli en dålig läkare, hur bra betyg och högt IQ man än har.

Det var inte så att jag förväntade mig att jag själv skulle utöva medicin då jag faktiskt inte har den nödvändiga kompetensen.

Om vi fokuserar på förhållandet mellan vårdare och vårdtagare tycker ni inte att det skiljer sig väldigt mycket mellan läkare-patient och undersköterska-patient?

Undersköterskan kommer ju mycket närmare vårdtagaren på ett helt annat sätt. Personalen på äldreboendet tyckte att de var som patientens anhöriga. De träffar patienterna 5 dagar i veckan (oftast i flera år) och hjälper till med det mest personliga. De har till och med sina favoritpatienter.

Å andra sidan kommer läkaren då och då och undersöker patienten någon minut. Läkarens förhållningssätt till vårdtagaren blir mer objektivt och det finns mer distans dem emellan. Fast det är klart att även läkaren ska ha empati och vara finkänslig.

Även sjuksköterskans patientkontakt skilde sig markant från undersköterskornas trots att hon också arbetade där 5 dagar i veckan.

Eller är jag helt ute och cyklar?

Anledningen till att jag tar upp denna diskussion är att min handledare tyckte att jag behövde vara mer utåtriktad. Jag kan medge att jag behöver jobba på att bli mindre blyg och osäker men har ingen lust att vara konstlad jättetrevlig --- som patient skulle jag själv tycka att det är obehaglig att möta en sådan läkare.

Fast jag tror man kan lära sig hur man är i mötet med människor på en massa andra jobb också.