Beskyddaren skrev: ↑mån 27 feb, 2023 14:13 Hej,

En annorlunda fråga....

Jag har mailat Liu och fått lite blandade svar. Låt säga att man studerar vi KI men av särskilda skäl väljer att "byta" till Liu. Finns möjlighet at byta från annat lärosäte om plats i klassen finns samt att man kan passa in kurser mm? Har du hört om något liknande?

/B

SaraFrank skrev: ↑tis 28 feb, 2023 15:00 Hej!

Tack för att du delar med dig, ger mycket att få veta lite mer om hur det ser ut väl inne. Speciellt sen som du och fler nämnde här att resan dit är lång och knappast spikrak för de flesta, sen försvinner alla kämpar här på HP när dem kommit in och man får inte veta förrän man själv är inne.

Också med "mystiken" kring ST som någon skrev här, nästan ingen info om hur det faktiskt går till i praktiken. Det är ju en jätteviktig del av att bli "färdig" läkare och borde beskrivas i detalj på utbildningssidor/högskolor/saco och mycket mer.

Du förklarade så bra, tar med mig det under utbildningens gång <3

tigerdrottningen skrev: ↑mån 27 feb, 2023 8:57 Åh vad jag känner igen mig i det du skrev. Jag vill inte skrämma dig men om jag ska vara ärlig så var första halvan av första terminen riktigt jobbig. Jag hade någon slags vision om att allt skulle vara guld och gröna skogar men så är det inte. Första temat var PU (professionell utveckling) vilket var väldigt flummigt och man fattade typ inte att det var läkarprogrammet man pluggade ens. Men obs, viktigt att plugga på för kom massa tentafrågor om det och ingen hade pluggat på det temat så många kuggade pga det. Sen kom i alla fall cellbiologin och biokemi vilket var ett rent helvete för mig. Det var såååå svårt och jag fattade absolut ingenting alls; allt hade bara konstiga namn som är omöjliga att komma ihåg typ?? Men här ska man verkligen förstå att det är ens egna förutsättningar som spelar roll. Jag hade inte pluggat på 7 år och har alltid haft svårt för kemi så det kändes som en käftsmäll. Med facit i hand önskar jag att jag hade förberett mig lite innan, repeterat basic kemi liksom. Vi läste sedan VF (vetenskapligt förhållningssätt), vilket är viktigt att kunna då medicinstudier bygger på forskning men var ändå rätt trist. Allt detta var tråkigt och man fattade typ inte att man ens pluggade till läkare. Jag kände mig så malplacerad och var så ledsen och besviken med tanke på hur hårt jag hade jobbat för att komma in, och med tanke på att det varit min dröm sen jag var barn. Men håll ut!!! Allt löser sig, man får nöta nöta nöta kemin och sen sätter den sig. Vi läste även gastrointestinalkanalen och reproduktionsorganen inkl befruktning och sånt, samt endokrinologi och allt detta var jätteskoj. Så är man säker på att man faktiskt vill bli läkare, så håll ut och kämpa igenom för det kommer roligare saker sen. Om man däremot tvekar redan från början kanske man ska fundera ett extra varv för det är ganska plågsamt många gånger, ärligt talat. Extremt mycket som ska in i huvudet och även om informationen i sig är förståelig så är det en utmaning att hitta rätt studieteknik. Med detta sagt så ångrar jag absolut inte mitt val, hade aldrig valt något annat och avråder självklart inte från att plugga till läkare; tvärtom! Men vill ändå berätta om min upplevelse på ett ärligt sätt för många hade målat upp den så fint för mig, så jag fick ju en chock. Sen; fräscha upp kemin från gymnasiet om det är länge sen, då gör du dig själv en stoooor tjänst!

Många i klassen är ganska utåtriktade; hörs och syns mycket. Men säkert hälften är som jag, dvs lite mer introverta och vi klarar oss bra ändå. Man hittar ju sitt gäng tillslut och vad gäller patientkontakten så spelar det mindre roll, för då är man ju i sin professionella roll och där tycker jag inte att det är så märkbart. Så att vara lite tillbakadragen är inget att oroa sig för; det finns verkligen alla slags personligheter i klassen och jag tror att alla kommer bli utmärkta läkare! Alla kommer ju behöva jobba på olika saker, vissa behöver kanske bli lite mer självsäkra och ta mer plats i patientsamtalet, medan andra behöver tona ned sig och bli bättre på att lyssna på patienten. Men det är ju det utbildningen är till för; att utvecklas och lära sig jobba med sina sämre sidor samt att vidareutveckla de bra sidorna.

Emmy88 skrev: ↑tis 04 apr, 2023 23:26

tigerdrottningen skrev: ↑mån 27 feb, 2023 8:57 Åh vad jag känner igen mig i det du skrev. Jag vill inte skrämma dig men om jag ska vara ärlig så var första halvan av första terminen riktigt jobbig. Jag hade någon slags vision om att allt skulle vara guld och gröna skogar men så är det inte. Första temat var PU (professionell utveckling) vilket var väldigt flummigt och man fattade typ inte att det var läkarprogrammet man pluggade ens. Men obs, viktigt att plugga på för kom massa tentafrågor om det och ingen hade pluggat på det temat så många kuggade pga det. Sen kom i alla fall cellbiologin och biokemi vilket var ett rent helvete för mig. Det var såååå svårt och jag fattade absolut ingenting alls; allt hade bara konstiga namn som är omöjliga att komma ihåg typ?? Men här ska man verkligen förstå att det är ens egna förutsättningar som spelar roll. Jag hade inte pluggat på 7 år och har alltid haft svårt för kemi så det kändes som en käftsmäll. Med facit i hand önskar jag att jag hade förberett mig lite innan, repeterat basic kemi liksom. Vi läste sedan VF (vetenskapligt förhållningssätt), vilket är viktigt att kunna då medicinstudier bygger på forskning men var ändå rätt trist. Allt detta var tråkigt och man fattade typ inte att man ens pluggade till läkare. Jag kände mig så malplacerad och var så ledsen och besviken med tanke på hur hårt jag hade jobbat för att komma in, och med tanke på att det varit min dröm sen jag var barn. Men håll ut!!! Allt löser sig, man får nöta nöta nöta kemin och sen sätter den sig. Vi läste även gastrointestinalkanalen och reproduktionsorganen inkl befruktning och sånt, samt endokrinologi och allt detta var jätteskoj. Så är man säker på att man faktiskt vill bli läkare, så håll ut och kämpa igenom för det kommer roligare saker sen. Om man däremot tvekar redan från början kanske man ska fundera ett extra varv för det är ganska plågsamt många gånger, ärligt talat. Extremt mycket som ska in i huvudet och även om informationen i sig är förståelig så är det en utmaning att hitta rätt studieteknik. Med detta sagt så ångrar jag absolut inte mitt val, hade aldrig valt något annat och avråder självklart inte från att plugga till läkare; tvärtom! Men vill ändå berätta om min upplevelse på ett ärligt sätt för många hade målat upp den så fint för mig, så jag fick ju en chock. Sen; fräscha upp kemin från gymnasiet om det är länge sen, då gör du dig själv en stoooor tjänst!

Många i klassen är ganska utåtriktade; hörs och syns mycket. Men säkert hälften är som jag, dvs lite mer introverta och vi klarar oss bra ändå. Man hittar ju sitt gäng tillslut och vad gäller patientkontakten så spelar det mindre roll, för då är man ju i sin professionella roll och där tycker jag inte att det är så märkbart. Så att vara lite tillbakadragen är inget att oroa sig för; det finns verkligen alla slags personligheter i klassen och jag tror att alla kommer bli utmärkta läkare! Alla kommer ju behöva jobba på olika saker, vissa behöver kanske bli lite mer självsäkra och ta mer plats i patientsamtalet, medan andra behöver tona ned sig och bli bättre på att lyssna på patienten. Men det är ju det utbildningen är till för; att utvecklas och lära sig jobba med sina sämre sidor samt att vidareutveckla de bra sidorna.

Tack för att du tar dig tid och berättar allt detta samt skriver utförligt i ditt konto hur livet som läkarstudent går till!

Jag kommer äntligen fylla 2 år med arbetslivserfarenhet som sjuksköterska och har lagt upp mitt tjänstgöringsintyg samt en blankett ifylld av mig och chefen för att kunna ingå i HSPU-kvoten. Är det något annat jag borde tänka på? Jag vet att man säker till LiU som vanligt - vet du om de automatiskt kollar i ens meriter i antagningssidan? Har goda förhoppningar om en höjning på vårens HP och tycker att det här är en riktig bra möjlighet.

Bra att du säger det här om kemin, så fort jag får mitt HP-resultat och ser att det duger för en antagning så repeterar jag lite kemi! Har glömt mycket från 7 år tillbaka..

Känner du fler antagna sjuksköterskor och får de tillgodogöra sig någon kurs/slippa vissa moment eller läser de exakt allt som ni andra?

Heffley12 skrev: ↑ons 05 apr, 2023 9:17 Hur ser möjligheterna för utbyten ut? Är det lätt att få och kan man åka till typ Australien eller USA?

tigerdrottningen skrev: ↑tis 11 apr, 2023 9:39
Det låter toppen! Som svar på dina frågor: nej det är inget övrigt att tänka på inför ansökningen.Vill lägga till en liten heads up dock för att du inte ska bli rädd; på antagning.se kan man se hur många månader LiU har godkänt som arbetslivserfarenhet, om antalet månader inte stämmer/ligger under gränsen så är det inte automatiskt kört. Ring dem istället och dubbelkolla. Så blev det nämligen för mig; det stod att 1 år, 11 månader och 21 dagar var godkända. Jag fick ju såklart panik och ringde dem, men det stod tydligen fel så allt var lugnt.

De flesta läser exakt samma som oss, dvs kan ej tillgodoräkna sig något alls. Vissa kunde tillgodoräkna sig den första delen i IPL men inte alla. Lycka till!