rub skrev:haha, ja det är långt ifrån enda cykeln du kommer behöva lära dig utantill

då är det plugga i sommar som gäller, allt det där glömde jag i samma stund som jag lämnade ifrån mig sista kemiprovet...
jag har aldrig varit bästa vän med kemin, enda ämnet där jag faktiskt har fått kämpa lite.. det blir nog dags att ändra inställning helt enkelt!

om det är malmö du tänker söka till behöver du inte repetera ngt. visst det kommer typ 1 p kemi i början men det är sjukt lungt. tro mig =)njut av din ledighet i sommar ist,

GLAD SOMMAR och Lycka Till!

jo jag hoppas ju på malmö, då får jag anpassa pluggandet till vart jag kommer in helt enkelt!
tack och glad sommar på dig också, imorgon tar jag studenten!

patros2 skrev:Jag är issåfall en sån leacher, och kollar man de i min klass så skulle jag vilja säga att 99 procent av de som kommit in med 20,0 är det. Tycker inte att det är oss man ska klanka ned på utan istället att det utbildas så få läkare i Sverige, vilket skapar denna situationen.

Hej!
När jag påbörjade utbildningen i Malmö i slutet av 90-talet var jag nästan den enda i kursen som INTE var en sk leacher. De som inte hade läkare som prio 1 ville bli psykolog, veterinär eller något annat. För de flesta var det redan då en B-plan att bli tandläkare. Det ironiska är att jag nu vill byta yrke för att det inte alls motsvarade mina förväntningar.

I verkligheten handlar allt om att jobba snabbt så att man kommer upp i en viss timtaxa, ca 1600-2000kr. Som nybakad drar du knappt in hälften men får snabbt press att dra in lika mycket pengar som de äldsta och mest erfarna kollegorna på kliniken. Man tittar på klockan hela tiden och försöker pressa in så många patienter som möjligt i den redan fullspäckade tidboken. Det är värre i folktandvården än privat, för i folktandvården kan du inte påverka priserna utan endast tiden du lägger ned på varje patient och därmed kvaliteten på dina arbeten.

Likväl som de personer som kämpar maniskt för att ta sig in på tandläkarutbildningen, så tycker jag att de personer som drömmer om läkaryrket bör kämpa för just det ändamålet. Att ha en plan b och någon slags framförhållning är för mig a och o. Men jag tycker samtidigt att det är fel att ockupera utbildningsplatser för de som verkligen brinner för och har enorm passion för ett särskildt yrke. Varför kan inte plan b, om man inte lyckas ta sig in i Sverige, vara att man söker denna utbildningsplats utomlands istället.
Självklart är valet ens eget men ser man till patienten tror jag dock att denne uppskattar någon som utför sitt arbete på bästa möjliga sätt och det tror jag definitivt man gör om man verkligen brinner för yrket.