kattia skrev:

nisse23 skrev:

kattia skrev: colabebbe: Ja,jag pratar flytande persiska, bodde i Iran tills jag var 13.

Finns det ett talesätt som går typ "koshdam shispishi shisbaro"? "Jag dödade den sexbenta lusen"? Persisk motsvarighet till "sju sjösjuka sjömän" eller "sex laxar i en laxask"?

Yes,det finns ett sådant uttryck, koshtam shepeshe shepeshkoshe sheshpara! Och då måste jag naturligtvis fråga Nisse, var i hela friden har du hört det av alla fraser?!

Från farsan...

nisse: Coolt!

Paula: ja det är bra att du bryr dig! det är ju alltid bra att höra från andra hur de har gjort och synpunkter och så, så blir man lite klokare

kattia: ja, jag pratar ockå flytande persiska och kom hit för nio år sen...va kul med det där uttrycket!!

Till Maria..

Måste bara svara på ditt medelande eftersom jag var i din sits för precis ett år sen. Jag hade sökt läkarlinjen ett antal gånger och kom helt oväntat in på veterinär istället. Jag har läst ett år nu och trivs ruggigt bra.

Skolan är bra, klasskamrater, föreläsningar ja allt.. Men det jag kommit fram till är att jag endå vill bli läkare.

Det finns både positiva saker och negativa saker med att hoppa på veterinär tycker jag.

Det positiva är att du får en inblick i hur det är att läsa medicin om du inte gjort det förut (hur vet man annars om det verkligen är det man vill göra). Första långa kursen (20p) handlar om cellen och dess uppbyggnad det är i princip samma kurs som läkarna läser. Man läser tillockmed på biomedicinskacentret där de läser. Har även hört att man kan tillgodoräkna sig den kursen ifall man kommer in på läkarprogrammet i uppsala. Sedan läser man organ-struktur och funktion det är all anatomi, histologi och fysiologi på de flesta husdjuren. Fördelan att ha gått denna kurs är att man får dissekera så sjukt mycket, vilket läkarna ej verkar få. Har en tjej som hoppat över från läkare till veterinär och hon säger att hon har fått en mycket bättre toppografisk bild sedan hon började hos oss. Det är även intressant rent evolutions messigt att jämföra skillnader djurarter i mellan.

Man kan säga att detta år har gett mig en massa kunskap och ett oerhört sug att veta mer och att veta hur allt fungerar på människa. Det finns heller ingen som helst tvekan hos mig längre, det är läkare jag vill bli! Detta pga att det enda jag i princip tycker är lite tråkigt med föreläsningarna är att det inte är fokus på "djuret människan" =)

Det negativa aspekterna är ju att man lånar pengar och sedan att man inte kan lägga allt fokus på utbildningar som denna. Men det är hemskt svårt att veta om jag hade presterat bättre på hp om jag lagt all fokus på den här kursen, vill tro att utbildningen i sig även måste ge något.

Jag önskar dig lycka till med vad du än väljer och ser fram i mot att träffa dig om du börjar på veterinär programmet i höst.

Kram/Trillian

meddelandet har inaktiverats

Hej..

Kunde inte skicka ett mail till dig via hotmail av nån anledning.. Men jobbar till 20.00 ikväll så jag tar tag i problemet när jag kommer hem så löser vi det på nått sätt. Hjälper dig gärna med frågor och funderingar.

mvh Trillian

@ Maria

Du kan trösta dig med att Tomas Bodström var 24 år när han började på juristlinjen på Stockholms Universitet.

Sen som nån sa så bör du inte lyssna alltför mkt på dina föräldrar. Dem är en annan generation med andra förutsättningar o skapat andra värderingar. Idag har vi värderingen att man ska inte komprissa sin dröm.

Ett tips är att du kan skriva ut dina alternativ och deras konsekvenser (kritiskt tänkande) o väga dem mot varandra. T.ex. alternativ ett är om du väljer nåt yrke/program som inte är rätt så är risken att man inte är lika motiverad o presterar sämre. Plus man kanske blir lättare utbränd eftersom det kanske inte är inspirerande.

Läkare har väl en hög snittålder iaf vad jag hörde från vän som går T2 i Uppsala.

meddelandet har inaktiverats

meddelandet har inaktiverats

Hej

Har skickat min mailadress till dig nu.. bara att adda mig.

Mvh Sofie

colabebbe skrev:Jag undrar också när man ska ge upp sin dröm. jag är 21 år och har sökt läkarlinjen 3ggr. vill bli psykiatriker. gjorde högskoleprovet för första gången nu i våras. har 20,0 i bg och 1,4 i hp. jag står jämt som reserv på plats 300-500. det känns så jävla frustrerande. jag har kommit in på mitt andra val som är psykolog i lund. lund är min favoritstad och alla kompisarna är där. jag längtar verkligen till att flytta dit. Nu undrar jag:
1, ska jag tacka ja till psykologprogrammet och hoppas att det blir bra
2, tacka ja och göra högskoleprovet i höst och försöka komma in på läkarlinjen till januari.
3, skita i att börja plugga nu. för om psykologprogrammet inte blir rätt så är det dumt att ta en massa studielån..dessutom får jag tid att plugga inför högskoleprovet..
4, ta psykologprogrammet för jag klarar mig utan studielån i ungefär ett år. har sparat pengar.. frågan är: hinner jag plugga inför högskoleprovet samtidigt som jag går på psykologprogrammet för att jag ska kunna höja mig från 1,4-1,6?

Jag är så förvirrad. Jag har fått lägenhet i lund jämte min bästa kompis och jag är så less på att bo där jag bor nu och alla mina kompisar har dragit härifrån...så vad gör man? jag har hört att man kommer in i oslo med 20,0..det kan jag tänka mig. är det nån av er som provat det?

Lite sent inlägg av mig men jag var tvungen att svara eftersom jag har 4 kompisar som varit i samma situation som dig. Jag tycker du ska välja alternativ 2,3 eller 4. Jag har en kompis som försökt komma in på läkarutbildningen i 4 år, började söka 2 terminer efter studenten, på det nionde försöket kom han in i Lund, efter 2 år var han mycket nära på att skita i det och började läsa industriell ekonomi men satsade på studierna eftersom halvdant eftersom läkarutbildningen låg i bakhuvudet, så han hoppade av efter 3 månader och läste strökurser istället samtidigt satsade han allt på högskoleprovet men fick bara 1,7 som högst. Men när han sökte den nionde gången så blev han lottad in! Det var hans livs lyckligaste tillfälle (kommer säkert fler). En annan kompis kom in på 1,8 på HP i Linköping efter 7 försök, då hade han läst lite cellbiologi som enstaka kurs samt lite annat innan han började och fick det då mycket enkelt i början. Den tredje kom in i Göteborg på 1,9 HP förra hösten och hade läst 2 terminer på Psykologutbildningen men hoppade av sin eftersom han kände att inte kunde lura och bedra sig själv, han ville bli läkare och inte psykolog och då funkar det inte att läsa på ett program som leder fram till en Psykologexamen/licens utan gillar man psykologi så läs enstaka kurser. En fjärde vän kom in i Danmark och är halvklar med sin utbildning.

Alla var helt bestämda innerst inne att bli läkare men efter ett tag började de tvivla och tröttna på att inte komma in men de gav inte upp och nu går de på den utbildning de drömde om att komma in på. Så det lönar sig verkligen att försöka även om det inte verkar gå, men plötsligt händer det! Och under tiden tyckte de att det bästa var att inte läsa något program eftersom många av dom som läser där var väldigt bestämda och passionerade av sitt val samt "känslan" på utbildningen var att du ska gå in för det fullt som det vore din dröm. Så han som sökte in till Industriell Ekonomi trivdes inte alls även fast han var intresserad av ämnet.

Så colabebbe hoppas du följer din dröm och kommer in!! Håller tummarna!!

Johan: Tack för att du tog dig tid att uppmuntra mig!! Jag har tackat ja till psykologprogramet nu och har tänkt att börja i sepetember. ska öva mycket på DTk-delen för dte är min svagaste sida på högskoleprovet. Jag känner mig rätt osäker på psykologrogrammet. Vill inte att det ska hindra mig från att läsa på inför högskoleprovet. jag har också tänkt på att det kanske vore lättare att läsa strökurser. jag kommer att ha en studentlägenhet och måste därmed studera vid universitet hela tiden..har du nåt tips på hur jag ska göra för att både behålla lägenheten och inte behöva studera så jättemycket..Förstår du vad jag menar? det där lät llite konstigt..

Vill du bli nåt av hela ditt hjärta så ska du satsa på det. Alla som jag känner som har tvivlat och istället studerat typ på handels och dylikt "bara för att testa" har det psykiskt gått åt skogen för. De ligger nu och brottas med kudden varje kväll i framstupa-sidoläge, kör en walf-of-shame från krogen 5 ggr i veckan och vattnar blommarna i trädgården med sina tårar. Bli läkare maria, det är ju det du vill!!! Man kan bli vad som helst med extremt mycket vilja och en smula tur. Se bara på stefan holm. Han har väl inte världens bästa förutsättningar kanske att bli världbäst på höjdhopp, men det är han. Så... kan han så kan du!

Hej!

Måste säga att jag blir väldigt peppad varje gång jag är inne här på forumet och läser inläggen. Jag är i en likande situation som många av er andra, nämligen att jag vill bli läkare men inte kommit in ännu. Dessutom kommer jag också från Iran. Haha, inte helt ovanligt att vilja bli läkare om man är från Iran, inte sant?

Jag tentade upp mina betyg och har 20,0 och satsar nu på högskoleprovet. Sedan tidigare har jag 1,4 och det sägs ju att det inte är helt omöjligt att skrapa ihop till 1,6-1,7 med det utgångsläget. Samtidigt tänkte jag nu prova att gå en psykologikurs (inget ovanligt där va)...

Hursomhelst är det kul att läsa att man inte är ensam i den här sitsen! Jag tror att man kan lyckas med det mesta om man är tillräckligt driven. Så lycka till allihopa!