Jag förstår mig inte på folk som väljer att gå tandläkare men egentligen vill bli läkare. Sedan hoppar de av tandläkarutbildningen när de kommer in på läkarprogrammet. Det är ju helt käpprät idiotiskt att göra och ohållbart. Man slösar både bort våra skattepengar och tar upp en plats för någon som verkligen vill bli tandläkare. Lite skam i kroppen borde man ha annars tycker jag man borde sätta sig ner och självrannsaka sig själv. Ingen direkt kritik mot någon här i tråden, eller mot någon som gick in i utbildningen först utan det ovanstående i tanken.

Eul. skrev:Jag förstår mig inte på folk som väljer att gå tandläkare men egentligen vill bli läkare. Sedan hoppar de av tandläkarutbildningen när de kommer in på läkarprogrammet. Det är ju helt käpprät idiotiskt att göra och ohållbart. Man slösar både bort våra skattepengar och tar upp en plats för någon som verkligen vill bli tandläkare. Lite skam i kroppen borde man ha annars tycker jag man borde sätta sig ner och självrannsaka sig själv. Ingen direkt kritik mot någon här i tråden, eller mot någon som gick in i utbildningen först utan det ovanstående i tanken.

Ja, jag håller med. Så var inte fallet för mig dock, jag var inställd på tandläkare, även om jag tidigare funderat på läkare. Tyvärr kan det ofta vara svårt att förstå vad ett yrke innebär, man får många råd och läser mycket information men det bästa tipset är att få gå brevid (eller sitta om det är tandläkare förstås ), inte bara en dag, utan flera, det handlar ändå om beslut som avgör en stor del av ens liv, man har tid att göra ett studiebesök först!
Ring runt och fråga, jag tror nog många tycker det är kul när nån är intresserad. Ett annat tips är att gå med en tandläkarstudent/läkarstudent (helst inte nån i lägre terminer kanske), man borde väl kunna ta kontakt med ett universitet bara.

Det här är ju ett val som ganska många svettas över, faktiskt. Om man kunde komma in på båda alternativen, vad skulle man välja?
Personligen resonerar jag ungefär så här:

Bäst och sämst med läkare och tandläkare:

1.Studietiden

Läkare=tumme upp: Utbildningen verkar vara intressantare eftersom de studerar hela kroppen utom mun-området. Jag tror att det finns bättre möjligheter att få forska som läkarstudent och jag tror att de lättare får sommarjobb som undersköterska lite här och där efter ett par terminer in i utbildningen. Det skulle inte förvåna mig om de dessutom hade det lättare när det gäller att få extrajobb överhuvudtaget. Man förväntar sig att en läkarstudent ska vara vårdintresserad, men tänker kanske inte på tandläkarstudenter som vårdpersonal. Bara en tanke.

Tandläkare=tumme upp: Tandläkarprogrammet verkar också intressant.

2. Efter examen

Läkarprogrammet=tumme ner: Läkarstudenter är inte färdiga med sina studier efter 5,5 år, då ska de ha AT i 1,5 till 2 år och det verkar vara svårt att få AT där man bor och vill jobba. Det kan bli en lång tid av arbete som underbetald underläkare utan legitimation. De får någon slags student-lön som verkar vara jämförbar med eller i underkanten av en undersköterskelön. När man väl fått sin legitimation tjänar de nog bättre, men jag tror att det ändå är svårt att få arbete där man bor. Detta är dessutom i en tid då folk dels har massor av studieskulder att betalda, dels har levt fattiga i åratal och vill bygga upp sitt liv, och dels kanske vill bilda familj och så. Detta är ett större problem ju äldre man blir och ju mer ovillig man är att flytta. En läkarstudent som börjar vid 19 och gärna flyttar till en bra AT-plats kan ha sin legitimation vid 26 års ålder, börjar han vid 18 år så är det ju ännu bättre. En 30-åring som inte kan eller vill flytta kanske får sin legitimation strax innan 40. Börjar man vid 40 ser det ännu mörkare ut när det gäller att hinna blir specialist och hinna jobba länge innan pensionen. Just saying.

Tandläkare=tumme upp: Efter fem år får man sin legitimation och kan börja jobba, man är jämställd med vilken allmäntandläkare som helst, fast man i början så klart har mindre erfarenhet. Jag tror också att det är något lättare att få jobb utomlands som tandläkare, för det är så pass vanligt att tandläkare jobbar utomlands.

3. Specialisering

Läkarprogrammet=tumme upp: Läkare har definitivt bättre möjligheter till specialisering än tandläkare har och just nu verkar det vara en skriande brist på specialister. Antagligen är arbetsmarknaden god även om tio år, även om kanske dagens brist på specialister är åtgärdad. Vem vet?

Tandläkare=tumme ner: Det finns färre specialiseringar och de verkar vara svåra att få. Dessutom är det ett väldigt kort tidsspann som det gäller. Jag har sett flera annonser som angett att sökande ska ha jobbat minst två år men inte mer än fem år som allmäntandläkare. Samtliga annonser jag läst har också angett att personen inte ska ha läst en annan specialisering tidigare. Det verkar alltså inte finnas så bra möjligheter till att byta specialitet om man inte trivs.

petsim skrev:Läkare=tumme upp: Utbildningen verkar vara intressantare eftersom de studerar hela kroppen utom mun-området.

Det här är inte riktigt sant. Vi läste om munhålan precis lika mycket som resten av GI-kanalen. Det här var dock bara anatomi/fysiologi. Kanske ser annorlunda ut på patologin, men hur många sjukdomar finns det som bara påverkar munnen liksom?

petsim skrev:då ska de ha AT i 1,5 till 2 år

Det är två år, och genomsnittliga "väntetiden" (som vik ul på stället där man ska göra AT) på en AT-plats är 7 månader.

petsim skrev:De får någon slags student-lön som verkar vara jämförbar med eller i underkanten av en undersköterskelön.

Inte helt sant. Under 2009 fick en genomsnittlig AT-läkare 27 784 kronor i månadslön. Den 10:e percentilen fick 25 100 kronor per månad. Detta var alltså två år sedan och bör vara omkring 5-6 procent högre nu. Om man kan tänka sig jobba i Norrland blir det högre löner. I Umeå får man 28 000, Skellefteå 29 500, Lycksele 30 000 kronor per månad. Det är betydligt mer än vad både sjuksköterskor och undersköterskor får. Löneutvecklingen för läkare är dessutom fantastisk.

petsim skrev:Jag tror också att det är något lättare att få jobb utomlands som tandläkare, för det är så pass vanligt att tandläkare jobbar utomlands.

En svensk leg. läkare får jobba vart som helst inom EU (samt i Norge), och kan även jobba i de flesta andra länder. Skriver man USMLE (som alla amerikanska läkarstudenter också måste göra för att få jobba i USA) så kan man även jobba i USA. Däremot kan man inte som specialist flytta till USA och börja jobba.

Att man bara kan specialisera sig mellan år 2-5 i yrket är väl fel? Vad som gäller är att man måste ha jobbat i minst 2 år för att få en ST-plats, och erfarenhet upp till 5 år är extra meriterande. Dvs när de ser till ditt meritvärde så väger 5 år tyngre än 2 men 10 väger inte tyngre än 5 (i teorin).

Empezar: Att ens leg är giltigt i hela EU stämmer, men hur lätt/svårt är det att få jobb i t.ex. UK? Som tandläkare finns det ju drösvis med jobbannonser för positioner över hela landet.

framtiden skrev:Empezar: Att ens leg är giltigt i hela EU stämmer, men hur lätt/svårt är det att få jobb i t.ex. UK? Som tandläkare finns det ju drösvis med jobbannonser för positioner över hela landet.

Vet ej hur svårt det är att få jobb i UK. Däremot så är det "jobbigare" att vara specialist där eftersom du får skriva prov varje år för att visa att du kan din grej (har jag för mig).

Hejsan igen!
Jag påstår inte att jag kan eller vet allt, det här är bara hur mina tankar går i ämnet. Apropå lönen dock, så syftade jag inte på AT-lönen utan på vad underläkare får efter examen, men innan AT. Jag kanske är helt fel ute, men jag har hört skamligt låga siffror på de lönerna i storstäderna där folk tar vad som helst för att meritera sig för en AT på hemmaplan. Jag vet inte ens om det finns statistik på det, som det gör på AT-lönerna, men det känns inte helt rätt att höra talas om examinerade läkare utan legitimation, som jobbar för under 20 000 innan AT. Kanske är jag felinformerad, men om det stämmer är det faktiskt lite skandal-lågt, tycker jag efter 5,5 års studier trots allt...
Någon som känner till den absoluta sanningen om detta? Är det något som var aktuellt för några år sedan, men är reglerat nu?
Inte för att det spelar stor roll i resonemanget, för förr eller senare får väl i princip alla sin AT och läkare verkar ju ha en hygglig löneutveckling.

När man försöker fundera ut vad som skulle passa en bäst att plugga blir det lätt att man letar information både här och där, lyssnar på folk som jobbar i yrket,hänger på forum etc. I mina funderingar om tandläkare kontra läkare blir jag lite påverkad av att läkare inte framstår som en lycklig och nöjd yrkesgrupp över lag, fast kanske är det de missnöjda som hörs mest helt enkelt... Men vansinniga schemaläggningar, obetald övertid, låga löner innan AT, besvärliga landsting och konflikter mellan sjuksköterskor och läkare låter jobbigt. Jag stöter inte på lika många tandläkare som klagar, varken på nätet eller ute i verkligheten har jag hittat en enda faktiskt. Det negativa man hör har att göra med värk i ryggen och risk för allergier, den typen av saker.

För mig är det inte bara vad man gör i princip som är avgörande utan också möjligheten att trivas i yrket. Jag vill inte plugga så många år för att sedan ångra mig när jag möter verkligheten och den är helt annorlunda än förväntat. Det är en skrämmande tanke.

petsim skrev:Någon som känner till den absoluta sanningen om detta? Är det något som var aktuellt för några år sedan, men är reglerat nu?

Reglerat eller ej, för år 2009 var medellönen för vik ul 26 832 kronor. Den tionde percentilen fick 23 500 kronor. Detta bör ha ökat en del sedan 2009.

På Dagens Medicin ställdes frågan vad en ssk kunde begära i ingångslön. Svaret blev omkring 18 000 kronor. Kommentarerna säger att 20-21 tusen är mer rimligt. Det är fortfarande betydligt sämre än vad en vik ul får.

Jag hade nog hört talas om lägsta lönen till medicine studerande som höjdes från 17800 till 18300 kronor förra året. Samtidigt höjdes AT-lönen från 23500 till 25000 kronor vilket är ett rätt stort hopp. 25000 är mer än en undersköterskelön brukar ligga på, men 23500 är faktiskt jämförbart med vad en erfaren undersköterska inom exempelvis äldrevården kan tjäna. Naturligtvis tjänar erfarna läkare betydligt bättre, men det handlar ändå om en jämförelse mellan 5,5 år på universitet och en gymnasieutbildning.

Lycka till till alla er tveksamma vad ni än grundar ert val på eller väljer mellan för utbildningar.