Jag tror jag ska sluta skriva i den här tråden eftersom jag verkar uppfatta antydningar som inte existerar. Jag tror den psykologiska termen för fenomenet är projektion. Det kanske kan förklaras med att jag själv, när jag ville bli läkare, såg snett på dem som ville bli tandläkare (jag tror det finns en tråd här på hpg där jag ifrågasätter deras val), och att jag nu försöker handskas med mina dåvarande tankar, som om att jag argumenterar mot mig själv på ett sätt.

Nåväl, nu räcker det för mig.

Intressant tråd! Finns, bevisligen, väldigt mkt att säga om den här frågan. Inläggen är varierande och olika åsikter har puttrat fram men over all så kan jag verkligen känna igen mig i majoriteten av åsikterna här.

Även jag befinner mig i din sits, Empezar med många.
Själv började jag gymnasiet med blicken på "mvg i allt, läkarlinjen efter studenten", inte direkt orginellt kanske men det var min dröm. Fortfarande är det min dröm.

Jag har nu väntat 1,5 år (efter studenten) på att bli antagen (kan tilläggas att mitt snitt är på 19,7, ej 20,0 (än!)). Förra våren blev jag antagen till tandläkare och det var bara något jag hade sökt som reserv, tanken hade inte slagit mig att välja det "på riktigt". Orsaken till att jag tackade nej till slut var tanken som löd ungefär såhär "ska jag vika mig redan nu utan att ha kämpat ordentligt först? Nej!".

Då kändes det alltså som att ge upp kampen för min dröm! Jag hade inte stor inblick i en tandläkares livsstil och utbildningens innehåll, jag hade bara tunnelseende på läkarlinjen och endast det. Är även någorlunda möjligt att jag då hade en rätt romantiserad bild av läkarlivet.

Nu däremot börjar fördelarna för tandläkaryrket väga upp rätt mkt. Jag är fortfarande ambivalent och har inte tagit mitt beslut om vad jag vill ännu, men mina största argument till varför JAG istället skulle välja tandläkare är:

1) Jag får fortfarande läsa något jag brinner för, nämligen medicin. Jag får fortfarande plugga om människan och hela hennes biologi såsom anatomi, histologi osv, även om det inte är lika ingående i varje del samt övervägande begränsat till mun och käke. I början är det faktiskt inte avsevärt stor skillnad på utbildningarna (med insyn från bekanta som pluggar det ena eller det andra).

2) Jag får fortfarande jobba med människor och vård och hjälpa människor att förebygga och läka skador/sjukdomar. Jag kan fortfarande gå hem efter mitt arbete och känna att jag gjort en meningsfull insats för dagen.

3) Det skulle kännas dumt att en andra gång avspisa utbildningen rätt och slätt- jag kan komma att rentav älska utbildningen! Om jag prövar på det dvs. De små yttre skillnaderna ger chansen till att jag kan finna det jävligt intressant helt enkelt. Det kanske är min "grej" trots allt?

4) Synliga fördelar i livsstil (arbetstider, mindre slitsamt) och fördelaktigare lön (med tanke på slit och möda). Bra mer acceptabel tid för familj och annat.

5) Slipper många "bumps in the way" såsom bl.a. 1,5 års praktisering och "the dreadful" AT-provet, slit och en större mental börda på axlarna (i form av bl.a. folks liv i mina händer, bokstavligt talat). Efter 5 år på tandläkarlinjen får jag helt enkelt mitt leg och det är i princip bara att skutta ut å jobba!

Viktigaste aspekten i val av utbildning och yrke är alltid intresse, enligt min åsikt.

Ett år senare och med lite mer innehavd kunskap kan jag, åtminstone för mig själv, säga detta:
Att välja tandläkare är inte att ge upp drömmen. Jag är fortfarande på väg mot samma mål, jag har bara skiftat stybordets riktning lite grann.

Till slut vill jag tillägga att det är inspirerande att finna så många som kämpar för samma mål. Hoppas alla kommer dit snart.

god speed !

Empezar, jag personligen tycker inte att det är något konstigt med att vilja bli tandläkare. Även om jag inte håller med dig att de flesta väljer bli tandläkare just p.g.a andra orsaker (dvs.bättre villkor)...någorlunda intresse i området lär ju finnas hos de flesta, tror jag...och ingenting konstigt med det! det är ingenting konstigt att förutom bra vård, kontakt med människor vilja jobba med händer och tycka att det är kul att ha möjligheter att göra underverk (skapa en ny tand som är svårt att urskilja från en naturlig av det lite naturliga som ibland kan finnas kvar)...
Sedan håller jag med dig fullständigt om din lista med +++ vad gäller tandläkaryrket...
Sedan är det bara att vänja att det finns olika slags människor...avundsjuka, missförstånd, myter, snobism finns...och det ska man kunna "stänga av".
Det viktigaste är inte vad folk kommer att säga \ säger om ditt yrkesval. Det viktigaste är att du trivs med det!

P.S. Jag vill minnas att liknande diskussion uppstod i våras.

Empezar:
Det kan mycket väl vara så. Jag har själv för inte så längesedan undrat hur man kan se tandläkare som ett alternativ till läkare, och det låter onekligen som en typ av projektion som du skriver..
Hela situationen med att läsa in osv känns familjär. ^^

OMG 6 sidor full proppad med text där man försöker bevisa för andra varför man valt det yrke eller utbildning...

Hehe, sålänge man är nöjd med sitt val, tycker det är intressant, roligt osv... så borde man inte behöva bevisa för andra! Eller?

Är man osäker på om man vallt rätt och vill få andras bekräftelser.. då visst, fortsätt att skriva 6 sidor till

Försöker inte vara smart här, men ser bara inte poängen med hela tråden

För att hänvisa till mitt tidigare inlägg, sålänge en sådan här diskussion pågår så kommer alltid en "tandläkare att klassas som en som inte kom in på läkarprogrammet" eftersom man ständigt försöker bevisa för andra varför man gjort det val man gjort.

shan skrev:OMG 6 sidor full proppad med text där man försöker bevisa för andra varför man valt det yrke eller utbildning...

Hehe, sålänge man är nöjd med sitt val, tycker det är intressant, roligt osv... så borde man inte behöva bevisa för andra! Eller?

Är man osäker på om man vallt rätt och vill få andras bekräftelser.. då visst, fortsätt att skriva 6 sidor till

Försöker inte vara smart här, men ser bara inte poängen med hela tråden

För att hänvisa till mitt tidigare inlägg, sålänge en sådan här diskussion pågår så kommer alltid en "tandläkare att klassas som en som inte kom in på läkarprogrammet" eftersom man ständigt försöker bevisa för andra varför man gjort det val man gjort.

Mja, där håller jag inte med dig riktigt. Alltid är ju att ta i. och den inställningen kommer kanske (utgår jag från) till stor del av folk som varit tvugna att välja mellan yrkena.
Folk som inte är så insatta i det hela tror inte jag tänker så.

Jag har fått uppfattningen att tråden handlar om fördelar och nackdelar med tandläkaryrket. Inte att någon har behövt försvara sig här?

Som sagt, det råder en allmänt romantiserad bild av läkaryrket (till stor del pga läkarserier på tv), och det är ofta detta yrke dom flesta kommer i kontakt med. Därefter kanske man upptäcker yrken runt omkring. Speciellt när man kanske inte kommer in direkt till utbildningen och hinner tänka lite..

empezar, sista inlägget, kunde inte sagt det bättre själv, du kanske hamnat i Kübler-Ross modellen, om än inte lika allvarligt

Du bor ju i Umeå, dom erbjuder -student för en dag. Det tyckte jag var urkul! Då kan du gå både med läkar och tandläkarstudenter, kanske hjälper dig i valet

Jag har redan bestämt mig E_ced87.

empezar skrev:Jag har redan bestämt mig E_ced87.

Coolt. Har för mig att du vill ha lite variation i tillvaron och antagligen väljer en annan studieort?

E_ced87, nej nej. Jag letar ett mer permanent boende i Umeå nu (för närvarande bor jag i en 25 kvm studentlägenhet), så att jag kan plugga här i Umeå. Jag har jobb, vänner, flickvän och så vidare här uppe så jag känner mig inte så manad att flytta. Hade det funnits en utbildning i Uppsala hade jag övervägt flytt dock, då min familj bor där.

empezar skrev:E_ced87, nej nej. Jag letar ett mer permanent boende i Umeå nu (för närvarande bor jag i en 25 kvm studentlägenhet), så att jag kan plugga här i Umeå. Jag har jobb, vänner, flickvän och så vidare här uppe så jag känner mig inte så manad att flytta. Hade det funnits en utbildning i Uppsala hade jag övervägt flytt dock, då min familj bor där.

Okej, ja, om allt går som du planerat nu så lär vi ju ses så småningom, såvida vi inte redan gjort det, du avslöjade ju någonstans att du bor i samma område som jag.

Ser fram emot det

Denna tråden finns väl för att det är ganska likartade yrken (ur många aspekter och beroende på inriktiningar) och det finns en hel del individer (liksom mig) som är i valet och kvalet, och vill höra hur andra resonerar.

Angående faschination för tänder och munhålan per se, så tror jag att det är något som skapas under utbildningen. Tror inte det är så många som börjar på tandläkarprogrammet med tankar såsom "åååhh, fy vilken snygg urtagskrona!", men den tanken kan nog mycket väl komma upp när man mer lärt sig yrket, studerat dem och gjort sådana själv.

Tänkte också tillägga att tandläkaryrket är väldigt kreativt och artistiskt. Att bygga t.ex. bygga upp en fin och funktionell tand är ett hantverk och lite av en konst.

Är det verkligen tandläkare du pratar om?

http://www.umu.se/medfak/studera/tandtekniker

"ååh, fy vilken snygg kronprepp!" menar jag
(bara ett exempel...)

Som tandläkare bygger du ju ofta upp tänder (om inte annat med komposit), ser till att prepparationerna blir bra, beställer kronor, slipar in etc. Du har ju det slutgiltiga ansvaret för att det blir en optimal lösning både map funktion och estetik.
Menar dock inte att ta all ära från tandteknikerna som gör de större protetiska konstruktionerna.

shan skrev: Försöker inte vara smart här, men ser bara inte poängen med hela tråden

Trådskaparen är ute efter fördelar respektive nackdelar med tandläkaryrket. Det.. handlar inte om något annat.