wesaft skrev: ↑tis 26 nov, 2019 20:21

Melissa.Ab skrev: ↑tis 26 nov, 2019 14:19

wesaft skrev: ↑tis 26 nov, 2019 13:52 Grattis!
så roligt, det är du verkligen värd

Tacktack<33, så fint av dig. Hur har det gått själv? (har jag kanske redan läst eller frågat detta?)

Jag slängde in 1,8 (k73, v70) så är nöjd höjde mig från 1,6.
Har ingen egen dagbok utan snor din istället
Kanske blir läk i Göteborg till hösten 20, får fundera. Lyx med möjligheter oavsett.

Feel free to hijack friend. Also, HOLY SHIT fyfan va bra jobbat! Miljoner grattis till dig<3

Melissa.Ab skrev: ↑tis 26 nov, 2019 14:15

Aristofanes skrev: ↑tis 26 nov, 2019 10:24 Hejsan
och gratulerar. Jag har också gillat att följa dig. Jag är mentalt överårig, så det går nog bra med geriatriken också.

Tack så mycket, nu blir mamma och pappa glada (bland annat geriatriker båda), tycker du är tuff som kämpar på. Hur gick det för dig?

1,90. Ja, jag vet att det är ett ilandsproblem men jag var på fest hela dagen innan så detta var en sänkning mot mitt första prov i våras.
Jag såg att du skrev något om normeringarna olika år. Den var hårdare för detta prov! Det var bara 30någonting som hade 2,0 medan det var ca 50 som hade det i våras. Så, om det betyder någonting är din 1,7 i höst mer värda än 1,7 från i våras.
Ett stort grattis. Vi äldre har vissa fördelar på VERB. Jag har t.ex. turistat i Libyen och blivit upprörd på Sarkozys utrikespolitik. Så dom frågorna kunde jag svara på utan att egentligen läsa texten. Likadant så ingår "slå lovar" i min vardagsvokabulär.

Lycka till igen!

Aristofanes skrev: ↑tis 26 nov, 2019 22:54

Melissa.Ab skrev: ↑tis 26 nov, 2019 14:15

Aristofanes skrev: ↑tis 26 nov, 2019 10:24 Hejsan
och gratulerar. Jag har också gillat att följa dig. Jag är mentalt överårig, så det går nog bra med geriatriken också.

Tack så mycket, nu blir mamma och pappa glada (bland annat geriatriker båda), tycker du är tuff som kämpar på. Hur gick det för dig?

1,90. Ja, jag vet att det är ett ilandsproblem men jag var på fest hela dagen innan så detta var en sänkning mot mitt första prov i våras.
Jag såg att du skrev något om normeringarna olika år. Den var hårdare för detta prov! Det var bara 30någonting som hade 2,0 medan det var ca 50 som hade det i våras. Så, om det betyder någonting är din 1,7 i höst mer värda än 1,7 från i våras.
Ett stort grattis. Vi äldre har vissa fördelar på VERB. Jag har t.ex. turistat i Libyen och blivit upprörd på Sarkozys utrikespolitik. Så dom frågorna kunde jag svara på utan att egentligen läsa texten. Likadant så ingår "slå lovar" i min vardagsvokabulär.

Lycka till igen!

oooohwowow 1,9 låter ju som en dröm för en aktiv sökande som mig, men har förståelse för att du inte är nöjd om du sänkte dig. Ang normeringen så har jag ju läst runt att den ska ha varit lite mildare men samtidigt var det väldigt väldigt få som skrev (ynka 41570st) så tänker att detta kan vara en av anlednignarna till att färre fått 2,0? Vidare kanske jag då är en gammal själ för fick 72 på verb (3p ifrån 2,0 blä på ord) och har alltid haft lättare för verb än kvant

Melissa.Ab skrev: ↑ons 27 nov, 2019 13:42 Vidare kanske jag då är en gammal själ för fick 72 på verb (3p ifrån 2,0 blä på ord) och har alltid haft lättare för verb än kvant

Som jag brukar säga: Man behöver inte vara pensionär för att få studera i våra cirklar på pensionärsuniversitetet. Det räcker att man känner sig som sådan

Jag har en väninna som är 85. Hon är riktigt vass, och det vore kul om hon försökte till hösten.

Aristofanes skrev: ↑ons 27 nov, 2019 14:46

Melissa.Ab skrev: ↑ons 27 nov, 2019 13:42 Vidare kanske jag då är en gammal själ för fick 72 på verb (3p ifrån 2,0 blä på ord) och har alltid haft lättare för verb än kvant

Som jag brukar säga: Man behöver inte vara pensionär för att få studera i våra cirklar på pensionärsuniversitetet. Det räcker att man känner sig som sådan

Jag har en väninna som är 85. Hon är riktigt vass, och det vore kul om hon försökte till hösten.

Släpper hela läkar-tjafset på en gång, pensionärsuniversitetet it is

Melissa.Ab skrev: ↑ons 27 nov, 2019 19:11

Aristofanes skrev: ↑ons 27 nov, 2019 14:46

Melissa.Ab skrev: ↑ons 27 nov, 2019 13:42 Vidare kanske jag då är en gammal själ för fick 72 på verb (3p ifrån 2,0 blä på ord) och har alltid haft lättare för verb än kvant

Som jag brukar säga: Man behöver inte vara pensionär för att få studera i våra cirklar på pensionärsuniversitetet. Det räcker att man känner sig som sådan

Jag har en väninna som är 85. Hon är riktigt vass, och det vore kul om hon försökte till hösten.

Släpper hela läkar-tjafset på en gång, pensionärsuniversitetet it is

Hahaha

Yo fråga, är det bra att ha många ytliga vänskaper eller ett fåtal nära? Vad tycker folk?

Personligen står jag starkt för det första för känner mig rätt bekväm med mig själv och gillar att hantera saker själv, sen är jag extrovert så behöver folk runt mig. Men vad är den generella konsensus, är lite nyfiken. Man hör ju mycket att det ska vara det senare som är bättre men jag är inte övertygad lol.

Edit: märks det att jag inte kan sova och sitter och grubblar istället:)

Om jag hade behövt välja hade jag helt klart valt det sistnämda. Behöver nära relationer där jag kan komma in på djupet och söka stöd när jag mår som sämst.
I dagsläget har jag några väldigt nära och många ytliga bekantskaper. Ett problem för mig har varit hur jag skall prioritera då jag har känt mig stressad över listan jag gjort över relationer som skall prioriteras. När en hamnar i en utmattning försvinner mycket av det sociala umgänget och många har jag inte träffat på 1-2 år. Det blir att mina närmsta får den lilla energin och tiden som finns, resterande ligger som sagt i en lista redo att "bockas av". Andra som jag berättat om detta för tycker att det är ett underligt sätt att ha relationerna i en lista som sedan skall bockas av och ja, kanske är det de? Jag gillar f.ö listor och att ha koll på läget.
"Nu har jag träffat den här personen och underhållit relationen, nu behöver den inte lika mycket fokus under en tid, dags att försöka styra upp en träff med nästa person i ordningen som jag försummat".

Till saken hör också att jag är introvert och HSP (har mycket motvilligt accepterat detta), älskar att socialisera och hänga med folk men det gör mig SÅÅ trött. Laddar mina batterier i ensamhet tyvärr


Du skriver att du inte är övertygad om att ha ett fåtal nära är det bästa, berätta gärna mer kring hur du tänker. Nyfiken! Alla har vi olika behov, ingenting är rätt eller fel.

VicBos skrev: ↑tor 28 nov, 2019 9:20 Om jag hade behövt välja hade jag helt klart valt det sistnämda. Behöver nära relationer där jag kan komma in på djupet och söka stöd när jag mår som sämst.
I dagsläget har jag några väldigt nära och många ytliga bekantskaper. Ett problem för mig har varit hur jag skall prioritera då jag har känt mig stressad över listan jag gjort över relationer som skall prioriteras. När en hamnar i en utmattning försvinner mycket av det sociala umgänget och många har jag inte träffat på 1-2 år. Det blir att mina närmsta får den lilla energin och tiden som finns, resterande ligger som sagt i en lista redo att "bockas av". Andra som jag berättat om detta för tycker att det är ett underligt sätt att ha relationerna i en lista som sedan skall bockas av och ja, kanske är det de? Jag gillar f.ö listor och att ha koll på läget.
"Nu har jag träffat den här personen och underhållit relationen, nu behöver den inte lika mycket fokus under en tid, dags att försöka styra upp en träff med nästa person i ordningen som jag försummat".

Till saken hör också att jag är introvert och HSP (har mycket motvilligt accepterat detta), älskar att socialisera och hänga med folk men det gör mig SÅÅ trött. Laddar mina batterier i ensamhet tyvärr

Du skriver att du inte är övertygad om att ha ett fåtal nära är det bästa, berätta gärna mer kring hur du tänker. Nyfiken! Alla har vi olika behov, ingenting är rätt eller fel.

Åh jag fattar verkligen, hade också en period då jag var väldigt trött --> pratade knappt med några av mina vänner och förlorande en del av dem till det också tyvärr. Idag är jag ju lite piggare så är lättare för mig att vara ikapp med alla och är ju som nämnt rätt så extrovert av mig så att träffa folk kan ladda upp mina batterier enormt.

Fattar också listgrejen, det handlar om att visst vill man hålla kontakten men man har skilda liv och har kanske inte känt varandra jättelänge, eller så är man som mig och extremt dålig på att svara när folk skriver hehe. Då kan det vara bra att kunna "bocka av" att man har underhållit en relation och ses regelbundet för att inte tappa allt helt plötsligt. Är ju knappast HSP men får extremt svårt att fokusera på andra människor och konversera när det är mycket som pågår runt omkring . Tycker extremt synd om folk som försöker lära känna mig på fester osv (se: hög musik, massa människor som rör sig runt om kring, ljus som flyger över allt) cuz like, jag stirrar typ bara på dem och skrattar för jag hör inte hälften av vad de säger och den andra hälften kan jag inte fokusera på tillräckligt för att krysta fram ett bra svar till lol. Blir något extremt trött av att prata med nya människor i sådana scenarion

Jag antar att stora skillnaden är hur mycket stöd man söker runt om, har persoligen nog utvecklats till att bli mer av en ensamvarg á la Joey. Så en nära vän för mig är typ, jag litar på dem tillräckligt/ har känt dem tillräckligt för att spontant dra hem till dem eller åka utomlands med dem, spill the tea med dem if you will osv. I det läget är vår personkemi så bra så vi kan ligga och typ, kolla yt eller snacka skit eller nått utan att jag känner mig stel eller obekväm. Men mer än så blir det inte, jag föredrar att lösa mina problem och svårigheter själv. Inte att säga att jag värderar mina vänner mindre för det, men det är en garanti för mig då jag inte kan kontrollera hur den personen känner för mig och om vi helt plötsligt slutat vara vänner så känner jag mig bekvämare om de inte vet exakt allt som pågår. Känner därför att jag skulle klara mig ungefär lika bra med "nära vänner" som utan och är därmed inte helt övertygad. Tåls att tillägga igen att jag älskar de vännerna jag har nu och jag bryr mig om dem och är tacksam för dem, men allt i relation och kontext att jag är bekvämast med mig själv och litar på mig själv mest av alla.

Jag vill bara flika in och säga att, just nu på min praktik, så känner jag mig så hemma. Jag vill vara där. Jag vill jobba där. Det känns som jag kommit rätt, jag vill verkligen vara inom vården.

Hej, grattis till din 1,7 på HP!! Starkt jobbat ! Tänkte fråga hur det gick för dig på pil , svaret kom idag

championchampion skrev: ↑fre 06 dec, 2019 1:15 Hej, grattis till din 1,7 på HP!! Starkt jobbat ! Tänkte fråga hur det gick för dig på pil , svaret kom idag🙂

Tack du, fick 55p men mitt HP har ju inte direkt garanterat mig någon plats så håller lika mycket på PIL som på HP. :)

Okej hörni,

Nu har PIL resultatet kommit (55p, inte dåligt, inte försäkrande) och nu gäller det bara fram till på tisdag. Folk i min omgivning som har fått höra mitt HP börjar redan nu säga att jag kommer komma in och jag gillar verkligen inte det för även om det är ett bra resultat i sig som kan ta mig in på det mesta så garanterar det mig ingen plats. Vad som helst kan hända som gör att jag inte får grönt på tisdag. Därmed blir väntan en blandning av skräck och förväntan. Jag tror att jag för första gången inte är 100% bara livrädd och nervös inför U1. Tidigare har jag ju inte haft en endaste chans. Såhär på efterhand tycker jag att det var lite dumt att jag ens sökte tidigare år, men hoppet är det sista som dör I guess.

Vidare hoppas jag att alla som inte lyckades nå det mål de ville den här termine (PIL eller HP) ändå kan njuta av de kommande helgerna och har ett bra slutet på året. Det är inte kul kring antagningstider när man ser andra komma in eller vet att man själv inte kommer in... igen. Sympatiserar verkligen med er<3

Nu ska jag gå och F5 antagning punkt esee tills mitt pekfinger blöder, varvid jag byter och använder långfingret istället. Godnatt.

Rip oss alla ikväll och imorgon, vi ses på andra sidan hörni:)))

Håller tummarna för dig.
Vi ses på andra sidan i morgon ))