Barnläkare! Bara för att jag inte gillar barn!! Tycker bara det verkar spännande med patienter som inte ens kan säga vad som är fel, och blir glada så länge de får ett färgglatt plåster i slutet

Annars kardiologi

Ortoped eller plastikkirurg har jag varit inne på sen jag började läsa.. Man blir rätt påverkad av vad handledarna har för spec.tjänst, de berättar ju massa coola saker..haha

tinyterminator skrev:Barnläkare! Bara för att jag inte gillar barn!! Tycker bara det verkar spännande med patienter som inte ens kan säga vad som är fel, och blir glada så länge de får ett färgglatt plåster i slutet

Annars kardiologi

hoppas du skojar
som förälder till ett allvarligt sjukt barn tyckte jag inte det där ens var roligt som skoj, och var det allvar ska du nog tänka dig ett annat område....

Sorry, känsligt känsligt för mig, och som barnläkare möter du föräldrar som jag hela tiden

alien skrev:

tinyterminator skrev:Barnläkare! Bara för att jag inte gillar barn!! Tycker bara det verkar spännande med patienter som inte ens kan säga vad som är fel, och blir glada så länge de får ett färgglatt plåster i slutet

Annars kardiologi

hoppas du skojar
som förälder till ett allvarligt sjukt barn tyckte jag inte det där ens var roligt som skoj, och var det allvar ska du nog tänka dig ett annat område....

Sorry, känsligt känsligt för mig, och som barnläkare möter du föräldrar som jag hela tiden

Ber om ursäkt, menade absolut inget illa. Tycker barn är de bästa patienterna och älskar att jobba med dem. Självklart kan det vara lite mer utav en utmaning med patienter som inte alltid kan förklara var de har ont osv,.. just den utmaningen som lockar. Finns inget bättre än att kunna hjälpa ett barn!

.. Det är bara lätt att säga att man inte tycker om barn när ens lillebror sitter och skriker en i örat medan man skriver på datorn Han har också varit riktigt allvarligt sjuk tidigare, och jag tyckte inte att läkarna verkade förstå sig på barn över huvud taget. Det motiverade mig ännu mer till att försöka göra en skillnad.

Återigen, förlåt om du tog illa upp för något jag sa, har en lite skev ironisk humor ibland.

Önskar er all lycka, och hoppas verkligen ditt barn blir bättre snart. =)

Mvh Tina

alien skrev:

tinyterminator skrev:Barnläkare! Bara för att jag inte gillar barn!! Tycker bara det verkar spännande med patienter som inte ens kan säga vad som är fel, och blir glada så länge de får ett färgglatt plåster i slutet

Annars kardiologi

hoppas du skojar
som förälder till ett allvarligt sjukt barn tyckte jag inte det där ens var roligt som skoj, och var det allvar ska du nog tänka dig ett annat område....

Sorry, känsligt känsligt för mig, och som barnläkare möter du föräldrar som jag hela tiden

Jag skrev ett långt inlägg men jag ändrade mig och konstaterar istället att läkare som tar sitt yrke på för stort allvar utanför arbetstid inte kommer bli långvariga.

himi skrev:

Jag skrev ett långt inlägg men jag ändrade mig och konstaterar istället att läkare som tar sitt yrke på för stort allvar utanför arbetstid inte kommer bli långvariga.

agree! tycker själv många läkare och f a läkarstudenter tar sig själva allt för seriöst UTANFÖR ARBETSTID
och man behöver f ö inte tycka om barn för att bli den bästa barnläkaren. huvudsaken är att barnen tycker om en och man vet vad man gör

själv är jag också väldigt intresserad av just idrottsskador o vill jobba med det. vore grymt kul att jobba med sitt favoritlag också.. eller jobba med rivalerna och vara brutalt ond mot dem ("skev" humor jag med?? hehe)

fanns det nu nån idrottsinrikting eller ej?

Jimi och drmugg

jag förstår inte riktigt kommentaren om att ta yrket på för stort allvar utanför arbetstid
vad har det med något av det jag skrev att göra

kan säga som så, att läkare som verkligen bemöter patient+anhöriga på ett sätt så man känner sig sedd och förstådd är ett sällsynt släkte.
Jag har arbetat många år inom vården och har sett allt för många läkare som pratar över huvudet och i latinska termer in absurdum
både i mötet med patient/anhöriga och övrig vårdpersonal


Man märker fort om en läkare är intresserad genuint av personen eller enbart diagnos
gissa vilken jag hellre möter

Och jo, man måste verkligen gilla barn för att bli en riktigt bra barnläkare
det är min absoluta övertygelse

tinyterminator-ingen fara

alien skrev:Jimi och drmugg

jag förstår inte riktigt kommentaren om att ta yrket på för stort allvar utanför arbetstid
vad har det med något av det jag skrev att göra

kan säga som så, att läkare som verkligen bemöter patient+anhöriga på ett sätt så man känner sig sedd och förstådd är ett sällsynt släkte.
Jag har arbetat många år inom vården och har sett allt för många läkare som pratar över huvudet och i latinska termer in absurdum
både i mötet med patient/anhöriga och övrig vårdpersonal


Man märker fort om en läkare är intresserad genuint av personen eller enbart diagnos
gissa vilken jag hellre möter

Henrik Ingvar Micke Ingvar. H-I-M-I.

Jag vet inte varför tiny inte skulle bli en utmärkt barnläkare, hon har på ett ypperligt sätt visat att hon har tillräcklig självdistans för att kunna kommentera sin person utifrån ett komiskt perpektiv.

Du tycker inte att läkare ska uttrycka sig så - det kanske de inte ska inför en patient heller. Men i samma ögonblick som patienten lämnat rummet är läkare människor, och då måste de på något sätt visa sig tillräckligt mogna att lätta på trycket. Vissa har uppnått denna mognad vid 18 års ålder, andra trampar vatten vid 37.

Jag menar att en läkare som tar sig själv på för stort allvar och tror att livet går ut på att alltid vara dödsallvarlig kommer bli alkoholist innan han är ST-läkare.

Vilket är synd för när rocken är av är jag en helt annan människa, du skulle ALDRIG känna igen min personlighet. Jag ljuger inte om vem jag är när jag är där, men inte fan är jag lika allvarlig när jag inte jobbar. Det tror jag inte någon yrkeskategori är.

Jag kan faktiskt tänka mig flera olika. Jag är ganska flexibel intresserad av bl.a. "bilder" (röntgen, ultraljud mm) och labb men de flesta övriga går också lika bra.

Behöver inte jobba på sjukhus. Kan tänka mig jobba inom läkemedel och labb.

Det som jag inte kan tänka mig är rent pappersarbete på någon myndighet (t.ex. Försäkringskassan). Skulle nog inte heller vilja specialisera mig inom psykiatri och geriatrik, samt är tveksam om jag verkligen skulle fixa att jobba på akuten.

Men det är vad jag tycker NU. Man vet aldrig vilka vinklingar det blir senare när det verkligen gäller. Vill ta det när det kommer...

Himi ta det lugnt-Jimi bestämdes av min iphone, det var int meningen att skriva fel
jeez

jag lägger ner att ens diskutera detta med dig

jag tror du läser in alldeles för mycket i det jag skriver, dina svar är inte på samma plan som det jag skrivit
förstår allvarligt talat inte varför du går igång på det sättet

det funkar inte roktigt så att man kan skilja på arbetsperson och privatperson på det sättet när man arbetar inom vården. Men det finns många som gör det, och personerna (oavsett yrke) är inte de som klarar jobbat bäst på långa vägar.

Såg du kvartersdoktorn?
Där var Magnus och Lotta i sina yrkesroller medmänniskor och med med hela sin person. Utan att behöva använda sig av cynism och sarkasm. DET gör en bra läkare enligt mig, inte förmåga att skärma av.

alien skrev:Himi ta det lugnt-Jimi bestämdes av min iphone, det var int meningen att skriva fel
jeez

jag lägger ner att ens diskutera detta med dig

jag tror du läser in alldeles för mycket i det jag skriver, dina svar är inte på samma plan som det jag skrivit
förstår allvarligt talat inte varför du går igång på det sättet

det funkar inte roktigt så att man kan skilja på arbetsperson och privatperson på det sättet när man arbetar inom vården. Men det finns många som gör det, och personerna (oavsett yrke) är inte de som klarar jobbat bäst på långa vägar.

Såg du kvartersdoktorn?
Där var Magnus och Lotta i sina yrkesroller medmänniskor och med med hela sin person. Utan att behöva använda sig av cynism och sarkasm. DET gör en bra läkare enligt mig, inte förmåga att skärma av.

Först inleder du med att berätta en tragisk historia om din familj, sedan fortsätter du med att babbla på om absolut inget alls och sedan meddelar du att du avslutar diskussionen för att få det sista ordet. Allt är retoriska knep, sluta gärna med det det är förbannat tröttsamt.

Jag sa inte att de skulle skärma av. Jag sa att tar man sitt jobb på för stort allvar och inte kan se det komiska i det blir man inte långvarig och då är man alkoholist innan ST. Var i Tinys inlägg fanns sarkasm? Cynism? Ingenstans. Avskärmande? Inte det heller.

alien skrev:

det funkar inte roktigt så att man kan skilja på arbetsperson och privatperson på det sättet när man arbetar inom vården. Men det finns många som gör det, och personerna (oavsett yrke) är inte de som klarar jobbat bäst på långa vägar.

Såg du kvartersdoktorn?
Där var Magnus och Lotta i sina yrkesroller medmänniskor och med med hela sin person. Utan att behöva använda sig av cynism och sarkasm. DET gör en bra läkare enligt mig, inte förmåga att skärma av.

jag tror absolut man kan skilja på arbetsperson och privatperson och är övertygad om att man blir bättre läkare/ssk/whatever på det sättet. det har väl absolut ingenting med medmänsklighet att göra?! man ska kunna "agera" medmänskligt på sjukhuset och vara förstående, även om man egentligen kanske inte skulle bry sig ett piss. det är när det blir tvärtom som det blir problem... du kan vara hur medmänsklig som helst personligen, men ändå inte få patienten att känna sig "sedd".




tycker inte tinyterminator varken var cynisk eller visade någon brist på medmänsklighet. tvärtom! och speciellt som barnläkare tror jag det är viktigt att kunna ha just självdistans, för att inte bli alkis som himi säger...

Hej Himi och Alien!
Hade egentligen inte tänkt lägga mig i den här diskussionen, för jag tyckte att Alien har talat väldigt bra själv. Men nu känner jag att jag måste få säga vad jag tycker.

Diskussionen mellan Tinyterminator och Alien höll "rätt" nivå av mognad, och tiny är ett exempel på någon som visar den mognad du (Himi) talar om som kan uppnås vid 18års ålder. Ditt uppförande hittills har däremot talat emot allt du sagt, till en grad av yttersta pinsamhet!
Ta ett glas ikväll,(det är fredag trots allt), och imorgon kan du börja det hårda arbetet med att växa upp.

Nästan så jag inte vågar skriva ett inlägg nu (även om jag omedvetet startade hela diskussionen).

Ville bara säga att jag:
1. Inte uppfattar att jag varit cynisk i några av mina inlägg. Tror jag blev missförstådd isf!

2. Håller med drmugg om att det är helt ok att skilja på yrke/privatperson och att ändå vara den bästa möjliga läkaren.

3. Tror inte jag personligen skulle klara av att vara barnläkare om jag inte hade viss självdistans. Men varför skulle jag vara mindre medmänsklig som läkare för det?

Har inget speciellt barnintresse (kan bero på att jag bara är 18, who knows) men tycker barn är de absolut roligaste patienterna, och barnläkare verkar vara det mest utmanande och givande arbetet... Vad är det som är fel med att tycka det? : )