NuIsAnCe skrev:Jag ger mig in i diskussionen.

Visst, läkare har mer ansvar, lön och mer att säga till om, men det är sjuksköterskan (tillsammans med uskan) som lär känna patienten och för deras talan inför läkaren.

En viktig aspekt som många glömmer.

Kanske på sjukhus, men inte direkt i primärvården...

elle skrev:Jag är väldigt kluven angående läkare eller tandläkare. jag VET att jag vill ha ett jobb inom vården, och jag VET att jag helst vill ha ett sånt jobb där jag får agera ledare ( sen kan man diskutera hur hunsade AT-läkare är, men, men ).Jag skulle inte klara av ett yrke som t.ex sjuksköterska eller sjukgymnast. Det har inget att göra med lön eller status och jag ser inte ner på människor som väljer såna jobb, men för mig så känns det alldeles för oambitiöst att välja något av dessa yrken då jag har högre mål än så och jag vet att jag inte skulle vara nöjd med varken mitt liv eller mig själv. Jag måste få mycket att säga till om, jag brukar alltid vilja ta på mig ledarrollen och jag vet att jag kan hantera det. Således står jag inför två möjligheter: läkare och tandläkare. Jag ser båda som pontentiella yrken ( om jag får över 1.8 på hp kommer jag gå in i en alarmerande tillstånd av villrådighet och det kommer sluta med att jag kommer singla slant om det, så jag hoppas nästan på 1.7 för då är valet redan gjort).
Angående specialiteter skulle jag antingen välja neurolog eller öron-näsa-hals för läkare, eller käkkirurgi för tandläkare.

Jag går termin 3 på tandläkare och din situation påminner om min egen. Först valde jag bort läkare eftersom det 'är på liv och död' (Cityakuten påverkade) men sen såg jag alla specialiteter och upptäckte att detta inte alltid stämmer. Skrev 1,8 på HP och kom in på tandläkare och tackade ja i sista stund. Har trivts rätt bra än så länge men vi har bara hunnit läsa teori.

Har funderat mkt på vilket yrke som tilltalar mest, så jag kan ju dra det som kommer i åtanke:
Odontologin är ju en 'egen skola', skild från medicinen. Jag tror anledningen är samhällsekonomisk; det finns idag cirka 7,100 verksamma tandläkare (varav 900 specialister och 180 lärare) jämfört med cirka 30,000 verksamma läkare (källa: www.valjayrke.se). Det kanske vore 'överflödigt' att ha tandläkare som en läkarspecialitet, då cirka 6000 AT-tandläkare skulle behöva 12 års utbildning/träning jämfört med 5 år. Det behövs istället ett mellanting som sköter mer 'grundläggande åkommor' i munhålan. Sedan bygger man på med tandläkarspecialiteter. Det finns idag 8st formella sådana i Sverige samt de 'informella' sjukhustandläkare och rättsodontolog (någon enstaka tjänst). Så väljer man tandläkare har man ju begränsat sig mer än om man väljer läkare, dock inte så smalt som en del kanske tror (en del läkarstudenter vet ju inte ens att tandläkare också kan specialisera sig!).

Jag tror iom att läkare har så många specialiteter så gås också alla dessa igenom under grundutbildningen, vilket kanske inte har så stor poäng då man i slutänden ändå ska välja EN specialitet. Varför ska en psykiater eller en klinisk kemist kunna en massa om kirurgi eller ögonsjukdomar? Den mer inriktade tandläkaren har nog mer nytta av grundutbildningen, oavsett om han/hon blir specialist eller inte. I övrigt studeras nog munhålan på samma naturvetenskapliga sätt som läkarna studerar resten av kroppen; med anatomi, histologi, fysiologi, biokemi, farmakologi osv. Båda yrken är primärt ansvariga för något som rör människokroppen.

Vad gäller status är väl det klassiska att läkarna har högst status. Dock tror jag att den disputerade käkkirurgen, dessutom med femårig specialistutbildning, har större respekt av sina grannar ÖNH-läkarna på sjukhuset än den icke-disputerade allmänmedicinaren har. Men det vardagliga jobbet, miljön och arbetsuppgifterna betyder sannolikt mycket mer än status...

Tandläkare kan nog vara mer anpassningsbart för ens livssituation än läkare. Man har ett färdigt yrke efter fem års utbildning. Man kan jobba som AT-tandläkare i några år och tycka det är kul. Sen kan man välja att specialisera sig (minimikravet för att få specialisera sig är ju att göra minst två år som AT-tandläkare). Som läkare, efter att ha gjort sin AT, verkar man inte ha lika stora möjligheter. Visst kan man vikariera på olika avdelningar, forska eller jobba som hyrläkare men man har inte ett färdigt yrke förrän man är specialist (rätta mig om jag har fel).

Själv har jag inte bestämt mig än men idag lutar det åt specialisttandläkare/gå klart tandläkarutbildningen och sen bli läkare.

Jag läser nu till läkare men har tidigare funderat på både veterinär och psykolog. Veterinär insåg jag inte skulle vara något för mig då jag kom fram till att jag inte ville jobba med min hobby (hästar och djur i övrigt) men psykolog skulle jag fortfarande kunna tänka mig. Nu har vi väldigt många psykologer i familjen så det skulle kanske bli en smula tjatigt men det som lockar mig med både läkar- och psykologyrket är möjligheten att få jobba med människor och deras fungerande. Jag funderar lite på en framtid som psykiater så då kan jag förhoppningsvis skapa något slags mellanting mellan psykolog och läkare. En helhetsdoktor, så att säga.

Kan man söka till veterinär med HP föresten? Eller är det bara bg och vårdprov i höst?

Altruist skrev:Kan man söka till veterinär med HP föresten? Eller är det bara bg och vårdprov i höst?

Nu till hösten används vårdprovet bara för rangordning vid lika betyg (BG/VP respektive BF/VP). HP-kvoten påverkas inte denna höst, mig veterligen.

Blir jag inte läkare så känns det som att jag kommer fortsätta min civilingejörsutbildning?

Varför? Tja... bioteknik är häftigt, och även där kan man förbättra människors liv. Kanske till och med mer än vad jag kan göra som läkare.

Jag hade nog satsat på att bli veterienär isf..