om du har en liten bebis så kan jag förstå varför du vill till sthlm. men det är ju av bekvämlighetsskäl som du vill hit, och det får mig som varken har en plats i ki eller uppsala bli lite upprörd, nästan avundsjuk måste jag erkänna. jag måste, om jag ska plugga till läkare, åka ända ner till danmark. behärskar inte språket alls, vilket kommer att resultera i att jag kommer få dubbelt upp. det kan också jämföras med alla domhär extratimmarna som du förlorar paula. jag skulle nästan välja ditt problem framför mitt.

DrXXX skrev:om du har en liten bebis så kan jag förstå varför du vill till sthlm. men det är ju av bekvämlighetsskäl som du vill hit, och det får mig som varken har en plats i ki eller uppsala bli lite upprörd, nästan avundsjuk måste jag erkänna. jag måste, om jag ska plugga till läkare, åka ända ner till danmark. behärskar inte språket alls, vilket kommer att resultera i att jag kommer få dubbelt upp. det kan också jämföras med alla domhär extratimmarna som du förlorar paula. jag skulle nästan välja ditt problem framför mitt.

Hej DrXXX!

Jag går också i Uppsala och vill till KI. Har två barn som går på dagis. I morse steg jag upp 05.30 och kom hem 19 - och då börjar det jobbigaste jobbet allt hemarbete.

Du är så ung! För en del tar det många år att komma på vad de vill göra med sitt liv. Om du har lite tålamod bara så kommer du att komma in på KI eller Uppsala. Fram till dess kanske det finns andra drömmar att förverkliga som att resa, prova på olika jobb, dyka, bergsklättring mm. För du har ju typ 45 år kvar av ditt yrkesverksamma liv. De läkare jag träffat so far, verkar alla både unga och gamla vara väldigt nöjda med sitt yrkesval. Tror (spekulerar bara) att det är mycket vanligare att ekonomer upptäcker efter några år att detta inte var meningen med livet och ändrar sitt yrkesval än att läkare gör detsamma.

Lycka till!!

det jag störde mig på i meningen var att du bara verkade bry dig om att ha en säker anställning och mycket pengar, och att det var det som var avgörande i valet mellan läkare/ekonom.

eftersom man som läkare har hand om människor och har väldigt mycket ansvar tycker jag inte att man ska basera sitt yrkesval på pengar/garanterad anställning.

tror som många andra att de som gör det inte blir speciellt bra läkare.

DrXXX: Jag skulle också välja min situation framför att inte ha kommit in någonstans eller i en stad längre bort och som jag sa är jag ju jätteglad och tacksam att jag nu får chansen att bli läkare. Men jag kommer ändå att fortsätta kämpa för att flytta till KI. Som MariE beskrev det så är det ju lite mer än vanliga bekvämlighetsskäl, det är helt enkelt att livet blir väldigt svårt och vi har inga möjligheter att flytta.

Håller också med MariE att du är ung och kan skaffa dig lite arbetslivserfarenhet, resa etc tills du kommer in (och att det bara är bra), vilket jag tror att du gör med lite tålamod. Nu när fler skolor slutar lotta är det ju mkt lättare att påverka om och var man kommer in. Gör HP och ta det därifrån! Du verkar ju ha gett upp innan du ens har försökt. Jag kämpade också för att komma in, det var inte så att jag bara blev inlottad första gången.

"det jag störde mig på i meningen var att du bara verkade bry dig om att ha en säker anställning och mycket pengar, och att det var det som var avgörande i valet mellan läkare/ekonom."

om du läser mina inlägg så har jag sagt att jag faktiskt har ett intresse för läkaryrket. Jag VILL hjälpa människor, göra viktiga insatser och ge god sjukvård. men att å andra sidan dessutom vilja ha ett välbetalt arbete -det tycker jag inte är fel. det är inte så att man blir dollarmiljonär av att bli läkare, det är jag ju medveten om. och om pengarna är min största drift, så är läkare inte det det bästa yrket direkt- det vet jag ju men ändå så vill jag bli läkare, alltså kan pengar inte vara det allra viktigaste för mig.
tycker att vissa människor blir onödigt provocerade då de läser att nån kankse väljer läkaryrket för att det finns en god arbetsmarknad. känns som att det är ett hetsigt feminist-forum där minsta lilla grej får folk att ryta och fräsa.

instämmer med det paula säger, det verkar som att du gett upp innan du ens försökt. om du nu verkligen ville bli läkare så skulle du väl i alla fall ha gett det mer än något år? du är 20 år gammal, tar du dig in på läkarprogrammet innan du är 25 så är du fortfarande en av de yngre på läkarprogrammet. själv får jag vara glad om jag kommer in innan jag är 25. tror 26-27 är en mer realistisk planering för min del, men vill man lyckas får man kämpa. det är precis som myrorna säger.

Min personliga åsikt om ämnet och vilka bevekelsegrunder som enligt en viss uppfattning är ok, utgår enligt mig, från ett kanske inte så lyckat antagande om att yrken såsom sjuksköterska, läkare, domare etc är något man är. Inte något en person arbetar med (dvs du måste födas med lämpliga egenskaper och din yrkesroll utgör hela din identitet både från ett inre och ett yttre perspektiv). Visserligen är den yrkesroll någon får i något av de tidigare nämnda yrkena enligt en, i viss mån subjektiv uppfattning, kanske annorlunda än en ICA-kassörs yrkesroll. Men egentligen är det till syvende och sist ett arbete. Även om någon börjar att utbilda sig till läkare av den enkla anledningen att denne någon vill ha status och pengar torde väl ändå läkarlinjens karaktär av att vara just en yrkesutbildning förbereda studenterna så att de besitter de egenskaper och den kunskap som är önskvärd hos en läkare. Då torde de bevekelsegrunder någon gick in i utbildningen med vara av, inte kanske underordnad, men däremot av mindre betydelse.

Vill bara klargöra att min avsikt absolut inte är att förringa någon, ett yrke eller en åsikt. Jag hoppas att jag skrivit så diplomatiskt som bara möjligt.
Lycka till med ditt val

jag är 19 bast, och jag ville börja plugga direkt efter gymnasiet. då borde i alla fall dom som villa plugga få göra det. vet att många gärna tar sabbatsår men jag vill bli klar med min utbildning så fort som möjligt. därför överväger jag danmark, kankse ska prova där och om jag inte gillar det eller upptäcker att läkaryrket inte passar mig, så ska jag kankse försöka komma in på handels. men då måste jag redan nu fixa bostad därnere och förbereda mig. det kankse ändå är värt besväret, för annars kankse jag senare kommer att ångra jag aldrig åkte dit ner. det lär ju dessutom bli svårare för svenska studenter att komma in på deras läkarlinje, så då kankse man borde pröva medan man har chansen. tycker hur som helst, att sveriges system inte är någon höjdare, dom borde verkligen utöka platserna när söktrycket är såhär enormt. bittert att inte komma in när man har kämpat så mycket som jag och många andra har gjort!

Allt beror på vad du verkligen känner för. Det finns många riktigt pissiga läkare i detta land. Jag har stött på ett par bara i Stockholm (Danderyds Sjukhus). Visst de kanske har gått sin utbildning och hitom och ditom, men de är nå pissiga personer. Tråkiga, otrevliga, sätter sig inte in i personens sits utan går bara enligt deras ego. Om du tycker att ett arbete som läkare är något du vill syssla med så tycker jag du ska köra på det spåret. Troligen känner du av redan nu om du är ung ifall läkare är något för dig. Jag är själv 20 år och vet att det inte är något som jag kommer ha i åtanke i framtiden. Det är inte ett vanligt jobb som ekonom där man inte känner för det på samma sätt. Om du nu å andra sidan vill bli läkare för att det är bra lön så tycker jag att du däremot kan kliva åt sidan och satsa på nå annat.

"då borde i alla fall dom som villa plugga få göra det."

som det sagts så många gånger tidigare, så är det inte ett privilegie att få plugga till läkare. nu räcker det oftast inte med 20.0, utan du måste "kämpa vidare" och få högt högskoleprovresultat också för att kunna komma in på läkarprogrammet.

någonting måste ju användas för att skilja alla som fått 20.0 åt, eller hur? man kan ju inte låta ALLA plugga till läkare, det vore ju helt absurt.

Oj vad känsliga alla var om det här ämnet.

Jag kan berätta lite om mig själv, DrXXX. Nu ansökte jag till vårterminen för att gå ekonomilinjen men mitt första mål var att läsa drama faktiskt Gick på provspelningar här men blev inte antagen och med tanke på att det inte finns så många konstskolor här i Sverige bestämde jag mig för att förverkliga min dröm då och åkte till USA. Gick på audition där och blev förvånansvärt antagen (800 hade också provspelat) men senare var jag tvungen att flytta tillbaks till Sverige pga. finansiella problem, pengarna räckte inte helt enkelt. Deppade i 1 månad för att när man förstår att ens dröm blir förstört på det sättet känner man sig totalt hopplös inför framtiden. Men samlade ihop mig efter en månad och nu är jag här för att plugga till hp och komma in på en utbildning som kan öppna dörrarna för att tryggt liv i framtiden.

Nu när första prioriterade utbildningen inte fullföljas, då började jag kolla på andra yrken. Läkare skulle jag aldrig bli för att det är ett yrke som enligt min åsikt kräver stor passion för yrket för att klara av studierna. Jurist vill jag inte bli heller för att det tar tid att komma någonstans med det yrket och jag är inte så tålmodig. Senare kom jag fram till att ekonomlinjen var den som passar mig bäst. Den som jag kan tänka mig att jobba med förutom skådespeleri förstås

Min poäng är liksom att ge inte upp läkardrömmarna. Alla försökte avråda mig från att åka till USA för att de inte trodde att jag skulle komma in men det gjorde jag. Om det inte hade varit för pengar hade jag stannat där också. Det må se omöjligt ut men det finns inget som är omöjligt. Du är bara 19 och kan förstå att du vill börja studera så fort du kan. Jag är 20 och jag vill också utbilda mig så fort jag kan och ge mig in i arbetslivet Flytta till Danmark om det blir din enda chans. Om du inte gillar det där, då är det ingen som kommer att tvinga dig att stanna där.

Ge bara inte upp så lätt. Jag vet hur det känns att få sina drömmar krossade och hur ont det kan göra men du har fortfarande möjligheten och släpp inte den...

Det är viktigare att välja rätt än att komma igång fort. Jag gick vidare direkt efter gymnasiet och kom 5-6 år senare på att jag hellre ville bli läkare, att min gamla utbildning och "livsväg" verkligen inte tilltalade mig. Jag vet inte om jag hade kommit fram till just läkare ifall jag väntat lite med beslutet (min tid under den andra utbildningen formade mig på ett sätt som kanske inte hade blivit av annars), men poängen är att man kan ha mycket bättre bild av livet om man väntar 1-2 år och gör något "halvmeningsfullt" och lärorikt under tiden. När jag var 18-20 så tyckte jag att det var jätteviktigt och jättebra att ha gått vidare så snabbt som möjligt, men nu i bakspegeln ser jag också att ett snabbt val kan vara fel val - att dröjsmål inte bara är av ondo.

DrXXX: tycker det faktiskt låter som en bra idé att du provar ett tag i Danmark. Då kommer du se om det är något för dig eller inte. Du behöver inte gå klart hela utbildningen om du hellre vill va i Sverige, men den kommer iaf ge dig en fingervisning.

Dessutom är det ingen fara att ta några år lediga och plugga nåt annat eller jobba. Jag själv gick biomedicin direkt efter gymnasiet i ett år för att jag trodde att jag skulle nöja mig med det, men det visade sig vara helt fel för mig för att redan från början var det fokuserat på forskning. Mina föräldrar blev helt förfärade över att jag till slut hoppade av för att helhjärtat satsa på att bli läkare. Pappa är en f.d läkare som forskar heltid numera, och mamma är en biomedicinare. För dem var det ett helt galet beslut från början, för utbildning i vår familj har sedan många generationer räknats som ett måste. Dessutom pluggar min pojkvän till läkare. Det jag vill få fram är att jag har en massa press på mig att "lyckas", men till slut så måste man själv ta tag i sig själv och komma fram till det man vill göra. Jag hoppade av biomedicin, och jag är grymt glad att jag iaf testade på vad det var, för det ökade bara min vilja att vilja bli läkare. + så fick jag lära mig en massa anatomi

Så antingen så kan du testa läkare i Danmark, eller så tar du ekonomiutbildning (behöver inte vara handels) och se om du är nöjd med det eller fortfarande vill bli läkare.

japp, det blir nog danmark om inte jag mot alla odds skulle råka komma in här till våren..

Insåg mitt misstag om att skriva om något för privat