Fler än 248 000 nöjda studenter
Mer än 19 års erfarenhet
Alla coacher har 2.00
Läkarprogrammet: Byta från Uppsala till Göteborg
Detta kanske borde passa i en annan tråd... men vill fortsätta på det ni pratat om. Kanske borde admin flytta mitt inlägg till en ny tråd =)
Det finns många saker som är bra med de svenska universiteten! Klart att det är en smaksak, men själv har jag svårt för titlar, speciellt då det blir inflation med dem. Som i tyskland då! Och frankrikes utbildningssystem känns väl typ, tja, väldigt franskt. Så jag tycker om det klimat och den stämmning som jag upplevt då jag pluggat på universitetet.
[b:64476da894]MEN..[/b:64476da894]
Sveriges största problem ligger dock på en politisk nivå! Och då tänker jag på anslagen till utbildning och forskning vid universiteten.
Det utbildas idag helt enkelt för mycket människor på utbildningar som samhället inte alls har någon nytta av! Vad ska vi med alla dessa med samhällsvetare och mediafolk till? Visst behövs det även människor med samhällsvetenskapliga universitetsutbildningar. Men i en sådan mängd?
Vore det inte bättre att slussa dessa dyrbara slantar till områden som bättre behöver dem? Eller ska vi möta globaliseringen med mediavetare och genusforskare?
Frågan är ju då vem ska ska bestämma allt detta. Staten är kanske inte den bästa lösningen, och låter vi svenskt näringsliv ta hand om det så blir det väl bara handelshögskolor kvar... svår fråga som sagt...
/Joakim
Det finns många saker som är bra med de svenska universiteten! Klart att det är en smaksak, men själv har jag svårt för titlar, speciellt då det blir inflation med dem. Som i tyskland då! Och frankrikes utbildningssystem känns väl typ, tja, väldigt franskt. Så jag tycker om det klimat och den stämmning som jag upplevt då jag pluggat på universitetet.
[b:64476da894]MEN..[/b:64476da894]
Sveriges största problem ligger dock på en politisk nivå! Och då tänker jag på anslagen till utbildning och forskning vid universiteten.
Det utbildas idag helt enkelt för mycket människor på utbildningar som samhället inte alls har någon nytta av! Vad ska vi med alla dessa med samhällsvetare och mediafolk till? Visst behövs det även människor med samhällsvetenskapliga universitetsutbildningar. Men i en sådan mängd?
Vore det inte bättre att slussa dessa dyrbara slantar till områden som bättre behöver dem? Eller ska vi möta globaliseringen med mediavetare och genusforskare?
Frågan är ju då vem ska ska bestämma allt detta. Staten är kanske inte den bästa lösningen, och låter vi svenskt näringsliv ta hand om det så blir det väl bara handelshögskolor kvar... svår fråga som sagt...
/Joakim
[quote:bc9e199cd4="Paula18"]....Ännu bättre är dock tester och intervjuer som Verae säger. Verae, undrar, du skriver här att testet testar en massa olika saker som tex personlighet. Efter PIL testet var det flera som sa att det var ett rent IQ-test, vilket ju är sånt som tex MENSA använder sig av. Men i så fall måste det ha varit mer än sånt? Fanns det tex verbala delar i testet? Undersökningar visar nämligen att killar i allmänhet är bättre på numeriska och geometriska problem medan tjejer är bättre på verbala. Om PIL-testet som även används i Australien bara skulle testa den' numeriska och geometriska delen vore det ju orättvist!
Förresten, en sak till Verae, har du jobbat inom vården? Har man stor chans att klara intervjun om man inte har gjort det?[/quote:bc9e199cd4]
Testpaketet de använder sig av består av TRE tester: Ett som mäter generell begåvning (IQ-test!), ett personlighetstest som kollar moraliska värderingar eller nåt sånt, samt ett som fiskar efter personlighetsstörningar (OBS! Detta är min personliga tolkning av testen, jag har bara gjort dem en gång men funderade rätt mkt under provtiden. Jag har läst en del om personlighetsstörningar och tyckte mig i alla fall se en hel del frågor som fiskade efter sådana, som t ex sociopat, narcissist osv)
I nuläget använder sig KI bara av det första testet som urvalsinstrument. Alla som gjorde testet blev helt enkelt rangordnade efter resultat och de med bäst resultat fick gå på intervju. De meddelade redan innan proven att personlighetstesterna inte skulle användas till uttagningen. Förmodligen håller de väl på och prövar ut dem.
Jag har arbetat inom vården. Dels extra parallellellt med mina studier och dels heltid i sammanlagt ungefär ett år. Jag har erfarenheter inom psykiatrin samt inom ungdomsvård (beteendeproblematik och utvecklingsstörningar). Jag har även läst en hel del naturvetenskap på universitetet. Men jag tvivlar på att det är ett "måste", men förmodligen en fördel då det ändå skvallrar om ett genuint intresse för människor.
Har du några erfarenheter inom vården Paula18? Om inte, skaffa dig sådana! Inte för att komma in lättare, utan för att det ger oerhört mycket. Jag har hört att en del av de läkarstudenter som aldrig haft kontakt med vården tidigare kan få det rätt tufft på praktiker och så. Man lär sig mycket genom att arbeta med (och för!) människor. Lycka till!
Förresten, en sak till Verae, har du jobbat inom vården? Har man stor chans att klara intervjun om man inte har gjort det?[/quote:bc9e199cd4]
Testpaketet de använder sig av består av TRE tester: Ett som mäter generell begåvning (IQ-test!), ett personlighetstest som kollar moraliska värderingar eller nåt sånt, samt ett som fiskar efter personlighetsstörningar (OBS! Detta är min personliga tolkning av testen, jag har bara gjort dem en gång men funderade rätt mkt under provtiden. Jag har läst en del om personlighetsstörningar och tyckte mig i alla fall se en hel del frågor som fiskade efter sådana, som t ex sociopat, narcissist osv)
I nuläget använder sig KI bara av det första testet som urvalsinstrument. Alla som gjorde testet blev helt enkelt rangordnade efter resultat och de med bäst resultat fick gå på intervju. De meddelade redan innan proven att personlighetstesterna inte skulle användas till uttagningen. Förmodligen håller de väl på och prövar ut dem.
Jag har arbetat inom vården. Dels extra parallellellt med mina studier och dels heltid i sammanlagt ungefär ett år. Jag har erfarenheter inom psykiatrin samt inom ungdomsvård (beteendeproblematik och utvecklingsstörningar). Jag har även läst en hel del naturvetenskap på universitetet. Men jag tvivlar på att det är ett "måste", men förmodligen en fördel då det ändå skvallrar om ett genuint intresse för människor.
Har du några erfarenheter inom vården Paula18? Om inte, skaffa dig sådana! Inte för att komma in lättare, utan för att det ger oerhört mycket. Jag har hört att en del av de läkarstudenter som aldrig haft kontakt med vården tidigare kan få det rätt tufft på praktiker och så. Man lär sig mycket genom att arbeta med (och för!) människor. Lycka till!
Tack Verae!
Jag har erfarenhet av att jobba inom vården men tyvärr inte så mycket när det gäller vård av patienter. Jag har jobbat extra som läkarsekreterare i flera år och då kommer man ju i kontakt med patienter när man hjälper till med olika saker men det är ju inte direkt någon omvårdnad. Skulle gärna jobba på ålderdomshem eller något men det verkar som man behöver utbildning och erfarenhet för att göra det. En kompis har jobbat som mentalvårdare på sjukhus och säger att man kan få det jobbet (som vikarierande timanställd) utan någon speciell utbildning/erfarenhet.
Vad är din erfarenhet av detta, jag menar hur kom du in på den banan?
Och av ren nyfikenhet, hur länge har du pluggat på universitet och vad exakt? Jag har själv pluggad jättemånga år och har typ slut på studiemedel så är alltid nyfiken på hur det är för andra!
Åh, och en sak till, tycker att det är konstigt att man bara har personlighetstester under utprovning, det borde ju vara det allra viktigaste! En kille berättade att när han gjorde PIL-provet för flera år sen så var det också under utprovning. Kan de inte bestämma sig för att räkna med det nån gång?!? Morr!
Jag har erfarenhet av att jobba inom vården men tyvärr inte så mycket när det gäller vård av patienter. Jag har jobbat extra som läkarsekreterare i flera år och då kommer man ju i kontakt med patienter när man hjälper till med olika saker men det är ju inte direkt någon omvårdnad. Skulle gärna jobba på ålderdomshem eller något men det verkar som man behöver utbildning och erfarenhet för att göra det. En kompis har jobbat som mentalvårdare på sjukhus och säger att man kan få det jobbet (som vikarierande timanställd) utan någon speciell utbildning/erfarenhet.
Vad är din erfarenhet av detta, jag menar hur kom du in på den banan?
Och av ren nyfikenhet, hur länge har du pluggat på universitet och vad exakt? Jag har själv pluggad jättemånga år och har typ slut på studiemedel så är alltid nyfiken på hur det är för andra!
Åh, och en sak till, tycker att det är konstigt att man bara har personlighetstester under utprovning, det borde ju vara det allra viktigaste! En kille berättade att när han gjorde PIL-provet för flera år sen så var det också under utprovning. Kan de inte bestämma sig för att räkna med det nån gång?!? Morr!
[quote:cf61c97adb="Paula18"]OK, det är väl sant men i det här fallet tycker jag nog inte att numerisk/geometrisk begåvning är den allra mest relevanta så i så fall vore det ju orättvist.. Jag tycker nog att personlighetsfaktorer såsom empati och stresstolerans är mycket viktigare, tror inte att utbildningen är så otroligt intellektuellt krävande, bara energi- och tidskrävande.[/quote:cf61c97adb]
Just stresstolerans och empati fiskar de ordentligt efter på intervjuerna. Psykologen bad mig berätta om en situation då jag känt mig stressad och bad mig beskriva hur jag löste problemet. Arbetslivserfarenheter skvallrar ju också om hur stresstålig man är.
Vad gäller numerisk/geometrisk(spatial!) begåvning så tror jag inte att det är irrelevant. Enligt en vän till mig (som studerar till psykolog) så är just <i>generell intelligens</i> det som korrelerar bäst med en lyckad karriär. Problemlösning är ju jätteviktigt inom alla ansvarsyrken. Vad gäller utbildningen så är jag helt övertygad om att alla som är motiverade (och någosånär begåvade) klarar den utan problem. Arbetslivet däremot, kan nog vara lite tuffare.
Just stresstolerans och empati fiskar de ordentligt efter på intervjuerna. Psykologen bad mig berätta om en situation då jag känt mig stressad och bad mig beskriva hur jag löste problemet. Arbetslivserfarenheter skvallrar ju också om hur stresstålig man är.
Vad gäller numerisk/geometrisk(spatial!) begåvning så tror jag inte att det är irrelevant. Enligt en vän till mig (som studerar till psykolog) så är just <i>generell intelligens</i> det som korrelerar bäst med en lyckad karriär. Problemlösning är ju jätteviktigt inom alla ansvarsyrken. Vad gäller utbildningen så är jag helt övertygad om att alla som är motiverade (och någosånär begåvade) klarar den utan problem. Arbetslivet däremot, kan nog vara lite tuffare.
[quote:8d33a57f28="Paula18"]
Vad är din erfarenhet av detta, jag menar hur kom du in på den banan?
Och av ren nyfikenhet, hur länge har du pluggat på universitet och vad exakt? Jag har själv pluggad jättemånga år och har typ slut på studiemedel så är alltid nyfiken på hur det är för andra!
Åh, och en sak till, tycker att det är konstigt att man bara har personlighetstester under utprovning, det borde ju vara det allra viktigaste! En kille berättade att när han gjorde PIL-provet för flera år sen så var det också under utprovning. Kan de inte bestämma sig för att räkna med det nån gång?!? Morr![/quote:8d33a57f28]
Jag började med att vikariera på dagis. Där fanns det en autistisk pojke som blev tränad med PECS (ett bildkommunikationssystem). De som tränade honom arbetade på ett korttidsboende som var inriktade mot kognitiv beteendeterapi. Jag tyckte att deras arbetssätt verkade väldigt intressant och började arbeta där som timvikarie (det får man göra även utan utbildning, de går mer efter personlig lämplighet). Hösten efter började jag läsa på biomedicinarprogrammet, fortsatte att arbeta som timvikarie där parallellt med studierna samt heltid under lov. I höstas blev jag erbjuden en tjänst där och tackade ja, jag hade ingen lust att plugga mer biomedicin då jag visste att jag ville komma in på läkarprogrammet istället. Jag arbetade inom psykiatrin i våras, hade tre jobb då samt studerade på heltid, så det var lite slitigt (jag är stresstålig
). Detta för att samla arbetslivserfarenhet samt inte slösa mer CSN-pengar. Jag kommer inte att ha studiemedel så att det räcker hela läkarutbildningen. Har lagt undan lite slantar från allt extrajobbande, hoppas även på att kunna söka stipendier samt bo billigt (kollektivt!) under studietiden. Det löser sig alltid... 
Vad är din erfarenhet av detta, jag menar hur kom du in på den banan?
Och av ren nyfikenhet, hur länge har du pluggat på universitet och vad exakt? Jag har själv pluggad jättemånga år och har typ slut på studiemedel så är alltid nyfiken på hur det är för andra!
Åh, och en sak till, tycker att det är konstigt att man bara har personlighetstester under utprovning, det borde ju vara det allra viktigaste! En kille berättade att när han gjorde PIL-provet för flera år sen så var det också under utprovning. Kan de inte bestämma sig för att räkna med det nån gång?!? Morr![/quote:8d33a57f28]
Jag började med att vikariera på dagis. Där fanns det en autistisk pojke som blev tränad med PECS (ett bildkommunikationssystem). De som tränade honom arbetade på ett korttidsboende som var inriktade mot kognitiv beteendeterapi. Jag tyckte att deras arbetssätt verkade väldigt intressant och började arbeta där som timvikarie (det får man göra även utan utbildning, de går mer efter personlig lämplighet). Hösten efter började jag läsa på biomedicinarprogrammet, fortsatte att arbeta som timvikarie där parallellt med studierna samt heltid under lov. I höstas blev jag erbjuden en tjänst där och tackade ja, jag hade ingen lust att plugga mer biomedicin då jag visste att jag ville komma in på läkarprogrammet istället. Jag arbetade inom psykiatrin i våras, hade tre jobb då samt studerade på heltid, så det var lite slitigt (jag är stresstålig
). Detta för att samla arbetslivserfarenhet samt inte slösa mer CSN-pengar. Jag kommer inte att ha studiemedel så att det räcker hela läkarutbildningen. Har lagt undan lite slantar från allt extrajobbande, hoppas även på att kunna söka stipendier samt bo billigt (kollektivt!) under studietiden. Det löser sig alltid... Vad gäller numerisk/geometrisk(spatial!) begåvning så tror jag inte att det är irrelevant. Enligt en vän till mig (som studerar till psykolog) så är just <i>generell intelligens</i> det som korrelerar bäst med en lyckad karriär. Problemlösning är ju jätteviktigt inom alla ansvarsyrken. Vad gäller utbildningen så är jag helt övertygad om att alla som är motiverade (och någosånär begåvade) klarar den utan problem. Arbetslivet däremot, kan nog vara lite tuffare.[/quote]
Jo jag håller med om att spatial begåvning inte är relevant, jag sa bara att jag inte tror att det är det [i:f61d25cb2f]mest relevanta i sammanhanget.
Självklart behöver man vara hyfsat smart och begåvad för att klara av att bli läkare men jag menar att i stort sett [/i:f61d25cb2f]alla som kvalificerar sig till PIL-provet med 1,7-2,0 på HP och 20,0 i betyg antagligen är rätt smarta, åtminstone tillräckligt smarta för att klara studierna. Att man sen inte blir en bra läkare av andra anledningar än intelligens är en annan sak.
Jag har i och för sig ingen bra lösning på problemet. För några år sedan fick man skriva en uppsats, det tycker jag inte är helt fel, då förmågan att resonera om ett relevant ämne säger en hel del.. Men de kanske inte orkade läsa alla uppsatser!
Jo jag håller med om att spatial begåvning inte är relevant, jag sa bara att jag inte tror att det är det [i:f61d25cb2f]mest relevanta i sammanhanget.
Självklart behöver man vara hyfsat smart och begåvad för att klara av att bli läkare men jag menar att i stort sett [/i:f61d25cb2f]alla som kvalificerar sig till PIL-provet med 1,7-2,0 på HP och 20,0 i betyg antagligen är rätt smarta, åtminstone tillräckligt smarta för att klara studierna. Att man sen inte blir en bra läkare av andra anledningar än intelligens är en annan sak.
Jag har i och för sig ingen bra lösning på problemet. För några år sedan fick man skriva en uppsats, det tycker jag inte är helt fel, då förmågan att resonera om ett relevant ämne säger en hel del.. Men de kanske inte orkade läsa alla uppsatser!
