Jag tror yrkena kan likna varandra; det beror helt på vilka (tand)läkarspecialiteter man har i åtanke. Jfr. exempelvis:
Medicinsk radiologi - Odontologisk radiologi
Öron-näsa-hals-läkare - Käkkirurg

Jag läser just nu termin 3 på tandläkare och har än så länge bara läst 'basmedicin'. Är lite tråkigt att det ska dröja så länge innan man får börja med det kliniska arbetet; först då vet man om man valt rätt. Jag tror det kliniska tandläkeriet kommer bli roligt och kan tänka mig det i några år, men jag har siktet inställt på att bli specialist då jag vill jobba med de mer avancerade patientfallen. Har funderat på att byta till läkarprogrammet för att få fler specialiteter att 'välja mellan' (8 för tandläkare, ~60 för läkare), vilket ger en del beslutsångest. Tror dock att man som läkare också kan ångra sig: 'jag kanske skulle ha blivit allmänkirurg istället för oftalmologist'. Undermedvetet kanske status också spelar in, men det är ju 'fel' att välja efter det. Det finns helt enkelt saker som tilltalar mig med båda yrkena och jag har nog inte riktigt bestämt mig än.

jag tror att den som säger att lön, status och makt inte väger in det minsta ljuger för sig själv. det är ju inte PK.

Det finns åtskilliga människor som voluntärarbetar i Afrika, där lönen är minimal (om ens man får något..) och läkarna har "låg status".
Nu är det svårt att tänka sig in i situationen, men jag tror nog inte att jag hade varit så mycket mindre vurmad för att få rädda liv om lönen och statusen hade varit i underkant.

Att lönen spelade in när jag valde - japp..
Makt och status - inte ett dugg =) Helt ärligt faktiskt.. Struntar i det totalt..

Men sen är jag uppfostrad i en familj med synen att status inte spelar någon roll också.. Så jag kan ha fått det därifrån..

Vet samtidigt en i min klass som har som mål att jobba för läkare utan gränser (el dyl) resten av sitt (yrkesverksamma) liv då hon är lite äldre (40+), inte har någon familj och tycker pengar är oviktigt =)

Så att säga att de spelar in för alla är nog en överdrift.. Men för många - självklart..

DonThomaso skrev:Det finns åtskilliga människor som voluntärarbetar i Afrika, där lönen är minimal (om ens man får något..) och läkarna har "låg status".
Nu är det svårt att tänka sig in i situationen, men jag tror nog inte att jag hade varit så mycket mindre vurmad för att få rädda liv om lönen och statusen hade varit i underkant.

det är nog väldigt lätt att åka ner dit och jobba gratis när man vet att man har ett högavlönat arbete hemma i sverige. sen kan man glänsa och vara lite "holier than thou" så fort tillfälle ges också! inte illa!

cyniskt ja, men också väldigt verklighetsförankrat.

Man kan inte säga att alla vill bli läkare pga av status och lön.. säkerligen finns det ett få tal där ute som vill bli läkare för att hjälpa människor osv...

Men jag tror att minst 60% av fallen så spelar statusen en stor roll och ett yrke med hög status har automatiskt en hög lön också, brukar oftast spegla varandra.

Fast bara för att de som blir läkare för status och lön skulle det inte innebära att de blir sämre läkare för det. De har pluggat lika hårt som alla andra och följer rutinen, reglerna lika flitigt. Och den som satsar på karriären vill också utvecklas med tiden, så de tar gärna initiativ att forska vidare inom ämnet.

jag har heller inte sagt att alla vill bli läkare pga status och lön. jag har sagt att lön, status och makt spelar en roll, må den vara liten eller stor, i de allra flestas beslut att vilja bli läkare. t ex så kan den höga lönen göra att lönen inte blir en faktor som får dig att INTE vilja bli läkare. hade man fått lika hög lön som sjuksköterskor tror jag inte lika många hade valt att bli läkare - men då kanske statusen och makten man får gör att man vägs över till att ändå välja läkaryrket.

det är bidragande faktorer, att påstå att dom inte är det känns aningen naivt tycker jag.

sen kanske lönen kvittar för ett rikemansbarn som har 17 miljoner på bankkontot, det är klart. dessa 17 miljoner kan säkert köpa gott om statusprylar så att statusfaktorn också kvittar. och alla vet väl att pengar är makt.

så det är klart att det inte behöver vara såhär för alla, men för de allra flesta.

Då står vi på samma sida empezar

Känner tvärt emot MixX... för mig spelade lönen ingen roll alls, däremot kände jag att yrkets status spelade in lite grann.
Dock så tror jag att det är VÄLDIGT svårt att bli en bra läkare - hur man nu definierar detta begrepp - om man inte genuint trivs med arbetet i sig.

för mig spelar lönen in, jag vill inte ha ett lågavlönat arbete helt enkelt. statusen spelar också in, att jag känner att jag uppnått något som inte alla klarar av. makten är också en faktor, då jag inte gillar att vara den som får order, utan tvärtom. i slutändan är det dock ändå så att jag vill bli läkare tack vare dynamiken och känslan av att man gör något meningsfullt. problemlösning och kontakten med människor är två viktiga saker för mig, så läkare passar mig som handen i handsken. att det inte blir sjuksköterska eller liknande har alltså till stor del att göra med lön, status och makt. men även att det inte finns lika många möjligheter att utvecklas vidare.

jag tycker det är kul när folk säger att dom vill bli läkare för att dom "vill hjälpa människor". det är liksom standardsvaret. antingen vet man inte riktigt varför, eller så vågar man inte erkänna varför man vill bli läkare - då slänger man ur sig den här plattityden. det är dock bara en teori jag har som är baserad på luft

Jag läser till läkare och hade jag inte kunnat göra det så hade jag blivit psykolog för det verkar också sjukt kul. Tandläkare har dock aldrig varit ett alternativ för mig eftersom jag inte har något intresse åt det hållet.

No offense till alla sjuksköterskor. Men anledningen till att jag inte valde sjuksköterske-utbildningen (som jag ändå har läst halvt med mitt specialprogram) är för att skillnaden ändå är relativt stort mellan sjuksköterskeyrket och läkaryrket. Läkarna har ett betydligt större ansvar i själva "livräddningen" medan sjuksköterskor mest har hand om rehabilitering så att säga. Nu är det väldigt snävt definierat men i korta drag ser jag det så. Och oftast så är det ju läkaren som styr hela rehabiliteringsprocessen också även om sjuksköterskorna fungerar som en förmedlare mellan läkare och patient.

DonThomaso skrev:No offense till alla sjuksköterskor. Men anledningen till att jag inte valde sjuksköterske-utbildningen (som jag ändå har läst halvt med mitt specialprogram) är för att skillnaden ändå är relativt stort mellan sjuksköterskeyrket och läkaryrket. Läkarna har ett betydligt större ansvar i själva "livräddningen" medan sjuksköterskor mest har hand om rehabilitering så att säga. Nu är det väldigt snävt definierat men i korta drag ser jag det så. Och oftast så är det ju läkaren som styr hela rehabiliteringsprocessen också även om sjuksköterskorna fungerar som en förmedlare mellan läkare och patient.

jag skulle vilja se en läkare rädda liv utan sjuksköterskor som hjälpte till. alla har sin roll i livräddandet.

Citat: har ett betydligt större ansvar

japp. mycket ansvar.

men t ex ambulanssjuksköterskor räddar också liv, utan att behöva "rehabilitera"..