Drömmen om att bli onkolog (AVKLARAD)
- Rainbowgirl
- Silverpostare
- Inlägg: 1360
- Blev medlem: lör 20 okt, 2018 17:53
Re: Drömmen om att bli onkolog
LÄS
Hej!
Idag blev det LÄS och det gick riktigt dåligt. Hade jättesvårt att förstå vad jag ens läste ibland, fick läsa om stycken flera gånger och trots det förstod jag inte och svarade fel...
Lite trist då det ändå börjat gå hyfsat bra på LÄS. Antar att vi alla har våra dagar.
LÄS
Medicinsk utbildning 4/6
Bilen - vårt största miljöproblem 6/6
Spilleffekter 3/6 (förstod verkligen ingenting)
Journalisten i litteraturen på 1890-talet 4/6 (för många namn och verk och seriöst svårbegripligt vem som gjort vad och när och varför)
Tot: 17/24
Som ni kan se så var det inte min dag idag haha.
Ska göra mer LÄS i veckan för stör mig på resultatet från idag. Ska även göra lite NOG och få till ett verbalt provpass från VT18 i helgen.
Idag repeterade jag även 103 ord på Memrise
Min energi har börjat dala nu när solen knappt är uppe. Jag är sjukt beroende av dagsljus och vintermånaderna brukar ta hårt på min energi, orkar knappt kliva upp på mornarna när det är kolsvart ute. Ska försöka tänka att jag är superpigg när klockan ringer, kanske hjärnan tror på det till slut
Hej!
Idag blev det LÄS och det gick riktigt dåligt. Hade jättesvårt att förstå vad jag ens läste ibland, fick läsa om stycken flera gånger och trots det förstod jag inte och svarade fel...
Lite trist då det ändå börjat gå hyfsat bra på LÄS. Antar att vi alla har våra dagar.
LÄS
Medicinsk utbildning 4/6
Bilen - vårt största miljöproblem 6/6
Spilleffekter 3/6 (förstod verkligen ingenting)
Journalisten i litteraturen på 1890-talet 4/6 (för många namn och verk och seriöst svårbegripligt vem som gjort vad och när och varför)
Tot: 17/24
Som ni kan se så var det inte min dag idag haha.
Ska göra mer LÄS i veckan för stör mig på resultatet från idag. Ska även göra lite NOG och få till ett verbalt provpass från VT18 i helgen.
Idag repeterade jag även 103 ord på Memrise
Min energi har börjat dala nu när solen knappt är uppe. Jag är sjukt beroende av dagsljus och vintermånaderna brukar ta hårt på min energi, orkar knappt kliva upp på mornarna när det är kolsvart ute. Ska försöka tänka att jag är superpigg när klockan ringer, kanske hjärnan tror på det till slut
Drömmen om att bli onkolog
Fortsätt följa min resa här! En blogg om hur det är att vara läkarstudent vid Linköpings Universitet
Fortsätt följa min resa här! En blogg om hur det är att vara läkarstudent vid Linköpings Universitet
Re: Drömmen om att bli onkolog
No idea, kanske för att arbetsmarknaden är den sämsta på länge? Studerar man vet man ju att du kommer få bidrag om du klarar dina poäng. Eller så väntade en del på ett tecken att börja och det var nu? Kan spekulera i evigheterRainbowgirl skrev: ↑fre 20 nov, 2020 10:21Ja, man vet inte hur det kommer se ut. Jag är beredd på chock så som det varit under 2020, det var galet hur många som sökt med högt resultat på HP. Varför sökte dessa människor inte tidigare år?Aeowa skrev: ↑tor 19 nov, 2020 21:40Det är det som är så knäppt med antagningen i samband med pandemin, det vänder verkligen upp och ner på antagningen. Jag har en funderare angående arbetslivserfarenhet, att många som kanske kan söka i HPSU-kvoten inte gör det just nu för att de behövs på sina arbetsplatser? Antagningen är verkligen a pain in the ass just nu.Rainbowgirl skrev: ↑tor 19 nov, 2020 12:56
Det har du rätt i, jag trodde inte heller att jag skulle få den poängen jag fick. Blev en jobbig chock. För mig känns denna antagningen jobbig för att jag någonstans ändå verkligen hoppas att jag kommer in. Trots att jag försöker tänka att det inte finns en chans så hoppas jag innerst inne att det gör det, så det kommer kännas tungt att inte bli antagen. Verkligen. Jag vet inte hur jag ska göra. Kommer förmodligen titta, ska sätta mig i ett avskilt rum och göra det. Ge mig själv fem minuter att gråta och sen gå ut som ingenting
Ja, jag var dock lång när jag började men sen växte alla om mig
Haha jag är inte heller superbra på att gå i klackar men jag vill vara längst
Tror det. Sen är jag duktig på att säga att jag ska göra massa saker men inte gör de ändå ska dock verkligen försöka för vill skriva. Tack! Alla har vi något inom oss
Kan inte ens föreställa mig känslan av att ha publicerat något som någon sen läser
Ja, det är det. Har gett mig själv flera år att skriva på den, tanken är att den ska bli så bra som möjligt och det är en lång process.
Hoppas också på plan A...
Precis, kommer skriva när jag pluggar i mån av tid
Om du lyckas med den bedriften kommer jag vara djupt imponerad, själv kommer jag isåfall skylla på allergi mot något riktigt märkligt eller något
Vilken hemsk känsla det måste varit, hade blivit arg
Uppoffringarna man gör (kan dock inte gå i klackar, jag fattar inte hur ens)
Att säga att man ska göra något är en väldigt bra bit på vägen, för då har man ändå bestämt sig. Vad är det för genre på boken? Och en bok brukar vara en lång process, speciellt om det är ens första. Det viktigaste är att du själv är nöjd och stolt med ditt slutresultat! Har du en handling du går efter eller hittar du på efter hand?
Kan vara så att de stannar kvar på sina jobb men pessimisten inom mig säger att de kommer försöka börja plugga
Jag hatar att inte veta, vad ska man förvänta sig? Förmodligen ingenting men det är inte kul.
Haha får se om jag klarar av det kan säga att mina linser irriterar ögonen
Alltså det var ju inte kul haha
We will practice my friend! Engelska och klackar - en bra kombo!
Contemporary, alltså att den utspelar sig i den samtida världen.
Har en handling men den förändras allteftersom jag skriver, den är inte huggen i sten utan funkar mest som inspiration på vägen.
Har du hittat på något kreativt på sistone?
Har du glasögon?
Engelska och klackar känns som en bra start också, kanske rabbla engelska meningar medan man snubblar runt?
Låter häftigt, all lycka till med boken! Säg till om du vill ha någon input
Helt ärligt, nej. Har inte läst på en evighet tyvärr, har ingen direkt lust vilket känns himla tråkigt. Sedan är ju inte kreativitet men grej så försöker nog hålla mig undan
Läste att du börjat måla! Vad blir det för något?
Riktigt bra jobbat på din senaste KVANT-del, du är bäst!
Whether you think you can or think you can't, you're right
- Rainbowgirl
- Silverpostare
- Inlägg: 1360
- Blev medlem: lör 20 okt, 2018 17:53
Re: Drömmen om att bli onkolog
Ugh har smått panik inför decemberAeowa skrev: ↑tis 24 nov, 2020 21:34No idea, kanske för att arbetsmarknaden är den sämsta på länge? Studerar man vet man ju att du kommer få bidrag om du klarar dina poäng. Eller så väntade en del på ett tecken att börja och det var nu? Kan spekulera i evigheterRainbowgirl skrev: ↑fre 20 nov, 2020 10:21Ja, man vet inte hur det kommer se ut. Jag är beredd på chock så som det varit under 2020, det var galet hur många som sökt med högt resultat på HP. Varför sökte dessa människor inte tidigare år?Aeowa skrev: ↑tor 19 nov, 2020 21:40
Det är det som är så knäppt med antagningen i samband med pandemin, det vänder verkligen upp och ner på antagningen. Jag har en funderare angående arbetslivserfarenhet, att många som kanske kan söka i HPSU-kvoten inte gör det just nu för att de behövs på sina arbetsplatser? Antagningen är verkligen a pain in the ass just nu.
Om du lyckas med den bedriften kommer jag vara djupt imponerad, själv kommer jag isåfall skylla på allergi mot något riktigt märkligt eller något
Vilken hemsk känsla det måste varit, hade blivit arg
Uppoffringarna man gör (kan dock inte gå i klackar, jag fattar inte hur ens)
Att säga att man ska göra något är en väldigt bra bit på vägen, för då har man ändå bestämt sig. Vad är det för genre på boken? Och en bok brukar vara en lång process, speciellt om det är ens första. Det viktigaste är att du själv är nöjd och stolt med ditt slutresultat! Har du en handling du går efter eller hittar du på efter hand?
Kan vara så att de stannar kvar på sina jobb men pessimisten inom mig säger att de kommer försöka börja plugga
Jag hatar att inte veta, vad ska man förvänta sig? Förmodligen ingenting men det är inte kul.
Haha får se om jag klarar av det kan säga att mina linser irriterar ögonen
Alltså det var ju inte kul haha
We will practice my friend! Engelska och klackar - en bra kombo!
Contemporary, alltså att den utspelar sig i den samtida världen.
Har en handling men den förändras allteftersom jag skriver, den är inte huggen i sten utan funkar mest som inspiration på vägen.
Har du hittat på något kreativt på sistone?
Har du glasögon?
Engelska och klackar känns som en bra start också, kanske rabbla engelska meningar medan man snubblar runt?
Låter häftigt, all lycka till med boken! Säg till om du vill ha någon input
Helt ärligt, nej. Har inte läst på en evighet tyvärr, har ingen direkt lust vilket känns himla tråkigt. Sedan är ju inte kreativitet men grej så försöker nog hålla mig undan
Läste att du börjat måla! Vad blir det för något?
Riktigt bra jobbat på din senaste KVANT-del, du är bäst!
Japp, är riktigt blind också... har du också glasögon?
Precis det jag tänkte haha
Tack! Du får läsa den en dag
Förstår dig faktiskt, har själv hamnat i en svacka där jag inte läser mycket alls. Får tvinga mig själv till det vilket inte är kul.
Det blir ett ansikte som tas fram genom massa olika färger, finns inga tydliga konturer. Min beskrivning var jättedålig haha men vet inte hur jag ska beskriva det, väldigt färgglad iaf.
Tack!
Drömmen om att bli onkolog
Fortsätt följa min resa här! En blogg om hur det är att vara läkarstudent vid Linköpings Universitet
Fortsätt följa min resa här! En blogg om hur det är att vara läkarstudent vid Linköpings Universitet
- Rainbowgirl
- Silverpostare
- Inlägg: 1360
- Blev medlem: lör 20 okt, 2018 17:53
Re: Drömmen om att bli onkolog
NOG
Hej!
Idag blev det NOG, gick lite sådär. Känns lite trist att jag inte kan uppdatera med fina resultat men det är en sån vecka där ingenting riktigt går bra.
NOG
4/6
1. Missade att det stod "per månad".
2. Kunde få fram svaret genom att dela de två procentsatserna.
4/6
1. Tänkte rätt men fortsatte inte utveckla ekvationen och trodde därför att jag inte skulle kunna få ut ett svar. Men det gick visst.
2. Jag la märke till att ena påståendet sade att vågen visade 16 kg fel, tänkte då att jag inte kunde veta om det var mer eller mindre. Men resonerade inte lika i nästa påstående där det stod 10 kg fel.
5/6
1. Stod i texten "hälften så lång väg" vilket jag glömde bort. Gick att lösa uppgiften med den infon.
5/6
1. Ställde upp en felaktig ekvation.
5/6
1. Missade att jag hade antalet personer i påståendet och lätt kunde räkna ut antalet för indexåret.
Tot: 23/30
Betydligt fler fel än vad jag anser vara okej, men brukar ha fler fel när jag övar på NOG-uppgifter från alla proven än från de "nyare" proven. Vet inte om NOG blivit lättare med åren?
Lyckades lösa flera tal som jag lagt i min uppgiftsgrupp, det är något positivt och glädjande.
Antagningsdagen närmar sig och jag blir så himla nervös av alla diskussioner här på forumet. Förstår att man är upprymd och vill diskutera antagningen med andra, ingenting konstigt med det. Är bara så avundsjuk på alla som har en chans, för för varje dag som går känns det som om min bleknar. Det måste kännas så fantastiskt att veta att man kanske kommer börja plugga, eller att man är säker på att man kommer bli antagen. Jag var inte ens nervös inför min antagning 2015, visste att jag skulle komma in. Nu, flera år senare, är jag så olik mitt yngre-jag. Drömmer om en antagning och tänker alltid på hur det kommer kännas innan jag somnar. Jag spelar upp olika scenarion; var jag kommer sitta när jag öppnar beskedet, om jag kommer le stort eller börja storböla om jag skulle bli antagen mot alla odds, hur jag reagerar om jag får en reservplats där jag ändå har en chans att antags i urval 2, vad gör jag om jag får en plats som jag vet inte räcker till? Kommer jag kunna stänga ner sidan och fortsätta dagen som vanligt?
Kommer jag bryta ihop som förra året? Kommer jag orka fortsätta plugga HP? Kommer jag krascha?
Jag är så trött. Jag tror inte ens jag själv förstår hur trött jag är.
Undrar hur den 10 december urartar sig och jag undrar om jag är stark nog att acceptera verkligheten. Har alltid varit en så kallad "dreamer". Jag tror att man kan lyckas med det omöjliga om man är envis nog, böcker har lärt mig det haha.
Är bara så trött på allting. Trött på att dagdrömma och pusha mig själv. Jag hoppas att jag orkar kämpa emot stormarna som kommer.
Hej!
Idag blev det NOG, gick lite sådär. Känns lite trist att jag inte kan uppdatera med fina resultat men det är en sån vecka där ingenting riktigt går bra.
NOG
4/6
1. Missade att det stod "per månad".
2. Kunde få fram svaret genom att dela de två procentsatserna.
4/6
1. Tänkte rätt men fortsatte inte utveckla ekvationen och trodde därför att jag inte skulle kunna få ut ett svar. Men det gick visst.
2. Jag la märke till att ena påståendet sade att vågen visade 16 kg fel, tänkte då att jag inte kunde veta om det var mer eller mindre. Men resonerade inte lika i nästa påstående där det stod 10 kg fel.
5/6
1. Stod i texten "hälften så lång väg" vilket jag glömde bort. Gick att lösa uppgiften med den infon.
5/6
1. Ställde upp en felaktig ekvation.
5/6
1. Missade att jag hade antalet personer i påståendet och lätt kunde räkna ut antalet för indexåret.
Tot: 23/30
Betydligt fler fel än vad jag anser vara okej, men brukar ha fler fel när jag övar på NOG-uppgifter från alla proven än från de "nyare" proven. Vet inte om NOG blivit lättare med åren?
Lyckades lösa flera tal som jag lagt i min uppgiftsgrupp, det är något positivt och glädjande.
Antagningsdagen närmar sig och jag blir så himla nervös av alla diskussioner här på forumet. Förstår att man är upprymd och vill diskutera antagningen med andra, ingenting konstigt med det. Är bara så avundsjuk på alla som har en chans, för för varje dag som går känns det som om min bleknar. Det måste kännas så fantastiskt att veta att man kanske kommer börja plugga, eller att man är säker på att man kommer bli antagen. Jag var inte ens nervös inför min antagning 2015, visste att jag skulle komma in. Nu, flera år senare, är jag så olik mitt yngre-jag. Drömmer om en antagning och tänker alltid på hur det kommer kännas innan jag somnar. Jag spelar upp olika scenarion; var jag kommer sitta när jag öppnar beskedet, om jag kommer le stort eller börja storböla om jag skulle bli antagen mot alla odds, hur jag reagerar om jag får en reservplats där jag ändå har en chans att antags i urval 2, vad gör jag om jag får en plats som jag vet inte räcker till? Kommer jag kunna stänga ner sidan och fortsätta dagen som vanligt?
Kommer jag bryta ihop som förra året? Kommer jag orka fortsätta plugga HP? Kommer jag krascha?
Jag är så trött. Jag tror inte ens jag själv förstår hur trött jag är.
Undrar hur den 10 december urartar sig och jag undrar om jag är stark nog att acceptera verkligheten. Har alltid varit en så kallad "dreamer". Jag tror att man kan lyckas med det omöjliga om man är envis nog, böcker har lärt mig det haha.
Är bara så trött på allting. Trött på att dagdrömma och pusha mig själv. Jag hoppas att jag orkar kämpa emot stormarna som kommer.
Drömmen om att bli onkolog
Fortsätt följa min resa här! En blogg om hur det är att vara läkarstudent vid Linköpings Universitet
Fortsätt följa min resa här! En blogg om hur det är att vara läkarstudent vid Linköpings Universitet
Re: Drömmen om att bli onkolog
Hej!
Jag följer dig när jag ibland kommer in här och är så imponerad av att du skriver om dina framgångar men även vågar berätta om dina bakslag. Tycker att du ska ge dig en extra klapp på axeln och bara låta det komma som det är. Drömmen kommer att bli din och jag skickar dig en extra positiv energi!
P.S. Cancervården behöver en så driven person som dig <3
Jag följer dig när jag ibland kommer in här och är så imponerad av att du skriver om dina framgångar men även vågar berätta om dina bakslag. Tycker att du ska ge dig en extra klapp på axeln och bara låta det komma som det är. Drömmen kommer att bli din och jag skickar dig en extra positiv energi!
P.S. Cancervården behöver en så driven person som dig <3
Natur på gymnasiet -> 6 mån civilingenjörsprogrammet -> Medicinska kurser -> Sjuksköterkseexamen ->
Mitt livsmål: Läkarprogrammet * Antagen HT 2023*
Mitt livsmål: Läkarprogrammet * Antagen HT 2023*
Re: Drömmen om att bli onkolog
Jag tror starkt på att du kommer lyckas och bli en grym läkare med din drivkraft. Ge aldrig upp vad som
än händer
än händer
- Rainbowgirl
- Silverpostare
- Inlägg: 1360
- Blev medlem: lör 20 okt, 2018 17:53
Re: Drömmen om att bli onkolog
Hej Emmy!Emmy88 skrev: ↑tor 26 nov, 2020 1:19 Hej!
Jag följer dig när jag ibland kommer in här och är så imponerad av att du skriver om dina framgångar men även vågar berätta om dina bakslag. Tycker att du ska ge dig en extra klapp på axeln och bara låta det komma som det är. Drömmen kommer att bli din och jag skickar dig en extra positiv energi!
P.S. Cancervården behöver en så driven person som dig <3
Tycker det är viktigt att visa att det inte alltid går bra, ibland går det faktiskt riktigt kasst.
Borde egentligen bara slappna av, finns inte så mycket jag kan göra åt antagningen nu...
Tack så mycket, och tack för de vänliga orden
Läste i din pluggdagbok att du trivs i rollen som sjuksköterska och det är väldigt glädjande att du hittat något du tycker om
Det måste vara en otroligt tuff tid nu som sjuksköterska, men samtidigt väldigt givande och fint att kunna hjälpa människor.
Drömmen om att bli onkolog
Fortsätt följa min resa här! En blogg om hur det är att vara läkarstudent vid Linköpings Universitet
Fortsätt följa min resa här! En blogg om hur det är att vara läkarstudent vid Linköpings Universitet
- Rainbowgirl
- Silverpostare
- Inlägg: 1360
- Blev medlem: lör 20 okt, 2018 17:53
Re: Drömmen om att bli onkolog
Tack Iman
Det är en uppförsbacke just nu, du om någon vet hur det känns när man är halvt utom sig för att man inte vet hur det kommer gå. Och du är även bevis på att man kommer i mål i slutändan om man inte ger upp.
Tack för att du peppar mig
Drömmen om att bli onkolog
Fortsätt följa min resa här! En blogg om hur det är att vara läkarstudent vid Linköpings Universitet
Fortsätt följa min resa här! En blogg om hur det är att vara läkarstudent vid Linköpings Universitet
-
- Före detta VIP-Medlem
- Inlägg: 305
- Blev medlem: tor 26 okt, 2017 7:09
Re: Drömmen om att bli onkolog
Rainbow, ville checka in och säga hej!
Din oro är befogad likväl din trötthet. I feel you, jag och extremt många andra. Det är okej att vara trött och frustrerad och det är okej att ta en paus. Ge inte upp in the long run bara.
Din oro är befogad likväl din trötthet. I feel you, jag och extremt många andra. Det är okej att vara trött och frustrerad och det är okej att ta en paus. Ge inte upp in the long run bara.
Re: Drömmen om att bli onkolog
Hej<3
Ville bara kika in här och säga att jag verkligen fattar. Det är inte mycket kanske, men jag gör verkligen det och du ska veta att jag hejar och tror på dig. Det är ok att vara trött. Förståeligt, särskilt när det är november, knappt dagsljus, pandemi och känslorna dessutom gått upp och ned angående provet. Är själv orolig för en mardrömsnormering nu i vår men försöker att tänka mindre och följa planen. Det blir så ohanterligt när man tänker för stort och då hindrar ångesten iaf mig från att få ngt gjort öht.
Är en lösningsorienterad person och hade gärna velat komma med nån typ av lösning nu. Kan tyvärr inte det. Kan bara säga att lita på planen, processen och på det faktum att det är november nu. Det är lätt hänt att man får för sig att saker som känns jobbiga och ödesdigra nu känns så för att de på riktigt är så jobbiga och ödesdigra, men min erfarenhet säger mig att det egentligen beror jävligt mkt på november i sig. Försöker roa mig med att uTvEcKlA MiG sJäLv nuförtiden haha, och se varje jobbig sak som jag tar mig igenom som att jag, så att säga, tränar min mentala styrka haha. Töntigt jag vet, men man gör det man kan serru. Övar mig på att tänka att det är mentala muskler som man kan få träningsvärk i, men som man alltid utvecklar när man faktiskt tränar dem och gör jobbet. Tror att mina tankemönster gör mig trött i sig, inte bara arbetet jag utför, och det är ju jävligt onödigt. Bli trött utan att få nått arbete för mig. Tänker att jag kommer vara så jävla bra på det när jag väl kommer in, och den kraften jag får från den tanken behöver jag.
Tänker också mycket på antagningsbeskedet och framförallt livet som studerande. För mig är det visionerna som får mig att orka, det låter jobbigt att de istället gör dig trött. Tänkte på det, såg en video häromdagen på insta där en tjej fick ett antagningsbesked och börjar gråta och skratta pga glad, och hennes familj står bakom henne och skrattar de med, och kramar om henne hårt. Det såg så otroligt fint ut att jag blev sådär odelat glad för hennes skull. Så tänker jag att det kommer vara. En obeskrivligt skön känsla. Och jag ser bara fram emot den. Skulle jag misslyckas, asså det pallar jag inte riktigt hantera nu, och jag tror nt att det är funktionellt för mig att göra det nu heller. Man måste nog ta livet lite som det kommer ibland, jag kommer få hantera det där och då, och jag får ha tillförsikt till det faktum att på något sätt kommer jag faktiskt lyckas göra det också. Det har alltid varit så hittills iaf. Det stämmer säkert på dig också. Att man blir besviken och tvingas ägna en period åt att hantera den är inte synonymt med att man nt orkar, det är snarare ett kvitto på att man fortfarande har viljan, och viljan är ju det mest elementära i frågan om man kommer orka eller inte.
Ja, nu babblar jag som du märker. Jag är en babblig person. Jag antar att det jag försöker säga är att jag förstår dig, men försök ta hand om dig och vila den tiden som du nt utför något faktiskt arbete. Är du trött behöver du vila och då får du hitta metoder för att göra just det. Koppla bort oron (sj kan jag bara göra det om jag gjort upp en plan som jag sedan följer, men så får det väl vara då. Man får bara se till att göra realistiska planer.) och ta hand om dig. Jag menar det!<3
Ville bara kika in här och säga att jag verkligen fattar. Det är inte mycket kanske, men jag gör verkligen det och du ska veta att jag hejar och tror på dig. Det är ok att vara trött. Förståeligt, särskilt när det är november, knappt dagsljus, pandemi och känslorna dessutom gått upp och ned angående provet. Är själv orolig för en mardrömsnormering nu i vår men försöker att tänka mindre och följa planen. Det blir så ohanterligt när man tänker för stort och då hindrar ångesten iaf mig från att få ngt gjort öht.
Är en lösningsorienterad person och hade gärna velat komma med nån typ av lösning nu. Kan tyvärr inte det. Kan bara säga att lita på planen, processen och på det faktum att det är november nu. Det är lätt hänt att man får för sig att saker som känns jobbiga och ödesdigra nu känns så för att de på riktigt är så jobbiga och ödesdigra, men min erfarenhet säger mig att det egentligen beror jävligt mkt på november i sig. Försöker roa mig med att uTvEcKlA MiG sJäLv nuförtiden haha, och se varje jobbig sak som jag tar mig igenom som att jag, så att säga, tränar min mentala styrka haha. Töntigt jag vet, men man gör det man kan serru. Övar mig på att tänka att det är mentala muskler som man kan få träningsvärk i, men som man alltid utvecklar när man faktiskt tränar dem och gör jobbet. Tror att mina tankemönster gör mig trött i sig, inte bara arbetet jag utför, och det är ju jävligt onödigt. Bli trött utan att få nått arbete för mig. Tänker att jag kommer vara så jävla bra på det när jag väl kommer in, och den kraften jag får från den tanken behöver jag.
Tänker också mycket på antagningsbeskedet och framförallt livet som studerande. För mig är det visionerna som får mig att orka, det låter jobbigt att de istället gör dig trött. Tänkte på det, såg en video häromdagen på insta där en tjej fick ett antagningsbesked och börjar gråta och skratta pga glad, och hennes familj står bakom henne och skrattar de med, och kramar om henne hårt. Det såg så otroligt fint ut att jag blev sådär odelat glad för hennes skull. Så tänker jag att det kommer vara. En obeskrivligt skön känsla. Och jag ser bara fram emot den. Skulle jag misslyckas, asså det pallar jag inte riktigt hantera nu, och jag tror nt att det är funktionellt för mig att göra det nu heller. Man måste nog ta livet lite som det kommer ibland, jag kommer få hantera det där och då, och jag får ha tillförsikt till det faktum att på något sätt kommer jag faktiskt lyckas göra det också. Det har alltid varit så hittills iaf. Det stämmer säkert på dig också. Att man blir besviken och tvingas ägna en period åt att hantera den är inte synonymt med att man nt orkar, det är snarare ett kvitto på att man fortfarande har viljan, och viljan är ju det mest elementära i frågan om man kommer orka eller inte.
Ja, nu babblar jag som du märker. Jag är en babblig person. Jag antar att det jag försöker säga är att jag förstår dig, men försök ta hand om dig och vila den tiden som du nt utför något faktiskt arbete. Är du trött behöver du vila och då får du hitta metoder för att göra just det. Koppla bort oron (sj kan jag bara göra det om jag gjort upp en plan som jag sedan följer, men så får det väl vara då. Man får bara se till att göra realistiska planer.) och ta hand om dig. Jag menar det!<3
-
- Före detta VIP-Medlem
- Inlägg: 80
- Blev medlem: ons 21 aug, 2019 20:27
Re: Drömmen om att bli onkolog
Åh, jag förstår helt Rainbow. Du är oerhört driven och har kämpat något enormt väldigt länge. Du om någon förtjänar en plats.
Trots allt känns riktigt tungt och mörkt, så kommer den tid då du läser till läkare. Ibland tar det bara längre tid än vad man själv önskat. Jag skickar många styrkekramar till dig och håller alla tummar för att det är din tur till våren. <3
Trots allt känns riktigt tungt och mörkt, så kommer den tid då du läser till läkare. Ibland tar det bara längre tid än vad man själv önskat. Jag skickar många styrkekramar till dig och håller alla tummar för att det är din tur till våren. <3
- Rainbowgirl
- Silverpostare
- Inlägg: 1360
- Blev medlem: lör 20 okt, 2018 17:53
Re: Drömmen om att bli onkolog
Heej!Melissa.Ab skrev: ↑fre 27 nov, 2020 13:24 Rainbow, ville checka in och säga hej!
Din oro är befogad likväl din trötthet. I feel you, jag och extremt många andra. Det är okej att vara trött och frustrerad och det är okej att ta en paus. Ge inte upp in the long run bara.
Ska inte ge upp, det är inte långt kvar nu egentligen. Men gnäller mest för att jag är trött på att bara sitta här utan att få skriva provet och bli antagen någon gång. Känner mig redo, det är det som känns frustrerande. Dock kan man inte göra mer än att vänta.
Läste ditt inlägg i din pluggdagbok, så tråkigt att inte kunna vara i skolan och träffa klasskompisarna men förhoppningsvis kommer ni snart kunna ses! Kanske redan nästa år till sommaren
Drömmen om att bli onkolog
Fortsätt följa min resa här! En blogg om hur det är att vara läkarstudent vid Linköpings Universitet
Fortsätt följa min resa här! En blogg om hur det är att vara läkarstudent vid Linköpings Universitet
- Rainbowgirl
- Silverpostare
- Inlägg: 1360
- Blev medlem: lör 20 okt, 2018 17:53
Re: Drömmen om att bli onkolog
Det är visst mycket, uppskattar att du tog dig tidenFelEks skrev: ↑fre 27 nov, 2020 15:04 Hej<3
Ville bara kika in här och säga att jag verkligen fattar. Det är inte mycket kanske, men jag gör verkligen det och du ska veta att jag hejar och tror på dig. Det är ok att vara trött. Förståeligt, särskilt när det är november, knappt dagsljus, pandemi och känslorna dessutom gått upp och ned angående provet. Är själv orolig för en mardrömsnormering nu i vår men försöker att tänka mindre och följa planen. Det blir så ohanterligt när man tänker för stort och då hindrar ångesten iaf mig från att få ngt gjort öht.
Är en lösningsorienterad person och hade gärna velat komma med nån typ av lösning nu. Kan tyvärr inte det. Kan bara säga att lita på planen, processen och på det faktum att det är november nu. Det är lätt hänt att man får för sig att saker som känns jobbiga och ödesdigra nu känns så för att de på riktigt är så jobbiga och ödesdigra, men min erfarenhet säger mig att det egentligen beror jävligt mkt på november i sig. Försöker roa mig med att uTvEcKlA MiG sJäLv nuförtiden haha, och se varje jobbig sak som jag tar mig igenom som att jag, så att säga, tränar min mentala styrka haha. Töntigt jag vet, men man gör det man kan serru. Övar mig på att tänka att det är mentala muskler som man kan få träningsvärk i, men som man alltid utvecklar när man faktiskt tränar dem och gör jobbet. Tror att mina tankemönster gör mig trött i sig, inte bara arbetet jag utför, och det är ju jävligt onödigt. Bli trött utan att få nått arbete för mig. Tänker att jag kommer vara så jävla bra på det när jag väl kommer in, och den kraften jag får från den tanken behöver jag.
Tänker också mycket på antagningsbeskedet och framförallt livet som studerande. För mig är det visionerna som får mig att orka, det låter jobbigt att de istället gör dig trött. Tänkte på det, såg en video häromdagen på insta där en tjej fick ett antagningsbesked och börjar gråta och skratta pga glad, och hennes familj står bakom henne och skrattar de med, och kramar om henne hårt. Det såg så otroligt fint ut att jag blev sådär odelat glad för hennes skull. Så tänker jag att det kommer vara. En obeskrivligt skön känsla. Och jag ser bara fram emot den. Skulle jag misslyckas, asså det pallar jag inte riktigt hantera nu, och jag tror nt att det är funktionellt för mig att göra det nu heller. Man måste nog ta livet lite som det kommer ibland, jag kommer få hantera det där och då, och jag får ha tillförsikt till det faktum att på något sätt kommer jag faktiskt lyckas göra det också. Det har alltid varit så hittills iaf. Det stämmer säkert på dig också. Att man blir besviken och tvingas ägna en period åt att hantera den är inte synonymt med att man nt orkar, det är snarare ett kvitto på att man fortfarande har viljan, och viljan är ju det mest elementära i frågan om man kommer orka eller inte.
Ja, nu babblar jag som du märker. Jag är en babblig person. Jag antar att det jag försöker säga är att jag förstår dig, men försök ta hand om dig och vila den tiden som du nt utför något faktiskt arbete. Är du trött behöver du vila och då får du hitta metoder för att göra just det. Koppla bort oron (sj kan jag bara göra det om jag gjort upp en plan som jag sedan följer, men så får det väl vara då. Man får bara se till att göra realistiska planer.) och ta hand om dig. Jag menar det!<3
Tack
Allt det du beskrev; pandemin, inställt prov, november, inget dagsljus - allt det träffar rätt.
Jag är också orolig över normeringen i vår, även över att få skriva i vår, men försöker tänka att man inte ska gå händelserna i förväg utan ta det när det kommer.
Tycker inte att det är dumt att öva upp sin mentala styrka, det är väldigt användbart och viktigt att vara stark i sinnet. Vet inte om det finns någon lösning på just detta, förutom att acceptera vardagen och vänta på vårens prov. Novembermörkret bidrar säkert till känslan av frustration, men tiden är en större påverkare. Det har nu gått ett år sen jag sist skrev HP. Året har varit tufft och jag tror att allt tillsammans bidrar till känslan av trötthet. Har inte gjort något kul under hela året, känt mig konstant stressad och sovit dåligt, pluggat mycket och tänkt på läkarprogrammet varje dag - inte så konstigt att jag inte är den gladaste människan på jorden just nu.
Visionen får mig att fortsätta också. Hade aldrig orkat plugga om jag inte föreställde mig själv som läkare i framtiden. Det är viktigt att man kan se sig själv lyckas framför sig, annars blir det tufft.
Måste vara en fin känsla, att bli antagen alltså, och kunna fira med sin familj
Du kommer inte misslyckas!
Precis, ibland behöver man lappa ihop sig och sen är man redo att kämpa igen. Jag känner inte att jag någonsin kommer sluta försöka, och jag vet att mitt nästa prov troligtvis blir mitt sista så måste bara hålla ut. Hur har det gått för dig med plugget och knät?
Tack Fel
Har så svårt för att slappna av just nu. Känns som om det är för mycket på gång men ska göra mitt bästa för att försöka varva ner.
Jag hoppas du mår bra och att du också tar hand om dig själv. Och jag uppskattar ditt babbel
Drömmen om att bli onkolog
Fortsätt följa min resa här! En blogg om hur det är att vara läkarstudent vid Linköpings Universitet
Fortsätt följa min resa här! En blogg om hur det är att vara läkarstudent vid Linköpings Universitet
- Rainbowgirl
- Silverpostare
- Inlägg: 1360
- Blev medlem: lör 20 okt, 2018 17:53
Re: Drömmen om att bli onkolog
magdalena3.14 skrev: ↑fre 27 nov, 2020 16:01 Åh, jag förstår helt Rainbow. Du är oerhört driven och har kämpat något enormt väldigt länge. Du om någon förtjänar en plats.
Trots allt känns riktigt tungt och mörkt, så kommer den tid då du läser till läkare. Ibland tar det bara längre tid än vad man själv önskat. Jag skickar många styrkekramar till dig och håller alla tummar för att det är din tur till våren. <3
Ja, ibland tar det längre tid än man önskar. Tror pandemin har gjort så att det enda jag kan fokusera på är det här. Vill det så galet mycket. En dag händer det I guess
Tack Magdalena Håller alla tummar och tår för dig också!
Drömmen om att bli onkolog
Fortsätt följa min resa här! En blogg om hur det är att vara läkarstudent vid Linköpings Universitet
Fortsätt följa min resa här! En blogg om hur det är att vara läkarstudent vid Linköpings Universitet
- Rainbowgirl
- Silverpostare
- Inlägg: 1360
- Blev medlem: lör 20 okt, 2018 17:53
Re: Drömmen om att bli onkolog
VT18 pp2 och pp4
Hej!
Tänkte skriva ett inlägg igår men gjorde aldrig det. Ville bara säga att HT20 inte landade på 1,7 (vilket var enligt HT19s normering) utan på 1,65.
Fick 1,6 på verbala och 1,7 på kvantitativa.
Jag är missnöjd med hur jag presterade på den kvantitativa delen för jag känner att det var flera slarvfel och jag förväntar mig bättre än 1,7 efter all den tid jag lagt ner på att plugga.
MEN, något viktigt att inse här för mig är att 1,65 hade räckt till en antagning och det är det absolut viktigaste. Det är målet med allt detta, att bli antagen.
Idag har jag pluggat. Och binged The queen's gambit...
Det blev två provpass, ett verbalt och ett kvantitativt. Skrev den kvantitativa delen i april i år och landade då på 1,4. Minns att jag var förkrossad av resultatet då jag oftast skrev 1,6-1,7 på matten under den tiden.
VT18 pp2
ORD 9/10
LÄS 8/10
MEK 9/10
ELF 7/10
Tot: 33/40
Det är engelskan som sabbar för mig vilket är aningen sorgligt eftersom jag anser det vara min starkaste del. Eller så här, det borde vara min starkaste del men det är det inte. Har problem med de långa texterna och förstår inte riktigt varför. Ska försöka lista ut mitt problem.
VT18 pp4
XYZ 12/12
KVA 10/10
NOG 6/6
DTK 12/12
Tot: 40/40
Det här är det sjukaste resultatet jag någonsin skrivit. Kan inte ens fatta att jag skrivit det här provet. Vore rena rama drömmen att skriva detta på provdagen.
Jag hade 10 minuter tillgodo och jag gick igenom hela provet, varpå jag hittade 2 stycken slarvfel där jag kommit fram till rätt svar men ringat in ett annat svarsalternativ än det jag egentligen skulle ha ringat in. Kunde byta ut mot rätt svarsalternativ vilket fick mig att inse hur viktigt det är att verkligen gå igenom provet när man svarat på alla frågor.
Jag skrev VT18 pp1 förra veckan och skrev då 37/40 vilket innebär att jag totalt landade på 77/80 poäng (poängrekord!) och det motsvarar 2,0.
Tänk att jag i april skrev 1,4 på just det här provet.
Nu återstår ett verbalt provpass och sen får jag se vad jag landar på
Vill passa på att säga tack till alla som kikar in här och peppar mig Och till er som peppar mig på andra sätt, exempelvis via Discord
Det betyder mycket för mig. Det får mig alltid att le och i torsdags och fredags blev jag till och med tårögd för att så många skrev.
Att någon ens känner för att skriva något är fint i sig. Jag blir alltid glad när någon skriver något, om vad som helst. Det känns så futtigt när jag försöker beskriva vad det hela betyder för mig så lämnar det så här, vill inte låta för blödig haha. Ville bara säga TACK
Jag har inte gett upp, och jag hoppas att ni också kämpar på. Snart kommer våren och då får vi förhoppningsvis skriva det förbaskade högskoleprovet.
Hej!
Tänkte skriva ett inlägg igår men gjorde aldrig det. Ville bara säga att HT20 inte landade på 1,7 (vilket var enligt HT19s normering) utan på 1,65.
Fick 1,6 på verbala och 1,7 på kvantitativa.
Jag är missnöjd med hur jag presterade på den kvantitativa delen för jag känner att det var flera slarvfel och jag förväntar mig bättre än 1,7 efter all den tid jag lagt ner på att plugga.
MEN, något viktigt att inse här för mig är att 1,65 hade räckt till en antagning och det är det absolut viktigaste. Det är målet med allt detta, att bli antagen.
Idag har jag pluggat. Och binged The queen's gambit...
Det blev två provpass, ett verbalt och ett kvantitativt. Skrev den kvantitativa delen i april i år och landade då på 1,4. Minns att jag var förkrossad av resultatet då jag oftast skrev 1,6-1,7 på matten under den tiden.
VT18 pp2
ORD 9/10
LÄS 8/10
MEK 9/10
ELF 7/10
Tot: 33/40
Det är engelskan som sabbar för mig vilket är aningen sorgligt eftersom jag anser det vara min starkaste del. Eller så här, det borde vara min starkaste del men det är det inte. Har problem med de långa texterna och förstår inte riktigt varför. Ska försöka lista ut mitt problem.
VT18 pp4
XYZ 12/12
KVA 10/10
NOG 6/6
DTK 12/12
Tot: 40/40
Det här är det sjukaste resultatet jag någonsin skrivit. Kan inte ens fatta att jag skrivit det här provet. Vore rena rama drömmen att skriva detta på provdagen.
Jag hade 10 minuter tillgodo och jag gick igenom hela provet, varpå jag hittade 2 stycken slarvfel där jag kommit fram till rätt svar men ringat in ett annat svarsalternativ än det jag egentligen skulle ha ringat in. Kunde byta ut mot rätt svarsalternativ vilket fick mig att inse hur viktigt det är att verkligen gå igenom provet när man svarat på alla frågor.
Jag skrev VT18 pp1 förra veckan och skrev då 37/40 vilket innebär att jag totalt landade på 77/80 poäng (poängrekord!) och det motsvarar 2,0.
Tänk att jag i april skrev 1,4 på just det här provet.
Nu återstår ett verbalt provpass och sen får jag se vad jag landar på
Vill passa på att säga tack till alla som kikar in här och peppar mig Och till er som peppar mig på andra sätt, exempelvis via Discord
Det betyder mycket för mig. Det får mig alltid att le och i torsdags och fredags blev jag till och med tårögd för att så många skrev.
Att någon ens känner för att skriva något är fint i sig. Jag blir alltid glad när någon skriver något, om vad som helst. Det känns så futtigt när jag försöker beskriva vad det hela betyder för mig så lämnar det så här, vill inte låta för blödig haha. Ville bara säga TACK
Jag har inte gett upp, och jag hoppas att ni också kämpar på. Snart kommer våren och då får vi förhoppningsvis skriva det förbaskade högskoleprovet.
Drömmen om att bli onkolog
Fortsätt följa min resa här! En blogg om hur det är att vara läkarstudent vid Linköpings Universitet
Fortsätt följa min resa här! En blogg om hur det är att vara läkarstudent vid Linköpings Universitet