jag har också funderat rätt mycket på tandläkare. mcyket av det ni redan sagt kunde jag inte sagt bättre själv! Det finns många förutfattade meningar om både läkaryrket och tandläkaryrket, och det nog väldigt viktigt att inte påverkas av det när man gör sitt val. jag har dock inte testat läkare än, men ni som har det och sen bytt till tandläkare, hur tänkte/tänker ni? skulle vara intressant att höra

Ville bara tillägga att det är kul det där med "varierande status"...i Ryssland t.ex. har tandläkaryrket definitivt högre status än läkaryrket. det är betydligt svårare att komma in på tandläkarprogrammet där än på läkare.(Ja, just det, det finns 4 ingångar: tandläkare, läkare, barnläkare, smittskyddsläkare. de sista 2 är mindre populära).
det där hur omgivningen tar info om att du vill bli tandläkare är snarare tvärtom. "Wow, tandläkare! Ett bra val!" medan "Va? Vill du bli läkare? Är du inte klok? Blod, sömnlösa nätter och dålig lön".

Jag vet inte så jättemycket om läkarprogrammet, men som alla säger att man får mindre tid till familj o.s.v. Är det sant? Det finns ju så mycket att välja mellan? Det måste ju variera ...

Millepille skrev:Jag vet inte så jättemycket om läkarprogrammet, men som alla säger att man får mindre tid till familj o.s.v. Är det sant? Det finns ju så mycket att välja mellan? Det måste ju variera ...

Det beror på specialitet. Hudläkare har mycket tid till annat.

Det beror på mycket. Vilken klinik, vilken specialitet (kirurg lr labbläkare), hur mycket man själv väljer att jobba över osv.
Det finns så kallade "Life style-specialities", men begreppet fungerar kanske bättre i ett land som USA där en större del av vården är privatiserad jämfört med Sverige.

Millepille skrev:Jag vet inte så jättemycket om läkarprogrammet, men som alla säger att man får mindre tid till familj o.s.v. Är det sant? Det finns ju så mycket att välja mellan? Det måste ju variera ...

Det mesta går att lösa. Det är lättare att fixa barnpassning om man har man med "kontorsarbetstider" eller släkt i närheten som ställer upp. Annars finns det nattförskolor i vissa kommuner...Det är bara under 1,5 -års AT som man måste jobba heltid och ibland natt\kväll\helg.
Sedan som många har sagt här beror arbetstiderna på specialiseringen. (Är det någon som vet om man är tvungen att jobba heltid under ST?)
Som allmän läkare (efter AT) eller färdig specialist (efter ST) behöver man i alla fall inte jobba heltid om man känner att man vill ha mer tid för sin familj.
Kom på att för ett tag sedan läste jag en artikel om en ensamstående mamma med 3 barn som flyttade till Umeå och klarade sina läkarstudier.

jonber skrev:Och jag vet inte om jag skulle trivas inom folktandvården, och jag är inte mycket för att starta eget. Inom specialisttandvården kanske man skulle trivas.. Att kunna välja att jobba på sjukhus däremot.. det är svårt att välja bort!

Jobba som sjukhus kan man göra även som tandläkare. Många käkkirurger jobbar på sjukhus och det finns även s.k. sjukhustandläkare, vilka sköter inneliggande patienters tandvård. På Akademiska i Uppsala finns de flesta tandläkarspecialiteter representerade på käkkirurgiska klinken där.

OOooooo jag älskar den här tråden!

Går i exakt samma tankar nu. Jag har tillräckligt för att komma in på tandläkare, vilket jag jättegärna vill, men ändå likförbaskat ska jag gå och skriva hp igen för att få upp mitt 1.7 till 1.8 så jag kan komma in på läkare i Umeå ( tänk vad ett pyttelitet råpoäng kan ställa till med... ) Jag är sjukt besviken på mig själv eftersom jag tror inte att jag är stark nog att stå emot hela "Läkare är så mycket mer prestigefyllt än tandläkare, tandläkare är de som inte kom in på läkare...yaddayadda..."- men samtidigt så inser jag hur sjukt det är att kasta bort chansen att komma in på en superbra utbildning bara för att en annan, liknande, räknas som "häftigare".. Jag är livrädd att efter att ha gått klart tandläkare ångra mig och säga att jag känner mig inte nöjd, och viseversa med läkare. För min del så skiter jag fullkomligt i hur mycket jag tjänat som tandis och hur mycket jag får som läkare, man tjänar ändå så pass högt att det inte spelar så stor roll. Mina föräldrar tycker dock jag borde välja tandläkare, precis som någon annans förälder påpekade och av precis samma orsaker.

Det är även spyframkallande att se på hur läkare ser på tandläkare. För ett tag sen frågade en kompis till mig (läkare) vad fan det var som var så intressant med att ha händerna i munnen på folk, för det var ju sååå äckligt. Jag blev riktigt arg och svarade att det enda skillnaden på honom och mig skulle vara att jag valde att ha mina händer i någons mun, och han att ha dem i någons röv. It's just a matter of what you prefer best

Zewu skrev: Jobba som sjukhus kan man göra även som tandläkare.

Jag vet, men möjligheterna är mycket mindre. Du nämner två specialiteter varav en är relativt ny (sjukhustandläkare) och den andra som antagligen är svår att få ST-tjänst i pga hög populäritet(?).
Men sen så finns det ställen som du säger, t.ex på Akademiska i Uppsala. Odontologen i Göteborg har ju specialisttandvård och den ligger intill Sahlgrenska, men det är ju inte "sjukhus" för det..

elle skrev:It's just a matter of what you prefer best

Fast å andra sidan kan en läkarstudent undvika att arbeta med patienters kroppar och kroppsöppningar som anställd läkare. Han har valmöjligheter, vilket man som tandläkarstudent inte har i det avseendet.. (;

Till stor del, ja. Men han planerar att bli kirurg. Kirurg = förvånansvärt mycket rektalpalpationer. Min poäng är att läkare väldigt ofta fingrar på diverse kroppsöppningar (inte bara rumpor), och att det inte är en så himla stor skillnad mellan läkare och tandläkare i det avseendet

Jag ser frågan om tandläkare/läkare som helt baserat på intresse, för min del. Jag har alltid trott att de som läser till tandläkare gör det för att de har ett intresse för det yrket, inte för att de inte kommer in på läkarlinjen eller inte orkar med jobbiga arbetstider etc. Jag själv har aldrig ens funderat över att bli tandläkare eftersom jag inte har något vidare intresse för mun och tänder. Jag kan helt enkelt inte tänka mig att jobba inom tandvården resten av livet. Jag vet att en del av det tandläkarstudenterna läser är det samma som det läkarna läser, men det är ändå mun och tänder som dominerar utbildningen och viktigast av allt, yrkeslivet.

Läkarutbildningen och läkaryrket däremot... Jag är enormt intresserad av att lära mig hur kroppen fungerar, jag har inget emot munnen med det finns ju så mycket annat också, njurar, hjärta och cirkulationssystem, immunförsvar, etc etc. Och själva utövandet av yrket också, att läka kroppen, att behandla sjukdomar, att forska. Jag har full förståelse för att många ser tandläkaryrket som spännande, men jag tycker att det verkar ganska trist i jämförelse med att jobba som läkare. Och det finns ju så många specialiteter att välja mellan! Hade tandläkare varit en specialitet hade jag troligen inte valt det, precis som att jag är ganska säker på att jag inte kommer bli proktolog, eller gynekolog, eller geriatriker.

Jag skulle inte kunna begränsa mig själv till att läsa till tandläkare eftersom mitt intresse för kroppen är alldeles för brett, jag vill kunna utbilda mig först och sen bestämma vilken nisch jag vill ha. Så jag tror att om man försakar sina läkardrömmar för att bli tandläkare istället så bör man nog först vara säker på att det är det man vill, att man faktiskt kan tänka sig att jobba med det hela livet. Jag tror inte att det är en bra idé att välja tandläkare som ett substitut till läkarprogrammet och sen gå omkring och kämpa för att få jobba på ett sjukhus som käkkirurg. Tänk hur många år man ändå måste lägga på att praktisera och jobba inom tandvården innan man kommer dit.

Bra uttryckt, precis vad jag känner om frågan.
(Men det bör tilläggas att man kan forska som tandläkare också.. (: )

lily skrev:Jag har alltid trott att de som läser till tandläkare gör det för att de har ett intresse för det yrket, inte för att de inte kommer in på läkarlinjen eller inte orkar med jobbiga arbetstider etc.

Tror du verkligen inte att någon med familj blir tandläkare i stället för läkare pga den kortare utbildningen och de bättre arbetstiderna? Det är säkert helt avgörande för vissa. Alla är inte 17 år när de står inför valet läkare/tandläkare.

Jag sade inte att det är vad jag tror nu, jag sade att det var den uppfattningen jag haft förut. Lite apropå vad shan skrev, "En tandläkare kommer alltid att bli stämplad som 'en person som inte kom in på läkarlinjen' av vanliga människor." Jag tror inte att det stämmer, jag tror att tandläkare åtnjuter en hel del respekt. Jag tror inte heller att alla "står inför valet läkare/tandläkare". För många, som mig, är tandläkare inte ett alternativ, precis som att många tandläkare säkert alltid velat bli det.

Men självklart är det också många som gör avvägningen du gjort och bestämmer att tandläkare är ett bättre alternativ. Är arbetstider viktigt, och man inte känner att dermatologi är en het yrkesinriktning, så är det ett vettigt val. Jag tycker att det är en anledning så god som någon. Det var tandläkare som ett "andrahandsalternativ" som jag satte mig emot.

Dessutom tänker väl alla på arbetstider och dylikt när de gör sådana här val. Jag har verkligen inte gjort valet lättvindigt, trots min ringa ålder. Även om jag inte har barn just nu så har jag sambo och förhoppningar om att starta en familj någon dag, vilket jag inser kan bli svårt när man jobbar som läkare. Men man vill dit man vill och för min del så är det här det enda valet. För andra kan situationen vara helt annorlunda. Det viktiga är väl bara att man känner att man kan gå in helhjärtat för vad man nu bestämmer sig för att göra.