startar inte tandläkarprogrammet bara på HT?

shan skrev:startar inte tandläkarprogrammet bara på HT?

Göteborg och Umeå startar på våren.

Det är ganska bisarrt faktiskt hur varje människa ifrågasätter varför man vill bli tandläkare. Jag har berättat att jag ändrat mig för kanske sex personer hittills och allihopa har ifrågasatt det och undrat vad som är så kul med tänder.

Det är nästan så att jag får lust att låtsas ha någon slags tandfetisch och säga att jag alltid drömt om att få pilla i folks munnar och få betalt för det.

då kan man ju samtidigt fråga sig varför folk vill bli läkare och sedan specialisera sig till gynekolog/urolog eller ögonläkare.. Det är ju inte så att en ögonläkare jobbar med hela kroppen heller. Är inte många år sedan tandläkare var en medicinsk specialitet i många andra länder. Och är även det i vissa arabländer fortfarande.

Jovisst, men eftersom de flesta som läser till läkare inte har någon aning om vad de ska specialisera sig inom sedan så slipper de svara på frågan "varför just x?".

Hade de sagt "jag ska bli proktolog" hade de antagligen fått försvara sig lika mycket som blivande tandläkare.

Ja det är sant det.. men när man pratar med "vanligt folk" så tror jag att dom flesta när dom tänker på en läkare så tänker dom på en specialist inom allmän medicin.

Jag har också funderat på att satsa på tandläkare istället för läkare. Arbetsmarknaden ser ju onekligen väldigt gynnsam ut. Sen verkar det ju vara en jädra massa som studerar till vanlig läkare i utlandet så arbetsmarknaden där kommer nog inte vara så bra om några år. Jag anar lönedumpningar bland annat.

Min mamma som jobbar inom primärvården tycker tvärt emot vad era bekanta gör. Hon tycker tandläkare verkar bättre. "Läkare är ett riktigt skityrke men tandläkarna har det så fint" är ett direkt citat från henne.

Men mitt hjärta säger ändå läkare. Vet inte varför, det är bara så. Ska man våga gå emot sina känslor och välja det logiska istället? Lägger nog ändå in en ansökan till tandläkare men prioriterat efter läkare så får man se hur det blir.

Går du efter känslorna och blir läkare och sedan blir besviken eftersom verkligheten inte alls stämmer överens med din (möjligtvis) romantiserade bild av läkaryrket (trots allt negativt alla säger), så kanske du går och blir en stereotypisk bitter läkare som ingen tycker om.

Jag tycker du bör ta dig en rejäl funderare om du börjar tveka. Jag har varit helt bombsäker på att jag vill bli läkare i två år, men sekunden jag lät mig själv verkligen fundera över valet så ändrade jag mig. Nu är jag helt inställd på tandläkare. Ju mer jag funderar på det, desto säkrare blir jag.

Det är väldigt få specialiteter inom läkaryrket som skulle vara mer "givande" än tandläkaryrket, och jag tvivlar lite på att jag skulle välja dessa specialiteter när det väl kommer till kritan.

Jag funderade också på tandläkare när jag inte kom in på läkare, men efter mycket men och om tackade jag nej till min plats på tandläkarprogrammet (skulle bli färdig nu). Sedan övervägde jag veterinär...och förkastade den idén. Jag kan tänka mig apotekare men arbetsmarknaden ser inte bra ut för den kategorin medan jag vill inte efter 5-års studier till apotekare bara komma tillbaks till mitt juvarande jobb.
Jag tror att det är många som inte kommer in på läkarprogrammet ta vägen till:
- tandläkare
- veterinär
- psykolog
- biomedicin
- apotekare
- sjuksköterska
- civilingenjör
- etc.
När jag var 16-19 så hade jag definitivt en romantisk bild av att bli läkare. Nu är jag betydligt mer medveten om vad jag tänker ge in mig på...och exakt vad jag vill...det är nog därför som jag försöker att komma in just på läkarprogrammet termin efter termin istället för att söka mig in på t.ex. Handels eller tandläkare...

jag har också på senare tid funderat på tandläkarprogrammet mer och mer. jag läser just nu på läkarprogrammet t2, men känner att tandläkaryrket är min grej. Mycket av det Empezar påpekar stämmer överrens med mina funderingar.

läkarprogrammet är för lång utbildning, och det känns som man aldrig riktigt blir färdig, 5.5 år+ 2år AT+5år specialitets utbildning, visserligen får man lön under AT och ST men ändå...

tandläkarprogrammet är en varierad utbildning med mycket praktiska inslag, efter t4 är det nästan bara praktiskt, och du blir färdig tandläkare efter 5år. Arbetsmarknaden ser underbar ut och möjligheterna till att starta eget är ljuva.

Jag måste erkänna att jag också tänkt på det faktiskt. Det känns som att läkarprogrammet just nu är så långt bort och just av den anledningen vill jag uppnå det målet. Det känns som att jag vill utmana mig själv, fast ibland blir jag rädd för om jag verkligen kommer "uppnå målet" ... Men jag vill fortfarande försöka till läkare.

Det här med vad man "vill i livet", visst är det viktigt. Men ibland känns det som att det skiftar, i alla fall lite grann...Därför är det kanske bäst att bestämma sig för något och helhjärtat gå in för det!

Det är viktigt att man inte väljer ett visst yrke för att bevisa något för sig själv eller för någon annan. Då kommer man nog inte trivas.

vet ngn om man kan tillgodoräkna sig poängen från läkarprogrammet till tandläkarprogrammet. På GU läser man nästan samma ämnen, (cellbiologi, farmakologi, histologi, anatomi)

empezar skrev:Det är viktigt att man inte väljer ett visst yrke för att bevisa något för sig själv eller för någon annan. Då kommer man nog inte trivas.

Empezar. Jag har alltid velat jobba med människor. Från första början ville jag läsa till psykolog. Men sen ändrade jag mig på vägen och nu vill jag läsa till läkare istället. Problemet med mig är att jag vet inte säkert om det är för att jag vill bevisa något, eller varför? Men som jag känner just nu skulle det vara kul med läkare plus att de e ju så brett?

DrXXX skrev:vet ngn om man kan tillgodoräkna sig poängen från läkarprogrammet till tandläkarprogrammet. På GU läser man nästan samma ämnen, (cellbiologi, farmakologi, histologi, anatomi)

Vi har några i klassen som bytt till TL och fått tillgodoräkna