Tänkte bara lägga mig i diskussionen lite.. Först och främst, jag håller för fullt på att satsar på att komma in på läkarlinjen. Det har varit min stora dröm sen många år tillbaka och jag har kämpat för att nå den sedan jag gick ut gymnasiet (tre år sedan).
Jag har nu 20,0 i betyg och håller för fullt på att plugga på högskoleprovet för att lyckas med förhoppningsvis 1,8 och vara i princip säkrad en plats.
Skulle det nu vara så att jag inte skulle lyckas med detta och efter några år tröttna på att vänta och vilja börja plugga skulle jag utan tvekan välja sjuksköterska, sjukgymnast eller något liknande. För min dröm är att arbeta inom vården. Skulle utan tvekan välja läkarlinjen även om lönen låg på 20.000 eller ännu mindre (jämför med hur många det är som vill bli ex. djurskötare.. jag lovar.. det är inte för lönen..)

Sist men inte minst, du verkar ju redan ha 20,0 drXXX. Hur jobbigt kan det vara att lägga ner lite tid att plugga till högskoleprovet för att lyckas med 1,7 och komma in i Uppsala (dit man kan pendla från Stockholm) eller göra PIL och få en ÄRLIG chans.. Om du nu sååååå gärna vill bli läkare och det är din dröm - ge inte upp den så lätt! Det går att plugga på högskoleprovet. Tro på dig själv!

elle skrev: Man får väl välja mellan flera utbildningar, men saken är den att DrXXX förmodligen vill bli läkare av fel anledning. Ja, jag tycker att vilja bli läkare på grund av pengar är fel. So kill me.

Visst får du tycka det. Det jag tycker är synd är bara att ja g får intrycket av att du ser det som så självklart att du har rätt. Tror fö inte någon vill bli läkare enbart för pengarna. Om ens enda ambition är att tjäna mycket pengar är det dumt att läsa till läkare.

elle skrev: Skilja på en mjälte och ett hjärta? ursäkta med det var det i särklass löjligaste argument jag stött på, eller försöker du bara vara rolig? Efter 5.5 års läkarstudier kommer du kunna mer än så.

Jg försökte nog mest bara vara rolig. So kill me.

elle skrev: Och nej, läkare ska det bli av folk som inte vill bli mest av allt utan som PASSAR som det. Som kan ha sympati och empati med folk för att det är ett jobb där man jobbar så otroligt nära med människor. Är du bara läkare på grund av de ekonomiska aspekterna har man inget där att göra. Punkt.

Jag har inte något emot om en läkare som behandlar mig har som största drift att tjäna pengar.
Eller att han/hon vill bevisa för sin mamma att han/hon kan.
Eller att personen har en sjuklig drift av att vara bäst på det personen gör.
Vad jag bryr mig om är att doktorn i första hand gör ett bra jobb och i andra hand bemöter mig på ett schyst sätt.


Vem som passar bäst som läkare är väl högst subjektivt.
Att bedömma sympati/empati är väl kanske inte det lättaste i ett antagningsförfarande och borde heller inte vara det som enskilt väger tyngst.

galenpanna skrev:
Visst får du tycka det. Det jag tycker är synd är bara att ja g får intrycket av att du ser det som så självklart att du har rätt. Tror fö inte någon vill bli läkare enbart för pengarna. Om ens enda ambition är att tjäna mycket pengar är det dumt att läsa till läkare.

Nej, jag ser det inte som självklart att jag har rätt. Det enda jag gör är att argumentera för min högst personliga och subjektiva åsikt om hur en läkare borde vara grundad på MIN erfarenhet av sjukvården och blivande läkare.

det viktigaste som någon sa är att man gör ett BRA JOBB. vad man har för motiv bakom det spelar egentligen ingen roll.Det är kunskap och kompetens som räknas. och tro det eller ej, så har jag ett genuint intresse för läkaryrket. jag ska skriva högskoleprovet nu på lördag, och jag ska skriva det till våren igen, och om jag ändå inte fixar ett bra resultat, ja DÅ ska jag antagligen plugga ekonomi. så än har jag inte gett upp, men jag hoppas att folk kan förstå min frustration över systemet. många här har ju sökt in ganska många gånger och är bekanta med hur det fungerar. jag som tog studenten nu i våras var inte särskilt insatt i det hela och därför kom det som en chock när jag såg att jag inte hade kommit in. men nu vet jag att jag är i samma båt som MÅNGA andra, och att det inte lönar sig att gnälla. man får helt enkelt göra det bästa av situationen. som jag ser det, så är det näst bästa att plugga på hhs för min del. någon annan tycker kankse att det näst bästa är att plugga till sjuksköterska och en tredje person kanske tycker att det näst bästa är att plugga till jurist, alla har som sagt OLIKA prioriteringar. men ekonomi är fortfarande inte aktuellt för mig, och det var därför jag startade den här tråden, för att få höra andras åsikter och funderingar, men det visar sig att folk är mer intresserade av att ifrågesätta ens motiv och anledningar.

Davinci hade pluggat allt om han kunnat. Utan incitament.

Livet är hårt, ibland får man kämpa lite

jakami skrev:

Wallraffer skrev:

jakami skrev:De som har bäst betyg/hp bör få platserna, inte den som drömmer om yrket.

De som är bäst lämpade borde få platserna!

Och vilka är bäst lämpade?

Precis! Det är den svåra frågan. Jag tycker inte att dagens antagningssystem vaskar fram de mest lämpade, det är nog jäkligt svårt att lyckas med det. Hoppas vårdprovet kan göra det lite bättre, och att man kan utveckla intervjuerna mer så att det inte går att "lura sig" igenom..

DrXXX skrev:det viktigaste som någon sa är att man gör ett BRA JOBB. vad man har för motiv bakom det spelar egentligen ingen roll.Det är kunskap och kompetens som räknas.

Varför tycker du att motivet inte spelar någon roll?

Motivet spelar ingen roll för patienten om jag gör ett bra jobb. Det som spelar roll är att jobbet blir gjort och att det blir gjort på ett bra sätt. så tycker jag i alla fall. när man läser många inlägg här så verkar det som att de som är mest intresserade och brinner mest för yrket ska ha en chans att bli läkare. de som har snittbetyg på t.ex 13 kan vara mer intresserade av att bli läkare än nån med 20.0. ska man för den anledningen ta in personen med det lägre betyget? min poäng är att man inte bör resonera så, för antagligen så har personen med 20,0 mer kapacitet till jobbet. (behöver dock inte vara så, för personen med 13 kan ha fått sina dåliga betyg av olika anledningar; stökiga hemförhållanden osv)

om jag som patient skulle få välja mellan två olika läkare, så skulle jag välja den som kan ge mig bäst behandling, inte den som tycker mest synd om mig/visar mest empati osv. men visst håller jag med om att sympati/empati är en viktig faktor, men när det kommer till kritan så är det kompetnsen som avgör.

[quote=DrXXX]Sen tänkte jag också på det här med karriärsmöjligheter, är det bättre att gå läkarlinjen och få en säkrad framtid eller är handels också ett säkert kort?[/quote]

det är den här meningen som jag stör mig på.

DrXXX skrev:Motivet spelar ingen roll för patienten om jag gör ett bra jobb. Det som spelar roll är att jobbet blir gjort och att det blir gjort på ett bra sätt. så tycker jag i alla fall. när man läser många inlägg här så verkar det som att de som är mest intresserade och brinner mest för yrket ska ha en chans att bli läkare. de som har snittbetyg på t.ex 13 kan vara mer intresserade av att bli läkare än nån med 20.0. ska man för den anledningen ta in personen med det lägre betyget? min poäng är att man inte bör resonera så, för antagligen så har personen med 20,0 mer kapacitet till jobbet. (behöver dock inte vara så, för personen med 13 kan ha fått sina dåliga betyg av olika anledningar; stökiga hemförhållanden osv)

om jag som patient skulle få välja mellan två olika läkare, så skulle jag välja den som kan ge mig bäst behandling, inte den som tycker mest synd om mig/visar mest empati osv. men visst håller jag med om att sympati/empati är en viktig faktor, men när det kommer till kritan så är det kompetnsen som avgör.

Du, det där med större kapacitet av att ha 20.0 är så fel det bara kan bli. Det du lär dig i gymnasiet har inget/ väldigt lite att göra med läkarstudier.

Kompetensen avgör, det har du rätt i. Dock så brukar faktiskt läkare som genuint är intresserade av sitt yrke och faktiskt bryr sig om patienterna vara de mest kompetenta och de mest omtyckta. Därför är jag kritisk till att vissa bara väljer detta yrke på grund av den status och de pengar den ger.

om du stör dig på den meningen så är det ditt problem. kankse du kan klargöra exakt vad det är i den meningen som inte tilltalar dig. är det formuleringen, är det något som är grammatiskt inkorrekt med den eller är det som jag misstänker innebörden?
förstår inte varför folk blir upprörda av att man frågar om hur arbetsmarknaden och framtidsutsikterna ser ut för ett visst yrke.

det kan jag hålla med om att de som är mest intresserade av yrket oftast, dock inte alltid, gör ett bättre arbete. så om du skulle få bestämma elle, hur ska man gallra fram de bäst lämpade för yrket?
du verkar ju ha svaret på det mesta!

ta det lite lungt nu. Jag tror inte ni kommer lösa nåt idag iaf. Plugga lite istället vettja! eller kolla på en bra film!

Vill bara lägga till lite i diskussionen.

För det första, hur ska man välja de som PASSAR bäst? Visst vore det bra om det gick! Men IQ-tester och intervjuer garanterar faktiskt inte att någon passar, man kan väl säga vad som helst på en intervju som man vet att folk vill höra. Det kommer alltid att finnas de som passar sämre som kommer in men förhoppningsvis är väl de flesta där av "rätt" anledning annars tror jag inte de kommer trivas i sitt framtida jobb.

Sen, DrXXX: Du dömer ju också folk så som du inte vill bli dömd. Du blir arg på de som går i Uppsala och är så bortskämda och vill till KI. Jag är en av dem. Blev överlycklig och jättetacksam när jag kom in i Uppsala och är det fortfarande. Men det tar ca 3 timmar om dagen att pendla dit och vissa dagar har jag åkt dit 7 på morgonen och kommit tillbaka hem 7 på kvällen. Jag har en liten dotter på 5 1/2 månad och hur lätt blir det då när hon börjar på dagis och så småningom börjar förstå och lida av att jag är borta! Jag vill ju kunna vara här för henne och det är inte så lätt när man pendlar, en sån dag som jag beskrev ovan skulle jag knappt få träffa henne. Så ja, jag vill byta till KI och skäms inte alls för det!!