Johan90 skrev:Camilka vad ställde Peter för tuffa frågor till dig?

Han ställde inga tuffa frågor. Jag failade lite på en fråga när vi diskuterade Gambia och han frågade mig var jag anser att de ligger ekonomiskt. Jag svarade att de är mycket fattiga men att jag inte uppfattade dem som allra fattigast när jag var där. (Gambia är ju ett av de i särklass fattigaste länderna rättade han mig då).
Efteråt kände jag mig lite dum där. Jag vet ju att bussarna inte hade dörrar när jag var där och att människor byggde sina egna hem, men jag ansåg de inte vara så fattiga för att jag förknippar fattigdom med misär, och jag fick intrycket av att människorna var väldigt lyckliga, så jag ansåg de vara rika på ett sätt som man inte är i västvärlden. Den frågan har grämt mig lite.

Sedan frågade han hur jag tror att läkare som arbetat för läkare utan gränser känner när de kommer tillbaka till Sverige, om de anser att vi har lyxproblem här och känner att arbetet blir meningslöst.

Utöver det satt jag och pratade mest och han ställde följdfrågor, vi pratade om mina fritidsintressen och väldigt mycket om mitt jobb i hemtjänsten. Han frågade om min familj och mina vänner stöttade mig i min strävan efter att bli läkare.
Jag tyckte i alla fall att han var supertrevlig och jag kände att vi hade samma värderingar. Det var mycket leenden och en del skratt under intervjun. Han frågade förresten vad jag gör om jag inte kommer in.

Gunnar däremot ställde en del frågor jag hade svårt att svara på vilket gör mig lite rädd att det inte gick så bra. Han frågade en del om hur jag tror att min uppväxt har format mina värderingar och min vilja att hjälpa människor vilket jag tyckte var klurigt att svara på just då. Sedan var det inte så mycket frågor utan han lade fram påståenden som jag sedan fick spinna vidare på.

Vad hade du för erfarenhet hos Peter? Var han annorlunda på er intervju?

Den intervjun du hade med honom skiljer sig väldigt mycket från den intervjun jag hade med honom. Jag har föräldrar inom vården så han frågade mycket kring hur jag tror att detta påverkar mig osv. Alla "tuffa" frågor som jag utsattes för handlade mer eller mindre om den svenska vården och hur läkare bör bete sig osv.

Har haft mina intervjuer nu och det känns väl bra tror jag. Båda mina intervjuare var väldigt trevliga och lätta att prata med, kan inte säga att jag fick några "tuffa" frågor så om några var menade som det så märkte jag inte av dem.

Den ena intervjun varade i 40-45 minuter medan den andra höll på i drygt 30, om det är positivt eller negativt vet jag inte.

De personer som också skulle intervjuas som man träffade där var också trevliga och intressanta att småprata med.

Så nu återstår bara väntan tills man får poängen nån gång i början på Juli.

Jag tycker i princip bara att frågor om förväntningar på utbildningen och frågor som är relevanta för om man kommer klara utbildningen borde ställas under intervjun. Frågor om Gambias ekonomi, hur en läkare "bör beté sig" osv är totalt irrelevant, tycker jag. Då blir intervjuerna alldeles för godtyckliga, där intervjuarna letar efter sökande som påminner dem om sig själva, gissar jag, för det är säkert dessa intervjuer som "känns bra"; när man börjar prata om helt irrelevanta saker och skrattar och ler mycket, bara för att man är lika varandra.

Någon nämnde ju psykologerna som inte gillade att läkarbarn blev antagna. Antagligen för att de har någon slags förutfattade meningar om just läkarbarn. Just läkarbarn brukar ju klara utbildningen rätt bra. Och det är väl det som är viktigt?

empezar skrev:Jag tycker i princip bara att frågor om förväntningar på utbildningen och frågor som är relevanta för om man kommer klara utbildningen borde ställas under intervjun. Frågor om Gambias ekonomi, hur en läkare "bör beté sig" osv är totalt irrelevant, tycker jag. Då blir intervjuerna alldeles för godtyckliga, där intervjuarna letar efter sökande som påminner dem om sig själva, gissar jag, för det är säkert dessa intervjuer som "känns bra"; när man börjar prata om helt irrelevanta saker och skrattar och ler mycket, bara för att man är lika varandra.

Någon nämnde ju psykologerna som inte gillade att läkarbarn blev antagna. Antagligen för att de har någon slags förutfattade meningar om just läkarbarn. Just läkarbarn brukar ju klara utbildningen rätt bra. Och det är väl det som är viktigt?

Jag kan inte annat än hålla med men om de skulle ha standardfrågor så skulle det ju bli som begåvningstestet och folk skulle komma till intervjuerna med noga uträknade svar på allt.

Johan90 skrev:Jag kan inte annat än hålla med men om de skulle ha standardfrågor så skulle det ju bli som begåvningstestet och folk skulle komma till intervjuerna med noga uträknade svar på allt.

Därför blir alltså PIL-testet rätt godtyckligt.

Ja, PIL-antagningen verkar mer eller mindre godtycklig. Jag hoppas att poängen med att prata om oväsentligheter är att se hur snabbt, lugnt, smart och trovärdigt man kan svara på följdfrågor. Men förhör på Gambia!? Kollade lite snabbt på Gapminder att Gambia iaf hade högre medellivslängd än Sydafrika 2011, även om Gambia är ett ekonomiskt fattigare land. Håller med att hälsa är bättre mått på rikedom än BNP.

http://www.gapminder.org/

Vi kom in på ämnet Gambia när vi pratade om vart jag har rest i världen. Han frågade då om mina intryck därifrån. Att vi pratade om det ekonomiska läget kändes naturligt för jag tog upp att jag alltid haft svårt för hur illa fördelat världens tillgångar är. Sedan pratade jag mycket om att jag gärna arbetar i t ex Etiopien en dag. Det är då naturligt att intervjuaren ställer följdfrågor för att se hur insatt jag är i ämnet och om jag verkligen är så intresserad av det som jag påstår mig vara.
Det var inte så att jag kom in och blev förhörd om en massa politik, han frågade mer om min uppfattning.

Men jag håller med om att det kan vara orättvist för en del som PILar och att risken finns att de som delar intervjuarnas åsikter favoriseras. Däremot förstår jag om man inte ger särskilt hög poäng till någon som säger att de vill bli plastikkirurger så att de kan flytta till LA och fixa silikonbröst och rumpinlägg och bli miljonärer. även om man har rätt till det om man vill haha

Jag har en gång i tiden sett statistik på hur väl personer från olika antagningsgrupper klarar läkarprogrammet på KI. Jag minns inte så mycket mer än att det stod klart att PIL-antagna klarade sig minst lika bra, om inte bättre, som andra antagna.

Därmed står det då klart att hela systemet PIL är något som har fungerat väl. Med PIL har alltså KI lyckats med att ta in elever som inte kommit in via traditionella vägar men likväl skulle klara programmet lika bra som de människor som kommer in via betyg eller HP.

Frågorna som kommer på intervjuerna är troligtvis väl avvägda efter vad som står på levnadsbeskrivningarna och vad som sägs under intervjun. Men eftersom alla sökanden är olika så blir frågorna olika. Men därmed inte sagt att frågorna är godtyckliga.

Men det är så klart lockande att dra den slutsatsen när man hör sammanfattningar från olika intervjuer. Dock ska intervjuarna få svar på ett gäng frågor som är bestämda i förväg. Frågornas natur gör att det inte går att få svar på dem på exakt samma sätt från varje person.

MEN! Självklart är det också många som inte kommer in men som absolut borde komma in och tvärtom. Så det är inte ett perfekt system som så. Jag har bara svårt att se hur det skulle kunna gå att genomföra på ett bättre sätt. Jag anser fortfarande att PIL i dess nuvarande form fyller sitt syfte.

Kanske ska tilläggas att jag kanske inte var lika nöjd med PIL innan jag blev antagen

baboo skrev:Jag har en gång i tiden sett statistik på hur väl personer från olika antagningsgrupper klarar läkarprogrammet på KI. Jag minns inte så mycket mer än att det stod klart att PIL-antagna klarade sig minst lika bra, om inte bättre, som andra antagna.

Därmed står det då klart att hela systemet PIL är något som har fungerat väl. Med PIL har alltså KI lyckats med att ta in elever som inte kommit in via traditionella vägar men likväl skulle klara programmet lika bra som de människor som kommer in via betyg eller HP.

Frågorna som kommer på intervjuerna är troligtvis väl avvägda efter vad som står på levnadsbeskrivningarna och vad som sägs under intervjun. Men eftersom alla sökanden är olika så blir frågorna olika. Men därmed inte sagt att frågorna är godtyckliga.

Men det är så klart lockande att dra den slutsatsen när man hör sammanfattningar från olika intervjuer. Dock ska intervjuarna få svar på ett gäng frågor som är bestämda i förväg. Frågornas natur gör att det inte går att få svar på dem på exakt samma sätt från varje person.

MEN! Självklart är det också många som inte kommer in men som absolut borde komma in och tvärtom. Så det är inte ett perfekt system som så. Jag har bara svårt att se hur det skulle kunna gå att genomföra på ett bättre sätt. Jag anser fortfarande att PIL i dess nuvarande form fyller sitt syfte.

Jag håller helt med dig. Personligen tror jag det skulle vara bra om fler läkarprogram runt om i landet började tillämpa någon form av intervjubaserat urval. Visst finns det som du säger mindre brister i systemet, men det finns det även i de andra urvalsgrupperna. Vad är det som säger att en person som tagit sig in via betyg eller högskoleprov överhuvudtaget är lämplig att utbilda sig till läkare? I Pil-kvoten har åtminstone 2 läkare/lärare ansett att den intervjuade personen är lämplig.

Fludara skrev:Vad är det som säger att en person som tagit sig in via betyg eller högskoleprov överhuvudtaget är lämplig att utbilda sig till läkare?

Det svenska utbildningssystemet handlar inte om att utbilda lämpliga personer, utan det handlar om att utbilda. Sedan blir man tvungen att rangordna sökande efter någonting (eftersom det finns fler sökande än platser), och då har man betygen och högskoleprovet till det. När det inte finns fler sökande än platser så blir alla antagna, som i fallet lärare, som också är ett yrke där många värdesätter lämplighet.

Det är PIL som har syftet att hitta "lämpliga" sökande, och där riktar jag min kritik för jag anser/tror att "lämplig" i PIL-fallet sannolikt är rätt synonymt med "snarlik personlighet med intervjuaren". Man skulle kunna tro att man försökt lösa detta med flera intervjuare, men förut var det ju en läkare och en psykolog, så de hade ju olika uppgifter, egentligen, och anledningen till att man gick ifrån systemet var att psykologerna krävde för hög lön.

Sammanfattningsvis tycker jag att PIL bara är bra för de som blir antagna, för jag tror inte att PIL plockar ut de "mest lämpliga" på något sätt (inte menat som en diss mot er som blir antagna, snarare en klapp på axeln på er som inte blir det).

empezar skrev:

Fludara skrev:Vad är det som säger att en person som tagit sig in via betyg eller högskoleprov överhuvudtaget är lämplig att utbilda sig till läkare?

Det svenska utbildningssystemet handlar inte om att utbilda lämpliga personer, utan det handlar om att utbilda. Sedan blir man tvungen att rangordna sökande efter någonting (eftersom det finns fler sökande än platser), och då har man betygen och högskoleprovet till det. När det inte finns fler sökande än platser så blir alla antagna, som i fallet lärare, som också är ett yrke där många värdesätter lämplighet.

Det är PIL som har syftet att hitta "lämpliga" sökande, och där riktar jag min kritik för jag anser/tror att "lämplig" i PIL-fallet sannolikt är rätt synonymt med "snarlik personlighet med intervjuaren". Man skulle kunna tro att man försökt lösa detta med flera intervjuare, men förut var det ju en läkare och en psykolog, så de hade ju olika uppgifter, egentligen, och anledningen till att man gick ifrån systemet var att psykologerna krävde för hög lön.

Sammanfattningsvis tycker jag att PIL bara är bra för de som blir antagna, för jag tror inte att PIL plockar ut de "mest lämpliga" på något sätt (inte menat som en diss mot er som blir antagna, snarare en klapp på axeln på er som inte blir det).

Det är svårt att hitta ett system som är perfekt. Men jag tror ändå på PIL som koncept. Självklart finns det dom som kommer in via PIL trots att de inte är lämpliga och det finns de som är lämpliga som inte kommer in. Det går trots allt inte att komma ifrån att personligheten spelar roll i ett intervju-sammanhang, men gör det inte även det när lärare sätter betyg på sina gymnasieelever?
Däremot säger betygssystem och högskoleprovsresultat rätt lite om en persons motivation och lämplighet till läkaryrket. Det finns alltför många studenter på läkarprogrammen som kommer direkt från gymnasiet och inte alls är motiverade eller ens vet om de vill bli läkare men råkade komma in för att de har 20,0 och testar, sen hoppar de av efter ett tag och där rök den platsen. Jag tycker att PIL är fantastiskt och skulle gärna se liknande antagningstester på fler utbildningar, tex lärarutbildningar. Dagens lärare kan knappt stava, det är sorgligt..

Och på de PIL-intervjuer jag har varit på så har frågorna absolut varit relevanta, men samtalen har varit trevliga ändå

En heelt annan fråga. Hur klädde ni er inför intervjuerna?

Mirulf skrev:Det finns alltför många studenter på läkarprogrammen som kommer direkt från gymnasiet och inte alls är motiverade eller ens vet om de vill bli läkare men råkade komma in för att de har 20,0 och testar, sen hoppar de av efter ett tag och där rök den platsen.

Är det många i din klass som har hoppat av, och av den anledningen? Eller har du hört talas om någon som hoppat av?

Jag känner själv inte till någon som hoppat av läkarprogrammet. Studieuppehåll, visst, men de kommer ju tillbaka. De få som ens pratat om att hoppa av har gjort det för att studierna inte går ihop med deras livssituation i övrigt, inte för att läkaryrket inte verkar vara vad de trodde. Dessa personer är dessutom sällan "betygare" utan äldre med familj och kanske ett annat yrke att falla tillbaka på.

mindiz skrev:En heelt annan fråga. Hur klädde ni er inför intervjuerna?

Nu har jag bara erfarenhet av Uppsala och Umeå, men det skulle verkligen förvåna mig om man var så fin i kanten i Stockholm att man lägger någon som helst vikt i vad de sökande har för kläder på sig, så länge de är hela och rena. Om nu ens det spelar någon roll. Klä dig i dina vanliga kläder. Om det känns obekvämt att klä dig vardagligt, klä upp dig som du hade inför en arbetsintervju. Men det är nog mest för din egen skull i så fall.