Eureka skrev:Tack och hoppsan! För min del handlar det om att komplettera humanistisk linje så att jag blir behörig även till Medicinstudier. HP är min väg. Är högskolans takt mycket högre eller handlar det om bristande pedagogik?

Högskolans takt är väl EGENTLIGEN inte högre, (det är ju trots allt samma saker som ska läsas) men jag upplevde det så. Mycket beroende på pedagogiken. Lärarna på högskolans basår är universitetslärare och därför vana att undervisa på ett annat sätt än gymnasielärare gör. Och som jag skrev, det är mycket mindre lärarledd tid, vilket åtminstone enligt mig försvårar en del.

skalbaggen skrev:Pengar status och brudar
Nä men seriöst, När jag pysslade med juridiken kändes det som om det inte var min grej att ha ett såpass "opraktiskt" yrke eller hur man nu ska säga. Har dessutom alltid velat jobba i Storbritanien (anglofil sen barnsben) och det kan ju vara lite svårt med en utbildning som begränsar en till Sverige. Sen är det ju det gamla vanliga som låter klyschigt men likväl är sant, alltså att man i sitt yrke verkligen kan göra skillnad för människor. Många av oss har ju haft både dåliga och bra doktorer och man vet hur bra det känns att ha att göra med en kompetent läkare och hur utlämnad man känner sig när det känns som om ens läkare inte bryr sig.
Hur är det själv? Vad har du hittat på innan och varför medicin?

Var i GB skulle Du helst vilja verka?

Ja, både kvalitet i bemötande och diagnos/behandling kan skilja sig åt rejält. Jag tror att jag upplevt ytterligheterna. Min senaste sjukvårdskontakt och första besök på Ystads Lasarett var en oerhört positiv upplevelse. Medans narkosläkaren tog hand om bedövningen talade vi om utbildnings-/yrkesval och jag sa att jag i varje fall var säker på en sak: "jag ska inte bli läkare". Fick genast tanken: "är jag egentligen säker på det?". Jag kom på mig själv med att tycka att hela situationen och operationen var oerhört intressant.

Under gymnasietiden var jag helt inriktad på att plugga vidare inom humaniora. Kom dock på andra tankar efter att jag gjort lumpen som sjukvårdare. Sjukvårdsutbildningen, och framförallt praktiken jag gjorde på akuten på SöS var bland det mest intressanta jag någonsin gjort.

Har stått lite i valet och kvalet mellan lärare och läkare men valde i höstas att satsa helhjärtat på det sistnämnda. Framförallt på grund av utmaningen. (är iofs verkligen inte lätt att bli en bra lärare heller) samt att jag blivit så fascinerad av naturvetenskap. Blir klar med basåret till sommaren och fick idag veta att jag ska på PIL-testet nästa vecka.

Längtar tills jag får syssla med sjukvård igen! (får se om jag känner likadant när jag står där med cellbiologi upp i halsen)

Vi har alla cellbiologi i halsen...

Gick basåret bra? Högskola?

Jag var också inne på lärarspåret förra våren...Många spår har det blivit.

Största lycka till med PIL!!!

Vi har alla cellbiologi i halsen... Mycket glad

Gick basåret bra? Högskola?

Jag var också inne på lärarspåret förra våren...Många spår har det blivit.

Största lycka till med PIL!!!

Tack så mycket.

Läser basåret på stockholms universitet. Har hittills gått utmärkt. Framförallt kemiunvervisningen har varit rätt vettig.

Lycka till med dina egna företaganden!

Eureka: Jag läser redan till läkare på KI och kom in tack vare men inte enbart med hjälp av HP.

Vad gäller basåret gjorde jag det på Stockholms universitet och jag tycker att det var rätt mycket lärarledd tid ändå (i alla fall absolut tillräckligt!) men jag har ju ingen aning om hur det är på komvux, vilket EmmBjö har. Men jag tycker ändå, hur svårt basåret på högskolan än må vara jämfört med komvux är det värt det, dels för att inte behöva oroa sig för betygen och dels för att det kan vara svårt med läkarutbildningen om har svårt att klara högskolans basår. Visserligen är inte läkarutbildningen världens svåraste utbildning men det är ju iaf mer avancerat än basåret!

Kendrick skrev:Tack så mycket.

Läser basåret på stockholms universitet. Har hittills gått utmärkt. Framförallt kemiunvervisningen har varit rätt vettig.

Lycka till med dina egna företaganden!

Tackar! Ingen obehagligt hög nivå på SU för ringrostiga då? Har Du erfarenhet av Komvux?

Paula18 skrev:Eureka: Jag läser redan till läkare på KI och kom in tack vare men inte enbart med hjälp av HP.

Vad gäller basåret gjorde jag det på Stockholms universitet och jag tycker att det var rätt mycket lärarledd tid ändå (i alla fall absolut tillräckligt!) men jag har ju ingen aning om hur det är på komvux, vilket EmmBjö har. Men jag tycker ändå, hur svårt basåret på högskolan än må vara jämfört med komvux är det värt det, dels för att inte behöva oroa sig för betygen och dels för att det kan vara svårt med läkarutbildningen om har svårt att klara högskolans basår. Visserligen är inte läkarutbildningen världens svåraste utbildning men det är ju iaf mer avancerat än basåret!

Fint att höra! Hoppas Du har det bra på KI!

Jag är med på Ditt resonemang. Klarar man inte basåret, borde man kanske inte överväga medicin. Tänkte dock att grundläggande (främst matematisk) undervisning skulle hjälpa att bygga vidare på. När grunden är lagd tar jag tacksamt emot avancerade kunskaper. Innebär läkarprogrammet mycket "räknande" eller mer ett massivt informationsflöde?

Tackar! Ingen obehagligt hög nivå på SU för ringrostiga då? Har Du erfarenhet av Komvux?

Nejdå, absolut ingen obehaglig nivå. Föreläsarna jag har haft har alla varit pedagogiska. Dessutom har man gott om tid att komma igång, de förutsätter verkligen att man har noll kunskaper.

Kemi A lästes under hela första terminen, inte direkt någon hetstakt. Jag har ingen erfarenhet av komvux men jag skulle utan tvekan rekommendera SU om man vill läsa basåret. Det har varit väldigt få avhopp och det får väl ses som ett gott omdöme.

Det låter ju mycket bra, Kendrick! Tack för info! I mitt fall skulle det innebära Malmö Högskola. Någon som vet något om basåret där?

Vad läste Du innan basåret, Kendrick? Du har uppenbarligen inte planerat för medicinstudier från första början...

Eureka: Nja det är väl inte så mycket räknande på läkarprogrammet men ofta måste man ju räkna lite på labbar och så och det är en hel del fysikformler inom tex fysiologin. Jag menar inte att läkarprogrammet är supersvårt heller men jag tror att de flesta som går basåret på högskola klarar det det gjorde de flesta när jag gick i alla fall, även de som hade det lite svårt.

Trivs jättebra på KI!

Kul att höra hur bra du trivs Paula. Jag hoppas att jag kan göra er sällskap till nästa termin. Du går T2 där nu va? Har för mig att du fick gå om en termin i och med bytet?
Men hur var det du bytte? Böt du direkt till termin 2 eller sökte du och blev antagen den vanliga vägen?

Jag mailade syon på KI som sa att man inte kunde bli antagen direkt till senare del av utbildningen längre (sen den sista januari i år) men att man har möjlighet att tillgodogöra sig tidigare utbildning om man blir antagen vanliga vägen.

Paula18 skrev:Eureka: Nja det är väl inte så mycket räknande på läkarprogrammet men ofta måste man ju räkna lite på labbar och så och det är en hel del fysikformler inom tex fysiologin. Jag menar inte att läkarprogrammet är supersvårt heller men jag tror att de flesta som går basåret på högskola klarar det det gjorde de flesta när jag gick i alla fall, även de som hade det lite svårt.

Trivs jättebra på KI!

Intressant att höra! Tackar! Fortsatt lycka till!

Lika bra att ta och introducera mig (sort of) i denna tråden;

Jag är 19 (fyller 20 i maj), och söker till läkarprogrammet på KI till höstterminen. Jag läste IB på gymnasiet och gick ut med 40 (vilket också är den nya gränsen för motsv. 20.0 från och med i höst), dock saknade jag både Fysik B och intresset för medicin (förmodligen tonårstrots som ett resultat av att ha två läkare till föräldrar) när jag tog studenten 2006. Bäggedera är fixade nu, tillsammans med ett 1,9 på HP.

Jag är inne på år 2 av en 4-årig ekonomiutbildning också, och hoppas kunna läsa detta paralellt med läkarlinjen (ev med en av dem på halvfart).

Skriver PIL nu imorgon, och får hålla tummarna för att någon av kvotgrupperna har en liten ficka där jag får plats. Har även sökt till Uppsala (pendling? ) och Lund (där föräldrarna bor), men skulle föredra KI då jag bor på gångavstånd från Solna-campuset.

Nu är det dags för min sorti från mitt annars så anonyma tillvara på forumet. Dags att träda fram och introducera sig!

Jag är 21 år gammal och tog studenten 2006. Mina betyg var medelmåttiga, gick ut med 17 i snitt på NV-programmet. Var knappast ambitiös under gymnasietiden och all min fritid spenderades på min idrott.

Nu på senaste året har jag trappat ner ganska mycket på idrotten, känner att jag hellre vill lägga tid på mina studier istället. Så för 5 månader sedan bestämde jag mig för att tenta upp mina betyg ifrån gymnasiet genom diverse prövningar.

Det har gått väldigt bra och jag ligger just nu på 18 i snitt.

Ämnena som jag har kvar att pröva är:
- Kemi B
- Fys B
- Matematik D
- Historia A
- Rel A
- Estetisk verksamhet inr. musik
- Eng C
- Datorkunskap
- Biologi B

Ganska tunga ämnen, men jag ska tentera Matematik D och Kemi B i slutet av sommaren, resterande ämnen ska jag sprida ut så gott det går under hösten. Det allra värsta ämnet är Estetisk verksamhet, känns omöjligt att ens få till en prövning, men någonstans i Sverige måste det finnas en lärare som kan ta emot mig!

Jag tror att jag hinner få 20.00 så att jag kan söka till läkarlinjen VT-08. Jag har 1.7 HP, jag hoppas det ska räcka, men jag ska även hårdsatsa inför nästa HP!

Jag är ganska mycket inne på tandläkaryrket också, vi får se vad det blir. Just nu känns det mer som att jag vill bli tandläkare, väldans svårt att bestämma sig.

Är det någon som vet var man kan pröva i estetisk verksamhet