skogstokerier, tack för svaret. Förstår att det kan vara svårt att veta var ribban ligger när man går T1. Låter kanon att det är 40h/v i genomsnitt som gäller.

Det är en väldigt märklig attityd man stöter på hos många. Ungefär som läkarlinjen besvärar en med så och så många timmar i veckan. Fler borde nog tänka mer på att ställa sig frågan - Hur blir jag en bra läkare? (istället för att man bara ska överleva tentorna)

Hur står sig tandläkarutbildningen jämfört med Läkarutbildningen i antal timmar/veckan? Någon som har erfarenhet? Bytt från den ena till den andra t.ex.?

Bozna skrev:Hur står sig tandläkarutbildningen jämfört med Läkarutbildningen i antal timmar/veckan? Någon som har erfarenhet? Bytt från den ena till den andra t.ex.?

Allvarligt, ingen jättestor skillnad skulle jag vilja påstå.
Samma, eller liknande, basmedicinska grunder ska läras in/tentas av.

Tror dock de sista läkarterminerna är något tyngre/spretigare, av naturliga skäl.

jonber skrev:

Bozna skrev:Hur står sig tandläkarutbildningen jämfört med Läkarutbildningen i antal timmar/veckan? Någon som har erfarenhet? Bytt från den ena till den andra t.ex.?

Allvarligt, ingen jättestor skillnad skulle jag vilja påstå.
Samma, eller liknande, basmedicinska grunder ska läras in/tentas av.

Tror dock de sista läkarterminerna är något tyngre/spretigare, av naturliga skäl.

Vilka skillnader finns mer konkret? Läser man verkligen lika mycket basmedicin? En föredetta klasskamrat går T1 på odontologen i Gbg. Hon är andra generationen med den nya studieplanen med tidigare praktisk inriktning. Enligt henne har de mycket hemarbeten, vilket ändå är rätt individuellt hur mycket tid man lägger ner. Men frågan är; blir det liksom lojigare när man har mer "eget ansvar" eller mer praktik?
Frågan kan låta konstig men jag hoppas du förstår vad jag menar.

Bozna skrev: Vilka skillnader finns mer konkret? Läser man verkligen lika mycket basmedicin?

Jag har varken gått läkar- eller tandläkarprogrammet, så jag har ingen direkt erfarenhet av det. Men vad som kan sägas är att det skiljer sig inte bara mellan de två olika programmen, utan också ganska mycket mellan de olika lärosätena (PBL vs kateder). Därtill nya studieplaner med luddiga kursnamn ("Den friska människan I", "Människan i hälsa I"). Svårt för någon att kunna jämföra överhuvudtaget alltså.

Läkare läser mer medicin än tandläkare, dock.

Bozna skrev: Men frågan är; blir det liksom lojigare när man har mer "eget ansvar" eller mer praktik?

Jag tycker det blir "lojigare". Visst måste man läsa in kunskaperna själv, men ju mer lärare suddas ut desto mindre utbildning blir det av det hela, är min känsla.

JohnLG skrev:Det är en väldigt märklig attityd man stöter på hos många. Ungefär som läkarlinjen besvärar en med så och så många timmar i veckan. Fler borde nog tänka mer på att ställa sig frågan - Hur blir jag en bra läkare? (istället för att man bara ska överleva tentorna)

Fast jag tycker att det är två skilda saker att bli en bra läkare och att få högt resultat på tentorna. Kom ihåg att det är medicin vi läser. När man är "färdig" kommer mycket av det man lärt sig inte vara aktuellt längre. Det är antagligen därför godkäntgränsen är så pass låg som den är. Vissa kurser har högre, vilket antagligen korrelerar med hur föränderlig vetenskapen är.

Att vara en bra läkare handlar mer om bra bemötande och att få patienten att göra som man säger. Det spelar ingen roll hur duktig läkare du är (kunskapsmässigt), om patienten känner sig överkörd. Då kanske hen inte äter sin medicin eller tränar enligt ordination och så blir det bara pannkaka av behandlingen trots att du är världens kunnigaste läkare.

De kursansvariga på läkarprogrammet i Umeå är väldigt tydliga med att godkäntgränsen på våra tentor är en kvalitetsstämpel. Om du blir godkänd så har du tillräckliga kunskaper, punkt. De blir oroligare för någon som får 95% på en tenta än för någon som får 60% (dvs precis på gränsen).

Bozna, jag tror också att det är i princip samma antal timmar/veckan som krävs för tandläkarprogrammet som för läkarprogrammet. Man har ju en känsla att det skulle bli lite softare på exempelvis tandläkar- och veterinärutb.

Min sambo tycker att jag ska satsa på veterinär av den anledningen. Men jag personligen tror inte på att man kommer undan med färre timmar/veckan där.

Så man ska räkna med minst 40h/v på tandläkarutb med. Och kommer du att behöva mindre - så låt det vara en liten överraskning

jonber skrev:Jag tycker det blir "lojigare". Visst måste man läsa in kunskaperna själv, men ju mer lärare suddas ut desto mindre utbildning blir det av det hela, är min känsla.

Personligen tycker jag att föreläsningarna är ett slöseri med tid. De ger en hint om vad man behöver läsa och kunna, men detta kan man lika gärna hitta på målbeskrivningen. Om du skulle ha fotografiskt minne och gå på alla föreläsningar skulle du ändå inte ha någon chans att få godkänt. I alla fall inte i Umeå. De har ju gjort studier på detta och kommit fram till att man lär sig inte mer än tre saker på en föreläsning. En av våra föreläsare har testat detta och det stämde väldigt bra.

empezar skrev: Personligen tycker jag att föreläsningarna är ett slöseri med tid. De ger en hint om vad man behöver läsa och kunna,

Jag ser det som vad det är: en föreläsning, en introduktion och sammanfattning av det som man ska läsa. Inte fullständigt slöseri.

empezar skrev:De har ju gjort studier på detta och kommit fram till att man lär sig inte mer än tre saker på en föreläsning. En av våra föreläsare har testat detta och det stämde väldigt bra.

Förstår inte relevansen riktigt.
Tillåter man inte egen inläsning, eller vad?

Dessutom tror jag inte mycket på det. Vissa memorerar inga "saker", några memoriserar alla "saker" från en föreläsning. Några kan redan "sakerna" och får bara en repetition (de kunde stannat hemma och läst).

En sak är i alla fall säker, man tar knappast med allt på föreläsningar så man klarar sig inte alls bra med bara föreläsningar.

jonber skrev:

empezar skrev: Personligen tycker jag att föreläsningarna är ett slöseri med tid. De ger en hint om vad man behöver läsa och kunna,

Jag ser det som vad det är: en föreläsning, en introduktion och sammanfattning av det som man ska läsa. Inte fullständigt slöseri.

Vad jag menar är att om man i stället för att sitta igenom en tre timmar lång föreläsning sätter sig och faktiskt läser om det som föreläsningen handlar om, så kommer man längre än att gå på föreläsningen. Detta gäller så klart bara om ingen ställer bra, relevanta frågor till föreläsaren som inte tas upp i litteraturen men ändå är en del av målbeskrivningen (händer i princip aldrig). Det enda bra med föreläsningar (tycker jag) är handoutsen. Där finns massor av bra information som man kan lära sig (om det är bra handouts). De allra flesta föreläsarna går efter sina handouts till punkt och pricka, och har vissa sidospår som även dyker upp i litteraturen (som man ändå måste läsa). Slöseri alltså. Min åsikt.

jonber skrev:

empezar skrev:De har ju gjort studier på detta och kommit fram till att man lär sig inte mer än tre saker på en föreläsning. En av våra föreläsare har testat detta och det stämde väldigt bra.

Förstår inte relevansen riktigt.
Tillåter man inte egen inläsning, eller vad?

Förbjuda egen inläsning? Vart fick du det ifrån? Jag hävdar bara att man kan spendera sin tid på ett bättre sätt än att sitta på föreläsningar. Det är i alla fall vad jag tror och känner efter en termin på läkarprogrammet (i Umeå). Sen finns det ju en del föreläsningar som man inte kan läsa sig till på egen hand. Dem måste man ju gå på.

jonber skrev:Dessutom tror jag inte mycket på det. Vissa memorerar inga "saker", några memoriserar alla "saker" från en föreläsning. Några kan redan "sakerna" och får bara en repetition (de kunde stannat hemma och läst).

Vad tror du inte på? Att man inte minns mer än tre saker från en föreläsning? Det är alltså ett genomsnitt. Men det kvittar. Poängen är att man inte LÄR sig så mycket på en föreläsning, utan inlärningen sker när man läser litteraturen och är mer aktiv i pluggandet än när man bara sitter på en bänk och lyssnar.

Oj, vilken debatt det blev och lite OT.
Om jag får yttra mig i frågan så:
- visst hade jag en hel del föreläsningar som jag kände som slöseri med tid, värdelöst, blev tom irriterad och arg. Långt ifrån alla kan fungera som föreläsare.
- jag tycker ändå att det beror mest på föreläsare men även ämne, vad föreläsningen handlar om och dina förväntningar. T.ex. satt en gång på en matteföreläsning där förklarades saker jag redan kunde. Värdelöst, irriterande, slöseri med tid. Hade det varit ngt nytt, ngt jag inte kunde fatta på egen hand och behövde få förklarat så skulle jag nog uppleva det annorlunda.
- sedan var det några grejer som var krångligt/dåligt förklarade i artiklarna/böckerna som var skrivna på engelska. Det kom aldrig tydligt fram hur sakerna hängde ihop och funkade. Så de föreläsningar i genetik och mikrobiologi var också bra att vara på.
- Vissa föreläsare (i mitt fall i psykologi, pedagogik) har egenskapen att kunna visa saker ur flera olika synvinklar, sätta igång tankeverksamheten. Det var riktigt kul.

Men som sagt, långt ifrån alla föreläsningar är givande. Jag brukade ta med mig lite anteckningar, en bok att småbläddra i under föreläsningen om den gick trögt och inte var en hit. Såklart, satte mig alltid nästan längst bak. Det tar 1-2-3 föreläsningar att ta reda på om de är värda att gå på eller ej. Värre med kurser där de har massa olika föreläsare.

JohnLG skrev:Det är en väldigt märklig attityd man stöter på hos många. Ungefär som läkarlinjen besvärar en med så och så många timmar i veckan. Fler borde nog tänka mer på att ställa sig frågan - Hur blir jag en bra läkare? (istället för att man bara ska överleva tentorna)

Att klara tentorna garanterar ju inte att du blir en bra läkare, däremot måste du klara tentorna för att kunna bli läkare.

Tycker inte alls det är något märkligt i att ha funderingar/synpunkter på antalet timmar man måste lägga ner för att klara studierna.

oscar_bakhouch skrev:

JohnLG skrev:Det är en väldigt märklig attityd man stöter på hos många. Ungefär som läkarlinjen besvärar en med så och så många timmar i veckan. Fler borde nog tänka mer på att ställa sig frågan - Hur blir jag en bra läkare? (istället för att man bara ska överleva tentorna)

Att klara tentorna garanterar ju inte att du blir en bra läkare, däremot måste du klara tentorna för att kunna bli läkare.

Tycker inte alls det är något märkligt i att ha funderingar/synpunkter på antalet timmar man måste lägga ner för att klara studierna.

Jag känner att jag borde varit tydligare. Attityden är inte lustig för detta forumet, men påminner om en attityd man sett hos folk genom allt man läst på universitetet. När jag frågade en nära vän som läser Teknisk Biologi, verkar det som om de flesta på hans program går in med föreställningar om vad programmet är istället för att plugga helhjärtat och därigenom se den egentliga lämpligheten. Folk är benägna att skylla på programmet, framför att se till sig själv och den egna förmågan. Det är nog den enda riktigt negativa konsekvensen av gratis studier, folk kan valsa in när dom känner för det..

Att kunskapsområdet medicin är en färskvara, har nog väldigt lite att göra med den här attityden..