Parya: Tja! vad trevligt med ännu en driven iranier! Letar vi här på forumet så blir vi säkert ett helt gäng, det är som du nämnde ingen ovanlighet med vårt folkslag och läkarambitioner! var bor du någonstans? Jag har också 20.00 och 1,4 så vi har samma utgångsläge, jag tror det kommer att fixa sig den här gången faktiskt. Ska du läsa en kurs nu till hösten? Själv ska jag jobba och plugga på hp!
Lycka till!

meddelandet har inaktiverats

parya: du och jag och kattia är i samma läge alla tre..exakt samma hp och betyg..och persikttalande..knäppt..och jag ska också börja läsa psykologi, ska hänga på psykologprogrammet ett tag. ska du läsa i gbg?

Tjao!
Jag bor i Stockholm. Vill väl helst av allt komma in på KI eftersom jag vill bo kvar här. Men det börjar kännas lite hopplöst då chansen att lottas in där är försvinnande liten (1/1000?). Nu tror jag att jag ska gå en kurs i psykologi, hade egentligen inte tänkt att göra det men nu när jag fick hem beskrivningarna av delkurserna och schemat osv blev jag sjukt sugen! Kursen verkar riktigt intressant. Upptäckte för några dagar sen en fysiologikurs på KI men det finns väl ingen chans att komma in på den med en sen anmälan. Visst bodde du i gbg kattia? Hur många chanser till har du tänkt att ge det här? Jag har ju bara provat en gång, och hade väl tänkt att ta det lite som jag känner... Än så länge finns det bara ett val. Någonstans inom mig önskar jag att jag skulle vakna en dag och helt plötsligt inse att ekonomi eller juridik är min grej. Men ugh, vad ska man göra när man verkligen vill en sak? Fortsätta så länge det finns en vilja tycker jag iallafall!

Maria_84, se det från den ljusa sidan - du insåg att vårdarbete låg dig närmare än ekonomi betydligt tidigare än vad jag gjorde (våren 2005, efter att ha tvingat mig genom 150-160 poäng på ett förlängt polmag-program; det var inte ett lätt val, men det var ett val som måste göras). Sett från mitt perspektiv är du tidigt ute.

Jag kan dock verkligen relatera till känslan du beskriver. Det tog mig 2 år att komma in och jag låg ständigt just under 2,0 på högskoleproven och ständigt någon enstaka reservplats ifrån att bli antagen. Det fick mig att undra om jag kanske egentligen gjorde helt fel, om jag kanske höll på att kasta bort mitt liv i jakten på ett liv jag föreställde mig att jag ville leva. Tänk om det inte var Meningen att jag skulle bli läkare?

Å andra sidan så skulle jag inte ändra på någonting nu i efterhand. Hade jag blivit antagen direkt så hade jag gått 3 terminer i Linköping nu, men då hade jag å andra sidan inte upptäckt Lund, hunnit få nya och större framtidsplaner eller hamnat på en medicinsk institution som ligger granne med en astronomisk (med alla konsekvenser det i sin tur har fått för mina framtidsplaner). Den långa tiden gav mig också tid och tillfälle att ta itu med andra saker i mitt liv.

Jag tror också att den jobbiga perioden har stärkt mig, gjort mig bättre på att (psykologiskt) hantera svårigheter.

Jag gillar att se på det som att de svårigheter vi går igenom och de bördor vi tvingar oss att bära inte bara är av ondo; de gör oss också starkare som människor. Vi märker det kanske inte själva till att börja med, men en dag så hamnar vi i en situation där vi möter en annan människa som har det svårt - och plötsligt märker vi att där vi en gång själva var svaga, är det nu vi som har förmågan att bättre hjälpa, stötta och kanske rentav bära andra som genomgår någonting som liknar det vi själva genomgick en gång i tiden. Har man en världsåskådning som går ut på att det är bra att hjälpa andra, som vi har, så är det en oerhört stor gåva.

(jag vill åtminstone tro att jag gör någonting bra genom att stanna kvar här på HPG, fastän jag redan är antagen på drömutbildningen och dessutom har överträffat några av mina vildare högskoleprovsförhoppningar)



Skulle man sammanfatta det här inlägget som ett klichéaktigt försök till visdomsord så skulle det nog lyda ungefär så här:

"Förbanna inte dina bördor, ty de kommer att göra dig stark."


Eller, om man gillar att hänga mycket på gymmet:

"Svåra tider är livets bänkpress." :p

parya: Jag är 23 och bor i GBG. Hur gammal är du? Jag kan nog tyvärr bara ge läkarutbildningen en chans till här i Sverige verkar det som,jag gick IB och de har som plan att ändra skalorna till nästa höst så då översatts inte mina betyg till 20.00 längre utan till 19 och någonting. Det är sorgligt att det ska drabba oss som gick ut för så länge sen men så är det tyvärr. Jag ser det hela som ett gott tecken dock,det kaske är meningen att jag ska tolka det hela som ett deadline och lägga manken till och äntligen komma in ( har sökt varenda termin i 3 år , det blir 7 gånger fast jag har bara haft 20.00 dem senaste 3 gångerna tror jag!) har du pluggat på högskola förut eller blir den här psykologikursen första gången? jag läste A kursen på Karlstadsuniversitet för 2 år sen och så läste jag en termin på programmet här i GBG nu i våras, det är intresant och man lär sig otroligt mycket. Bor du hemma fortfarande? Själv flyttade jag när jag skulle börja gymnasiet så det är länge sen.
Movafagh bashi va felan khodahafez!

maria_84: Jag tycker definitivt inte att du ska se det faktum att du inte har kommit in på läkarutbildningen som något dolt budskap om att ditt val inte är rätt eller så. Visst kan det kännas så ibland men et beror bara på att vi människor vill tillskriva alla händelser en mening,då blir det lättar att leva. Att du och vi många andra som hänger här inte har kommit in än beror endast på att det är så många som vill in på läkarutbildningen och det finns så få platser och att antagningskraven är något skeva! Se det logiskt så behöver du inte kompromissa ditt val. Var stark,det kommer att lösa sig!

Tjena kattia, fy det där med att de ska ändra betygens snittvärde låter inte alls kul. Personligen vill jag inte plugga utomlands, än så länge. Får se hur jag känner om jag inte kommer in på ett tag. Däremot har jag en massa gamla klasskamrater som pluggar till läkare utomlands och trivs kanonbra. (Jag gick i en skum skola där de flesta väljer att gå vidare till läkare efter studenten, t.o.m. många av de som läst sam.) Men eftersom så många verkar vara nöjda utomlands kan det vara värt ett försök. Vilket land är du mest intresserad av? Nej, jag prövade nyligen upp alla mina betyg och innan jobbade jag och reste även lite. Så det blir mina första uni-poäng. Dock kommer jag att prioritera högskoleprovet och se till att jag kan öva till det eftersom det är nyckeln till mitt främsta mål Jag har sagt att jag ska vänta med att flytta hemifrån tills jag kommer in egentligen, eftersom jag inte vet var det nu kan bli. Men jag får se om jag inte flyttar in med pojkvännen innan dess iallafall. Jag läste nånstans att du kom till Sverige när du var 13, stämmer det? Isåfall måste jag säga att du är helt otroligt duktig!! Sånt gör mig imponerad!

maria, nisse har som vanligt rätt.

colabebbe skrev:Johan: Tack för att du tog dig tid att uppmuntra mig!! Jag har tackat ja till psykologprogramet nu och har tänkt att börja i sepetember. ska öva mycket på DTk-delen för dte är min svagaste sida på högskoleprovet. Jag känner mig rätt osäker på psykologrogrammet. Vill inte att det ska hindra mig från att läsa på inför högskoleprovet. jag har också tänkt på att det kanske vore lättare att läsa strökurser. jag kommer att ha en studentlägenhet och måste därmed studera vid universitet hela tiden..har du nåt tips på hur jag ska göra för att både behålla lägenheten och inte behöva studera så jättemycket..Förstår du vad jag menar? det där lät llite konstigt..

Det låter bra bahira! Du märker vad du tycker om Psykologyrket när du börjar, om du ska fortsätta där medans du försöker komma in på läkare eller om du ska läsa enstaka kurser istället. Personligen tycker jag att det finns mycket mer intressanta enstaka kurser, de är mer specialiserade på små små områden. Jag skulle ha svårt att känna mig nöjd med att studera till ett yrke en längre tid utan att veta att det är "mitt kall".

Antar att du menar hur mycket poäng man måste ta va? Har för mig att man måste klara 75% av poängen varje termin för att få studiebidrag och jag antar att det är detsamma när det gäller bostäder. Vilket är fastighetsbolaget som hyr ut?

Lycka till!

nisse23 skrev:Maria_84, se det från den ljusa sidan - du insåg att vårdarbete låg dig närmare än ekonomi betydligt tidigare än vad jag gjorde (våren 2005, efter att ha tvingat mig genom 150-160 poäng på ett förlängt polmag-program; det var inte ett lätt val, men det var ett val som måste göras). Sett från mitt perspektiv är du tidigt ute.

Hur löser du finansieringen av 5,5 års studier då jag förmodar att du redan närmar dig/nått taket vad gäller CSN?

Maria84: Nu är jag visserligen ateist så det speglar ju min uppfattning men enligt min mening har det här absolut inget med Gud att göra! Det är ju ett sketet antagnings- och betygssystem i det här landet! Lottning för att alla kan få MVG i allt! Har inget med Gud att göra utan med en massa politiker och byråkrater som fattat idiotiska beslut!

Sensmoral: Det är inte Gud som bestämmer om du kommer in! Du jobbar redan hårt på det och behöver visserligen lite tur, jag vet hur det känns, men det du kan påverka är att ha en järnvilja och ge dig fanken på att det här ska gå. Det är läkare du vill bli och nån gång kommer du in, vet att det är jobbigt att vänta! Något annat du kan påverka är att öva på HP och höja dig där. Har du redan 20,0 och får över 1,6 på HP kommer du ju in! Då behövs varken Guds vilja eller tur utan du kommer in med hjälp av din egen jävlar anamma och skicklighet!

Maria_84 skrev:Jag ber till Gud om att låta mig komma in på läkare om det nu är det som är min uppgift i livet, men ca 4ggr har han gjort mig besviken och därför har jag ställt mig från om Gud vill att det ska vara så här. Kanske vill han att jag ska göra något annat, men varför säger mitt hjärta någonting annat i sådanna fall.

Jag är också ateist, och blir lite förvånad varje gång (vet inte varför) jag hör någon nämna ordet gud etc. Allting de senaste 2000 åren motsäger allt som har med religion och göra. De gamla grekerna gav upp sin religion flera hundra år B.C., det är ändå värt att notera. Jag tror du har lättare att fokusera om du kommer till insikt med att bara du styr över ditt liv och inget annat ockult väsen.
Du skall få ett boktips också inför högskoleprovets del ELF. http://www.bokus.com/b/9780743268097?pt=search_result
Läser du den och några till en samma genre så ökar du klart dina chanser att komma in på läkarutbildningen, på flera plan.

Det där var ett bokförslag som heter duga, Nuttte. Jag fick verkligen anstränga för att ens kanske förstå vad den handlar om i den översta texten där.

Nuttte skrev:

nisse23 skrev:Maria_84, se det från den ljusa sidan - du insåg att vårdarbete låg dig närmare än ekonomi betydligt tidigare än vad jag gjorde (våren 2005, efter att ha tvingat mig genom 150-160 poäng på ett förlängt polmag-program; det var inte ett lätt val, men det var ett val som måste göras). Sett från mitt perspektiv är du tidigt ute.

Hur löser du finansieringen av 5,5 års studier då jag förmodar att du redan närmar dig/nått taket vad gäller CSN?

Första terminen gick på hopsparade pengar. Jag har drygt 30 studiemedelspoäng kvar och kan klara nummer 2-3 på 75% (15p); ursprungsplanen var dock att hitta ett sommarjobb i sommar. Jag extraknäcker också hellre i höst (eller i vår, ifall jag mot förmodan inte hittar något inför hösten) än att förbruka hela min "nödfallsbuffert" så här tidigt.

nuttte: Jag är också ateist men anser ändå att man ska respektera andras tro och inte försöka omvända dem bara för att man själv inte är religiös!Ditt drag där med boktips och allt var osnyggt tyckte jag. Det här är inget forum för diskussioner om religion vad jag vet!