Lördag, 8 Oktober 2022
Jag ställde om larmet till en timme senare idag när den ringde. Kroppen orkade inte med 6.5 timmars sömn.

Vaknade och simulerade direkt för att sedan åka till jobbet.

Dagens plugg:

HT 2017:
ORD: 20/20
LÄS: 17/20
MEK: 19/20
ELF: 18/20
74/80 ---> 1.9

HT 2015
XYZ: 24/24
KVA: 18/20
NOG: 11/12
DTK: 23/24
76/80 ----> 2.0

Det gick äntligen bättre på LÄS! Försökte bara jobba under tidspress OCH lära mig HOPPA ÖVER uppgifter jag tenderar att fastna. Jag kommer i slutändan få fel så det är lika bra att spara tiden till andra uppgifter. Hoppas bara att det går såhär bra på provdagen.

Har gjort lite ord på bussresan till jobbet och nu ska jag hem och sova för att jobba hela dagen imorgon

Godnatt!

Torsdag, 27 oktober 2022

Hej....
jag trodde att jag skulle få skriva ett inlägg där jag avslutar pluggdagboken med att det gick toppen på provdagen, och det kändes bra efter att dagen var slut faktiskt! Jag hade inga förhoppningar än att jag ska få skriva bra - göra mitt bästa helt enkelt!

Men när jag kom hem så kollade jag facit. Det första jag insåg var att min LÄS del gick inte så som jag hade förväntat mig. Jag trodde att jag minst skulle få 7/10 på varje provpass men fick inte det. Wow! Provet kändes inte alls svår heller. När jag kollade på mina fel så var det mestadels att:

• Jag läste inte frågan noga

• Jag kollade på fel stycke och försökte få den att passa i frågan... (låter konstigt ja)

.

När det kom till ELF så fick jag 14/20... Ingen höjning eller minskning jämfört med förra provet. ELF:en var enkel. De fel jag hade fått var att jag inte läste stycket noga och inte dubbelkollade att det är så dem säger. Å andra sidan var Missing Word väldigt svårt för mig. Fick 3/5 på den.

MEK gick hyfsat bra. Det blev 16/20 där. De fel jag fick, fick mig att känna mig dum. För jag tog något som uttryckte saker och ting som var väldigt ovanligt för en människa att säga. Man brukar exempelvis inte säga "upptänkliga konsekvenser" utan normalt brukar man säga "långtgående konsekvenser". Jag fick nog mycket av min felanalys på MEK. Jag kan MEK men jag får inte glömma hela helheten i sig och hur allt låter tillsammans.

ORD-delen gick inte så bra heller. (Bli inte chockad att varje stycke handlar om allt inte gick bra!). Fick fel på Galax, blottlagd och vara osalig som en ande. Galax borde man veta tycker jag men jag visste tydligen inte det... Jag skyller på grundskoleläraren som aldrig berättade så bra. Blottlagd blandade jag med undanröjd då jag trodde undanröja betydde "avslöja" men det är inte det....

På matte-delen fick jag SÅÅÅÅ många äckliga slarv fel så jag vill döda mig själv. Jag sålde bort min 2.0a där... Två fel på XYZ! Hur? Jag vet inte... Jag trodde jag hade rätt på allt där. Men jag gjorde slarv. 3 hela fel på DTK också....

Vad berodde felen i DTK på?
- Bråk, skulle räkna 5/21 och det fick jag till 20%. Åh så dumt. 1/20 = 5% så det borde bli 25% och inte 20%. Jag vet att jag var fast mellan 20 och 25% och till slut valde jag 20%.
- två fel på en och samma tabell! Första felet handlade om att jag inte mätte skillnaden mellan två år på varandra, för annars hade jag fått rätt. Kommer ihåg att jag kollade på samma ställe. Tror att jag räknade skillnaden mellan 1 år och och 1+0.5 år istället för andra året...
- Tredje felet var att jag kollade på fel stapel som motsvarade fel år... STANDARD FEL.... Och ändå råkade jag ut för det....


SÅ för kvanten blir det 74/80 vilket definitivt inte kommer bli 2.0 eftersom många tyckte kvanten var enkel.


Det var mitt resultat. Vi får se om det blir en sänkning eller höjning eller oförändrad....

Hur mår jag?
Alla på folkis frågar hur det gick och jag självklart blir ledsen över att bli påmind om att det inte gick så bra. Behöva förklara mig varför osv. osv. Jag avskyr verkligen att inte klara av detta. Jag försöker sjunka in informationen om att det inte gick denna gången. Att jag måste spendera en termin till på folkis istället för att börja läkarprogrammet direkt.

Dock känner jag mig inte lika ledsen som jag gjorde förra gången för att jag vet att jag nästa år kommer definitivt in. Osäker om jag kommer få en 4:a men jag räknar med att jag får det för jag sköter mig bra. Försöker göra mitt bästa även om jag är lite introvert och kan tycka ha svårt att prata med andra så försöker jag skapa små konversationer.

Mitt lilla hopp som är kvar är från PIL. Om jag har gått vidare begåvningstestet så måste jag förbereda mig extremt inför intervjun. Är så rädd att jag fejlar den med. Då kommer jag hulka, gråta och tänka på att det är verkligen något fel på mig. Vill försöka verkligen lyckas med intervjun åtminstone. Resultatet kommer V.45 och det är V.43 nu.

Jag har för intervjuns skull börjat sedan augusti jobba inom äldreboende för att förvärva erfarenhet inom vård och omsorg. För att kunna ha lite kött på benen när de frågar varför vill du bli läkare? Har du jobbat inom vården nångång? Om jag inte klarar intervjun kommer jag självklart känna att mina otaliga timmar jag jobbat och stått ut med personal som kör över mig ständigt gått förgäves.

Jag ska försöka förbereda mig inför intervjun även om jag inte vet något än. Vill verkligen komma in nu.


Anledningen att jag skriver inlägget nu är för att skriva av känslorna. Mamma frågade mig idag om vad jag kommer ungefär få och jag svarade uppriktigt vad jag tänker mig kunna få. Hon lät inte så glad. Bara frågade mig "när ska du klara detta? Varför klarar du inte detta trots att du pluggar så hårt?" Jag vet inte om det sårade... För jag själv har samma fråga, varför lyckas jag inte och när kommer jag in?

Jag vet att jag inte är villig att ge upp, för jag tror på att man kan nå sin dröm så länge man håller lågan vid liv. Men ibland tappar jag framåtanda för att det tar sååå långt tid. Ibland försöker jag vifta bort de negativa tankarna genom att tänka att allas resa behöver inte se samma ut. Kanske jag behöver gå genom ett par misslyckanden för att till slut känna tillfredställelse. Kanske förvärvar jag egenskaper genom min resa som kommer att gynna mig i framtiden. Kanske gör resan mig starkare.

Hope and despair. It is what I live with some days. But someday It will be worth it.

Ah, godnatt.

Starstruck skrev: ↑tor 27 okt, 2022 23:16
Anledningen att jag skriver inlägget nu är för att skriva av känslorna. Mamma frågade mig idag om vad jag kommer ungefär få och jag svarade uppriktigt vad jag tänker mig kunna få. Hon lät inte så glad. Bara frågade mig "när ska du klara detta? Varför klarar du inte detta trots att du pluggar så hårt?" Jag vet inte om det sårade... För jag själv har samma fråga, varför lyckas jag inte och när kommer jag in?

Jag vet att jag inte är villig att ge upp, för jag tror på att man kan nå sin dröm så länge man håller lågan vid liv. Men ibland tappar jag framåtanda för att det tar sååå långt tid. Ibland försöker jag vifta bort de negativa tankarna genom att tänka att allas resa behöver inte se samma ut. Kanske jag behöver gå genom ett par misslyckanden för att till slut känna tillfredställelse. Kanske förvärvar jag egenskaper genom min resa som kommer att gynna mig i framtiden. Kanske gör resan mig starkare.

Hope and despair. It is what I live with some days. But someday It will be worth it.

Hej!

Jag relaterar så mycket. Jag är så trött på HP-resan trots att jag inte vill ge upp läkardrömmen. Hur kommer man upp efter att ha blivit nerknuffad flera gånger? Hur orkar man kriga med något som gång på gång försöker dumförklara en som högskoleprovet Jag försöker också tänka som dig även det ibland är svårt.

Hoppas att du får vara med på intervju och slipper fler hp!!

Tisdag, 6 december 2022
Hej,
Det var ett tag sen jag skrev ett i lägg. Jag har varit borta från HPG men inte så borta.
Vad har hänt?
- Mycket.

Jag fick mitt högskoleprovsresultat för denna termin vilket hamnade på 1.5 - verbal del på 1.2 och kvantativ del på 1.8. Är jag besviken?

- Absolut.

Jag är dålig på att släppa loss från nederlaget och inte tänka på det. Jag tänker på varför jag ska skriva dåligt ständigt och inte höja mig trots att jag pluggar tillräckligt mycket. Ibland försöker jag intala mig själv att Gud kanske har något annat för mig istället, varför det inte gick. Men nu känner jag mig så hopplös att jag vädjar till Gud om att min röst ska bli hörd. När ska detta elände ta slut?
Jag har sett folk börja och sluta sin resa och jag är fast där jag började. Har jag gjort utveckling?
- Ja absolut. Men jag har inte nått målen.

Att få 1.5 var inte en dealbreaker. Jag hade liten glimt hopp om att PIL skulle gå bra för det kändes verkligen bra på intervju dagen. Jag har fått nederlag kastat på mig så många gånger att jag inte ville tro på att jag skulle få bra - att jag skulle misslyckas en gång till. Att jag ska få gå klar folkis, en termin till, för att sen bli antagen. Men ändå tvivlade jag. Jag ville hoppas att jag får 55 eller 60 för att komma in.

Den 5te december kom resultatet. Jag trodde jag skulle få mejl men tydligen kommer resultatet på antagning.se. Jag hade kommit hem från gymmet och försökte hitta svaret. Det stod 50/70. Jag ville inte tro mina ögon. Jag förväntade mig mer.
Då kom självdestruktiva tankar - kanske är jag inte värd? Vad gjorde jag fel? Vad sa jag fel? Jag hade en bra känsla om både intervjuerna. Visst fanns det punkter de fastnade på men jag tyckte i överlag att jag gjorde bra av mig själv.

Det gör så ont i mig att jag möts av ännu ett till avslag. Ändå, naiva jag har hopp att bli antagen genom PIL med 50. Känns omöjligt men finns lite hopp.

Går det inte så går det inte. Har gråtit min del för idag. På fredag avslöjas allt. Det kommer bli ytterligare besvikelse.

Jag kommer inte ge upp för jag tänker avsluta denna resa. Helst med att få bra HP resultat än att få komma in via BF-kvoten. Visst känns det bra med att få en 4a från folkis men stoltheten säger att jag borde efter alla dessa år kunna klara få 1.7 åtminstone.


Aja, funderar på att köpa VIP igen och börja träna igen.

Vi hörs snart!

Det är såklart inte roligt att nästan komma fram till målet. Jag vet. Men, för att inte bara upprepa en peppig förhoppning kan jag berätta om mitt prov. Jag hade en vansinnigt enkelt och löjligt fel på XYZ första passet. Förmodligen var jag bara uppvarvad för mycket. Jag hade som dig också fel i avslutande DTK. Var det dålig kondition? Vet inte, jag kände mig stark hela dagen, men kanske hade hade en timme på gym varit bättre än en timme framför datorn.

En gång tyckte jag att LÄS var jobbigt. Men så gjorde jag en väldig massa gamla LÄS i rad, och på något sätt blev jag vän med LÄS. Jag har svårt att redogöra för hur, men jag tycker jag känner igen hur frågorna är konstruerade, och numera är LÄS som en gammal vän där jag sällan har fel. Om du inte prövar denna studiemetod är det kanske något att ge en vecka.

Lycka till, och om någon frågade mig tycker jag du skulle ha en extrapoäng för kämpning!

Hej,

En gammal krigare är tillbaka med Hp-plugget! Yay! (NO!)

Den 9nde December kom antagningen och jag kom inte in, igen. Varken PIL eller HP. Självklart är det en besvikelse som framkallar den ledsna sidan ur mig som får mig ibland bli arg på mig själv i den tanke att jag varför måste ha stora förhoppningar när verkligheten säger annat? Varför är jag alltid hoppfull och inte realistisk?

Den dagen, en fredag, gymmade jag med vänner från Folkis och jag kände att det hjälpte mig att inte grubbla över mitt resultat och misslyckanden. Gymmet och vännerna som peppade mig genom varje reps fick mig att inse det kanske var meningen jag skulle misslyckas för att gå genom andra saker i mitt liv som denna stund just nu.

"Everything happens for a reason"

Därefter jobbade jag fram t.o.m. 21:30 och kom hem för att äta. Satt på musik och där började tårarna rinna. Maten fastnade i halsen och tårarna började rinna av sig själv ohejdat.... Samtidigt ville jag återinkalla inlevelsen jag fick på gymmet med mina vänner tidigare och uppskattade deras närvaro. Slutade böla och istället tackade dem samt visade uppskattning eftersom jag tycker jag borde visa uppskattning mer. Det är ingen som visar uppskattning nu förtiden.

"Rejection is a redirection" - är vad jag intalade mig själv om för att fortsätta min väg på andra sätt.

Jag mejlade KI och bad de skicka min bedömningsmatris för PIL och det såg inte så bra ut. Fick 3:or (av 5) på "Motivation" av både intervjuare. 3 på "Social färdighet" av den som anses vara Bad Cop och en 3:a på "Informations- och kunskapshantering" av Good Cop. Andra punkter gav både intervjuare samma poäng. Detta fick mig därav lägga fokus på hur jag kan få låg på motivation. Fick mig att fråga mig själv - jag har hållit på med min HP-resa sedan hösten 2020, hur kan jag sakna motivation om jag fortfarande inte gett upp? Skulle motivationen brista skulle jag välja bli jurist, tandläkare eller bara läsa företagsekonomi vilket jag strikt höll mig undan ifrån eftersom jag tror på min inre vilja att bli en god läkare. Hur ska jag visa motivation till nästa gång? Ska jag lägga mer emfas i hur länge jag velat detta och dramatisera hela min resa? Ni som har tips eller ser mig ur en annan synvinkel snälla ge mig råd!

Jag har hört av min syster att jag inte är bra att uttrycka mig så som jag vill så jag kan acceptera en 3:a av min "Bad Cop" intervjuare vilken jag ansåg vara en ängel. Jag accepterar det för att jag vet att jag brister där. Men jag kan till en del uttrycka mig väl när det kommer till mitt framtidsmål och liv. Gjorde självklart en reflektion och drar slutsatsen om att jag inte svarade på hennes frågor på ett konkret och tydligt sätt. Jag tyckte att jag ibland svävade mycket och hon behövde ställa frågan om igen för att få mig på den röda tråden igen. Hon frågade mig om mina vänner och hur vi umgås och där visade jag genom min kommunikation att min kontakt med dem inte sett så bra pga HP-plugget. Var å andra sidan inte heller förberedd för dessa frågor så kan därför ha rabblat massa onödiga grejer.

Varför jag fick en 3:a på "Informations- och kunskapshantering" har jag inte kommit fram till så mycket eftersom jag tyckte jag pratade om hur nya regler påverkar vården och att jag gjort en research om hederskulturen etc. Men återigen kan min kommunikation och mitt sätt att lägga fram mina ord inte blivit så bra. Jag var väldigt stressa under den första intervjun med "Good Cop" än vad jag var med "Bad Cop".

Jag har börjat nu skriva min levnadsbeskrivning eftersom den kommer lägga grunden för intervjun och jag tyckte att min levnadsbeskrivning inte håll måttet för en "Wow-faktor". Visst kan man tycka att en levnadsbeskrivning - utan att intervjun äger rum - får intervjuaren inse om det är en person som är värd at bli antagen eller ej.

Nu är jag iallafall klar att snacka om resultat. Vi återupptar mina långa pluggdagbok!


4 pomodoro ORD:
Anki och 100 ord från HPG-ORDlista.

NOG 1997:

VT: 19/22
HT: 17/22

Felanalyserade och skapat en Excel där jag skriver mina fel och vad jag ska tänka på till nästa gång vilket jag hoppas kan hjälpa mig. En sammanfattning av felanalysen är att jag inte läste påståenden noga.
Exempelvis: Det var sänkning och sedan höjning medan jag tog sänkning både gånger. Läst årtalen fel. Inte vidareutvecklat bråken. Små saker som "tanken är nästan full" och jag tolkar som okej nästan full betyder "full" eller att "någonstans mellan" betyder inte "exakt mitt emellan" som jag antog.

Nu ska jag läsa min engelska bok som jag har 80 sidor kvar.

Hade!

Måndag, 13 Mars 2023

Hej!
Jag ska börja med att säga hur trist det känns att skriva 2023 med tanke på hur långt det har gått sedan jag började min HP-resa!

Det känns ledsamt att ha hållit på såhär länge. Min kompis har gått halva läkarprogrammet och jag sitter ironiskt nog fortfarande här... Fyllde år för några dagar sen och jag ljuger inte om att jag började känna mig gammal.

Samtidigt har jag accepterat att det här är min resa och jag är unik (och ganska trög) för det! Vi ska få vår closure också en vacker dag! Det känns i kroppen att jag är snart klar med denna resa med tanke på att jag nu läser min andra termin på folkhögskolan. Jag kommer förhoppningsvis få mitt omdöme och börja KI under HT2023. Det känns lite för bra för att vara sant eftersom jag alltid tänker på att jag ändå kanske inte kommer in pga de 3 personer som tas in via det urvalet har högre HP-resultat än mig om jag inte lyckas skriva bra nu under mars! Med det sagt så är inget säkert om inte jag skriver 1.6+ under mars, då jag har lite chans.

Mitt liv under den tid jag inte varit aktiv har varit lite okej och lite hektiskt!
Jag ska inte ljuga om att jag får jättemycket inlämningsuppgifter på folkis eftersom det får jag inte, som tur! Om jag får så är de inte så komplicerade. Jag får mycket tid att studera inför högskoleprovet. Jag tränar också bredvid studierna som gynnar min benhälsa eftersom jag har extrema knäproblem, såhär ung...! Jag som hade ambitionen att bli kirurg... Det är därför aningen motiverande att träna för något jag vill kunna klara i framtiden - dvs stå på ben!

Ibland gråter jag, hormonernas fel säkert vilket jag aldrig erkänner. Tårarna bara rinner för att den här resan har tagit så långt tid och jag ser mig själv som en förlorare. Jag vet å andra sidan att jag är ingen förlorare för att jag står här än idag, försöker klara den här långa resan.

Just nu, med 11 dagar kvar så gör jag många LÄS och ELF pass, samtidigt med nötande av XYZ och KVA eftersom jag inte rört uppgifterna alls. Mina kunskaper i DTK och NOG har blivit bättre eftersom jag gjort gamla DTK och NOG så pass många gånger. Men det är alltid LÄS som haltar mest efter. Det är min kära relation med LÄS. Den vill aldrig bli min bästa vän. Jag ska vårda den fint nu de dagar jag har kvar. Mina ord kunskaper har falnat också eftersom jag har inte tränat ord på kanske ett år. Jag ska ta den saken seriöst nu, vill försöka göra Anki snabbt och speed review på memrise så jag får se gamla ord igen.


Jag ska försöka sova nu för att vakna tidigt imorgon och träna! Önskar alla kämpar gott på provdagen! Glöm inte fixa sömnrutinen redan nu och inte bara sista natten!

Allt gott!