ClipClop skrev:

empezar skrev:Jag måste nästan som intervjuarna ställa frågan, varför söker ni via PIL när ni har 2,0? Känns mest som ett slöseri med pengar och tid (resor).

Då svarar man väl att man "skulle se det som en personlig triumf och någon slags bekräftelse på ens kvalifikationer och egenskaper att bli antagen via PIL istället för att komma in genom ett provresultat som är (förmodat) mindre relevant för utbildningen ifråga." Eller nåt.

Det handlar alltså om osäkerhet inför sin lämplighet som läkare?

empezar skrev:
Det handlar alltså om osäkerhet inför sin lämplighet som läkare?

Ja.

Eller så handlar det om att intervjuarna också är varelser av kött och blod som reagerar, frivilligt eller ofrivilligt, på att bli bombarderade av halvmaskerat fjäskeri.

Jag var på mina intervjuer idag och det känns ganska bra. Jag tycker också att intervjun med läkaren kändes bättre än den med psykologen. Psykologen var en äldre kvinna som ställde en massa typiska psykologfrågor om ens uppväxt och relationer, ens dåliga och bra sidor osv. Det flöt på bra men man kunde känna att hon analyserade en.

Läkaren var lättare att prata med. Han ställde mer konkreta frågor och gav mer respons än psykologen. Hans frågor rörde mest hur det är att arbeta som läkare osv - hur en bra läkare är och varför jag skulle vara det. Det kändes skönt när han sa att det inte alls behöver vara en fördel att man har läkarföräldrar eller att man är äldre, eftersom jag inte uppfyller några av de kraven. Vi diskuterade även hur läkaryrket ofta ses som ett statusyrke i Sverige medan sjuksköterskor har mycket lägre status (även om deras arbete är lika viktigt).

Man var väldigt nervös innan man fick komma in, men när man väl satt där släppte det mesta. Jag tycker det känns fruktansvärt jobbigt att behöva vänta enda till vecka 28 innan man får veta hur det gick, men men ..

empezar skrev:Jag måste nästan som intervjuarna ställa frågan, varför söker ni via PIL när ni har 2,0? Känns mest som ett slöseri med pengar och tid (resor).

Jag hade inte 2.0 när jag först sökte till PIL och har väl fortsatt med min PIL ansökan för säkerhets skull.

Förra gången fokuserade dessutom intervjuarna inte på min lämplighet utan på varför jag överhuvudtaget skulle söka till läkarutbildningen i Sverige. Jag var nyfiken på om det skulle upprepas.

Jag gjorde det i fredags.

Två jättelättsamma pratstunder utan ett uns till provokation.
Jag hade inte någon nytta alls utav de senarior jag förberett mig för.
De verkade genuint intresserad utav mina meriter. Men man vet ju inte! De kan ju hålla masken, liksom.

Hur som helst så sa psykologen såhär efter 35 minuter av 45 min: "Nej du, nu har jag det jag behöver! Vill du lägga till något?"

Tänk va taskigt att säga så (eftersom intervjutiden inte var slut) om personen ligger på minus, eller hur? Då är man riiiiktigt dålig. Jag hoppas självklart på tvärt om.






Det vore ju taskigt! Eller hur? Att inte ge en person all tid, när den inte är lämplig?

När den inte är lämplig, eller när den inte verkar vara lämplig efter den givna tiden?

Jag hade mina intervjuer i torsdags och det kändes helt ok.
Psykologen var en trevlig kvinna men hon ställde väldigt svåra frågor faktiskt, svårare än vad jag hört från andra. Hon satt 1 h och en kvart med mig, glömde bort tiden totalt. Positivt eller negativt? Ja, jag vet inte.
Läkaren ställde mer frågor som jag förväntat mig, typ; varför vill du bli läkare, bra/dåliga egenskaper osv. Han, däremot, var klar efter 25 minuter. Men han sa att han trodde att jag skulle bli en bra läkare.

Men som andra har påpekat här, så trodde jag också att det skulle vara värre.

Det verkar vara väldigt olika hur länge man sitter.
Satt som förre skribenten, fast tvärt om.

1 timme och en kvart med läkaren.
40 min men psykologen.

Blåser liv i denna tråd genom att ställa lite frågor...

När får man veta hur det gick? Är det vid urvalsbesked 1?
Jag minns att folk på forumet har nämnt att man kan höra med KI för att få veta sin intervjupoäng - med vem skulle man isf ta kontakt, och när?

Sia, det är sant att vi får först veta "hur det gått" via antagningsbesked 1. Vi får ju inte veta, vad jag förstått, om vi är på deras utvalda lista, men om man kommer in på KI så kan man ju dra slutsatsen att man hamnat på just den listan och lyckats mycket bra med intervjuerna.

Och för att späda på med intervjuberättelserna så måste jag skriva att jag pratade med en lärare och det gick inte så bra. Han gav mig aldrig
chansen att svara fullständigt på frågorna utan avbröt mig och "svarade klart" åt mig. Ytterst irriterande! Dock anmärkte jag inget alls, för jag ville ju inte verka bitchig. PÅ slutet efter lite tittande på klockan så drog han valsen om att det är många som är jättebra som söker men inte kommer in, och jag var först tillbaks i väntrummet fylld av en känsla av att inte ha manglats tillräckligt. Samtalet med psykologen gick däremot mycket bättre, visst ställde hon ovanligt, och obekvämt, personliga frågor, dock känner jag att jag lyckades svara på dem ur en relevant synvinkel utan att behöva lägga alla kort på bordet. Så det är jag nöjd med. Intervjun avslutades med en intressant diskussion om läkaryrket vs. psykologyrket (kul att jag lyckades engagera henne ) och drog en aning över tiden. Och hon drog inte klichén som det är meningen att man ska plåstra om sina sår med efter att man inte antas. Jag undrar vad de kommer säga om mig när de sätter sig tillsammans (läraren och psykologen) och utvärderar inervjuerna, hehe.

Och tillslut, för att återuppväcka Sias fråga: Vem vänder man sig till för att ta reda på sin intervjupoäng?!!
(jag funderar på att stryka linköping till förmån för ki, dock vet jag att jag kommer komma in i lkpg, alltså behöver jag ha mycket goda skäl för att stryka det alternativet :S)

Hej allihop!
Mina båda intervjuer kändes bra. Båda var mycket sympatiska och det hela förflöt som vilket samtal som helst. Jag hade tidsmässigt lika mycket tid med både psykologen och läkaren, typ 50-55 min. Psykologen avslutade med att säga att hon uppfattade mig som en behärskad, lugn och sansad person med god självinsikt. Vad det nu betyder... Intervjun med läkaren flöt också på smidigt. Vid båda intervjuerna hände det att jag sa emot intervjuerna. Så här i efterhand känns det kanske som en sak som kan uppfattas som både positivt och negativt. Nåja, vi får väl kanske se hur de resonerar.

Liksom Julls har jag problemet om man vågar stryka sig. Jag kommer med stor sannolikhet in i Umeå (mitt förstaval före KI) om jag klarar den intervjun den 18:e. Men man vill ju inte chansa... Man borde väl kunna ta kontakt med sekreteraren för att få reda på KI resultatet, eller???

Prova!

När jag var på min intervju berättade hon som var där att de skickar in sina listor med förslag på antagna till VHS vid midsommar, så att VHS kan göra behörighetskontrollen. Hon sa att de inte längre lägger ut resultaten på internet eftersom folk då tror att de är antagna innan VHS har kollat behörigheten. Eftersom KI har listan klar vid midsommar borde man ju kunna ringa och pressa dem lite och höra om man står med, så att man slipper vänta till mitten av juli. Någon som vet om det vore möjligt?

Tilda6 skrev:När jag var på min intervju berättade hon som var där att de skickar in sina listor med förslag på antagna till VHS vid midsommar, så att VHS kan göra behörighetskontrollen. Hon sa att de inte längre lägger ut resultaten på internet eftersom folk då tror att de är antagna innan VHS har kollat behörigheten. Eftersom KI har listan klar vid midsommar borde man ju kunna ringa och pressa dem lite och höra om man står med, så att man slipper vänta till mitten av juli. Någon som vet om det vore möjligt?

Funderade på precis samma sak (fast angående TAPIL). Oumbärlig väntan till mitten av juli, dessuom vill man planera flytt/semester etc så tidigt som möjligt så man hinner förbereda sig på bästa sätt om man blivit antagen.

Kanske vi skulle prova att ringa dagarna efter midsommar, eller vad tror ni andra?

Det finns ju folk som tidigare tagit reda på sina poäng här på forumet har jag för mig, kan ni inte höra av er här?
Det vore snällt av er att dela med er av era gyllene genvägar, ovanståendes resonemang kring planering av flytt etc kan nog de flesta skriva sig under...