Vad konstigt. Läkaren som jag pratade med (eller, jag tror att det var läkaren) sa att han och psykologen skulle prata efter intervjuerna och sätta poäng. Typ. Det kanske är så att de pratar med varandra för att dela med sig av vad de tyckte, men att de kanske tycker olika ändå, och därför kan det ibland skilja mer än en poäng?

Jag förstår inte riktigt vad jag menar, så jag förstår om ni inte gör det.

Ja, läkaren jag pratade med sa att han och psykologen skulle prata sen och komma fram till någon gemensam bedömning, eller så förstod jag det i alla fall.. han sa att det hade hänt att de hade tyckt helt tvärtom om vissa personer, men att han hoppades att det inte skulle behöva bli så för någon för det var ett väldigt jobbigt läge. Undrar hur de gör då? Lottar... hehe.. närå.

Aja, min uppfattning av båda var att de var väldigt trevliga och inte alls ute efter att sätta dit mig. Men det är väl olika verkar det som..

Nu är det ungefär en vecka kvar förhoppningsvis innan vi alal har våra resultat och tiden går olidligt långsamt!!!
Min psykolog sa också att de samtalar vid dagens slut och sätter ett slags medelvärde där olika delar bedömts men att det faktiskt hände att de ahde olika uppfattning som någon skrev här tidigare. Jag frågade vad det kunde bero på och hon betonade att det var ovanligt men att det hände varje termin och att det troligen hade med personkemin att göra. Sen trodde hon också att det kunde ha att göra med vem man träffade först då man oftast var mer nervös inför första mötet och därmed kanske inte lyckades sälja in sig själv så bra som man gjorde hos den andra.
Tror att det kan ligga något i det, en tjej som var där samtidigt som jag satt och småsnyftade av ren nervositet innan sin första intervju och det var svårt att ens prata med henne men inför den andra var hon betydligt mera sansad och verkade öppen och glad. Beror nog mycket på stressfaktorn där också, alla är vi ju pressade att komma in för att vi inte vill något hellre men andra kanske utöver den pressen ar en enorm press hemifrån också. Så var det i henens fall, hon var väldigt ung ska tilläggas också (20) och enligt henne så var det ett enormt misslyckande om hon inte skulle klara sig osv.. Tyckte verkligen väldigt synd om henne, måtte föräldrarna inse vilka orimliga krav det ställer. Usch nej tack och lov har man det inte så utan bara stöd och medlidande vid mindre framgångsrika intervjuer!

Hoppas de skickar ut papperet snart så man äntligen kan få veta hur höstterminen kommer se ut!!

Vi får väl inte resultaten förrän tidigast nästa onsdag, eller har jag förstått fel? Jag skulle i och för sig inte bli ledsen om jag fick reda på det tidigare..
Gick det bra för er? Jag råkade komma 20 minuter för sent till den första intervjun (inte mitt fel alls faktiskt, SL hade ställt in alla mina tåg utan att säga något) så jag vet inte riktigt hur mycket de hatar mig.

På torsdag den 14e var det visst hade fått för mig att det var måndag.. Tur att man har lite tentor och grejor att stressa över så att man inte helt försjunker i antagningsbeskedet även om jag är övertygad om att jag inte gick vidare men man vill ju ha det på papper innan man kastar in ahndduken helt..
Publicerar de resultatet på nätet tidigare än man får brevet om man nu godkänt sån publicering måntro?
9 Dagar kvar...

måste man svara på eventuellt positivt besked direkt till KI eller är det VHS-beskedet som gäller (slutet av juli) ?

..bortrest, så man vill ju inte missa p.g.a. nått missförstånd iaf..

/M

Om antagningen finns med på din ansökan på Studera så är det där du ska tacka ja om du kommer in.

Jag tänkte bara kolla en sak. Några veckor i april hade jag två ansökningar på studera.nu, en "vanlig" till alla utbildningar jag sökt, och en enbart till PIL. Men den försvann i slutet av april, och nu undrar jag om det är meningen. Är det någon som fortfarande har kvar den?

imorgon kommer PIL förhoppningsvis, riktigt trött på att vänta nu även om jag i princip är säker på att jag inte gått vidare så är ju hoppet det sista som överger människan...
Lycka till alla!!

Angeldust skrev:Nu har även jag varit på intervju, tror att det här var en av de sista dagarna? Hur som kan jag glädja er andra med att min plats i vilket fall kommer fås av någon annan. Om man inte var medveten om sina fel och brister innan så är man det i varje fall nu.. Suck.. Om de hade sagt från början att det inte var någon idé att söka om man inte hade vårderfarenhet vid 26års ålder samt inte minst 20.0 i betyg så hade jag aldrig brytt mig om att ödsla tid och framförallt ångest över Pil prov och nu intervjuer. Var dum nog att tro att det här var ett sett för oss med lite sämre gymnasiebetyg att bevisa att vi var duktiga ändå men fick istället höra hur tragiskt det var att människor som varit skoltrötta på gymnasiet ens ödslade deras pengar och tid. Ärligt talat kan det ha varit de otrevligast mötena jag haft i hela mitt liv, kanske vill de bara provocera fram en reaktion men jag gick i alla fall därifrån med insikten att vad jag gjorde under gymnasiet alltså innan jag ens belv myndig kommer styra hela min framtid...
Är säkert överdrivet negativ just nu också men jag blir bara förbannad på hela skiten, varför ska de ödsla min tid och mina pengar på att spring och ränna på prov och intervjuer om de redan kan se på mitt avgångsbetyg att jag inte kommer vara intressant? *SUCK* så jävla tradigt alltihopa..

Hur som, jag får väl söka in på vanligt vis i fortsättningen och vänta på ytterligare ngt poäng på HP..

Jag hoppas verkligen att ni andra som figurerat här på forumet har större tur än jag och att ni kommer in, känns som om man "känner" de flesta läkaraspiranter till KI vid det här laget!

Och till er som inte har varit ännu, LJUG FRISKT, de har ingen aning om vad ni gjort i erat liv, och hade ajg vetat det jag vet nu hade jag skrivit en helt annan levnadsbeskrivning och lagt in vårerfarenheter från lite här och var. Observera dock att de är ganska luriga så håll koll på vad ni säger om ni ljuger...

Kan bara inflika med mina erfarenheter. Jag har runt 14 i betygsmedel - jag skolkade genom gymnasiet, har 1.8 på högskoleprovet och fick 35 poäng på PIL-provet. Tragglade med komvux för den särskilda behörigheten mest för att försörja mig genom studiebidrag efter gymnasiet då jag blev utkickad i förtid ur lumpen (varför vill ni inte ens veta). Mina tidigare erfarenheter består av att jag jobbat med *allt* möjligt och flummat tidvis rejält när jag var yngre. Allt det här sade jag vid intervjun. Den enda vårderfarenheten jag har är som patient på olika akutmottagningar :=).

Jag uppfattade psykologen som väldigt ifrågasättande och provocerande men eftersom jag är van vid sådana människor då jag umgått med alla sorters konstiga typer så var jag lugn som en filbunke till och med när hon påstod att jag, om jag hade varit yngre, klassats som ADHD-barn i skolan. Hon insinuerade också att jag skulle vara i riskzonen för missbruk och att jag som läkare skulle eventuellt kunna stjäla ur läkemedelsförrådet. Jag talade lugnt med henne, ungefär som när man förklarar något för ett barn, log vänligt och förstående osv. När intervjun var slut så sade hon att jag verkar vara en väldigt harmonisk människa och verkar ha hittat mig själv efter en lång väg. Jag uppfattade det som ett kvitto på min teori om att just psykologerna försöker att pressa intervjuobjektet och gärna provocera. Den provokationen gick dock inte i hem.

Angående lärarens/läkarens intervju så var det en äldre man och han var väldigt trevlig. Jag berättade lite om hur stökig jag var när jag var i övre tonåren, början på tjugoårsåldern och hur jag gradvis växte ifrån det och kom till insikt om mig själv. Han frågade om mina vårderfarenheter och jag berättade om alla gånger jag legat på akuten samt vad jag ansåg kännetecknade en bra läkare och vad som kännetecknade en dålig. Jag ställde ganska många frågor till honom om yrket och om vilka fördelar KI har gentemot andra universitet. Jag ifrågasatte också intervjusystemet litegrann vilket han tyckte var ganska kul (han fick något roat i blicken). När jag skulle gå så frågade jag om han fått svar på sina frågor och han svarade då att det var första gången *han* fått besvara så många frågor under en intervju och jag svarade att jag ville passa på nu när jag hade chansen att få 45 minuter med en lärare som faktiskt undervisade på KI och inte någon telefonist eller trist webbsida och att oavsett om jag skulle komma in eller ej så fick jag faktiskt ut något av att komma dit.

Jag tror nog att jag, med alla mina frågor, visade ett intresse för yrket och att jag visade särskilt intresse för KI genom att fråga och spekulera kring deras utbytesprogram och liknande (grymt sugen på ett år på Nya Zeeland, har aldrig varit där!).

Summa summarum: Jag var helt värdelös i gymnasiet, pluggade upp lite på komvux, jobbat som lagerarbetare, städare, varit arbetslös, jobbat i butik, säljare, entrévärd, bartender, flyttgubbe, skadedjurssanerare osv. Jag är långt ifrån smartast av de som kommit in, kanske inte heller den mest motiverade (även om det ska bli förbannat kul!) men jag har något som många där saknade: livserfarenhet - och det är sådant som de faktiskt tar med i bedömningen. Både inför PIL-provet och intervjun så slogs jag av hur osäkra och spända mina medsökande var, jag hade nästan lust att gå fram till dem och säga "men herregud, livet är långt, ta ett tuggummi och slappna av!". Värst var några i kön till inskrivningen på PIL-provet där den ene sade något i stil med "jag har sökt till Handels, KI och jurist på SU"... då fattade jag att vissa människor där är bara ute efter en statusutbildning och de är inte genuint intresserade av yrket i sig. Till dessa vill man bara säga att "yrket är inte som Gray's anatomy eller Scrubs på TV utan det består mestadels av att hasa med tofflor i grå landstingskorridorer, pappersarbete och obekväma arbetstider" (även det här sade jag till läraren vilket han skrattade åt).


Till er som börjar nu i höst: vi syns om någon vecka då terminen börjar! Ska bli kul med kollot!

Till Angeldust:
Jag hoppas att det går bättre för dig nästa gång, ge inte upp...och du, en lögnare behöver gott minne så mitt tips är iaf att man är lugn (även om det kan vara svårt), eftertänksam, positiv (möt deras blickar, le), nyfiken och sist men inte minns - var dig själv! En PIL-sökande som söker för andra gången slipper träffa de som intervjuade denne förra gången...Mariana håller nämligen koll på det!